Alltid med tänderna..

T

Tuvan

har en ettårig tik som jag köpte som åtta månders som ligger hemma här och jag börjar misströsta minst sagt..

Hon är en new foundland, stor och stark -och just den biten vore väl inga problem för jag har haft rasen i flera år, men den här sitter det helfast med.
Hon har suttit i hundgård i princip hela livet innan hon kom till oss, att hon inte kunde gå en vanlig koppelpromenad utan att dra omkull mej är en sak, tränar hårt på att kunna gå med henne som folk.
Men det är gäddkäften jag har störst problem med.. alltid dessa tänder. Är det normalt eller..tror inte det..
Hon nafsas efter saker och kroppsdelar, oftast mina vantar -nio gånger av tio hinner hon behärska sej å står med käften öppen över handen ..tänker efter och börjar slickas i stället.
Är hon upphetsad och vill leka så är det inte lika lätt att tänka efter före, hon har den "fina vanan" att bita å dra i kopplet när det blir tråkigt på promenader. Där hon kommer från har hon lekt på två sätt, endaså sprungit efter nån pinne fram och tillbaka eller kampat..
I vilket fall så för några dagar sedan så hoppade hon och slängde efter kopplet och lyckades nafsa mej i armen istället.

Jag har försökt allt, verkligen allt utom att slå ner henne. Hon får öva på sitt och ligg och sånt där när hon börjar balla ur för att bryta koppeljagandet och lägga fokus på något annat (ska köpa ett koppel med en lång kedja på men hon biter säkert på den också..) men det funkar bara just då, det rinner av henne som vatten på en gås och hon börjar igen så fort hon får chansen.
Hon vet vad nej betyder för inne går det så himla bra att lyssna men ute så är det ett evigt krig känns det som.
Säjer jag nej står hon och tittar på mej, gläfser litegrann kanske och jobbar ännu hårdare på att få en kul lekstund.
Visst leker vi men INTE när hon ska vara där med tänderna.

Jag är skitless nu rent ut sagt, ja det har inte gått så lång tid utav ägande men när man kämpar med ett problem varje gång vi ska ut och hon bara ger en långfingret och näbbar lite till har jag lust att lämna henne i skogen..

Vad.. vad, vad, vad ska jag göra? Hur korrigerar man en hund som skiter i vad man säjer? Hur gör man när godis vid rätt beteende inte funkar.. hon tar godisen går några meter och börjar hoppa och böka runt igen.
 
Sv: Alltid med tänderna..

Att hon nafsar för att få en "kul lekstund" när ni är ute och går innebär på vis också att ALL uppmärksamhet hon får då, negativ som positiv, blir en belönande förstärkare för då händer det något. Matte är ju lite spännande när det pyser ånga ur öronen på henne också... :P (Min förra hund var lite likadan på promenaderna.) Det som hjälpte för mig var att jag när hon började fjanta runt helt enkelt bara fäste blicken rakt fram, höll kopplet stilla och fortsätta gå oavsett vad hon gjorde = inte längre roligt att fjanta. När hon lugnade sig kunde jag initiera någon rolig övning istället som hon då fick beröm för.
Dock bet hon mig aldrig och vägde inte fullt så mycket som din misstänker jag (30kg) så huruvida det funkar för dig eller inte vet jag inte.

Jag skulle i ditt fall inte tveka att kasta på henne en munkorg (en luftig sådan, inte den "strut"-saken som veterinärer använder) när ni är ute. Då slipper du oroa dig för bett och kan fokusera på orsaken till beteendet. Med en sån på kan du etablera en bra rutin så att du har något att sikta på när korgen åker av igen.

Hur aktiverar du henne annars? Nu är det ju snö, men att leta efter saker (sökruta eller liknande) till exempel kan suga musten ur en hundhjärna på en kvart. Blir hon lugnare då? Min hund kastade jag ut 5-6 leksaker inom en radie på ca 20m i skogen och så fick hon söka. Efter 15-20m var hon så foglig så... Bry dig inte om så mycket om vad hunden gör med leksaken, målet är inte att få in en perfekt apportering till dig, utan att låta hunden tuffa på. Eller göm godis om hon inte gillar leksaker.
När snön smälter börja lägga spår, lugnande och väldigt bra lilla vovveskallen.
 
Senast ändrad:
Sv: Alltid med tänderna..

När det gäller det allmänna nafsandet har jag inget bra tips, har själv en liten piraya på 12v hemma och här är det bara "nej" och "bra" när han slutar kombinerat med envishet och långsamt kommer resultaten. På en äldre hund finns det kanske ett effektivare sätt. Får hoppas på bra råd i tråden.

Hur gör man när godis vid rätt beteende inte funkar.. hon tar godisen går några meter och börjar hoppa och böka runt igen.

Vänd på det, hon måste gå några meter med rätt beteende innan godisen kommer. Våga ställa högre krav!
 
Sv: Alltid med tänderna..

Eftersom hon inte har en normal grunduppväxt så beter hon sig som en valp: Utforskar ALLT med mun och tänder.

Det är bara att fortsätta nöta in nej när hon ska provsmaka på vad hon är nyfiken på och om jag vore du skulle jag aktivera hunden psykiskt, med spår (person/viltspår) och annat som tröttar ut hunden mentalt. Låter som en levnadsglad, energisk hund som behöver mer tid, mer mental stimulans och ffa tålamod från matte.

När hon fjompar sig och inte lyssnar, så avbryt bara allt och stå tyst och still (titta inte ens på hunden) tills hon lugnat ner sig och är kontaktbar igen. Att korrigera en hund som inte lyssnar och där du inte kan bryta hundens uppmärksamhet så den skiftar över till en själv ger inte så mkt anser jag.

Lycka till!
 
Sv: Alltid med tänderna..

Jag håller med till fullo. Jag skulle själv aldrig ta en hund som var uppvuxen på det sätt du beskriver av den enkla anledningen att det är så jäkla mycket jobb.
Ett evighetsgöra liksom, att i alla lägen bara bita ihop och titta på stjärnorna en stund, när hunden fräser runt och sen försöka igen.

Till ts: Leta efter starka förstärkare när du tränar, vad är det bästa din hund vet just då? Försök hitta det.
 
Sv: Alltid med tänderna..

Jag hade helt kallt vänt ryggen åt henne och bara stått alldeles stilla och ignorerat. Det brukar inte vara roligt så många sekunder att dra och slita när matte inte reagerar. Det fungerade alldeles utmärkt när en matte med dobberman fick göra så på klubben här. Ju mer man kämpar emot och "hojtar" desto roligare tycker hunden det är.

När hon inte går ordentligt i kopplet kan du prova att vända helt om varje gång hon drar. Det brukar inte vara så roligt att gå samma 5-10 meter 25 gånger.
 
Sv: Alltid med tänderna..

Jag har en valping på 4 mån som fått för sig att lattja med koppel under promenad är skitkul:D

Så fort han satte tänderna i kopplet, så ställde jag mig helt still och bara glodde åt ett annat håll, han slutade när han märkte att han inte fick nån respons, och så gick vi vidare, till nästa gång.. Men konsekvent som jag var, jag stannade varje gång och bara glodde, sa inget, varken nej eller något annat, stog bara helt tyst!

Det tog nån dag, sen slutade han, nu finns inga såna tendenser kvar!
 
Sv: Alltid med tänderna..

Att hon nafsar för att få en "kul lekstund" när ni är ute och går innebär på vis också att ALL uppmärksamhet hon får då, negativ som positiv, blir en belönande förstärkare för då händer det något. Matte är ju lite spännande när det pyser ånga ur öronen på henne också... :P (Min förra hund var lite likadan på promenaderna.) Det som hjälpte för mig var att jag när hon började fjanta runt helt enkelt bara fäste blicken rakt fram, höll kopplet stilla och fortsätta gå oavsett vad hon gjorde = inte längre roligt att fjanta. När hon lugnade sig kunde jag initiera någon rolig övning istället som hon då fick beröm för.
Dock bet hon mig aldrig och vägde inte fullt så mycket som din misstänker jag (30kg) så huruvida det funkar för dig eller inte vet jag inte..

Haha, du har rätt såklart :).. jag försöker marchera framåt bestämt och målmedvetet när hon börjar men ja -som sagt, det är en tung hund och hon är stark som fanken rent ut sagt. Rycker hon till flyger jag oavsett vad jag tycker om det (och hon vinner igen på något vis..det funkade, hon kom dit hon ville..).
Jag har börjat hålla kopplet med två händer när hon börjar -en hand på tåten och en hand liksom närmast halsbandet.
Det funkar lite bättre för hon vill ju inte bitas för att liksom vara elak, det bara råkade bli så den gången när hon tuggade efter kopplet.. men likväl inte så värst trevligt.
Det hade ju såklart vart ett lättlösligt problem om hon vägde typ tio kilo -då hade jag bara kunnat stå och se lite tuff ut tills hon satt sej ner och blivit snäll, men skyll mej själv för att gilla bamsehundar :p

Jag skulle i ditt fall inte tveka att kasta på henne en munkorg (en luftig sådan, inte den "strut"-saken som veterinärer använder) när ni är ute. Då slipper du oroa dig för bett och kan fokusera på orsaken till beteendet. Med en sån på kan du etablera en bra rutin så att du har något att sikta på när korgen åker av igen..

Jag har fått en del råd om att börja använda en grimma på henne, en sån där som vänder huvudet på henne när hon börjar dra och streta och flyga.
Egentligen har jag alltid vart emot halti och allt vad det heter (vill inte ha en sån där anordning som går under och mellan benen).
Vet inte riktigt vad jag ska göra, å ena sidan kan jag inte ha det så här men hon kan ju inte dra omkull mej (tydligen) och gäddkäften blir ju lite förhindrad rent automatiskt med en grimma på har jag fått förklarat för mej..
Men jag måste fundera ett slag..


Hur aktiverar du henne annars? Nu är det ju snö, men att leta efter saker (sökruta eller liknande) till exempel kan suga musten ur en hundhjärna på en kvart. Blir hon lugnare då? Min hund kastade jag ut 5-6 leksaker inom en radie på ca 20m i skogen och så fick hon söka. Efter 15-20m var hon så foglig så... Bry dig inte om så mycket om vad hunden gör med leksaken, målet är inte att få in en perfekt apportering till dig, utan att låta hunden tuffa på. Eller göm godis om hon inte gillar leksaker.
När snön smälter börja lägga spår, lugnande och väldigt bra lilla vovveskallen.

Nackdelen är ju även denna, jag har inte någon hundsäker plats omkring mej riktigt (alltså nånstans där det inte går andra hundar) och jag är rätt feg när det gäller att ha henne lös för hon är usel vid hundmöten också. För några dagar sedan drog hon omkull mej mot en karl med en liten spaniel för hon skulle hälsa (gubben får skylla sej själv som lockade på henne..) men i vilket fall var det han som fick stå och blåhålla henne medans jag kravlade mej upp ur snödrivan.
Hon ville fram till den lille hanen och hälsa, men det ville inte han.

Jag vet att hon är en fjant innerst inne, jättemesig men hon blir "tuff" i livlinan (kopplet) och skäller, slänger sej och har sej.
Släpper jag henne skulle hon aldrig våga sej fram till någon men jag kan liksom inte bland folk och fä här där jag bor släppa henne och glatt fråga om det är okej om mitt monster får stå och skälla som besatt på deras hundar ett slag för att se vad som händer :p

Snön är faktiskt rätt bra tkr jag ;) det enda stället jag vågar ha henne lös på under dagarna är en äng här nere som totalt drivit igen med över en meters snö. Perfekt.. jag slänger ut grejjer (billiga bollar) som hon envis som synden kämpar sej fram till med snö uppöver öronen och snokar rätt på nere i snödjupet. Tyckte det var bra för hon blir både fysiskt och psykiskt rätt slut, men hon får liksom överslag (vet att hennes mamma är likadan..).
Hunden är helt död egentligen men ska endå vara igång och står och flämtar och håller på att ramla ihop men tigger endå om mer lek.
Så jag vet inte riktigt vad jag ska hitte på. Någon tyst, aktivering.. något som är tröttande men lugnt.. på något vis.

Angående kurser på någon klubb.. jag vill faktiskt inte ta med henne till en "skolklass" när hon är så här.. det känns som att vi kommer störa jättemycket och instruktören kommer få ägna all tid åt oss. Inte så trevligt.

Hon har lärt sej en del endå sen vi skaffade henne måste jag faktiskt säja så hon inte låter som en total :devil:hund ;), sitt, ligg och nästan stanna och vänta.. oftast nej och hon är rätt säker på Kom Hit också.
Det är ju duktigt av henne endå, och ensamhetsträningen går väldigt bra -även om vi anmält henne till dagis med inskolning i mitten av januari främst för att hon ska få ett förhoppningsvis normalt och bra umgänge med andra hundar, vilket hon inte har nu för hon skrämmer de flesta (stor, svart och fläng) andra hundar vi möter.

Movi & dpmatte

Jo, jag försöker :crazy: men flänger hon runt och jag bestämmer mej för att ignorera henne genom att stå och vara tråkig så drar hon till slut omkull mej i sitt skuttande, så det blir liksom inte produktivt.

Gnist
Hon får mycket tid.. felet är väl bara att jag inte vet vad vi ska göra under den tiden eftersom jag inte haft en sån här strulpella förut :)
Tålamod har jag.. men ibland lessnar jag faktiskt rejält erkänner jag och tänker många fula tankar -men samma bråk i ett flertal promenader dag ut och dag in tär på en.
 
Sv: Alltid med tänderna..

Jag är emot haltin om den används som en vardagslösning av lata hundägare som inte orkar ta tag i det riktiga problemet. Som en tillfällig lösning för att slippa bli omkulldragen under en period då man verkligen fokuserar på att få bukt med koppeldragandet tycker jag det är helt ok. Har själv använt den på samma hund jag beskrev tidigare i tråden och det tog 2-3 mån och sedan kunde jag skrota grimman. Så länge hon inte är typen som kastar sig framåt och du inte rycker i grimman så tycker jag att risken för ev. skador uppvägs av fördelen att faktiskt ha fysisk kontroll på sin hund (tills den psykiska sitter).

Så jag vet inte riktigt vad jag ska hitte på. Någon tyst, aktivering.. något som är tröttande men lugnt.. på något vis.

Kasta inte ut bollarna så att hon ser det, självklart blir det då stressande för henne att kämpa sig genom snön för att nå dem!
Valla upp en ruta i snön och lägg ut bollarna utan att hon ser dem (kastar du ut dem i slät snö så syns det ju var de är) och säg sedan åt henne att söka. Att leta efter bollarna är inte alls lika stressande. Beröm när hon kommer in med bollen på ett lugnt sätt, mycket klapp och kel och sänd sedan ut henne igen.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Vi har en kastrerad hanhund född i november 2006. Han är alltså snart 8 år gammal. Han kastrerades sommaren 2010. Vi köpte honom som 8...
2
Svar
29
· Visningar
13 671
Senast: ISABEL
·
Övr. Hund Jag har vissa problem med min hund. I stort sett är han väldigt lydig, trevlig och social, men samtidigt kan han vara väldigt strykrädd...
Svar
7
· Visningar
2 565
Senast: zabby
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp