Analysera hästen åt mig, tack!

[Toya]

Jag fått en häst till låns, att tävla och gå kurser med.
Nu är det så att han är en av de märkligaste varelser jag har stött på...

Det handlar alltså om en 16-årig valack, stor och snygg, men med dåliga hovar.
Ridmässigt är han rolig, men är travtaktig i tölten (kan jobba hur bra som helst i skritten, men faller isär på en gång...)
Fastnar man i handen drar han, har sprungit hem med några på det viset, dock inte mig än så länge... även om han har testat.
Har man spö blir han jättspänd, tar jätteskutt osv...
Samtidigt kan han vara hur mysig som helst, riktigt "mulla" runt i skogen.

På backen kan han få för sig att vara rädd för saker, smågrejer som att någon tappar en hovkrats kan få honom att explodera. Senast idag slet han sönder ett grimskaft när en tjej knäppte på grimman på hästen brevid...

Har någon därute en häst med liknande beteende, och vet ni vad det beror på??

Han blir mkt lugnare av fasta rutiner... tex är han svårfångad innan kl. 17, efter det kommer han travande och möter en..

Det här är alltså inte min häst, utan jag rider honom - förmodligen för att ägaren tycker att han är för oberäknelig...

 

[sambaengi]

Sv: Analysera hästen åt mig, tack!

Intressant att veta är förutom hur han hanterats, vilken stam han har (far, mor, morfar, farfar). Hästar reagerar ju olika på samma sorts behandling. Jag har träffat på sådana här "varannandagshästar" både inom islandshästvärlden och halvblodsvärlden. Det är sådana oberäkneliga hästar man inte blir riktigt klok på och det är dem man skadar sig på. Jag trivs INTE med den sorten. Man vet aldrig var man har dem... De kan från kolugnt gå till panik på 2 röda och det är livsfarligt för man hinner inte reagera alla ggr förrän något hänt. Kombinera detta lynnet med att de reagerar med att bocka, stegra eller sticka, och jag gratulerar till en problemhäst! Men jag har också sett dessa hästar fastna för en speciell person eller två, och alltid funka med den/dem, till allas stora förvåning. Jag ser inte deras logik och tycker inte om när det fattas logik så jag undviker dem numera av ren självbevareledrift! Det är bättre att de som har kemin med hästen håller på med dem. Kanske du har kemi med hästen trots allt?

Anette

 

[Karin87]

Sv: Analysera hästen åt mig, tack!

Hej!
Jag ska inte säga att jag vet vad du har stött på för en häst. Men jag vet att många sånna här hästar behöver någon att lita på, en ledare. Som den ovanför skrev, det kan handla om kemin.

Så va det för mig iallafall...Nu är han snäll o lugn mot nästan alla!! Och en helt underbar häst!!

Men det behöver ju inte alls stämma med din häst för det. Men kanske jag gav dig ett litet tips iallafall.

Lycka till!!

 

[Toya]

Sv: Analysera hästen åt mig, tack!

Ja, han har aldrig gjort något knepigt när vi är själva, utan det är när det är andra människor runt omkring som han blir stressad, eller med nya människor.
Jag är nog ganska lugn av mig som person, och respekterar hans behov av fasta rutiner, och så brukar jag sjunga för honom... han verkar gilla det, för det är tydligt hur han spänner av.
Sen är det nog så att han trivs med att vara enmanshäst, det är bara jag som pysslar med, och rider honom, han vet vad han kan vänta sig.

Jag pratade med tjejen som hade honom innan henne som jag har lånat honom av (invecklat det där), och hon sa att det är jätteviktigt att inte bli rädd för honom, att inte låta sig skrämmas, för det utnyttjar han på en gång!

Jag litade inte på honom först, eftersom jag visste hur han var, men lät mig inte skrämmas, och nu litar jag på att han inte sticker eller sånt, med mig iaf.

Jag har ingen aning om vad han kan ha råkat ut för... en annan häst vi har är huvudskygg, men han är det på ett konsekvent sätt, efter att han öronmärkts vill han inte att man ens petar på hans öron.
"min" häst kan tycka det är jättemysigt att bli kliad runt öronen, för att 10 minuter senare kasta sig ur grimman. Det är som att han hittar på saker att vara rädd för... jag vet att hästar inte tänker beräknande, men det är nästan så... eller lite autistiskt på något sätt

Känner inte till någon stam heller, men det kan jag iofs ta reda på.

 

[sambaengi]

Sv: Analysera hästen åt mig, tack!

Ja, han har aldrig gjort något knepigt när vi är själva, utan det är när det är andra människor runt omkring som han blir stressad, eller med nya människor.
Jag är nog ganska lugn av mig som person, och respekterar hans behov av fasta rutiner, och så brukar jag sjunga för honom... han verkar gilla det, för det är tydligt hur han spänner av.
Sen är det nog så att han trivs med att vara enmanshäst, det är bara jag som pysslar med, och rider honom, han vet vad han kan vänta sig.

Jag pratade med tjejen som hade honom innan henne som jag har lånat honom av (invecklat det där), och hon sa att det är jätteviktigt att inte bli rädd för honom, att inte låta sig skrämmas, för det utnyttjar han på en gång!

Jag litade inte på honom först, eftersom jag visste hur han var, men lät mig inte skrämmas, och nu litar jag på att han inte sticker eller sånt, med mig iaf.

Jag har ingen aning om vad han kan ha råkat ut för... en annan häst vi har är huvudskygg, men han är det på ett konsekvent sätt, efter att han öronmärkts vill han inte att man ens petar på hans öron.
"min" häst kan tycka det är jättemysigt att bli kliad runt öronen, för att 10 minuter senare kasta sig ur grimman. Det är som att han hittar på saker att vara rädd för... jag vet att hästar inte tänker beräknande, men det är nästan så... eller lite autistiskt på något sätt

Känner inte till någon stam heller, men det kan jag iofs ta reda på.

Känner alltför väl igen typen! Den här hästen funkar med dig, men ibland flippar han ändå. Bra att du tycker om honom och håller dig lugn. Tyvärr tror jag inte du får bort hans plötsliga infall. Många ggra står man som ett levande ? och undrar vad tusan nu då, när de plötsligt bara till synes utan en vettig anledning flippar ut. Jag har inget annat råd att ge än att vara tålmodig, konskekvent ledare. Tror tyvärr inte hästen kommer att ändra beteendet, möjligen dämpa sig något med rätt behandling från dig. Möjligen kan något örtpreparat, homeopatmedicin eller kanske rent av en equiterapeutisk behandling eller masssage, lindra ner beteendet än mer. Men tyvärr går han aldrig att lita 100% på vad jag tror. Du måste alltid vara beredd!

Anette

 

[Mósi]

Sv: Analysera hästen åt mig, tack!

När jag fick Mosi va han hyfsat oberäknerlig men kanske inte riktigt så som den häst du beskriver. Men stack och hoppa in i skogen kunde inte gå på en rakväg, va stressad och spänd. Också väldigt humörshäst han kunde vägra att gå, eller så bara sprang han. Verkade som om han letade saker att vara rädd för.
Jag har jobbat med honom jättemycket och det har tagit lång tid. Han kan sätta sig på tvären ibland och gör det ofta när andra rider honom, vilket händer sällan.
Man måste vara oerhört ödmjuk mot honom och LUGN, LUGN
Jag tror nog du kan dämpa hästen beteende genom att fortsätta som du gjort.
Med Mosi kom jag fram till att det handlade om två saker (tror jag) han va oerhört uttråkad och osäker på människor, han va och är sluten, instängd och har svårt att släppa in människor och även andra hästar jag har tänkt på det där med autism...

Finns det inget speciellt han verkar tycka är kul?

 

[knasan]

Sv: Analysera hästen åt mig, tack!

En idé jag får när jag läser är att han kanske alltid bara låtsas bli rädd när han kastar sej, helt enkelt för att han använder det som ett trick. Så han kastar sej kanske bara för att testa gränser, eller för att bevisa att han är fri alt. bestämmer.

Min nuvarande kastade sej ut ur transporten precis när hon kommit ombord några gånger när hon var ny. Tredje/fjärde gången hade jag hunnit sätta fast transportgrimskaftet, så hon blev hängandes i linan (bildligt talat). Hon har f.ö. ett underbart kynne, så det vara bara en tillfällig nyck hon var på väg att utveckla, men sedan dess har hon aldrig gjort så mer. Kanske det kan ge dej en idé.

Min förra kunde plötsligt bocka av mej den första tiden jag hade honom, helt oförmodat, han var som en nybörjarhäst förutom att han ibland, plötsligt, kastade av sin ryttare. Men jag envisades och satt upp och red vidare gång på gång och vi red ut skritturer på flera timmar, så han verkade komma av sej lite. Sedan började jag rida barbacka och då slutade ha helt med alla dumheter, kanske för att han kände att vi hade bättre kontakt då. Jag lade noga märke till vid vilka omständigheter han bockade/skenade. Det var vissa detaljer som utlöste det. Ofta var det knutet till en viss plats. Typ vid en viss sten. Men red vi runt den stenen på andra sidan, så tänkte han inte på det. Eller om vi galopperade över en äng, det gick heller aldrig, vi fick skritta istället. Eller om det blåste, då var det bäst att stanna hemma den dagen.

Sammanfattningsvis: se om du kan få hästen att glömma av hyssen genom att ta bort de utlösande faktorerna (om du kan se några). Det är ett långsiktigt projekt.
Se om du kan överraska hästen med att det faktiskt inte fungerade (på ett ofarligt sätt) vid något tillfälle, helst när ovanan ligger i sin linda.
De flesta hästar gör någon knyck eller något precis innan, försök se om du kan upptäcka att han tänker göra något precis innan, så du kan förekomma honom. Kanske visar just denna hästen ett ovanligt litet tecken, men kolla noga!
Kanske blir han underbar när man bevisar för honom att man faktiskt är smartare och snabbare än honom, och har större sinnesnärvaro! Alltså att du hela tiden är med honom i varje mikrosekund!
Kanske skulle du ha nytta av att gå kurs i horsemanship. Träna på att det hela tiden är du som tar initiativet så att hästen känner att du är ledare och intressant och blir så upptagen av att hålla reda på dej att han glömmer av sina trick!

Kanske kan ovanstående ge dej lite fler idéer! Det är jättekul att försöka förstå hästar, men det är jätteviktigt att vara säker på att man känner själv att man orkar göra rätt mot hästen hela tiden! Du gör säkert ett jättefint arbete med denna hästen, som få skulle ha tålamod med, och jag hör till dem som inte skulle orka med det och har då själv insikten att låta bli (precis som Sambaengi ovan). Försök att komma ihåg att känna efter vilken form du är i varje dag, så du inte börjar tröttna utan att du tänker på det, för då är risken stor att det blir fel till fara för er båda!

Lycka till!

 

[Toya]

Sv: Analysera hästen åt mig, tack!

Tack för alla tipsen!!

Jag undrar egentligen vad jag håller på med, varför jag har tagit på mig den här hästen, har nämligen alltid sagt att det där med spända hästar, det är inget för mig... och så sitter jag med den här!

Saken är att han ju är så pass gammal, det är mycket som redan är invant beteende; som när han får för sig att bli rädd för något han sett 100 gånger förut, eller när någon nyser...
Det kanske är så att det är ett extremt sätt att testa folk på, och lite hingstigt
Han kan ju vara hur cool som helst i andra sammanhang, typ rådjur som skuttar framför honom, eller hästar som sticker runt honom.. Det är just det som är det knepiga; man vet aldrig när det kommer!!
Ofta ser man att han spänner sig, hur han liksom lutar sig bakåt, sen kan han spänna av, bara för att en sek. senare kasta sig rätt bakåt!
Hittills har inget gjort sig illa, men det är väl bara en tidsfråga innan det händer nåt! Suck..

Jaja, nu ska jag ut och rida det där monstret i skogen, det gillar han!

 

[Toya]

Sv: Analysera hästen åt mig, tack!

Kommen åter från jättekul ridtur! Det är helknasigt, han var hur cool som helst idag, jag vågade mig tom på galopparbete på äng, och det gick jättebra! Visst, i tölten har han en tendens att bli typ 3 m lång och travtaktig, vilket är jättesvårt att rå på eftersom han reagerar så starkt på spöet (har man det fram vid bogen och det inte rör sig det minsta blir han bara lite spänd...)
Brukar rida med enhandsfattning, så att jag kan peta lite på baken, då far han inte framåt som en vettvilling, utan gör bara ett skutt...

Jaja, nu kom jag iaf ihåg varför jag orkar hålla på!

 

[skuggi]

Sv: Analysera hästen åt mig, tack!

Hmmm... det låter klurigt det där... men jag kom att tänka på en sak när jag läser de andra inläggen... Min pålle brukade göra en mildare variant av detta med medryttaren, och som hon känner sig själv så har hon berättat att han hittar på saker att bli skrämd för just när hon sitter och är OKONCENTRERAD! Som om han gör det för att kräva att hon är här och nu med honom när de är ute. Han kan känna när hon glider iväg i koncentrationen, även om de bara skrittar på lång tygel. Kan det vara något sådant han gör, din häst? Kanske känner han att folk inte är riktigt närvarande, och av någon anledning så gillar han det inte, och så har han märkt att om han gör vansinnesgrejer så blir ju alla superkoncentrerade på honom?
...bara en tanke som slog mig...

 

[Snagget]

Sv: Analysera hästen åt mig, tack!

Har själv en vallack på 14 år som var helt oberänelig när det gällde ridningen.
När jag köpte honom så fick han gå på en turridnings stall ett tag,
men det klarade han inte av. Mycket folk som sprang där och olika människor som drog och slet i honom. På turridning är ju inte alla ridvana.
Jag tog honom därifrån och byggde ett stall här hemma. Nu är det
bara jag som rider och sköter honom, det är lugn och ro runt honom.
Han står med 2 hästar till så det är ingen "cirkus" här.
Fick börja om från början med honom. Halvhalter mm mm mm.
Allt skulle han lära sig igen!!!
Han har blivit kanon bra nu och till och med min dotter kan sitta upp på honom utan att han kryper ur skinnet.
Lugn och ro och att man är konsekvent i sitt sätt är bra!!!

Som jag brukar säga: Trägen vinner!!!!!!!!!!

 

[Toya]

Sv: Analysera hästen åt mig, tack!

Jo, visst, det låter ju som en tänkbar förklaring... Det är bara det att han kan gå och lufsa i skogen på långa tyglar och vara hur cool som helst, och blir bara liite rädd när det brakar i buskarna..

Det han kan göra när man rider är att han drar på i traven, alltså bara ökar och ökar... fastnar man då i handen så drar han. Det där med att han ökar är nog ett sätt att testa ryttaren, för det gjorde han första gången jag red honom (förra sommaren), fast då fick jag ner honom. Det har dock hänt att folk hamnat hemma på stallbacken.
Men nu upplever jag inte alls att han försöker sig på såna saker med mig. Det kan iofs bero på att jag inte rider med spö för tillfället, eftersom han blir så spänd då... Det ska jag däremot börja göra nu Han är väldigt rädd om sin bak, och det är också bakbenen som är mycket av problemet när man rider, han lämnar dem gärna 3 m bakom sig.

Det är värst på backen, i hanteringen av honom, då kan han ju få de här rycken och kasta sig handlöst bakåt.

Och nu ska vi tävla här om en månad... fast det är han van vid, hans förra ägare tävlade mycket på honom... får väl ställa oss så långt bort från allt vi bara kan...

 

[Lilla_My]

Sv: Analysera hästen åt mig, tack!

Känns nästan som om du beskriver min pålle :smirk:
Det jag framförallt har lärt mig av honom är att alltid(och då menar jag verkligen ALLTID) vara lugn och orädd då jag är i närheten av honom. När jag började rida honom tyckte jag att han var helknäpp, rädd för allt och kunde dra iväg i hög hastighet när man red. Men jag var envis och efter ett tag byggdes det upp ett förtroende mellan oss. När han blir rädd för något nu så låter jag helt bli att reagera på hans skutt och stress, när jag struntar i det farliga inser han att det antagligen inte är farligt. Jag tror att han alltid kommer att reagera på mycket i sin omgivning, det gäller bara att jag som hanterar honom inte låter stressen smitt av sig på mig.
Även min pålle tycker om rutin. Allt för många nya ryttare passar inte honom heller.
Skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här
Mina tips är i alla fall att alltid vara lugn, säker och konsekvent samt uppföra sig som om världen är en säker plats!

 

[sambaengi]

Sv: Analysera hästen åt mig, tack!

Känns nästan som om du beskriver min pålle :smirk:
Mina tips är i alla fall att alltid vara lugn, säker och konsekvent samt uppföra sig som om världen är en säker plats!

Det är just så jag gör med mina hästar när jag behöver stärka deras självförtroende och få dem lugnare och tryggare. Jag låtsas som det regnar. Här gäller det att man använder HELA sin kropp för att komminicera! INTE går/sitter spänt, utan mjuk, avslappnad hållning. INTE tittar på det som oroar hästen utan tittar på något annat. Fixerar jag postlådan med blicken, ja då måste det vara något farligt man får se upp med! Jag tittar dit jag skall och ser mig runtomkring med njutande blick. Fixerar ingenting.

Men det här hjälper ingalunda på oberäkneliga hästar. De får fnatt på en sekund! Det hjälper bara på hästar som ger tydliga signaler att de är spända och tveksamma och där man ges tid att motagera. Oberäkneliga hästar är just oberäkneliga därför att de går från kolugn till panikslagna på nolltid och utan förvarning! Den typen av häst samt monstren som är fräcka och saknar respekt, är de två typer av hästar jag INTE vill ha i mitt stall och inte vill umgås med eller hantera! De har SKADERISK stämplat med stora bokstäver i pannan!

anette

 

[Toya]

Sv: Analysera hästen åt mig, tack!

Ah, har bestämt mig för att tävla "monstret", och idag fick jag en massa papper från hans ägare. Bland dem lite som en sk. hästpratare hade skrivit ner efter en session, eller vad man ska säga... Jag håller fortfarande på och funderar på vad jag tror om det där, men det här var rätt kul att läsa!
En liten sammanfattning:
Han upprepar flera gånger att han är stor, att han är stolt över sig själv, och att hans ben är vackra. Han förtjänar allt beröm, och vill inte höra om sina brister jämt, eftersom han är känslig. Han vill vara ifred. Blir avundsjuk på alla andra hästar som får kärlek, och han vill att alla ska gilla honom. Han sa att han blev nervös av att alla började röra sig när solen kom fram, eftersom allt blev så bråttom då. Telefonerna stör och är "elaka", han gillar inte alls maskiner.

Hmm, vet inte vad man ska tro om det här.. jag vet ju inte vad de har sagt till hästprataren innan, så äktheten i det kan man ifårgasätta, men då måste ju någon ha iakttagit det här hos honom innan, så man kan ju ha det i bakhuvudet...

Idag sprang en två-åring in till honom i hagen... rätt fram och kramade om hans ben. Han bara stod där och såg förvånad ut, tills mamman sprungit in och hämtat ungen, då gick han med raska steg så långt bort han kunde. Vilka underbara hästar det är, våra islänningar!

 

[Michis]

Sv: Analysera hästen åt mig, tack!

"min" pålle skulle dött om någon lite unge skulle sprungit fram till honom i hagen :P

 

[Toya]

Sv: Analysera hästen åt mig, tack!

Haha, ja, jag trodde han skulle flyga i luften när ungen sprang in i hagen... jag stod en bra bit ifrån, men mamman stod utanför hagen... jag typ "gå luuuuuugnt fram... inga. snabba. rörelser..."
Fast det gick ju bra, och mamman fick tag i ungen innan han sprang in under hästen...

 

[knasan]

Sv: Analysera hästen åt mig, tack!

Hmmm... det låter klurigt det där... men jag kom att tänka på en sak när jag läser de andra inläggen... Min pålle brukade göra en mildare variant av detta med medryttaren, och som hon känner sig själv så har hon berättat att han hittar på saker att bli skrämd för just när hon sitter och är OKONCENTRERAD! Som om han gör det för att kräva att hon är här och nu med honom när de är ute. Han kan känna när hon glider iväg i koncentrationen, även om de bara skrittar på lång tygel. Kan det vara något sådant han gör, din häst? Kanske känner han att folk inte är riktigt närvarande, och av någon anledning så gillar han det inte, och så har han märkt att om han gör vansinnesgrejer så blir ju alla superkoncentrerade på honom?
...bara en tanke som slog mig...

Kanske din pålle känner att nu är det hans tur att hålla vakt?