Anna-Lena Eriksson i Alebo har vindkraft inpå knuten – får inte rätt till ersättning

Anna-Lena Eriksson i Alebo utanför Mönsterås pausade sin ridskoleverksamhet när vindkraften byggdes nära hennes gård. Men eftersom den redan är byggd omfattas hon inte av den nya rätt till ersättning för närboende som regeringen föreslog på torsdagen.
– Det är ju katastrof, säger hon till SVT Småland.

 

[mamman]

Av inslaget förstår jag inte riktigt varför de inte kan ha ridskolan kvar? Kanske är det dålig inspelning men man hör inte något buller direkt (och de vindkraftverk jag varit nära har inte bullrat så mycket). Jag förstår att utsikten blir påverkad (det känns onekligen lite dominerande på platsen). Buller, byggverksamhet och annat stök brukar hästar vänja sig vid.

 

[skiesabove]

Av inslaget förstår jag inte riktigt varför de inte kan ha ridskolan kvar? Kanske är det dålig inspelning men man hör inte något buller direkt (och de vindkraftverk jag varit nära har inte bullrat så mycket). Jag förstår att utsikten blir påverkad (det känns onekligen lite dominerande på platsen). Buller, byggverksamhet och annat stök brukar hästar vänja sig vid.

Det blir väl rejäl miljöträning först, om det ens är möjligt att bedriva säker ridverksamhet med vindkraft så nära.

Hästar blir liksom andra betande flyktdjur visuellt triggade. Det finns forskning från SLU om att renar undviker även stillastående snurror.

 

[mamman]

Det blir väl rejäl miljöträning först, om det ens är möjligt att bedriva säker ridverksamhet med vindkraft så nära.

Hästar blir liksom andra betande flyktdjur visuellt triggade. Det finns forskning från SLU om att renar undviker även stillastående snurror.

ok. Det hänvisades det inte till i inslaget. Annars klara ju hästar stora vägar, järnväg etc om de blir tillvanda.

 

[EmmaBovary]

Av inslaget förstår jag inte riktigt varför de inte kan ha ridskolan kvar? Kanske är det dålig inspelning men man hör inte något buller direkt (och de vindkraftverk jag varit nära har inte bullrat så mycket). Jag förstår att utsikten blir påverkad (det känns onekligen lite dominerande på platsen). Buller, byggverksamhet och annat stök brukar hästar vänja sig vid.

Jag tycker att det först låter som att "under byggnationen av vindkraftverket" kunde sällan hästar ridas pga. ljudet och många lämnade då, men sedan sägs ju också att de har problem med ljud nu också? Men det låter lite rörigt förklarat.

 

[Lingon]

Det blir väl rejäl miljöträning först, om det ens är möjligt att bedriva säker ridverksamhet med vindkraft så nära.

Hästar blir liksom andra betande flyktdjur visuellt triggade. Det finns forskning från SLU om att renar undviker även stillastående snurror.

Jag kan överhuvudtaget inte förstå hur vindkraft kan skrämma hästar. Här har vi en ridskola som ligger granne med ett litet flygfält som används av hobbyplan. Inga problem alls! Enligt en jag känner som är engagerad där så vänjer sig hästarna otroligt fort. Jag har aldrig hört nåt om att det skulle skrämma hästarna på den ridskolan (ridskolehästar eller privata) att mindre plan lyfter och landar där och flyger lågt över trakten på väg upp eller inför landning. Det borde ju vara betydligt läskigare än vindkraft!

 

[skiesabove]

Jag kan överhuvudtaget inte förstå hur vindkraft kan skrämma hästar. Här har vi en ridskola som ligger granne med ett litet flygfält som används av hobbyplan. Inga problem alls! Enligt en jag känner som är engagerad där så vänjer sig hästarna otroligt fort. Jag har aldrig hört nåt om att det skulle skrämma hästarna på den ridskolan (ridskolehästar eller privata) att mindre plan lyfter och landar där och flyger lågt över trakten på väg upp eller inför landning. Det borde ju vara betydligt läskigare än vindkraft!

Flygplan är dels tillfälliga och dels så kastar dom inte konstant rörliga skuggor.

Det går säkert att vänja hästarna vid det, men just till ridskola känns det som ett jätteprojekt. Vindkraftverken verkar stå oerhört nära gården om bilden stämmer.

 

[Lingon]

Flygplan är dels tillfälliga och dels så kastar dom inte konstant rörliga skuggor.

Det går säkert att vänja hästarna vid det, men just till ridskola känns det som ett jätteprojekt. Vindkraftverken verkar stå oerhört nära gården om bilden stämmer.

Jag håller inte med dig. Jag tror att de vänjer sig snabbt. Speciellt eftersom de konstant skapar rörliga skuggor. Då lär de sig att det är något är där alltid och som inte är farligt. Det som dyker upp tillfälligt är mer läskigt i min erfarenhet. Men som sagt, inte ens de flygplanen är nåt problem för den ridskolan.

 

[skogaliten]

Moderna stora (höga) vindkraftverk ger en sorts buller som är konstant (när det blåser) och väldigt obehagligt. Det ligger delvis inom ett frekvensområde som inte kan uppfattas av människor alls.
Dessutom skapas vibrationer i marken som sprider sig vida omkring.

Detta innebär att många däggdjur skyr områden med stora vindkraftverk. Det finns svensk forskning runt renar, samt internationell forskning avseende flera andra slags djur.

De däggdjur som finns kvar inom vindkraftsområden har sämre hälsa, lägre medelvikter, sämre fertilitet och liknande jämfört med samma djurslag i kontrollgrupper som inte påverkats av storskalig vindkraft. Detta gäller många djurslag, från möss och sorkar upp till hjort och rådjur. Predatorerna flyttar generellt ut från vindkraftsområdena, men fortsätter att besöka dessa,

I Spanien har hästar studerats särskilt.

För flyktdjur som hästar, som ju faktiskt reagerar på att en liten insekts sätter sig huden, så blir den sammanlagda effekten av ljuden och vibrationerna att de blir utsatta för en konstant stress av ett för hästen difust hot, och hästarna alltså är på tå hela tiden. Vid mätningar så ligger hästarnas stresshormoner konstant på kraftigt förhöjda värden.
Det visar sig bl.a. genom en ökad frekvens av olyckor där hästarna misstolkar sin omgivning, och att fertiliteten sjunker (uteblivna brunster på sto, ökat antal kastningar).

Skuggorna är egentligen inte ett stort problem, utan det är ljud och vibrationer som är det stora problemet.

De ljud och störningar som kommer från t.ex. timmerbilar, helikoptrar, flygplan med mera, ligger i andra frekvensområden och är kortvariga till sin karaktär.
Jag har t.ex. väldigt ofta överflygningar även på mycket låg höjd av militära helikoptrar (så lågt så att man kan se nitarna i plåtarna), när väl hästarna vant sig, och mammorna lär sina föl att det är ofarligt med timmerbilar och helikoptrar, så fungerar det bra.

Hur det skulle vara fungera med hästar "precis under landningsbanan till Arlanda" kan jag inte uttala mig om.

Med vindkraft så är det som så ofta så att att enstaka (väldigt glest placerade) mindre vindkraftverk ställer till små eller inga problem, medan vindkraftområden med många, mycket stora vindkraftverk för med sig en rad med miljöproblem som många försöker tysta ner.

 

[escodobe]

Flygplan är dels tillfälliga och dels så kastar dom inte konstant rörliga skuggor.

Det går säkert att vänja hästarna vid det, men just till ridskola känns det som ett jätteprojekt. Vindkraftverken verkar stå oerhört nära gården om bilden stämmer.

Jag tänker snarare att det borde vara lättare just eftersom de är konstanta

 

[Mkb]

Det här är kanske mer en kommentar om förslaget än om den specifika ridskoleverksamheten men det var synd att regeringen inte också föreslog att kommuner skulle få intäkter från vindkraften, för vi är väl vid det här laget det enda nordiska land som inte har något sådant system alls. För ett antal glesbygdskommuner skulle det kunna innebära flera miljoner per år, och hellre det än att de som idag bara står där utan att det kommer närområdet till godo. Inte bara kommuner vill det utan förstås även vindkrafts-branschen som vill öka acceptansen för utbyggnad, så där får man väl se upp så det inte blir till ett incitament till en alltför stor exploatering av skyddsvärd natur och så vidare. Gör man sedan liknande system med vattenkraft, att en mer rättvis del tillfaller kommunerna, blir det ganska rejäla summor för flera små (sett till befolkningsmängd) kommuner. Idealt hade en del av det kanske sedan gått till naturvården, men jag vet inte hur lätt det vore att öronmärka delar av intäkterna när kommunerna sannolikt skulle argumentera för självbestämmande.

Litet sidospår kanske, men apropå det förslaget som nämns i artikeln.

 

[Gunnar]

Hur det skulle vara fungera med hästar "precis under landningsbanan till Arlanda" kan jag inte uttala mig om.

Detta tror jag mig kunna svara på. Vad jag vet har i princip inga hästar i stallet behövt vänja sig med flygplanen. De har inte brytt sig. Jag tror att det beror på att det hör dem på långt håll och att det inte är något plötsligt som dyker upp. Det är väl någon kilometer eller två till landningsbanan.

Jag red vid ett tillfälle en häst ca 100 m från landningsbanans början, den brydde sig inte om ljudet, men blev lite skrämd av skuggan som passerade över marken under den.

I övrigt ser jag gärna att det byggs mer vindkraft.

 

[Cattis_E]

Detta tror jag mig kunna svara på. Vad jag vet har i princip inga hästar i stallet behövt vänja sig med flygplanen. De har inte brytt sig. Jag tror att det beror på att det hör dem på långt håll och att det inte är något plötsligt som dyker upp. Det är väl någon kilometer eller två till landningsbanan.

Jag red vid ett tillfälle en häst ca 100 m från landningsbanans början, den brydde sig inte om ljudet, men blev lite skrämd av skuggan som passerade över marken under den.

I övrigt ser jag gärna att det byggs mer vindkraft.

Du han före mig att svara.
Jag har varit med i klubb och aktiviteter som ligger där Arlandsplanen flyger relativt lågt ändå. Du har säkert koll på den klubben . Min häst reagerade aldrig på planen ens första gången vi var där.

 

[Mia_R]

Jag som då har varit och titta på ett hus som låg vid inflygningen till Arlanda kan lugnt säga att tack, men nej tack. Det levde om så djävulskt att det inte gick att prata utomhus utan att skrika och inte ens då var det säkert att man kunde höra vad som sas. Det oljudet hade varken djur eller människor vant sig med. Mäklaren hade dessutom otur när visningen var, det kom ett plan i minuten.

 

[Gunnar]

Jag som då har varit och titta på ett hus som låg vid inflygningen till Arlanda kan lugnt säga att tack, men nej tack. Det levde om så djävulskt att det inte gick att prata utomhus utan att skrika och inte ens då var det säkert att man kunde höra vad som sas. Det oljudet hade varken djur eller människor vant sig med. Mäklaren hade dessutom otur när visningen var, det kom ett plan i minuten.

Man märker direkt om det är folk som känner till hur det fungerar. Vi som bor här och pratar med folk utomhus stannar mitt i meningen när planet är tillräckligt nära och fortsätter sedan där vi slutade när planet är tillräckligt långt bort.

I övrigt störs jag inte nämnvärt av planen, att administrera ett forum kan ibland vara lite mer ansträngande, men ett försök till positiv inställning hjälper till med båda upplevelserna

Tillägg:
Och som jag skrev tidigare bryr sig inte djuren, varken de tama eller de många vilda. Möjligen, men det har ingen som helst bevis på, sjunger fåglarna lite högre, även om även de har vett om att hålla tyst när planen är för nära, tror jag.

 

[Mia_R]

Man märker direkt om det är folk som känner till hur det fungerar. Vi som bor här och pratar med folk utomhus stannar mitt i meningen när planet är tillräckligt nära och fortsätter sedan där vi slutade när planet är tillräckligt långt bort.

I övrigt störs jag inte nämnvärt av planen, att administrera ett forum kan ibland vara lite mer ansträngande, men ett försök till positiv inställning hjälper till med båda upplevelserna

Tillägg:
Och som jag skrev tidigare bryr sig inte djuren, varken de tama eller de många vilda. Möjligen, men det har ingen som helst bevis på, sjunger fåglarna lite högre, även om även de har vett om att hålla tyst när planen är för nära, tror jag.

Jag som då vet var du bor kan säga att det huset inte låg långt ifrån Halmsjön och där gick/går det inte att föra ett samtal vid inflygningarna. Där du bor är det inga problem alls att konversera utomhus.

 

[Angel]

Det blir väl rejäl miljöträning först, om det ens är möjligt att bedriva säker ridverksamhet med vindkraft så nära.

Hästar blir liksom andra betande flyktdjur visuellt triggade. Det finns forskning från SLU om att renar undviker även stillastående snurror.

Jag gillar inte vindkraftverk eftersom de både är fula, kan ha jobbiga frekvenser på ljuden och är tveksamma ur ett LCA-perspektiv sett till hållbarhet men den gången jag haft hästen på bete med ett vindkraftverk i hagen kan jag inte påstå att hästarna brytt sig nämnvärt trots fjompig dressyrhäst.

 

[Ridinglady]

Moderna stora (höga) vindkraftverk ger en sorts buller som är konstant (när det blåser) och väldigt obehagligt. Det ligger delvis inom ett frekvensområde som inte kan uppfattas av människor alls.
Dessutom skapas vibrationer i marken som sprider sig vida omkring.

Detta innebär att många däggdjur skyr områden med stora vindkraftverk. Det finns svensk forskning runt renar, samt internationell forskning avseende flera andra slags djur.

De däggdjur som finns kvar inom vindkraftsområden har sämre hälsa, lägre medelvikter, sämre fertilitet och liknande jämfört med samma djurslag i kontrollgrupper som inte påverkats av storskalig vindkraft. Detta gäller många djurslag, från möss och sorkar upp till hjort och rådjur. Predatorerna flyttar generellt ut från vindkraftsområdena, men fortsätter att besöka dessa,

I Spanien har hästar studerats särskilt.

För flyktdjur som hästar, som ju faktiskt reagerar på att en liten insekts sätter sig huden, så blir den sammanlagda effekten av ljuden och vibrationerna att de blir utsatta för en konstant stress av ett för hästen difust hot, och hästarna alltså är på tå hela tiden. Vid mätningar så ligger hästarnas stresshormoner konstant på kraftigt förhöjda värden.
Det visar sig bl.a. genom en ökad frekvens av olyckor där hästarna misstolkar sin omgivning, och att fertiliteten sjunker (uteblivna brunster på sto, ökat antal kastningar).

Skuggorna är egentligen inte ett stort problem, utan det är ljud och vibrationer som är det stora problemet.

De ljud och störningar som kommer från t.ex. timmerbilar, helikoptrar, flygplan med mera, ligger i andra frekvensområden och är kortvariga till sin karaktär.
Jag har t.ex. väldigt ofta överflygningar även på mycket låg höjd av militära helikoptrar (så lågt så att man kan se nitarna i plåtarna), när väl hästarna vant sig, och mammorna lär sina föl att det är ofarligt med timmerbilar och helikoptrar, så fungerar det bra.

Hur det skulle vara fungera med hästar "precis under landningsbanan till Arlanda" kan jag inte uttala mig om.

Med vindkraft så är det som så ofta så att att enstaka (väldigt glest placerade) mindre vindkraftverk ställer till små eller inga problem, medan vindkraftområden med många, mycket stora vindkraftverk för med sig en rad med miljöproblem som många försöker tysta ner.

Jag bor mkt nära Sturup och här är gott om hästgårdar. Orsakar inga problem alls f hästarna vad jag märker och
vet.

 

[Ridinglady]

Detta tror jag mig kunna svara på. Vad jag vet har i princip inga hästar i stallet behövt vänja sig med flygplanen. De har inte brytt sig. Jag tror att det beror på att det hör dem på långt håll och att det inte är något plötsligt som dyker upp. Det är väl någon kilometer eller två till landningsbanan.

Jag red vid ett tillfälle en häst ca 100 m från landningsbanans början, den brydde sig inte om ljudet, men blev lite skrämd av skuggan som passerade över marken under den.

I övrigt ser jag gärna att det byggs mer vindkraft.

Samma erfarenhet efter över 30 år vid Sturup. Vi rider utmed landningsljusen och galopperar utmed staket ända upp till terminalen. Hästarna bryr sig inte alls om planen. Jag kan däremot tycka det är lite läskigt när det känns som om man skulle kunna ta tag i landningsstället! Det de kan reagera lite på är när de skjuter bort fåglar om man är väldigt nära och de skaffar nya maskiner som gör konstiga ljud f att skrämma bort fåglarna!

 

[Cattis_E]

Hade varit intressant att höra från någon mer som bor nära ett vindkraftverk med sina hästar. Eller rider förbi nära ett regelbundet.
Men vi kanske inte har någon som bor så på buke.