sickandtired
Trådstartare
Jag arbetar på en arbetsplats där jag enbart har män som kollegor. Det i sig behöver inte vara ett problem. Men på min arbetsplats är det det, och jag vet inte exakt hur jag skall hantera det.
Just nu är det väldigt mycket skämt om att "ta den i tvåan" (inte riktat mot mig, men ändå, vill inte höra det), det är tydligen väldigt roligt. Från början handlade nog inte ovan om något sexuellt, men någon skrev något liknande och nu skojas det högt om det.
Personligen tycker jag inte det är lämpligt att skämta om det på en arbetsplats, men jag tycker det är svårt att veta hur jag skall ta upp det så att nivån på skämtandet höjs. Det är även bara ett exempel i närtid. Men det är mycket skämt med sexuell anspelning. Igen, jag kan också skoja om sånt, men det är i enskilda sällskap där jag vet till hundra procent att alla är med på noterna, annars låter jag bli.
En annan incident var när vi var på konferens i ett grannland, där de mycket väl förstår svenska. Vi är på en restaurang och har beställt mat. En servitör kommer in med våra drickor (givetvis mycket sprit...) och säger lite ursäktande att det är hans första kväll när han fumlar lite med brickan. En kollega säger då högt och tydligt "Är han inte jävligt bögig?", killen står då bakom honom. I detta fall kunde jag inte hålla tyst utan sa att det där är faktiskt inte okej. Men jag har väldigt svårt för den här kollegan efter det. Inte bara därför, men det bidrog.
Kvällen fortsatte sen med massa sexsnack och sprit för de flesta inblandade. Ingen tog notis om ifall alla tyckte det var kul eller inte. Jag försökte flera gånger styra samtalen mot andra ämnen.
Jag har en kollega som för några månader sen tyckte det var väldigt kul att säga att vi skulle på mysig lunchdejt bara för att han skulle bjuda tillbaka eftersom jag betalade hans lunch för att han glömt sin plånbok. När han sa det svarade jag först inte. Blev typ paff. Sen svarade jag nåt i stil med "Öh, näe, det skall vi inte". Vi hade då jobbat ihop i en vecka typ.
Han är även mycket för att kalla mig "tjejen". Jag hatar det. Och har påpekat att jag heter xx när han kallar mig det. I min värld är "tjejen" på det sätt han säger det lika förminskande som lilla gumman.
Vidare är stämningen väldigt oförlåtande. Flera gånger har olika personer i personalen varit ute hos kunder och det har kanske inte gått klockrent i prestationen. Istället för att då ringa personen och fråga om den vill ha hjälp så deklareras det från personer i ledande positioner att denne är ute och gör bort sig hos en kund.
Ovan får mig att bli rädd för att be om hjälp och misslyckas. Pratar de så om mig? Såna frågor väcks..
Jag borde självklart prata med chefen, men han är tight med övriga i personalen och skrattar lika mycket han åt skämten. Egentligen är han en snäll person, men han gillar inte personalfrågor när det kommer till problem.
Inser att ovan är snurrigt, men jag skriver detta i affekt och under lite tidspress då jag behöver jobba samtidigt.
Men vad skall jag göra? Vill säga upp mig, men jag är gravid (jobbet vet inte ännu, inte sugen på att berätta) och det känns väldigt dumt att söka nytt jobb och sen gå på föräldraledighet tre månader efter jag börjat. Om jag ens skulle bli anställd..
Just nu hatar jag att gå till jobbet. Jag vill inte vara kvar längre..
Just nu är det väldigt mycket skämt om att "ta den i tvåan" (inte riktat mot mig, men ändå, vill inte höra det), det är tydligen väldigt roligt. Från början handlade nog inte ovan om något sexuellt, men någon skrev något liknande och nu skojas det högt om det.
Personligen tycker jag inte det är lämpligt att skämta om det på en arbetsplats, men jag tycker det är svårt att veta hur jag skall ta upp det så att nivån på skämtandet höjs. Det är även bara ett exempel i närtid. Men det är mycket skämt med sexuell anspelning. Igen, jag kan också skoja om sånt, men det är i enskilda sällskap där jag vet till hundra procent att alla är med på noterna, annars låter jag bli.
En annan incident var när vi var på konferens i ett grannland, där de mycket väl förstår svenska. Vi är på en restaurang och har beställt mat. En servitör kommer in med våra drickor (givetvis mycket sprit...) och säger lite ursäktande att det är hans första kväll när han fumlar lite med brickan. En kollega säger då högt och tydligt "Är han inte jävligt bögig?", killen står då bakom honom. I detta fall kunde jag inte hålla tyst utan sa att det där är faktiskt inte okej. Men jag har väldigt svårt för den här kollegan efter det. Inte bara därför, men det bidrog.
Kvällen fortsatte sen med massa sexsnack och sprit för de flesta inblandade. Ingen tog notis om ifall alla tyckte det var kul eller inte. Jag försökte flera gånger styra samtalen mot andra ämnen.
Jag har en kollega som för några månader sen tyckte det var väldigt kul att säga att vi skulle på mysig lunchdejt bara för att han skulle bjuda tillbaka eftersom jag betalade hans lunch för att han glömt sin plånbok. När han sa det svarade jag först inte. Blev typ paff. Sen svarade jag nåt i stil med "Öh, näe, det skall vi inte". Vi hade då jobbat ihop i en vecka typ.
Han är även mycket för att kalla mig "tjejen". Jag hatar det. Och har påpekat att jag heter xx när han kallar mig det. I min värld är "tjejen" på det sätt han säger det lika förminskande som lilla gumman.
Vidare är stämningen väldigt oförlåtande. Flera gånger har olika personer i personalen varit ute hos kunder och det har kanske inte gått klockrent i prestationen. Istället för att då ringa personen och fråga om den vill ha hjälp så deklareras det från personer i ledande positioner att denne är ute och gör bort sig hos en kund.
Ovan får mig att bli rädd för att be om hjälp och misslyckas. Pratar de så om mig? Såna frågor väcks..
Jag borde självklart prata med chefen, men han är tight med övriga i personalen och skrattar lika mycket han åt skämten. Egentligen är han en snäll person, men han gillar inte personalfrågor när det kommer till problem.
Inser att ovan är snurrigt, men jag skriver detta i affekt och under lite tidspress då jag behöver jobba samtidigt.
Men vad skall jag göra? Vill säga upp mig, men jag är gravid (jobbet vet inte ännu, inte sugen på att berätta) och det känns väldigt dumt att söka nytt jobb och sen gå på föräldraledighet tre månader efter jag börjat. Om jag ens skulle bli anställd..
Just nu hatar jag att gå till jobbet. Jag vill inte vara kvar längre..