Warfang
Trådstartare
Jag behöver skriva av mig 
Jag har haft ett sto som jag använt till dressyr. Hon är superkänslig för alla hjälper, samt att hon har mkt energi och likt en bordercollie söker efter signaler som ryttaren ger och reagerar blixtsnabbt. Väldigt ambitiös med andra ord. Men jag har länge upplevt att hon får lite... typ ångest när man vill ha lite mer samling i henne. Speciellt i galoppen. Hon blir då stressad och spänd, hög i formen, översamlar sig och svettas som bara den. Eftersom hon är så fruktansvärt känslig så handlar det inte om många gram jag har i tygeln, eller i benen heller för den delen. Men hon blir ändå spänd och stressad. Jag har fått känslan att hon känner sig trängd eller instängd mellan hand och skänkel.. Och som sagt, man rider enbart på teknik och inte styrka. Kan liksom inte hålla mindre i tygeln än vad jag redan gör.
Jag har tyckt detta varit väldigt tråkigt, för det är ju inte kul att rida en häst som upplever dressyr som något stressigt och negativt... Så tappade helt motivationen och red mest bara ut några månader...
Men så tänkte jag att fan, jag testar rida bettlöst på ett sidepull. Hon är ju så himla känslig så det borde ju gå bra liksom.
Och vilken skillnad! Nu är hon så glad och positiv! tycker det är kul att gå in i paddocken och busar i galoppen Hon får en längre överlinje och djupare mer avslappnad form. Tror till och med att vi fick till ett embryo till passage idag! Sedan har man ju inte riktigt lika stor precision med bettlöst, men jag tror det löser sig ju mer vi rider in oss på det. Jag har inte mkt mer i handen än innan men en mycket trevligare kontakt i tygeln. Kan inte riktigt beskriva det...
Nu har vi funnit glädjen igen! Och inte en enda svettdroppe eller negativ känsla på ett helt pass! Det enda negativa är väl att man inte får tävla, men vad gör det när vi har så
här roligt!
Tack för ordet
Jag har haft ett sto som jag använt till dressyr. Hon är superkänslig för alla hjälper, samt att hon har mkt energi och likt en bordercollie söker efter signaler som ryttaren ger och reagerar blixtsnabbt. Väldigt ambitiös med andra ord. Men jag har länge upplevt att hon får lite... typ ångest när man vill ha lite mer samling i henne. Speciellt i galoppen. Hon blir då stressad och spänd, hög i formen, översamlar sig och svettas som bara den. Eftersom hon är så fruktansvärt känslig så handlar det inte om många gram jag har i tygeln, eller i benen heller för den delen. Men hon blir ändå spänd och stressad. Jag har fått känslan att hon känner sig trängd eller instängd mellan hand och skänkel.. Och som sagt, man rider enbart på teknik och inte styrka. Kan liksom inte hålla mindre i tygeln än vad jag redan gör.
Jag har tyckt detta varit väldigt tråkigt, för det är ju inte kul att rida en häst som upplever dressyr som något stressigt och negativt... Så tappade helt motivationen och red mest bara ut några månader...
Men så tänkte jag att fan, jag testar rida bettlöst på ett sidepull. Hon är ju så himla känslig så det borde ju gå bra liksom.
Och vilken skillnad! Nu är hon så glad och positiv! tycker det är kul att gå in i paddocken och busar i galoppen
Hon får en längre överlinje och djupare mer avslappnad form. Tror till och med att vi fick till ett embryo till passage idag! Sedan har man ju inte riktigt lika stor precision med bettlöst, men jag tror det löser sig ju mer vi rider in oss på det. Jag har inte mkt mer i handen än innan men en mycket trevligare kontakt i tygeln. Kan inte riktigt beskriva det... Nu har vi funnit glädjen igen! Och inte en enda svettdroppe eller negativ känsla på ett helt pass! Det enda negativa är väl att man inte får tävla, men vad gör det när vi har så
här roligt!
Tack för ordet
