lillamyggan
Trådstartare
Jag tror jag håller på att bli tokig på mig själv. Jag väntar mitt första barn, är i v 38. Jag vet inte vad som har tagit åt mig. Jag oroar mig för hur jag ska klara detta. Inte förlossningen eller ta hand om mitt barn, det kommer nog gå bra, utan mer hur man ska hinna med allt. Kommer jag hinna med hästen? Kommer vi ha råd? Vi, min man och jag jobbar ju båda heltid och har väl inga miljoner över direkt, tänk om det inte går ekonomiskt. Velig är jag också. Jag står i valet och kvalet över att flytta hästen till ett stall längre bort och hade jag inte varit gravid så hade hästen redan flyttat dit men nu sitter jag här och ältar om det blir för långt att åka. Sen ororar jag mig för när jag ska börja jobba igen. Har pendlat till jobbet i 2 år och det kommer ju inte funka när man har en liten en. Måste m a o söka nytt jobb och hur kommer det att gå. Sen att det är ett år kvar innan jag ens behöver tänka på jobbet igen hjälper inte. Jag funderar på detta hela dagarna.
Vet inte vad jag vill med detta riktigt. Bara höra om det finns fler som håller på att gå sig själv på nerverna där ute.
Vet inte vad jag vill med detta riktigt. Bara höra om det finns fler som håller på att gå sig själv på nerverna där ute.