Ang. artikeln i Stallmagasinet

[Kattennizze]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Jag skulle nog kalla mig för sportryttare och det är jag stolt över (om man nu får vara stolt över sig själv i Sverige)

Med det menar jag att jag inte låter min träning avgöras av slumpen "vad känner jag för att göra idag"? Utan jag planerar min ridning och träning så att hästen skall bli lösgjord, få kondition, bli stimulerad och ha kul samt få slappna av. Dessutom stretchar och masserar jag både hästen och mig själv. Jag tränar på gym för att hålla mig i topp form, jag rider för tränare så ofta jag har råd och jag bryr mig om min häst. Jag klappar den och pratar med den och har ROLIGT med den. Förutom de "egna" hästarna arbetar jag som Massageterapeut för både hästar och ryttare, och trots att jag satt upp det "hemska" målet att tävla medelsvår dressyr med framgångar inom två år (så jag kan ta min C-tränar licens) så känner jag mig inte hemma i CD´s beskrivning av "oss" sportryttare.

Det finns många sätt att vara fördomsfull på. Att ha tävlingsmål kan i värsta fall göra ryttaren blind för verkligheten, men i många fall kan det också göra en extra uppmärksam på detaljer (eftersom det är så viktigt att hästen är på topp och verkligen mår bra). Dessutom får tävlingshästen reglebunda vet. kollar på tävlingsplatserna. Även om jag nu inte direkt tillhör AR-ryttarna så tycker jag allt som är vi-och-dom inspirerat känns tråkigt. Om man kunde vara mer ödmjuk och lära av varandra skulle hästen vara den som tjänar mest på det.

Mvh/Marie

Det sistnämnda håller jag med dig om. Men min bild av tävlingar och sportryttare är väldigt negativ därför jag är emot själva konceptet, att tävla. Varför tävla med levande varelser överhuvudtaget?? För att människor är konkurrenslystna och prestationsinriktade? För att hela vårt samhälle går ut på att tävla? Jag tycker det är synnerligen idiotiskt som idé. Det hindrar ju självklart INTE att det finns massa sk sportryttare som tar hand om sina hästar exemplariskt, och verkligen bryr sig om dem, som du själv verkar vara ett bra exempel på. Det är inte mot de ryttarna jag vänder mig emot, utan själva tävlingsidén som sådan.

 

[Susan]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

jag förstår hur du tänker.
man kan ju ha olika inställning till tävlande.
Det kan ju vara behovet att vara bättre än andra...

Men från början var nog tävlingsprogrammen lika mycket en test på om hästen var rätt utbidlad.

Ungefär att checka av - har jag uppnått dessa mål - kan jag gå vidare...

Jag har inte hittat tidningen.

Är artikeln ironisk?
Lite filosofisk.?
Eller på fult allvar?

Jag tycer ofta att omman vill VARA NÅN att man då rackar er på andra....

TYp jag är åtminsonde intelika dålig som de där tävlingsryttarna som bara plågar sina hästar....

men som sagt jag har inte läst.

Jag förstår din motilja mot konceptetet. Det är alldeles för lätt at bli carried away som ryttare och låta sitt behov av prestige gå ut över hästen.
Likväl så är de mest kunnig jag kommit i kontakt med tävlingsryttare, och de har också haft det bästa Horsemanshipet i des ursprungliga betydelse.

Vi är alla olika.

 

[Noir3]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Lånar...

(Har inte läst artikeln, så jag uttalar mig inte om den specifikt utan det som såtr här)

Det är ju en lite hård uppdelning av ryttare i nedera tävlingsryttare eller drömmare. Vad jag vet, fastän dessa statistiska fakta är gamla så är det kanske bara 10-20% av ryttare som har tävlingslicens över huvud taget. Om låt säga 30% är intresserade av att tävla, är 70% AR-folk då? Njae, utan kanske också 20%. Väldigt många ryttare tycker om hästar, vill lära sig att rida, blir lyriska när det gått bra alldeles ensam hemma på banan eller 45 min på ridskolelektion, har inga rosettet, etc.

Sen ser vi ju tyvärr också, en hel del AR-folk, som efter att ha varit med på en kurs för en elev till en elev till en elev till BB, plötsligt kör hela kommerciella racet med försäljning av utrustning, clinics, böcker, uppvisningar, avelshingstar, importerade barockhästar, you name it.

Är inte det att vilja nå personlig framgång och kändisskap, och till viss del använda hästen och "ridkonsten" som redskap till sina egna mål?

Jag tror att oavsett om man har valt den organiserade vägen (ridsportförbundet) eller väljer att vara en outsider (AR) så finns det människor som vill visa upp sig och vara duktiga/mässa inför andra eller de som bara vill ha kul och utvecklas med sin gullehäst.

(Hemska människor som KLIPPER sina hästar! Tacka vet jag de som rider på stång fastän de har alien-hand-syndrome! OBS, ironi!)

Tessan

 

[Kattennizze]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

jag förstår hur du tänker.
man kan ju ha olika inställning till tävlande.
Det kan ju vara behovet att vara bättre än andra...

Men från början var nog tävlingsprogrammen lika mycket en test på om hästen var rätt utbidlad.

Ungefär att checka av - har jag uppnått dessa mål - kan jag gå vidare...

Jag har inte hittat tidningen.

Är artikeln ironisk?
Lite filosofisk.?
Eller på fult allvar?

Jag tycer ofta att omman vill VARA NÅN att man då rackar er på andra....

TYp jag är åtminsonde intelika dålig som de där tävlingsryttarna som bara plågar sina hästar....

men som sagt jag har inte läst.

Jag förstår din motilja mot konceptetet. Det är alldeles för lätt at bli carried away som ryttare och låta sitt behov av prestige gå ut över hästen.
Likväl så är de mest kunnig jag kommit i kontakt med tävlingsryttare, och de har också haft det bästa Horsemanshipet i des ursprungliga betydelse.

Vi är alla olika.

Och jag har träffat på väldigt många kunniga som inte tävlar, och många som tävlar som är helt suveräna med sina hästar, så det är ju väldigt godtyckligt det där. Jag förstår inte heller varför man inte kan checka av att allt stämmer utan att kämpa för att vara "bäst"?Är man beroende av andra människors beundran? Goda ekipage i samspel och harmoni är ju alltid lika trevligt att se, men det behöver ju inte tävlas om förstaplatser. Tyvärr gynnar ju tävlingshetsen ryttare med mindre goda egenskaper som tar till vilka metoder (nästan) som helst för att vinna.
Jag gillar CD:s inställning i artikeln där hon förklarar varför det mesta går i skritt inom AR eller att hästen inte blir svettig efter ridpasset, man har ju inte bråttom, man ska ju ingenstans! Det tycker jag är en härlig attityd.

 

[Susan]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Som jag skrev tidigare så tycker jag inte dina åsikter är konstiga på ngt vis, det ligger något i tanken.

Men jag föredrar att bedömma folk utifrån vad _de gör_
Inte vad _de är_.

Det var väl det jag ville få fram.

Lite bekväm och självgod inställning att dela in människor i de bra och goda konstryttarna
och de dåliga TävlingDressyrmänniskorna som bara sprattlar.

Okunnigt också

 

[Jessica]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Knapplån...

Möjligheten finns ju oxå att CD gör såhär för att just provocera o få igång diskussioner, som hon helt klart har fått här...

Jämför gärna "kampen" Nätterqvist vs Tibblin.

mvh Jessica

 

[Susan]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Om det är Dadde du menar så har jag läst vad han har skrivit, och vad vet. svarat i Ridsport och Hästen
men inte vad Tibblin skrivit.
Educate me...

 

[Jessica]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Om det är Dadde du menar så har jag läst vad han har skrivit, och vad vet. svarat i Ridsport och Hästen
men inte vad Tibblin skrivit.
Educate me...

Har inte heller läst vad Tibblin svarat...

Tänkte snarare på den gamla fejden jag läst om på Daddes hemsidor, som förövrigt inte går att komma in på för tillfället.

Har ett citat som ska vara uttalat av Dadde ang Tibblin, men jag har tyvärr inte någon källhänvisning till det så det kan vara en vandringssägen:

"Den dagen Tibblin kom till Strömsholm så startade avverkningen av hästar i Sverige".

Har som sagt varken hört eller sett det själv, men det är lite smålustigt tycker jag... :smirk:

mvh Jessica

 

[Susan]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

jag har hört många kommenterat tronskiften Wikne - Tibblin beklagande

 

[svea]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Tur att vi nu lever i en tid där impulserna i ridsport-Sverige komemr från fler ställen än Strömsholm...

 

[Susan]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Ja
och tur att Strömsholm själva söker fler impulser

 

[Jessica]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Knapplån...

Men jag måste erkänna att jag är lite kluven till hela inställningen ang Tibblin. Har inte ridit för honom själv men har ridit regelbundet för en elev till honom o hon har lärt mig massor med bra grejer... inget luta sig emot o tvinga hästen, utan snarare "släpp på tygeln, vad tror du hästen hänger i?" o "våga prova er fram, även en felaktig reaktion är bättre än ingen reaktion alls" etc etc.

Så jag inser att det finns gråskalor överallt... man måste lära sig att själv se vilka saker som är bra o vilka som är dåliga för en själv o sin häst... Jag tycker att man bör ta det ansvaret när man väljer att ta sig an hela existensen hos ett djur. Man är skyldig att lära sig vad som är bäst utifrån sina egna o hästens egenskaper!!!

mvh Jessica

 

[Noir3]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Lånar

Asså, var det inte Lette som svarade snäsigt och nedlåtande på Daddes insändare i ridsport? Det är så jag minns det i alla fall.

jag ska inte uttala mig on Tibblin då jag bara sett honom rida vid några få tillfällen, men jag har hans bok Ridlära eller Ta Tyglarna där den blonde gossen rider Ming på alla bilder. Omdömet att publicera de bilderna som någon slags förebild ger jag inte mycket för...

Tessan

 

[Kattennizze]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Som jag skrev tidigare så tycker jag inte dina åsikter är konstiga på ngt vis, det ligger något i tanken.

Men jag föredrar att bedömma folk utifrån vad _de gör_
Inte vad _de är_.

Det var väl det jag ville få fram.

Lite bekväm och självgod inställning att dela in människor i de bra och goda konstryttarna
och de dåliga TävlingDressyrmänniskorna som bara sprattlar.

Okunnigt också

Ja, det har du rätt i, att det skulle vara bättre om CD i sin artikel nyanserat bilden lite mer, men hon gör ju ändå lite lama försök till det. Men själva huvudfrågan (i alla fall min :smirk: ), att vi har prestationstävlingar med levande varelser, verkar på något sätt inte alls lika roligt att diskutera. Jag får kalla rysningar när jag tänker på alla de gångerna jag har sett ponnyekipage med hetsande föräldrar och en stackars ponny som blir dragen i munnen och piskad med spöet. Men det menar jag givetvis inte att ALLA tävlingsponnyer blir behandlade på det viset - långt därifrån - med ett enda sådant fall räcker för mig för att inse att tävlingshets och prisjakt kan leda till dåligt omdöme. Och det är väldigt väldigt tråkigt.
Det ligger på något sätt i systemets natur; att alla medel är nästan tillåtna för att nå framgång. Och i detta system skolar vi in våra ungdomar och blivande hästmänniskor. Det är så att jag mår illa.

 

[Susan]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Då är vi två.

Jag är sällan ute baldn folk om jag inte måste.
jag åker till ridhus flera gånger i veckan men försöker passa på när vissa inte rider...

Det blir absurt jag försöker komma till ett till läge med kontemplation och koncentration a la avslappningsband.

Och runt mig hör jag bara hysterisk drivning.

Mental träning kalls det väl... :smirk:
jag skulle aldrig åka dit om det inte vore för speglarna....

 

[Susan]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Jag har faktiskt slunkit in på en träning för Ridskolelärare.
Och han gjorde bra saker med de ekipagen, och var ofta myckt pedagogisk.

För mig rent personligen så är det hans och Wiknes grund som är så olika. Sitsen eller inverkan.

Det som står i hans böcker är ju egentligen inte fel, det passar jättebra på idealhsäten och idealkroppen.

Men i verkligheten så fungerar det ju inte - vilket syns på bilderna.

Det står ngnstans i min bok att hsäten skall stämmas av mellan hand och skänkel. och det är väl sant - men man måste ha järnkoll på det som är emellan.
Annars funkar inte vare sig hand eller skänkel.

Det har liksom tappats bort en bit i mitten där

 

[Camilla_H]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Jag är ju då en tävlingsmänniska i mig själv och tävlar också mycket med min häst, samtidigt om jag håller med dig om egentligen allt du skriver.

Jag tycker illa om och blir ledsen av att se hanteringen av hästar som tävlingsmaskiner. Att det är okej att dra dem i munnen, att slå av spön på dem och att sporra rakt in i sidan bara de hoppar bra, eller kröker på nacken. Att det liksom rättfärdigar våldet att hästen/ponnyn är en tävlingsindivid.

Om en mindre ridkunnig person med en avdankad travare gör likadant (för att de sett de "duktigare" göra så) då tisslas det och tasslas bakom ryggen på den, men när det är träning för stora HOPPTRÄNAREN då är det helt okej att spöa hästen över hindret eller dra ihop den a la rollkur för då anser man att ryttare och tränare är så pass kunnig att de vet vad de gör och att det är precis den hanteringen som behövs på precis den hästen.

Genvägar är ett måste - för hur kan annars en mindre skicklig men mycket tävlingssugen ryttare ta sig någonstans innan hästen är lastgammal? Gramaner, tortyrbett, totalt felaktig användning av sporrarna, konstant smackande och skänklande och dragande för att nå dit de vill.

Och då hästen går sönder, blir istadig eller helt enkelt inte kan prestera med den dåliga ridningen då är det DEN det är fel på och då säljs den och byts ut mot en dyrare (och då självklart bättre) häst. Ingen köper längre en häst och anpassar sig efter vad den klarar och försöker att nå sina mål utifrån HÄSTENS förutsättningar. Ingen anpassar sig själv och byter inriktning utifrån vad hästen klarar. Ingen köper en häst för att dela sin tid med den, för att uppleva harmonin, kamratskapen och att utvecklas tillsammans som individer.

De som tävlar och läser det jag skriver tänker säkert - "Ha, ska hon säga som säkert inte ens tävlar - hon kan ju inte döma de som tävlar!" och då är det så skönt att kunna säga att jag faktiskt tävlar och älskar att tävla.

Jag tävlar min häst i distansritt på medelsvår nivå, western på c-nivå, dressyr på LA-nivå och det blir också någon klubbtävling i hoppning på LD-nivå.

Jag älskar att tävla, för jag är en person som behöver ett mål med min ridning och en utmaning att jag och hästen, med den förutsättningar VI BÅDA har, kan bli så bra som vi bara kan. En sporre att träna sunt, äta sunt och bli starkare.

Men så har jag också övergått till distansritt och western mer och mer där jag tycker att jag kan hitta de som tänker lika som jag. Jag red tyvärr sönder min häst förra året, han fick kotledsinflammationer i tre ben efter vinterträningen som jag ändrade upplägget på från året innan, och det är min största skam någonsin. Jag har ältat och skämts som en hund, trots att det inte blev några allvarliga reaktioner och gick över med en behandling, men jag har lagt om träningen helt efter detta och ska testa ett år till, med ett helt annat mål i år. Ser jag att min häst inte passar för distans ändå, då byter vi helt enkelt och satsar på något annat. Jag säljer honom aldrig för för mig är han alldeles för speciell.

Men både jag och min häst gillar att tävla. Jag skulle aldrig göra det med en häst som blir för nervös, inte kan äta, osv. Men Spirre älskar att åka, att träffa nya hästar, nya miljöer. Han äter och dricker som om han vore hemma och är mycket avslappnad. En underbar individ öht. Han gillar dock inte väntan vid dressyrtävlingar och det är mycket därför jag slutat tävla dressyr. Ifall vi gör det så blir det oftast bara en klass så vi kan åka hem direkt efter.

Jag rider med mycket små hjälper och min häst är mycket, mycket känslig och fin att rida (bedömd av duktigare ryttare än jag). Jag varierar betslingen och det spelar ingen roll vilket bett eller om det är bettlöst - min häst är lika mjuk att rida iaf. Spö och sporrar används för det de är till för - att förstärka och i förlängningen förfina kommunikationen. Jag vill kunna titta min häst i ögonen efter varje ridpass och det anser jag att jag kan.

Med detta vill jag också visa att världen är grå - inte svart eller vit och vår önskan att kategorisera och placera världen i fack (vilket är helt naturligt psykologiskt - vi måste för att kunna förstå den) är ibland inte till gagn för utvecklingen.

/Camilla

 

[Jessica]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Jag har faktiskt slunkit in på en träning för Ridskolelärare.
Och han gjorde bra saker med de ekipagen, och var ofta myckt pedagogisk.

För mig rent personligen så är det hans och Wiknes grund som är så olika. Sitsen eller inverkan.

Det som står i hans böcker är ju egentligen inte fel, det passar jättebra på idealhsäten och idealkroppen.

Men i verkligheten så fungerar det ju inte - vilket syns på bilderna.

Det står ngnstans i min bok att hsäten skall stämmas av mellan hand och skänkel. och det är väl sant - men man måste ha järnkoll på det som är emellan.
Annars funkar inte vare sig hand eller skänkel.

Det har liksom tappats bort en bit i mitten där

Man har även missuppfattat det här med att ha hästen mellan hand o skänkel... många är så fokuserade på det att det glömmer att rida med resten av kroppen..

mvh Jessica

 

[skreien]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Knapplån...

Möjligheten finns ju oxå att CD gör såhär för att just provocera o få igång diskussioner, som hon helt klart har fått här...

Jämför gärna "kampen" Nätterqvist vs Tibblin.

mvh Jessica

Precis, och sedan får man ta gruppindelningarna med en nypa salt . Dessutom kan man ha i åtanke att det rör sig om en krönika, inte en vetenskaplig artikel:smirk: .

 

[FlipTheFrog]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Nu har jag bara läst igenom artikeln snabbt medan jag stod och väntade i receptionen på djursjukhuset häromdagen, men baserat på den genomläsningen så är min kommentar: Ointressant!

Om den var skriven för att skapa diskussion så tyckte jag inte att den innehöll något att direkt hänga upp en diskussion på.

Om den var skriven för att provocera tycker jag inte heller att hon riktigt lyckas - mest att hon frammanar reaktionen "suck, jaja, låt dem tro att de är för mer än andra då.."

Om den var skriven för att väcka intresse så hade hon garanterat inte lyckats med mig i alla fall. Innehöll för lite konkret fakta om vad det hela egentligen handlar om!

Var den tänkt som en introduktion till kommande artiklar kunde man delat upp det i flum, fakta och ironi och humor tydligare än vad hon gjorde!

Men som sagt, jag tyckte mest att artikeln var ointressant... CD kan ju bättre än så där!