Hmm... Nu är det länge sen (16 år) jag hade någon bebis, men jag tror att JAG hade blivit tokig av att amma så ofta och bli så låst. För bebisen är det säkert helt okej - hen får ju vad hen vill ha!
Precis som TS hade jag ett barn som aldrig ville ha varken napp eller flaska - så hon slapp det! Nu ammade hon aldrig riktigt så ofta som TS barn gör, men hon ville också ha bröstet som napp, närhet osv. Jag drog medvetet ut på tiden mellan amningarna "litegrann" - lärde mig snabbt att om det gått två timmar eller mer sedan senaste amningen så var hon hungrig på riktigt, åt bra och somnade oftast med en gång efteråt. Gick det kortare tid så blev det mer snuttande, kladd och gnäll, och det tyckte jag var så jobbigt att jag i de lägena försökte erbjuda närhet på annat sätt (man måste ju inte amma för att vara nära sitt barn). Vi använde bärsele mycket, både jag och pappan. Den var hans "hemliga vapen" mot barnskrik när jag var i stallet ett par timmar!
Vi har aldrig samsovit, annat än enstaka nätter då det varit något speciellt, och dottern sov bra för det mesta - skulle det ammas mitt i natten så gick jag upp, satte mig i en fåtölj och ammade "på riktigt". Hade väldigt svårt för att amma liggande, "nästansovande". Oftast somnade dottern ammandes, och då var det lite trixigt att få över henne i sin säng, men funkade oftast bra!
Hon började äta gröt när hon var fyra månader. Hatade välling (har aldrig fått i henne så mycket som en milliliter), men älskade gröt. Näringsmässigt är det ju ungefär samma innehåll om man jämför vällingpulver och grötpulver.
Vid 7-8 månaders ålder slutade jag amma helt. Hon åt då gröt, barnmat på burk, mosad/mixad "vuxenmat" (utan salt) och diverse grönsaks- och fruktpureer. Så det gick finfint att sluta amma utan välling och flaska!! Kan uppleva att en del föräldrar är väldigt fixerade vid att det skall vara välling och det skall vara flaska, men vill inte barnet det så finns det faktiskt bra alternativ utan att behöva amma i flera år!