Sv: Använd överskänkeln!?
Jag tror båda sidor har rätt, men uttrycker sig olika.
En välutbildad häst och ryttare kan kommunicera fint med sitsen, men sitsen är ju inte en enskild muskel liksom, man sitter ihop på en massa ställen som påverkar varandra. För att överhuvudtaget sitta kvar på hästen spänner vi mage, rygg, ben och rumpa i viss mån, men olika muskler vid olika rörelser eller olika inverkan.
För att komma ner djupt i sadeln ska man inte bara slappna av och plöffsa ut lite varstans, utan en viss anspänning ska man ha för att hålla ihop sig själv och sin sits. Många skickliga ryttare gör det automatiskt och tänker inte på att de gör det, så det förmedlas dåligt till eleverna. (bl a Carmenzita har diskuterat detta med sits och sitsundervisning på barock flera gånger, hon har massa roliga liknelser också)
Om man tänker att vi ska sitta som vi vill att hästen ska jobba blir det ganska tydligt: rak rygg, vinklat bäcken, mage och rumpa elastiska och följsamma, men anspända för att hålla oss i rätt position. Jag har också lärt mig att använda hela benen, men olika delar. Överskänkeln för mig är inte den delen av låren som man "klämmer" med, då blir det bara spänt och knäna far upp. Benen ska bli långa och hälen söka sig bakåt, för att nå dit måste ljumskarna "öppna" sig, och lårens översida sträckas ut lite.
Lårens in- och baksida håller fast mig i sadeln, ändan kläms ihop och försöker i någon mån att lyfta ur sadeln för att inte belasta hästens rygg utan visa den vägen uppåt. Samtidigt blir det viss rörelse i ben och rumpa i takt med hästens, eller det man ber hästen göra. Vaderna hålls intill hästen och masserar mjukt eller håller om hästen, vill jag ha mer bakben och "sätta" hästen, så hamnar vaderna automatiskt en bit bakåt hästens sidor, vilket blir den naturliga följden av att jag fortfarande ska hamna på fötterna om hästen sögs bort under mig.
Tja... något sånt.