Jo, han åt det mesta med en förkärlek för plast.
Men grejen är väl att jag anser att en hund ska klara att leva i vår familj, bur är inte ett alternativ. De har egna bäddar de kan ligga i om de vill, men de är välkomna i alla rum utom barnens. Eftersom bur inte är ett alternativ för mig har vi jobbat massor på att få det att funka ändå. När jag måste avgränsa använder jag numer hallen med barngrind som avskiljare. En öppen barngrind, en relativt stor hall. Jag kan inte med bästa vilja säga att bur är jämförbart.
Jag har haft brukshund också, modell aktiv.
Sa hur manga ganger behovde du aka till vet for att hunden atit grejor?
Nar jag "skilde av" med en valphage (da hon redan atit upp en bit av en barngrind anvande jag metall och skruvade fast oglor i vaggen som jag faste den i sa hon inte kunde flytta den med sig) at diva upp en forsvarlig bit golvlist. Det var inte en av gangerna hon behovde laggas in med blodande avforing och krakningar.
Eller Tate ... som blir som en overtrott baby for att han inte kan koppla av om jag inte sitter still sa han far sova? Han vilar mycket bra i buren vare sig dorren ar oppen eller inte, vare sig sovrumsdorren ar oppen eller inte. Han sager till nar han ar klar och han sager till nar han vill ga in och lagga sig.