fiaskurken
Trådstartare
Jag vill verkligen inte låta som en pessimist men det finns väl risk för att jag gör det ändå.Ta ändå den här tråden med lite humor. Kvinnor som säger att de skulle kunna vara gravida jämt. Att det är sååå underbart. Jag fattar ingenting.
De första månaderna spydde jag konstant och var helt nojjig över att få missfall,drömde mardrömmar och mådde allmänt dåligt. Redan i vecka 10 hade jag foglossning. Sedan fick jag snabbt en ganska rejäl mage ( visst, mysigt på sitt sätt)Tuttarna värkte satan så jag nästan tjöt varje kväll.
Nu är jag i vecka 21, har en satans foglossning ner mot vänster ljumske, kan knappt gå ut med hundarna,är trött jämt, har dåligt hb och magen värker och spänner och drar och är ivägen när jag vill rida eller klippa gräset eller vad det nu är. Fula bristningar på magen och åderbråck. Sova går ju inte heller.
Visst är det mysigt OCKSÅ när man känner det lilla pyret därinne ibland. Men jag kan verkligen inte fatta hur jag ska orka gå lika lång tid till *pust* Jag kommer ju inte bli mindre precis!
Nä, är det inte så, att en del är det mer mammamaterial i än andra? Kanske hade jag en rosenskimrande syn på det här med graviditet, och det var ju heller inget planerat. Kanske tycker jag det är extra jobbigt bara för det. Tro mig, jag vill gärna ha det här barnet. Men jag vill att den ska komma ut. NU!
Är det ingen som känner som jag,tycker alla att det är så mysmysigt att vara gravid?
De första månaderna spydde jag konstant och var helt nojjig över att få missfall,drömde mardrömmar och mådde allmänt dåligt. Redan i vecka 10 hade jag foglossning. Sedan fick jag snabbt en ganska rejäl mage ( visst, mysigt på sitt sätt)Tuttarna värkte satan så jag nästan tjöt varje kväll.
Nu är jag i vecka 21, har en satans foglossning ner mot vänster ljumske, kan knappt gå ut med hundarna,är trött jämt, har dåligt hb och magen värker och spänner och drar och är ivägen när jag vill rida eller klippa gräset eller vad det nu är. Fula bristningar på magen och åderbråck. Sova går ju inte heller.
Visst är det mysigt OCKSÅ när man känner det lilla pyret därinne ibland. Men jag kan verkligen inte fatta hur jag ska orka gå lika lång tid till *pust* Jag kommer ju inte bli mindre precis!
Nä, är det inte så, att en del är det mer mammamaterial i än andra? Kanske hade jag en rosenskimrande syn på det här med graviditet, och det var ju heller inget planerat. Kanske tycker jag det är extra jobbigt bara för det. Tro mig, jag vill gärna ha det här barnet. Men jag vill att den ska komma ut. NU!
Är det ingen som känner som jag,tycker alla att det är så mysmysigt att vara gravid?