Är det helt fel att avliva?

Har själv en familjehund med allergi som hade riktigt svår klåda och besvär i början. Det visade sig dock vara mest miljöallergier och efter ett ganska enkelt foderbyte och behandling med kortison + upprepade sprutor (allergivaccin) har hon ett bra liv även om kortisonen kommer förkorta det.
Din situation verkar dock svårare med både foderallergier och miljöallergi. Du säger själv att det är du som står för kostnader och det praktiska, och allergiutredning kan blir både väldigt dyrt och påfrestande för dig och hunden. Klart det finns sätt att hålla en hund symptomfri men om vägen dit är lång och plågsam både ekonomisk och fysiskt finns det ju ingen garanti att det är värt det. Du vill inte stå där efter dyra utredningar och mediciner bara för att få veta att hunden behöver livslång behandling där dina pengar inte räcker till. Är prognosen inte 100% att hunden kan få leva opåverkad och att det är ekonomiskt möjligt ser jag inte att avlivning är ett dåligt alternativ. Det är ju du som känner hunden och dessutom betalar för vården och i slutändan handlar det om vilket beslut du tar.
Hade det bara varit en fråga om pengar och du visste att hunden kunde bli helt fri från symptom så hade väl kanske omplacering till någon som vill ta sig an det varit ett alternativ, men det verkar som att det i din situation inte finns någon som helst garanti för att behandling ens kommer räcka?
 
En vän till mig som är smådjursveterinär säger att hon upplever det som svårare idag att få med sig ägaren på avlivning än tidigare, dvs ägare idag vill hålla fast vid hundar som egentligen borde tas bort. Sen finns det så klart veterinärer som är otydliga, men jag vill ändå tro att det i de allra flesta fallen är ägaren som inte vill inse varthän det barkar..
Usch så trist om det är så. Den hunden jag bestämde att skulle få somna in, den somnade in för ganska många år sedan nu, så jag vill gärna tro att det är bättre nu. Har dock hört en veterinär säga att de inte får rekommendera avlivning, så tja, det varierar nog. När Aysu splittrade knäskålen för några år sedan så tyckte ju den veterinären att hon skulle avlivas, så att det finns de som är tydliga med vad de tycker har jag också varit med om.
 
Hon står på det enda allergifoder som fungerar för henne, men hatar smaken så äter ungefär varannan dag.

Det här låter så otroligt sorgligt att jag bara där känner att finns det inte ens nåt hunden kan äta som den både tål och tycker om så känns det inte fel i mina ögon att avliva. Om den enda maten hon tål är en mat hon hatar. Det ska vara roligt att vara hund. Den finaste gåvan vi kan ge våra djur är att avsluta deras liv om de inte har det bra!
 
Nej det handlar inte om det ekonomiska. Hade det handlat om en fraktur med god prognos efter operation och rehab hade jag utan att blinka betalat. Men allergi är ju en livslång sjukdom utan garantier för att det faktiskt blir bra. Självklart är det ekonomiska en aspekt att ta med i bilden, men det är de sömnlösa nätterna där jag ligger och lyssnar på om hon kliar för att kunna rusa upp och distrahera, att inte kunna kissa med stängd dörr av samma anledning eller som nu när jag inte sovit i sängen på flera dagar utan på golvet eller soffan för att kunna hålla en hand på hunden och så vidare. Att testa nya mediciner och se hur livslusten liksom sipprar ut ur hunden för att den kräker och dreglar av medicinen. Att bråka i hunden tabletter varje morgon/kväll (för hon kan ju inte äta godis). Och att dessutom betala för att uppleva ovanstående, DET är ett problem i mina ögon.
 
Jag har själv tagit bort en allergihund (en shar-pei för många år sedan) - när tom hudspecialisten inte tyckte det var dax än. Hon var allergisk mot olika typer av pollen, samt damm och flera typer av kvalster. Jag levde med hunden varje dag och såg hur jobbigt hon hade. Tårna var nästan dubbelt så stora pga ständigt slickande och sårig i armhålor och ljumskar pga ständigt kliande och slickande. Jag tänkte inte låta en hund leva med klåda och tratt hela livet. Hyposensibilisering fungerade inte och till slut hjälpte inte ens kortison tillräckligt. Hon fick somna in mot första veterinärens inrådan (men med samtycke av en annan veterinär) vid 4,5 års ålder :heart
Så nej, jag tycker absolut inte att det är elakt eller dumt att låta en rejält allergisk hund somna in.
 
Familjens hund, som väl egentligen är min men som bor en del hos mina föräldrar, har tampats med allergi större delen av sitt liv. Framför allt mot kvalster. Det har varit utredningar, mediciner, mijöanpassning, bad, ja ni fattar. Såhär i backspegeln känner jag att jag borde ha låtit henne somna för länge sedan. Dock har mina föräldrar vägrat ta det steget trots mina påtryckningar. Förmodligen för att de inte kommer att skaffa någon mer hund och hon fått utgöra ett substitut för mig när jag flyttade ut.

Nu har jag en hund till, som bor med mig och min sambo på heltid, på två år. Och som också verkar ha allergi... Både mot foder (och då alla proteiner vi testat, till och med vilt) och något i omgivningen. Hon följer samma årstidsmönster så förmodligen kvalster där med. Ni som någon gång haft en klådhund förstår vilket jäkla stresspåslag man har varje gång hunden kliar sig. Jag står för all vård och kostnader för båda hundarna, och sköter det praktiska med veterinärbesök och dylikt.

Nu känner jag att jag inte räcker till som människa för detta längre... jag har redan varit med om alla utredningar och medicinförsök och biverkningar en gång innan och känner nu, när vi är mitt upp i allt med hund nummer två att "nej, jag orkar inte detta mer". Så jag är inne på att låta henne somna. Känner jag efter själv så tänker jag att en död hund lider inte, och jag kan inte lägga om hela livet för att min hund ska få leva 8-10 år till. Samtidigt jobbar jag med djur, och jag vet att jag kommer få höra att det finns så många alternativ för att hålla en hund symptomfri så om jag bara gör si eller så och testar X så blir det bättre. Att det är fel att avliva om man inte testat ALLT. Men är det det?
Jag kan börja med att skriva att jag förstår dig. Jag har levt med en allergisk schäfer (inomhuskvalster bla) och det va blod,svett och tårar. Vi valde att låta honom somna in när han va 4,5 år och jag saknar honom än. Jag är övertygad om att han har det bättre nu men jag kommer aldrig få en så underbar individ till hund igen. Han fattas mig men hans liv va inte värdigt.

Du känner din hund, du gör det som är bäst för dig och hunden.
 
Nej det handlar inte om det ekonomiska. Hade det handlat om en fraktur med god prognos efter operation och rehab hade jag utan att blinka betalat. Men allergi är ju en livslång sjukdom utan garantier för att det faktiskt blir bra. Självklart är det ekonomiska en aspekt att ta med i bilden, men det är de sömnlösa nätterna där jag ligger och lyssnar på om hon kliar för att kunna rusa upp och distrahera, att inte kunna kissa med stängd dörr av samma anledning eller som nu när jag inte sovit i sängen på flera dagar utan på golvet eller soffan för att kunna hålla en hand på hunden och så vidare. Att testa nya mediciner och se hur livslusten liksom sipprar ut ur hunden för att den kräker och dreglar av medicinen. Att bråka i hunden tabletter varje morgon/kväll (för hon kan ju inte äta godis). Och att dessutom betala för att uppleva ovanstående, DET är ett problem i mina ögon.
Det där låter helt vidrigt jobbigt :( Så ska ni ju verkligen inte ha det.
 
Nej det handlar inte om det ekonomiska. Hade det handlat om en fraktur med god prognos efter operation och rehab hade jag utan att blinka betalat. Men allergi är ju en livslång sjukdom utan garantier för att det faktiskt blir bra. Självklart är det ekonomiska en aspekt att ta med i bilden, men det är de sömnlösa nätterna där jag ligger och lyssnar på om hon kliar för att kunna rusa upp och distrahera, att inte kunna kissa med stängd dörr av samma anledning eller som nu när jag inte sovit i sängen på flera dagar utan på golvet eller soffan för att kunna hålla en hand på hunden och så vidare. Att testa nya mediciner och se hur livslusten liksom sipprar ut ur hunden för att den kräker och dreglar av medicinen. Att bråka i hunden tabletter varje morgon/kväll (för hon kan ju inte äta godis). Och att dessutom betala för att uppleva ovanstående, DET är ett problem i mina ögon.
Det där låter inte som i närheten av ett värdigt liv för någon av er. Jag hade definitivt låtit både hunden och mig själv slippa genomlida den där tortyren.
 
Mitt intryck av människor som prompt ska hålla sina djur vid liv trots ovärdiga liv är att de verkar inte se problemen så som de är, förstår inte hur mycket lidande som djuret faktiskt går egenom eller helt enkelt blundar inför det, och flera verkar heller inte vara beredda att göra tillräckligt heller - alltså lägga den enorma mängd tid och energi som det kan ta när man har ett djur med stora problem, men de ska ändå promt hålla djuret vid liv?! Får också intrycket av att deras egna känslor över situationen står högre än djurets faktiska situation.

På dina inlägg låter det som att du däremot verkligen ser vad din hund går igenom och inser att det är för mycket för att det ska hålla i längden (på ett bra/okej/värdigt sätt) för er bägge! Dessutom låter det som att du egentligen redan vet vad som är rätt att göra i just ert läge? Om det var någon annans hund och du skulle se situationen utifrån istället, med alla faktan och dina erfarenheter i handen, vad hade du tyckt varit rätt då?
 
Mitt intryck av människor som prompt ska hålla sina djur vid liv trots ovärdiga liv är att de verkar inte se problemen så som de är, förstår inte hur mycket lidande som djuret faktiskt går egenom eller helt enkelt blundar inför det, och flera verkar heller inte vara beredda att göra tillräckligt heller - alltså lägga den enorma mängd tid och energi som det kan ta när man har ett djur med stora problem, men de ska ändå promt hålla djuret vid liv?! Får också intrycket av att deras egna känslor över situationen står högre än djurets faktiska situation.

På dina inlägg låter det som att du däremot verkligen ser vad din hund går igenom och inser att det är för mycket för att det ska hålla i längden (på ett bra/okej/värdigt sätt) för er bägge! Dessutom låter det som att du egentligen redan vet vad som är rätt att göra i just ert läge? Om det var någon annans hund och du skulle se situationen utifrån istället, med alla faktan och dina erfarenheter i handen, vad hade du tyckt varit rätt då?

Precis!
Och, då tänker jag att varför måste man ”göra allt” då? Det är man inte alls skyldig sitt djur i alla lägen, utan som du skriver, ibland är det dags att sluta innan det blir för mycket för båda. Man kan vara halvvägs eller någon annanstans på skalan.
 
Nej det handlar inte om det ekonomiska. Hade det handlat om en fraktur med god prognos efter operation och rehab hade jag utan att blinka betalat. Men allergi är ju en livslång sjukdom utan garantier för att det faktiskt blir bra. Självklart är det ekonomiska en aspekt att ta med i bilden, men det är de sömnlösa nätterna där jag ligger och lyssnar på om hon kliar för att kunna rusa upp och distrahera, att inte kunna kissa med stängd dörr av samma anledning eller som nu när jag inte sovit i sängen på flera dagar utan på golvet eller soffan för att kunna hålla en hand på hunden och så vidare. Att testa nya mediciner och se hur livslusten liksom sipprar ut ur hunden för att den kräker och dreglar av medicinen. Att bråka i hunden tabletter varje morgon/kväll (för hon kan ju inte äta godis). Och att dessutom betala för att uppleva ovanstående, DET är ett problem i mina ögon.
Tycker det låter som det är dax att låta hunden få somna in om det påverkar dig såpass mycket i vardagen/natten eller vad man ska skriva, samt att hunden börjar tappa livslusten. Du verkar ändå ha försökt göra så mycket du kunnat för hunden.
Så i mina ögonen låter det inte fel att låta hunden somna in.
 
@Sjötrollet
Jag har tagit bort min treåriga amstaff pga allergi. Han var allergisk mot två sorters kvalster, lax och säkert flera protein. Vi hann aldrig slutföra elimineringsdieten då vi efter ca 4 veckor insåg att han faktiskt inte tålde allergifodret som dom inte ska kunna reagera på. Han hade även kontaktallergi mot nickel, vilket uteslöt väldigt många halsband och koppel.

Han hade klåda konstant! Jag vill att ni som säger att man ska prova allt innan man ger upp tänker er in i det. Föreställ er att ha klåda över i stort sett hela kroppen konstant, att aldrig få sova, aldrig slappna av. JAG känner mig rätt säker på att jag skulle önska att jag fick dö om jag hade det så!

Det fanns dom som tyckte att vi skulle försökt lite till, istället för att låta honom somna in. Men jag är säker på att vi gjorde rätt, och hade ett fantastiskt fint stöd från veterinären.
Det ska också sägas att vi nog inte insåg förrän nu förrått hur mycket det kostat oss att ha en hund med allergi. Och då menar jag inte i pengar. 😕

Min nuvarande hund kan knappt klia sig alls utan att pulsen går upp. 😢
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp