Älskvärd men hopplös sambo.

[Ciindy]

Min kära sambo har knappt haft någon som helst hundkontakt innan han träffade mig. Han har alltid tyckt om hundar men med en mamma som var hundrädd har han knappt fått hälsa på hundar. Tills han träffade mig.

Jag har två jyckar. En mycket snäll och förlåtande spets och en stressad och orolig tollare. Problemet är att min sambo inte kan läsa hund för fem öre. Det är sällan problem uppstår med spetsen men tollaren däremot. Lekarna blir för tuffa, korrigeringar för hårda och han har ingen förståelse för hennes rädslor. Jag går ju såklart mellan och försöker förklara men vi har kommit till läget där han känner att han aldrig gör rätt och att jag bara gnäller. Jag har föreslagit kurser men det tycker han är pinsamt och vägrar.

Finns det någon ultrabra bok som tar upp stora delar av hundägandet och gärna får mot mjuka metoder? Någon som också är rolig att läsa och kanske har lite vardagsexempel. Får gärna vara en bok som är tydlig med att hundar också behöver stimulans och varför det är viktigt.

Finns det andra tips än en bok på hur jag kan få honom att tänka om och rätt? Han är ju verkligen ingen bokmal egentligen så även det känns tufft att då igenom.

 

[Bison]

Han behöver väl inte leka med eller korrigera hunden öht?

 

[McFlurry]

Finns det ingen kurs du hade tyckt varit kul att gå och så kan han följa med som publik? Vi har varit i lite samma situation här hemma, med hundovan sambo och en hund som är lite knepig. Jag gick en nybörjarkurs i rallylydnad en termin och sambon var med och tittade alla gånger förutom en och jag tror han snappade upp väldigt mycket. Dels hur jag tränar med min hund men det är ju även intressant att se samspelet mellan andra ägare och deras hundar. Iom att det var en nybörjarkurs så var det en väldig blandning på ekipagen och det tror jag var lärorikt för sambon Även att se hur det går till på en hundkurs är ju bra, jag kan förstå att det kan kännas jobbigt att gå en kurs när man aldrig tränat med hund innan, man kanske tänker att alla andra är säkert jätteduktiga osv.

Nu har vi en valp tillsammans och det är sambon som kommer gå valpkurs i höst. Han jobbar på att kunna vara "tramsig" och tycker väl inte det känns jättekul att behöva vara "tramsig" inför andra okända människor men det blir en jättebra chans för honom att komma mer in i hundvärlden så att säga. Den vuxna hunden är verkligen MIN hund (det är alltså hunden som bestämt det , det ser konstigt ut i text haha), och jag hoppas att han kan känna att valpen är lite mer hans

 

[Pegasus63]

Den vuxna hunden är verkligen MIN hund (det är alltså hunden som bestämt det , det ser konstigt ut i text haha), och jag hoppas att han kan känna att valpen är lite mer hans

Hehe, det är som när en av morsans uppfödningar bestämde sig när hon var 3 veckor gammal att hon ägde mig, eller importen morsan köpte från England aldrig brydde sig om vad morsan sade, utan alltid kom till mig för att få diverse kommandon bekräftade

 

[Filbunke]

Jag har en likadan pojkvän, i början var han hopplös men nu litar jag på honom till hundra procent (okej kanske 99%) med hunden som är väldigt lättstressad och svårläst.

Han blev också lite smågrinig i början men jag lärde mig hur jag skulle säga till, istället för att säga "oj nu måste du bryta, nu blir hon stressad" så säger jag typ "har du tänkt på att hon beter sig såhär när du gör sådär" eller "lek gärna men tänk på stressnivån". Så småningom lärde han sig se stressnivån själv utan att jag behövde gå mellan. Nu säger han tillochmed åt sina föräldrar när de behandlar hunden fel, vilket är jätteskönt.

Tänk också på att berömma när han gör rätt! Typ "titta vad bra nu bröt du leken när hon gjorde sådär", eller vad det nu kan vara. Visst, en kurs kan väl vara bra att följa med för honom men jag tror också det kan vara lite kränkande. Min pojkvän hade liksom frånsagt sig ansvar för hunden i början av förhållandet och att då föreslå en kurs skulle bara gjort honom sur.
Samma med bok, om han nu inte uttryckt att han gärna läser


Har man inte haft hund tar det ju jättelång tid innan man lär sig läsa hund, så det kommer säkert klarna för honom. Ge han tips på aktivering han kan göra som inte ställer så mycket krav? Min kör godissök i lägenheten med hunden, det ställer inga krav och båda har jättekul och det stärker relationen. Promenader ensam i skogen där han inte behöver styra så mycket kan ju också vara något

 

[Ciindy]

Jag vet inte hur andra har det i sina samborelationer men så länge vi bor tillsammans räknas hundarna som våra. Han tar ändå rätt mycket ansvar för hundarna och är en resurs för dem. Jag vill ju inte förbjuda honom på nått sätt, bara styra upp det och få honom förstå.

Spetsen och han funkar utmärkt, med undantag för att han inte riktigt förstår aktiveringsbehovet hos hunden. Men det är knepigt att ha en hund som faktiskt är riktigt svår tillsammans med någon utan hundkunskap. Hon får mig att klia mig i huvudet och fundera vad jag ska göra många gånger.

 

[Ciindy]

Tack @Filbunke för bra och konkreta tips. Jag får nog börja fundera på hur jag pratar med honom också för att jag inte ska bli så gnällig. Tänka lite hundträning med honom, kanske klicker fungerar . Från de vi flyttade ihop (3 år sedan) har han på egen vilja bestämt att han vill vara delaktig i hundarna. Tollaren kom som omplacering ett bra tag efter att vi flyttat ihop men han ville vara delaktig även där.

Ska föreslå några bra nosövningar som han kan syssla med i köket. Trickträning gör att hon går i taket.

 

[Filbunke]

Tack @Filbunke för bra och konkreta tips. Jag får nog börja fundera på hur jag pratar med honom också för att jag inte ska bli så gnällig. Tänka lite hundträning med honom, kanske klicker fungerar . Från de vi flyttade ihop (3 år sedan) har han på egen vilja bestämt att han vill vara delaktig i hundarna. Tollaren kom som omplacering ett bra tag efter att vi flyttat ihop men han ville vara delaktig även där.

Ska föreslå några bra nosövningar som han kan syssla med i köket. Trickträning gör att hon går i taket.

Ja det gäller att även stärka honom och inte bara hunden

Alla har ju såklart olika "regler" i relationer också, även fast min partner tar lika mycket ansvar med mat och rastning och hundpassning så har vi sagt att hunden är min och kommer alltid vara, jag har sista ordet och ska han iväg är det mitt ansvar att se till att hunden har passning/ måste ut o rastas osv. Men det är för att JAG vill ha det så det beror delvis också på att det faktiskt är jag som tränar henne och går de flesta långa promenader.

 

[MiniLi]

Vi har också hundarna gemensamt även om iaf två av dem egentligen är mina. Jag skulle aldrig låta sambo behandla dem på ett sätt som jag tycker blir tokigt, då får han bli hur sur han vill.

 

[Milosari]

Tänk på att låta sambon utveckla en egen relation med hunden, det kanske blir så att han kan göra saker med hunden som inte du kan om de bara får vara lite ifred. Nu menar jag inte att han ska få göra så att hunden mår dåligt men lite nybörjarmissar tycker jag nog hunden får tåla. Min sambo använder min ena hund nästan som ett barnsubstitut, han bär omkring på honom, håller fast honom och pussar på honom. När hunden gör något dumt så säger han dock till honom på ett (i mina ögon) onödigt hårt sätt. Trots att hunden egentligen inte är särskilt social och hatar hantering så har han lärt sig att acceptera detta, och ganska fort så började han föredra sambon framför mig. Så mitt råd är att släppa lite på tyglarna och sätt på dig skygglappar så du slipper se eländet.