Ang. artikeln i Stallmagasinet

[bigganl]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Ja det är ju ryttarens mellandel som är den viktigaste egentligen.

 

[Redhorsefarm]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Som faktiskt ligger just mellan hand och skänkel
CD har väl tappat marknadsandelar, nu ska hon ha träningar som bara kostar 50 kr istället för hundratals kr som tidigare.

 

[Jessica]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Som faktiskt ligger just mellan hand och skänkel
CD har väl tappat marknadsandelar, nu ska hon ha träningar som bara kostar 50 kr istället för hundratals kr som tidigare.

Japp... mellan hand o skänkel är nog ingen dålig beskrivning egentligen, men det är sällan man har lyckats feltolka något så grovt som just det uttryckeet.

 

[tetley]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

http://www.jakobslund.se/dadde/

 

[Paradis]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

http://www.jakobslund.se/dadde/

jag som trode hans sida var borta för alltid

 

[space_cowgirl]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Det sistnämnda håller jag med dig om. Men min bild av tävlingar och sportryttare är väldigt negativ därför jag är emot själva konceptet, att tävla. Varför tävla med levande varelser överhuvudtaget?? För att människor är konkurrenslystna och prestationsinriktade? För att hela vårt samhälle går ut på att tävla? Jag tycker det är synnerligen idiotiskt som idé. Det hindrar ju självklart INTE att det finns massa sk sportryttare som tar hand om sina hästar exemplariskt, och verkligen bryr sig om dem, som du själv verkar vara ett bra exempel på. Det är inte mot de ryttarna jag vänder mig emot, utan själva tävlingsidén som sådan.

Jag har bland annat roat mig med att sitta med som dressyrdomar-sekreterare under "våren" (jag vet inte om man kan kalla detta för vår egentligen). Hur som helst. Jag ser att många av ekipagen använder tävlingarna och domarens kommentarer och poängsättning som utgångsläge för den fortsatta träningen. Det är ett slags mått på vad som behöver förbättras ytterligare. Visst kan man få mycket av detta ifrån sin tränare, men samtidigt blir det så mycket mer tydligt vad det är som brister i en tävlingsituation jämfört med en träningssituation. Vissa av mina elever tävlar själva i lättare klasser och jag brukar alltid diskutera igenom deras resultat som ett komplement till den fortsatta träningen. Jag hade t.ex. en elev som inte hade några som helst problem med friskritt på träningen men på tävling så tappades koncentrationen och hästen blev vinglig och tappade takten. Vi övade mer på detta och problemet försvann även på tävling.
Så där har du ett exempel på en konkret situation där tävlingen hjälpte ekipaget upptäcka sina brister. Men tror du inte på tävling så gör du inte. Det finns ju ingen som tvingar dig att ha tävlingsambitioner om du inte vill. Det finns alltid fler sett att se på en och samma sak.

Mvh/Marie

 

[mackan]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Jag kan bara tala om vilken känsla jag fick av artikeln. Många som nyligen anammat AR-tänket, uttrycker tyvärr ofta denna fördom mot sk "sportryttare" på fullaste allvar och ser bara sitt "nya sätt" som sanning. Eftersom dessa fördomar finns (åt båda håll!) och skapar hinder istället för bryggor mellan inriktningarna, så tycker jag att det är så viktigt, särskilt för framstående personer inom dessa, att verkligen tänka på hur man formulerar sig eftersom de som inte har lika stor erfarenhet ofta suger åt sig allt de "mer kunniga" uttalar sig om!

vilket klokt inlägg. du skulle kunna lägga in i princip vilken disciplin som helst istället för just AR och sportryttare dessutom och det skulle fortfarande vara klokt - verkligen tänkvärt och sant vad jag ser det.

Space_Cowgirl - tack för det senaste inlägget! klokt.

 

[axel]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Skillnaden på AR-ryttare är att de förkastar all annan ridning o det leder i sin tur att de kritiseras.

DN. är lite ute o cyklar när han framhärdar att det är dressyrryttarna som främst nyttjar Gramanen.

DEn har ju används av militären sen urminnes tider.
Nuförtiden finns det allsköns olika skarpa bett i hoppningen och de används ofta i kombination med G.

Vilka är det som bara tar av den vid själva tävlingsmomentet?
Den åker gärna på igen vid prisutdelningar, det är inte tillåtet i dressyren.

Jag håller med N. om att så länge inte hästen är ett redskap för sin egen framgång, är tävlingen helt OK.

Såg på TV igår om barn som utövar gymnastik o pressas.
Visst ska det vara på lek o vissa tränare är opedagogiska o ska inte ha hand om barn.
Men om man har som mål att bli riktigt duktig inom vilken idrott som helst, så krävs det massor av träning o talang för grenen.
Man kanske kan hänvisa till en gren som passar individen bättre.

Tränarna vet vad som krävs av eleven på olika nivåer o alla blir inte, av naturliga orsaker elitidrottare.
Då finns det Korp- nivåer som kanske passar bättre.

Vi har en naturlig tävlingsinstinkt o har tävlat i allt sen urminnes tider.
Hos vissa är den mindre än hos andra o män har nog mer av den varan.
Det är ingen som tvingar en att tävla, men visst är det fint att rida hemma o tycka att man rider som en Gud.
På tävling kan man få ett uppvaknande och kanske inse att det inte var så bra. eller så kan domaren inte se när ridningen är rätt

 

[Sammet]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Vad CD. än säger i sina artiklar så är hon en mycket bra tränare.

Som det nämnts här tidigare. Plocka russinen...

Och att hon sänker sina priser (om hon nu gör det) är knappast för att hon får problem att få elever...

Testa att boka en kurs för henne så lär du märka att hon är ganska uppbokad.


Om det nu är så att hon sänker priset så har hon en baktanke med det, och det är troligast inte så att hon inte får elever...

 

[tottenham]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

lånar knappen...

för att bara återgå till trådstarten så vill jag bara tillägga att det inte var en artikel utan en krönika. det är ju en viss skillnad.

...det var allt jag ville!

intressant diskussion annars