Sv: Är det verkligen sant?
Vilka intressanta svar
Min egen tro är att om man finner harmonin i kroppen och lär sig att nyttja den så kan man samla vilken häst som helst.
Jag delar in ryggen i tre delar, en framdel (Manken) en mittdel (Sadeldelen) En bakdel (Länden)
Framdelen vill jag ha stor. Rörlig, lös. Väl utvecklad Trapezius.(Även den Craniala delen)
Mittdelen vill jag ha stabil, ngt mjukt skålad med ryggfileerna väl utvecklade.
Länden vill jag ha rörlig, öppen, fri från låsningar, ganska flat, jämn övergång till korset, rak, spiiiikrak.
Bäckenet vill jag ha rörligt. I de inom ramen möjliga rörelser utan att för den delen ha en hypermobilitet. Jag vill att min häst verkligen ska kunna svänga på rumpan, sätta sig och länga sig helt utan problem.
Hasen behöver inte vara super vinklad, men, hästen ska ha en vetskap om sina bakben och veta hur den ska nyttja dem, liksidigt med en rejäl action. Uppåt framåt. Hasen ska också vara stark och fri från låsningar.
Bogen får gärna slutta nästintill ligga men inte det viktigaste för mig.
Kotorna får inte vara för upprätta inte heller för långa så att det blir vekt.
Med dessa önskemål, så kan ryggen ha vilken längd som helst. Det spelar ingen roll, inte i mitt tycke i alla fall, för det är ju inte med ryggen den vinklar hasen, det är inte med ryggen den vinklar bäckenet, men det är med has och bäcken den bär sin rygg.
Kortryggade hästar är i mitt tycke de svåraste at arbeta med. Lata och bekväma som har jättesvårt att förstå att det måste ARBETA med sin bak.
Om man inte arbetar en långryggad häst bakifrån och lär den bära sig själv först och främst utan bygger framdelen och fokuserar på nackböj, då har man stora problem och kan vänta sig både frambensproblematik och ryggproblematik.
Intressant tråd blev det! Fortsätt diskutera!!!