Allt rasar

Jag finns kvar. Åtminstone fysiskt.
Vill inte oroa någon men det är så svårt att komma ihåg att logga in här när jag inte har något vettigt att säga och det knappt hjälper längre.
Jag orkar fortfarande inte med nån hjälp, tror inte det finns någon, jag följer inte nån mall och jag tror inte på vården. Jag är dessutom livrädd för att prova att ta emot hjälp för att sen mära att det inte funkade. Då är det ju helt kört och absolut inget hopp finns kvar.
Och så hatar jag människor och vill inte prata men någon. Vem kan eller vill hjälpa en sån?
 
Jag finns kvar. Åtminstone fysiskt.
Vill inte oroa någon men det är så svårt att komma ihåg att logga in här när jag inte har något vettigt att säga och det knappt hjälper längre.
Jag orkar fortfarande inte med nån hjälp, tror inte det finns någon, jag följer inte nån mall och jag tror inte på vården. Jag är dessutom livrädd för att prova att ta emot hjälp för att sen mära att det inte funkade. Då är det ju helt kört och absolut inget hopp finns kvar.
Och så hatar jag människor och vill inte prata men någon. Vem kan eller vill hjälpa en sån?

Det finns inga mallar. Du mår som du mår och du är som du är. Du är värd att må bra oavsett hur mycket du hatar människor just nu. Det är när man mår så dåligt som du gör nu som hjälp verkligen behövs och självklart finns det människor som både kan och vill hjälpa dig! Det är sjukdomen som pratar när du känner att du inte vill ha hjälp. Någonstans inom dig sitter du och skriker på hjälp. Försök lyssna på dig själv istället för på sjukdomen och sök den hjälpen du behöver.

Du är värd att få hjälp. Du är värd att få må bra.
 
Jag finns kvar. Åtminstone fysiskt.
Vill inte oroa någon men det är så svårt att komma ihåg att logga in här när jag inte har något vettigt att säga och det knappt hjälper längre.
Jag orkar fortfarande inte med nån hjälp, tror inte det finns någon, jag följer inte nån mall och jag tror inte på vården. Jag är dessutom livrädd för att prova att ta emot hjälp för att sen mära att det inte funkade. Då är det ju helt kört och absolut inget hopp finns kvar.
Och så hatar jag människor och vill inte prata men någon. Vem kan eller vill hjälpa en sån?
Tappa inte taget!

Fortsätt skriv om det så än bara är kort. Du behöver inte presentera nyheter eller kloka saker.

Bara berätta att du är kvar och så vi får hålla om och hålla i dig.

Vi är många som bryr oss om dig.
 
Det finns väl lika många mallar som det finns människor. Vi är ju unika allihop. Däremot har vi en hel del gemensamt.

Förmodligen har det tagit flera år för dig att hamna där du hamnade. Då är det också troligt att det tar tid innan du kan räkna med att vara frisk. Men det går. Det är jag säker på. Många gånger kan man få kombinera olika saker för att helheten ska bli bra. Man tar en bit i taget.
 
Har läst hela tråden.
Ta emot den hjälp du erbjudits.
Psykakuten låter kanske otäckt. Men där får möjlighet till att starta en läkning.
Skogen och havet är också källor till kraft och läkning.
Bianca även den längsta resan börjar med ett steg och du har redan börjat genom att starta den här tråden.
 
Ett tankeexperiment. Kan det bli värre? Eller bara annorlunda? Vi klamrar oss ofta fast vid det vi känner till, men det är nyttigt att tänka "utan förändring ingen förändring". Vi kan inte fortsätta göra samma sak men förvänta oss ett annat resultat.

Jag tror att du måste våga ta ett steg för att få en förändring. Och om du är långt ner på stegen kanske det kan vara en tröst och hjälp att våga. Om du känner att det inte kan bli värre, bara annorlunda, har du allt att vinna men föga att förlora.

Tänker jag som ett experiment att överväga.
 
Sjukdomen har en tendens att skydda sig själv genom att gå och gömma sin innehavare.
Den tar över på det viset.

Absolut är det så. Dessvärre är det ju bara vi själva som kan bryta mönstret, genom att våga söka hjälp. Enda alternativet är väl tvångsvård, och det är ju sannerligen inte roligt eller ett alternativ i det här fallet.

En väg att gå är att börja närma sig olika tankar kring hjälp, hur skulle det kunna gå till, vad kan jag själv tänka mig.
 
@Bianca1 just i denna skrivande stund har människor gått in i din tråd 9 402 gånger för att oroligt ch med medkänsla kolla hur det är med dig!

Vi är många vars hjärtan finns hos dig. Glöm inte det i din tuffa situation. Vi VILL höra ifrån dig. Vi VILL veta att allt är OK kroppsligt.

Och vi vill så innerligt att du ska våga ta emot hjälp.
:heart
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Har bloggat om det, men jag vill gärna ha fler synpunkter än vad jag får i bloggen. Överdriver jag? Låter det överdrivet? Kommer jag...
3 4 5
Svar
85
· Visningar
6 690

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp