Ang. artikeln i Stallmagasinet

[heylan]

Tycker faktiskt att det var lite sorgligt att läsa den på vissa ställen, eftersom jag tycker att den saknar den öppenhet som, ialla fall jag tycker, är så viktig. Det är klart att man får tycka att "sin" inriktning är den bästa (finns ju faktiskt en anledning till att man valt den..!), men att "dissa" andra på det sättet tycker jag är lite trångsynt. Som har tagits upp så ofta tidigare - varför inte hitta guldkornen lite överallt/"plocka russinen ur kakan" (välanvänt uttryck )? Vi vill ju alla ha en harmonisk häst som både fysiskt och psykiskt ska klara av det vi ber den om. Ett samarbete som fungerar för båda parter.


Utdrag ur artikeln:

Författaren delar bla upp ryttarna i grupper:

Sportryttare - ...man använder hästen som redskap för att uppnå personlig framgång, vinna i sämsta fall. ...kommer under sitt ridliv inte längre än till en dressyrtävling på klubbnivå.

Konstryttare - ...söker efter fulländning... ...två kroppar uttrycker vad en tanke tänkt... ...trollbindande och beroendeframkallande...


Jag tror att det är farligt att bli för fast i sitt tankesätt, att inte kunna se det positiva i olika inriktningar. Det kommer ju alltid att finnas saker, mer eller mindre, som man inte håller med om, men det bör väl inte hindra en från att kunna se det som är bra/fungerar?

Kritiskt tänkande! (Vilket inte bara innefattar att se det negativa, utan man måste även kunna se och plocka fram det som är positivt...)

 

[evis]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Vilket bra inlägg

Men jag tror det handlar om "frälsning".
När man känner sej nyfrälst blir man ju sådär - det är väl som att vara nykär kanske.
Jag läste någon artikel i en tidning om att förälskelse är som sinnessjukdom - det rör sej om samma hormoner och hjärnaktivitet som vid "mani". Och alla vet väl att det är svårt att vara klarsynt när man är förälskad - man ser bara allt det goda hos personen och kan inte se baksidorna....
Jag jämför nyfrälsta med förälskade människor.
Det kanske inte rör sej om exakt samma hormoner - men det blir lite samma tankesätt är min erfarenhet.

Man ser bara hur bra det sättet man blivit frälst på är, och därpå följer också en vilja att frälsa hela världen - för alla andra måste väl se hur DÅLIGT allt det där andra är???

Mycket tråkigt när såna här artiklar florerar så mycket (har ej läst artikeln) - det ger en tråkig stämning och attityd mot AR, då folk tror att det är såhär alla "AR-inspirerade" tänker. Fördomar föder fördomar.

 

[heylan]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Det är Christina Drangel som har skrivit den, o man tycker ju att hon borde ha kommit förbi "den första förälskelsens rus"..? Hon har ju ändå hållt på ett tag! Men det är helt klart som du skriver - ett annat bra exempel är det här med den "nya" metoden NH..:smirk:

Om man på allvar och med framgång ska lyckas "frälsa" andra, så tror jag att det är viktigt att visa ödmjukhet och öppenhet även mot andra tankar och inriktningar!

 

[Lord Owen]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Nu har jag inte läst hela artikeln (än) men jag tycker det är riktigt, riktigt trist och dumt av någon som ändå sitter på en så hög häst inom AR att börja dela upp ryttare på det viset hon gjort. Som om det bara fanns en sanning.

Jag önskar att hon kunde ha tänkt efter lite innan hon uttryckte sig såsom hon gjort på vissa ställen i artikeln..

 

[Camilla_H]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Har hon sagt något om distansryttare?! *nyfiken*

/Camilla

 

[Generalen]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Jag har inte heller läst artikeln, men blev klart besviken när jag läste att det var Drangel som skrivit den! jag tycker att hon är så oerhört duktig men att hon var så trångsynt visste man ju inte

 

[Kattennizze]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Jag har läst artikeln men det var ett tag sedan. Jag tyckte den var bra! Jag tycker uppdelningen av ryttare också var bra, jag upplever det precis så. Suverän formulering just att det sämsta är att vinna. Det är en viktig poäng just med prestationshetsen inom tävlingsvärlden där hästarna verkar mest vara redskap för människors önskningar om snabba vinster och konkurrenslusta.

 

[Lord Owen]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Men grejen är att man inte kan generealisera så som hon gjorde, ALLA sportryttare ser inte hästarna som vinstmaskiner, många tävlar ju för att det är roligt för både hästen och dem själva. Det är inte riktigt juste att dra alla sportryttare över en kam på det viset hon gjorde i artikeln.. Jag gillade inte att hon övht "döpte" ngt så negtivt till sportryttare, varför behöver sportryttare vara något negativt? Bestämmer hon vad som är vad?

Det är ju precis som att skriva att alla barockryttare rider med stång och bara böjer halsen på hästen.

 

[Generalen]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Håller med ovanstående, tycka vad man vill men att göra den indelningen och dessutom uttrycka den i en tidning tyder bara på tunnelseende!

 

[Redhorsefarm]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Lika illa att behöva gå ut då och då i dåliga artiklar för att inte bli bortglömd.
Av de två nu på tapeten så är BT hästvägar före CD i kunskap och erfarenhet.

 

[keramin]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Och alla andra då? Som faktiskt placerar sig högre än någon enstaka lokal tävling. Vad är de? Konstiga sportryttare? Sportiga konstryttare?

 

[Lord Owen]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Tror nog att alla de som tävlar räknas som sportryttare, oavsett resultat.

 

[OlleAtlas]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Håller med dig, det är ett ganska så osmart - och oriktigt sätt att vinkla verkligeheten. Man ser ju både det ena och det andra inom alla genrer. Bäst är väl öppna intresserade människor som utvecklas och söker. Det enda som händer med en sådan formulering är att många går in i försvarsposition och tycker riktigt illa om AR, istället för att se det som en väg som innehåller vissa guldkorn och annat som man väljer att inte ta till sig.

Bra inlägg

OlleAtlas

 

[Lord Owen]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Ruskigt tråkigt att en så hög häst inom AR uttryckte sig så också.
Det hade ju varit en annan sak om någon annan skrivit artikeln..
De flesta "vanliga ryttare" jag pratat med om artikeln anser sig bara ha fått sina fördomar bevisade kring "AR-folket". Jättetråkigt! :|

 

[heylan]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Man ser ju både det ena och det andra inom alla genrer. Bäst är väl öppna intresserade människor som utvecklas och söker. Det enda som händer med en sådan formulering är att många går in i försvarsposition och tycker riktigt illa om AR, istället för att se det som en väg som innehåller vissa guldkorn och annat som man väljer att inte ta till sig.

Precis. Det är så tråkigt med alla fördomar som finns inom/mellan de olika inriktningarna, o en sådan här artikel/inställning spär ju bara på detta. Jag har betydligt mer respekt för personer som har sådan kunskap och/eller öppenhet att de visar engagemang och intresse nog för, och sållar bland, alla olika nyanser och metoder som existerar i de olika genrerna. Ibland måste man se längre än vad näsan räcker.

 

[skreien]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Jag tycker att det borde nämnas att CD skriver att kategoriuppdelningarna är en förenkling av tillvaron. Under kategorin sportryttare står det även att man "använder hästen som tävlingspartner i bästa fall". Sedan står det att "många tränar mycket intensivt, har hästen klippt, har all reglementsenlig utrustning och liknande men kommer inte under sitt ridliv längre än till en dressyrtävling i klubbnivå", inte att alla gör det. Inom alla de andra kategorierna som beskrivs i artikeln finnde det både bra och dåliga ryttare och hästmänniskor, vilket kunde ha framgått tydligare.

Vidare skriver hon att "alla tre genrer ovan är helt okej i mina ögon så länge det inte går på bekostnad av hästens välbefinnande". Det tycker jag är bra, ridning ska enligt min uppfattning aldrig ske på hästens bekostnad, vare sig det rör sig om hoppning, tävlingsdressyr, akademisk ridkonst eller annat.

Sedan håller jag även med artikeln i det om att vår tid är väldigt tävlingsfixerad och att ridning ska vara roligt för båda parter.

Slutligen måste jag tillägga att jag aldrig upplevt CD som trångsynt eller oförmögen att se något bra med annan ridning än "hennes egen". Det är ju väldigt trist om/att det uppfattas så i artikeln. Personligen tycker jag att hon är mycket bra på att plocka russin ur olika kakor och sammanbinda dessa till en enhet som, enligt mig, är mycket tilltalande för både häst och ryttare.

 

[heylan]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Jag känner inte CD, och kan därmed inte avgöra eller ha några absoluta åsikter om hur öppensinnad eller ej hon är. Jag kan bara tala om vilken känsla jag fick av artikeln. Många som nyligen anammat AR-tänket, uttrycker tyvärr ofta denna fördom mot sk "sportryttare" på fullaste allvar och ser bara sitt "nya sätt" som sanning. Eftersom dessa fördomar finns (åt båda håll!) och skapar hinder istället för bryggor mellan inriktningarna, så tycker jag att det är så viktigt, särskilt för framstående personer inom dessa, att verkligen tänka på hur man formulerar sig eftersom de som inte har lika stor erfarenhet ofta suger åt sig allt de "mer kunniga" uttalar sig om!

 

[space_cowgirl]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Jag skulle nog kalla mig för sportryttare och det är jag stolt över (om man nu får vara stolt över sig själv i Sverige)

Med det menar jag att jag inte låter min träning avgöras av slumpen "vad känner jag för att göra idag"? Utan jag planerar min ridning och träning så att hästen skall bli lösgjord, få kondition, bli stimulerad och ha kul samt få slappna av. Dessutom stretchar och masserar jag både hästen och mig själv. Jag tränar på gym för att hålla mig i topp form, jag rider för tränare så ofta jag har råd och jag bryr mig om min häst. Jag klappar den och pratar med den och har ROLIGT med den. Förutom de "egna" hästarna arbetar jag som Massageterapeut för både hästar och ryttare, och trots att jag satt upp det "hemska" målet att tävla medelsvår dressyr med framgångar inom två år (så jag kan ta min C-tränar licens) så känner jag mig inte hemma i CD´s beskrivning av "oss" sportryttare.

Det finns många sätt att vara fördomsfull på. Att ha tävlingsmål kan i värsta fall göra ryttaren blind för verkligheten, men i många fall kan det också göra en extra uppmärksam på detaljer (eftersom det är så viktigt att hästen är på topp och verkligen mår bra). Dessutom får tävlingshästen reglebunda vet. kollar på tävlingsplatserna. Även om jag nu inte direkt tillhör AR-ryttarna så tycker jag allt som är vi-och-dom inspirerat känns tråkigt. Om man kunde vara mer ödmjuk och lära av varandra skulle hästen vara den som tjänar mest på det.

Mvh/Marie

 

[Generalen]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Jag skulle nog kalla mig för sportryttare och det är jag stolt över (om man nu får vara stolt över sig själv i Sverige)

Med det menar jag att jag inte låter min träning avgöras av slumpen "vad känner jag för att göra idag"? Utan jag planerar min ridning och träning så att hästen skall bli lösgjord, få kondition, bli stimulerad och ha kul samt få slappna av. Dessutom stretchar och masserar jag både hästen och mig själv. Jag tränar på gym för att hålla mig i topp form, jag rider för tränare så ofta jag har råd och jag bryr mig om min häst. Jag klappar den och pratar med den och har ROLIGT med den. Förutom de "egna" hästarna arbetar jag som Massageterapeut för både hästar och ryttare, och trots att jag satt upp det "hemska" målet att tävla medelsvår dressyr med framgångar inom två år (så jag kan ta min C-tränar licens) så känner jag mig inte hemma i CD´s beskrivning av "oss" sportryttare.

Det finns många sätt att vara fördomsfull på. Att ha tävlingsmål kan i värsta fall göra ryttaren blind för verkligheten, men i många fall kan det också göra en extra uppmärksam på detaljer (eftersom det är så viktigt att hästen är på topp och verkligen mår bra). Dessutom får tävlingshästen reglebunda vet. kollar på tävlingsplatserna. Även om jag nu inte direkt tillhör AR-ryttarna så tycker jag allt som är vi-och-dom inspirerat känns tråkigt. Om man kunde vara mer ödmjuk och lära av varandra skulle hästen vara den som tjänar mest på det.

Mvh/Marie

Bra sagt

 

[Kattennizze]

Sv: Ang. artikeln i Stallmagasinet

Jag har letat efter artikeln men inte hittat den, men du sammanfattade precis det jag ville säga.