C
clownen
Hittade en artikel på hopphästklubbens hemsida. Tänkte lägga in artikeln här i debatternas egna Mecka eftersom jag tycker att diskussionen är viktig och behöver föras av så många som möjligt!
Hur bra är vi egentligen på att producera hopphästar av hög internationell klass?
" Hopphästklubben (HK) bildades 2002, som en fristående ideell förening. Dess mål är att samverka med sportens, avelns och forskningens organisationer för en positiv utveckling av svensk hopphästavel och hoppsport. För att få fram fler hopphästar av internationell klass fordras hög kvalitet i och samverkan mellan samtliga produktionsled, t.ex.; avel – reproduktion – uppfödning – hästutbildning – anlagstester – tävling – skadeprevention – veterinärservice - forskning.
Svensk hopphästavel och hoppsport fick stor internationell uppmärksamhet då vi för några år sedan tog silvermedaljer vid EM, VM och OS. Men hur bra är vi egentligen på att producera hopphästar av hög internationell klass?
Enligt World Breeding Federation for Sport Horses ranking 2007 för avelsförbund hamnade SWB först på 8: e plats. Bäst var: (1) KWPN, (2) WESTF och (3) HOLST. Av de 500 högst rankade hopphästarna var 105 registrerade som KWPN (=21 %), 16 WESTF, (=3.2 %), 77 HOLST (=15.4 %) och 13 SWB (=2.6 %). Vid en sådan här jämförelse måste man givetvis ta med i beräkningen hur stora avelsförbunden är. KWPN registrerar årligen ca fyra gånger fler föl än SWB och bör därför automatiskt vara fyra gånger så bra. Men även om man utjämnar för storleksskillnaden har KWPN dubbelt så hög procentandel i topp 500 som Sverige. Holstein registrerar bara ungefär hälften så många föl som KWPN och är därmed det avelsförbund, som trots sin tredjeplats i stamboksrankingen, helt klart dominerar internationell hopphästuppfödning. Detta är inte så konstigt eftersom varmblodsaveln i Holstein specialiserades mot hoppning redan efter andra världskrigets slut. Däremot är det anmärkningsvärt att Westfalen, trots att förbundet endast har tre hästar mer i topp 500 än Sverige, är rankat som tvåa. Detta visar att dessa få hästar håller en verkligt hög kvalitet.
Skall vi kunna knappa in på detta försprång kan vi inte bara använda sperma från framgångsrika hopphingstar utan kvaliteten på vår stostam måste samtidigt förbättras högst väsentligt. Idag säljer tyvärr uppfödarna vanligen sina mest talangfulla ungston. Kortsiktigt är det ekonomiskt klart mest fördelaktigt att så tidigt som möjligt sälja dem för tävlingsändamål. De bästa ungstona får därför oftast inga döttrar, som kan föra arvsanlagen vidare. Fler äldre högklassiga avelsston är naturligtvis ett bra alternativ. Men de är svåra att finna, oftast inte till salu och om de mot förmodan skulle vara till salu mycket dyra.
Ett sätt att lösa detta problem skulle kunna vara att låta de för hoppning mest lovande ungstona, genom embryotransfer, producera ett antal föl som två och treåringar. Genom att de inte själva behöver bära fram fölen kan de vara med i unghästtesterna och höja sitt värde innan de säljs som sporthästar. På så sätt skulle de hinna få fram en eller flera döttrar som kan föra deras värdefulla arvsanlag vidare. Det är nu dessutom också möjligt att skicka embryon och det skulle vara förvånande om försäljning av högklassiga embryon inte inom kort utvecklas till en lukrativ marknad.
Grevlunda Nygård 2008-07-06
Ingvar Fredricson
Ordf. HK"
Nu till mina fråga: Vad tycker ni? Har vi för dåligt avelsmatreal på stosidan? Var ska vi ha för krav på våra avelsston? Tror ni på embryotransfer som en lukrativ marknad? Vilka andra reflektioner gör ni på artikeln?
Hur bra är vi egentligen på att producera hopphästar av hög internationell klass?
" Hopphästklubben (HK) bildades 2002, som en fristående ideell förening. Dess mål är att samverka med sportens, avelns och forskningens organisationer för en positiv utveckling av svensk hopphästavel och hoppsport. För att få fram fler hopphästar av internationell klass fordras hög kvalitet i och samverkan mellan samtliga produktionsled, t.ex.; avel – reproduktion – uppfödning – hästutbildning – anlagstester – tävling – skadeprevention – veterinärservice - forskning.
Svensk hopphästavel och hoppsport fick stor internationell uppmärksamhet då vi för några år sedan tog silvermedaljer vid EM, VM och OS. Men hur bra är vi egentligen på att producera hopphästar av hög internationell klass?
Enligt World Breeding Federation for Sport Horses ranking 2007 för avelsförbund hamnade SWB först på 8: e plats. Bäst var: (1) KWPN, (2) WESTF och (3) HOLST. Av de 500 högst rankade hopphästarna var 105 registrerade som KWPN (=21 %), 16 WESTF, (=3.2 %), 77 HOLST (=15.4 %) och 13 SWB (=2.6 %). Vid en sådan här jämförelse måste man givetvis ta med i beräkningen hur stora avelsförbunden är. KWPN registrerar årligen ca fyra gånger fler föl än SWB och bör därför automatiskt vara fyra gånger så bra. Men även om man utjämnar för storleksskillnaden har KWPN dubbelt så hög procentandel i topp 500 som Sverige. Holstein registrerar bara ungefär hälften så många föl som KWPN och är därmed det avelsförbund, som trots sin tredjeplats i stamboksrankingen, helt klart dominerar internationell hopphästuppfödning. Detta är inte så konstigt eftersom varmblodsaveln i Holstein specialiserades mot hoppning redan efter andra världskrigets slut. Däremot är det anmärkningsvärt att Westfalen, trots att förbundet endast har tre hästar mer i topp 500 än Sverige, är rankat som tvåa. Detta visar att dessa få hästar håller en verkligt hög kvalitet.
Skall vi kunna knappa in på detta försprång kan vi inte bara använda sperma från framgångsrika hopphingstar utan kvaliteten på vår stostam måste samtidigt förbättras högst väsentligt. Idag säljer tyvärr uppfödarna vanligen sina mest talangfulla ungston. Kortsiktigt är det ekonomiskt klart mest fördelaktigt att så tidigt som möjligt sälja dem för tävlingsändamål. De bästa ungstona får därför oftast inga döttrar, som kan föra arvsanlagen vidare. Fler äldre högklassiga avelsston är naturligtvis ett bra alternativ. Men de är svåra att finna, oftast inte till salu och om de mot förmodan skulle vara till salu mycket dyra.
Ett sätt att lösa detta problem skulle kunna vara att låta de för hoppning mest lovande ungstona, genom embryotransfer, producera ett antal föl som två och treåringar. Genom att de inte själva behöver bära fram fölen kan de vara med i unghästtesterna och höja sitt värde innan de säljs som sporthästar. På så sätt skulle de hinna få fram en eller flera döttrar som kan föra deras värdefulla arvsanlag vidare. Det är nu dessutom också möjligt att skicka embryon och det skulle vara förvånande om försäljning av högklassiga embryon inte inom kort utvecklas till en lukrativ marknad.
Grevlunda Nygård 2008-07-06
Ingvar Fredricson
Ordf. HK"
Nu till mina fråga: Vad tycker ni? Har vi för dåligt avelsmatreal på stosidan? Var ska vi ha för krav på våra avelsston? Tror ni på embryotransfer som en lukrativ marknad? Vilka andra reflektioner gör ni på artikeln?
Senast ändrad av en moderator: