Säkert, då gissar man väl att de ätit mycket
(men jag har nog inte stött på den där katten Gustav looken i verkligheten, utöver då de där Europeerna) medan dessa på bilderna ska väl vara det absolut finaste de har att visa upp? och helt enligt rasstandard.
De smärta rörliga katter jag växte upp med med trekantigt ansikte var bonnkatter som bodde i stan (men sprang hyggligt fritt) och var extremt väl omhändertagna. Men jag menar ju faktiskt inte siamessmärt, jag menar bara inte utpräglat klonkigt byggd.
(Jag menar jag tror då inte att den gamla professorn på mitt förra jobb hade något slags svältande varelse i sin utkorg på jobbet. Utan det var ju en väldigt väl omhändertagen och älskad katt och helt van vid att ligga lugnt inomhus och som sagt eftersökt som mor.)
Sedan kommer ju jag inte ge mig in på kattavel och om nu rasstandarden på Europé är en kraftig muskulös katt med brett ansikte och kort hals så lär man ju inte vinna några priser på en smärt katt med trekantigt ansikte och längre hals
så så himla plättlätt är det väl inte.
Ja jag har ju inte mött speciellt många Européer i ärlighetens namn. Men jag har inte mött så väldigt många nakenkatter eller Russian Blue eller Birmor och Burmor heller, eller extrema mängder bondkatter men man skaffar sig ju ändå en uppfattning efter vad man möter, tycker det är svårt att beskriva men många raskatter jag mött är väldigt på och engagerade i människor på ett mer nästan hundigt sätt.
Ja det har jag alltid undrat faktiskt. Har alltid förmodat att det är en gammal sexism från tiden då man antog att honan var ett kärl. Arabhästaveln verkar dock historiskt sett inte haft det intensiva fokuset på hingstar, även om det säkert är det fokuset numera.
Minns att jag för väldigt många år sedan satt och läste en hel artikel om fullblodsavel som diskuterade det intressanta i att ston som startat hade producerat bättre föl än ston som aldrig startat och att ston som vunnit minst ett lopp, speciellt ett stort lopp, hade ännu bättre avelsresultat. Så det konstaterades att det även var viktigt att tänka på stoets egna meriter i avel, inte bara morfaderns. För en 20 åring som inte var insatt i hästavel (Artikeln var väl ur någon av pappas tidningar från när han tog fram ett par föl.) så lät det ju som hål i huvudet om det normala var att tänka att stoets meriter inte gör någon som helst skillnad för fölet.