Är du en enhunds- eller flerhundsperson?

[McFlurry]

Aldrig tillbaka till en hund säger jag nu, skaffade min andra i somras. Förhoppningsvis blir det en valp till, till sommaren om allt går vägen.

 

[NadjaW]

Jag vill ha minst två. Just nu har jag en egen, men oftast har jag två hundar hemma då den ena är min och mina föräldrar/syskons hund. De veckor jag bara har min egen är det visserligen rätt lugnt och skönt, men samtidigt rätt trist. När jag hämtar hem gammelhunden känner jag alltid att flocken blir hel igen

Planerar att skaffa en till hund nästa år.

 

[liasa]

Jag har två, men tycker nog egentligen att det är bättre att bara ha en. Mycket för att det är struligt med hundpassning, men jag hoppas det blir bättre när jag börjar jobba och kan ha dem på dagis. Nu har jag inte råd och det är dessutom alldeles för oregelbundna dagar. Hade mina hundar haft mer utbyte av varandra så hade jag kanske känt annorlunda. Just nu är de mest bara "rumskompisar", som trivs okej ihop men inte skulle sakna den andra om den försvann.

Jag skaffade en till för att den ena blev sjuk och inte kunde tränas mer. Jag kan tänka mig att när han dött och ynglingen blir till åren, så kommer jag skaffa en till. En hund att träna aktivt måste man ju ha!

 

[Milosari]

Under mina drygt 15 år som hundägare så har jag haft en hund i sammanlagt 1/2 år ungefär. Så jag får nog säga flerhundsperson . Tycker att tre är en för mycket dock. Får lätt dåligt samvete om inte alla hundarna får lika mycket tid.

 

[lady_vip]

Jag har aldrig haft bara en hund. Eller jo, när jag var yngre än 10 år hade vi bara en hund.
3-4 stycken är inga problem för mig, men min sambo tycker är två är lagom. Vi har kompromissat till 3 stycken
Däremot vill jag att hundarna ska vara i olika åldrar, 3-4 år mellan är lagom.

 

[linnsan]

Har ju två nu och planerar en tredje då de andra inte räcker till tränings-/tävlings- och tjänstemässigt.

Jag tycker ju två stycken är väldigt smidigt. Det blir inte direkt jobbigt att gå med, de har sällskap av varandra och utbyte av lek, gillar att träna plats med en samtidigt som man tränar med den andra osv. Mina är ju dessutom så små och enkla (4,4 kg och 8,8 kg) att de får hänga med ungefär överallt.

Tre känner jag är väldigt annorlunda. De trasslar in sig mer i kopplen, är mer att styra upp osv. De blir helt enkelt en liten flock och lite mer att hålla reda på

Passar ofta syrrans hund eller är hos en kompis som också har en hund så då blir det ju ofta tre ändå att gå med och hålla reda på då jag tar med hans vovve också.

Just nu trivs jag bra med 2-3 hundar. Men kan absolut tänka mig fler om det löser sig praktiskt

Sen är det ju skillnad på hund och hund. 3-4 sällskapshundar är ju typ som 1-2 schäfrar..

 

[AraSlei]

Vårt största" problem" är väl just att behovet varierar så beroende på vilken säsong det är Vi hade inte haft särskilt svårt att sysselsätta 4 wachtelhundar under jaktsäsong, men det blir ju ett helt annat projekt när det inte är säsong

 

[russinbulle]

För min del kom det fler hundar in då jag förutom sällskapet även är intresserad av avel. Två härliga tikar inköpta under loppet av ett år när min sista av min förra ras var på väg att ge upp - och en dessa går i avel (den andra är maskot). En avkomma sparad......så vi får se hur det blir i framtiden. Max 4 hundar i nuvarande bostad med omgivning Jag ska orka med men samtidigt så himla roligt

 

[Kilauea]

Har just nu två och stortrivs med det. När lagotton inte finns kommer vi dock ha en hund ett tag förmodligen. Men känner jag mig själv rätt (och husse) så blir det två igen sen.

 

[pepp]

Nu har jag bara en, men jag vill ha två! Dels för att min inte riktigt går att träna med som jag vill och för att han trivs med att ha en kompis.

Detta funkar dessvärre inte i praktiken

 

[LittleJohn]

Jag har två och trivs oftast med det, men det finns helt klart dagar då jag saknar när det bara var labben. Mycket pågrund utav att jag tycker det är jobbigt att gå med båda samtidigt och för att jag ofta får lite dåligt samvete om jag bara åker iväg med den ena.
Nu är båda våra unga, så förhoppningsvis hänger de med många år till men sen får vi se om det bara blir en hund i framtiden. Samtidigt så får de ju ett stort utbyte av varandra som är otroligt härligt att se

 

[Snurrfian]

Jag skulle väldigt gärna ha en hund till, men vi är flera i familjen och makens skäl till att inte skaffa en till är ganska väl underbyggda... Tyvärr... Men vi börjar minska ner skälen... Sen har jag i praktiken två hundar om dagarna, men daghunden är så långt ifrån min typ av hund man kan komma... Hon är i grund och botten en enmans hund och dyrkar sin husse, även om hon har lindat honom runt tassen... Hon tycker att det är helt okej att bo i våran familj men är som lyckligast när hon får vara med husse. Husse vara bortrest i 14 dagar och då hann hon landa i familjen lite mer men som det är nu så är hon glad när jag hämtar henne på morgonen, tycker att det är rätt okej att hänga med på promenad så länge vi håller oss till vägar, när vi går på stigar brukar hon bli ett släpankare och om vi ger oss ut i obanad terräng så blir hon skitsur. Ser man henne då har man väldigt svårt att tro att hon skulle kunna vara en jakthund... Men när vi går hem på kvällen och husse har hunnit hem före så piper hon som en stucken gris och vet inte hur hon ska ta sig så nära husse som möjligt.
Men med två hundar som har väldigt olika glädje i olika saker gör vardagen svårjobbad, enklare på sommaren då jag kan ta "vägpromenader" på dagarna och ge mig ut på mer obanad terräng på kvällen när daghunden har gått hem, men med tanke på att jag vill ha en liknande typ som min egen så tror jag att det problemet inte finns om jag skulle skaffa en till.

 

[snorp]

Håller med om att det är väldigt skillnad beroende på vilken typ av hund det är man har. När min schipperke fortfarande levde så var han och Minn på väldigt olika nivåer. Minn är en unghund av bruksras och Mille var en äldre och sjuk herre av sällskapstyp. Mille orkade inte hänga med på allt jag och Minn hittade på. Jag hade ofta Minn framför mig och Mille bakom mig på promenad. Med Minn kan man gå raskt om man vill med Mille gick det bara att strosa. Jag tränade en del med Mille men har räckte inte riktigt till och därför fick Minn flytta in vid 5,5 månaders ålder när jag fick frågan om jag var intresserad av att ta över henne.

Nu när jag har två kelpies på dagarna så är det lättare på många sätt för de är mer lika. Det är på sätt och vis jobbigare att ta med dem till olika ställen för de är större. Lenka är dock väldigt enkel att ha att göra med.

 

[Red_Chili]

Det är lite svårt det där..
Sambon hade hund när vi träffades och jag har alltid velat ha en hund så det var perfekt! Dock är hon en rottis och jag gillar inte såpass grova, tunga hundar även om hon är nätt i typen. Sen skaffade vi en whippetvalp i november då jag alltid velat ha en vinthund men allt var verkligen hundra gånger lättare med en hund! Visst, de har otroligt mycket sällskap av varandra och busar ute men "tyvärr" har jag tytt mig mer till valpen eftersom att rottisen inte riktigt är min på något sätt och jag inte varit med från början. Det blir nog lätt så att jag stör mig lättare på vår äldre hund eftersom sambon aldrig riktigt tränat med henne och hon är all over the place ibland men, jag skulle såklart inte byta bort någon utav dem för allt i världen och det är underbart med två men IBLAND blir man trött på det

Äh, skaffa dig en till whippet sedan så kommer du tänka att det är världsbäst med minst två

Kan det inte vara så då att många som skaffar en andra hund gör det för att den första inte riktigt "håller" för det en vill göra? Alternativt att en skaffar hund nummer två när hund nummer två är äldre och inte har samma lust att hitta på grejer?

Så är det inte här Min 4åring är i utmärkt skick, full av energi och räcker längre i tränings- och tävlingssammanhang än jag väntat mig att hon skulle göra. Men ja, att ha bara henne är otänkbart :P

 

[Red_Chili]

Ja jag är utan tvekan flerhundsmänniska. Jag mår inte bra när jag bara har en, vilket jag haft i några korta (för långa) perioder.

Jag älskar att se hur hundarna beter sig i flock i alla tänkbara situationer. Mina hundar får dessutom ut så extremt mycket av att ha åtminstone en till att leka med och sova med. Det är roligare att ha fler att träna, tävla, fotografera, pussa på, klappa på, sova med.

Nu har jag en 4åring och en 8 månadersvalp. Två hundar känns lagom för mig. Meeen eventuellt kommer valpen gå i avel när hon blir vuxen och blir det med någon bra hane, ja då kommer jag ju ha tre hundar. Om sedan den hunden blir bra nog för avel och 4åringen fortfarande lever då, ja då kommer jag ju ha fyra hundar... Så länge jag har råd, tid och får ihop vardagen, samt har hundar som trivs ihop så tänker jag inte på något definitivt maxantal, men jag är extremt kräsen med vad jag vill ha för hundar.

 

[fejt]

Jag har aldrig haft fler än en så jag vet inte. För mig är det dock omöjligt att ta hand om en till på det sätt jag vill. Jag har hästar, höns, katter och tre barn. En man också som stöder men inte delar mitt djurintresse. Det finns inte tid eller ork till fler.

 

[Migo]

Som rubriken säger så undrar jag om du trivs bäst att ha en eller flera hundar. Om du trivs bäst med fler, hur många trivs du bäst med?

Såhär trivs jag som fasen

(Alla är tyvärr inte mina
Har just nu fyra, varav en inte jobbar pga krämpor. Känns som minst en för lite... Målet är minst en ny valp vartannat år, så att det alltid finns ett gäng fungerande i arbete, nån på tillväxt/grundträning och ändå plats för pensionärer. BCs som jobbar med får är sjukt bekväma att ha i stora kvantiteter, det är ingen större skillnad på att gå med tre eller gå med femton.

 

[Milosari]

Håller med om att det är väldigt skillnad beroende på vilken typ av hund det är man har. När min schipperke fortfarande levde så var han och Minn på väldigt olika nivåer. Minn är en unghund av bruksras och Mille var en äldre och sjuk herre av sällskapstyp. Mille orkade inte hänga med på allt jag och Minn hittade på. Jag hade ofta Minn framför mig och Mille bakom mig på promenad. Med Minn kan man gå raskt om man vill med Mille gick det bara att strosa. Jag tränade en del med Mille men har räckte inte riktigt till och därför fick Minn flytta in vid 5,5 månaders ålder när jag fick frågan om jag var intresserad av att ta över henne.

Nu när jag har två kelpies på dagarna så är det lättare på många sätt för de är mer lika. Det är på sätt och vis jobbigare att ta med dem till olika ställen för de är större. Lenka är dock väldigt enkel att ha att göra med.

Ja det är stor skillnad på att ha två hundar som är lite synkade, och på att ha hundar som inte är det. Att ha två kelpies på promenad är verkligen lätt tycker jag, de lyder så mycket bättre än mina gamla så jag behöver inte ens ha så bra koll. Men att ha en superskruttig, en lite halvgammal och en galen valp var rätt jobbigt! Jag fick hela tiden mana på den äldsta och samtidigt tjata på valpen att den skulle ta det lugnt.

Nu är mina två väldigt jämngamla så jag kommer troligtvis att stå med tre hundar igen om några år. Men då tänkte jag nog inte vänta tills de börjar få en massa krämpor utan valpen kommer troligtvis införskaffas så fort de pensioneras från tävling. Så hinner valpen bli vuxen och något mer sansad när nuvarande hundar slår av på takten.

 

[Milosari]

Såhär trivs jag som fasen

(Alla är tyvärr inte mina
Har just nu fyra, varav en inte jobbar pga krämpor. Känns som minst en för lite... Målet är minst en ny valp vartannat år, så att det alltid finns ett gäng fungerande i arbete, nån på tillväxt/grundträning och ändå plats för pensionärer. BCs som jobbar med får är sjukt bekväma att ha i stora kvantiteter, det är ingen större skillnad på att gå med tre eller gå med femton.

Det är ju också en fördel om man jobbar med hunden . Jag slutar aldrig träna med mina hundar utan de får hänga med på lydnadsträning och spår tills den dagen de dör. Och då tar det rätt mycket längre tid för varje extra hund. Jag kan tänka mig att en BC är rätt nöjd med att hänga med i fårhagen och "vara med" även om den inte får gå på riktigt låga hämt längre.

 

[iNHALE]

Just nu har jag en och jag har svårt att tänka mig att jag någon gång skulle vilja ha mer än två. När man inte har bil så blir logistiken för att resa med flera hundar betydligt jobbigare. På vissa bussar är man inte ens välkommen om man har fler än 2 hundar med sig plus att det kostar mer ju fler hundar man har, på alla plan. Skulle nog säga att max två är min gräns.