Allt har rasat

[Trissa]

Men vill inte sticka för att sälja, då får jag prestationsångest. Stickar just nu mest till min bästa väns spädbarn. ❤

Om du skulle vilja sticka åt någon annan så bara säg till! Jag skulle verkligen vilja ha ett par knälånga, riktigt varma sockar att ha i mina kängor. Kängorna är dock rätt små, så tjocka raggisar funkar inte.

 

[monster1]

Just nu känns saker hanterbara. Ska försöka vara hemma själv några timmar nu för att vänja mig vid det. Ska till en kompis och hans familj och sova där inatt.
Bestämde mig imorse för att ta tag i mig själv på riktigt nu och första steget är att vara helt ärlig med min psykolog. Har inte vågat det innan för att då sätter de LPT på mig och jag blir inlagd. Men inser väl att det kan behövas..

Det låter jättebra !

 

[parellikusken]

Nu rasar allt igen. Satt inatt och skrev ned allt jag ser som ett problem för mig att ge till min psykolog. Hon tyckte det var ett bra tecken att jag gjort det, och bra att jag gjort saker jag blivit glad av i veckan.

Men pratar mycket med en vän om allt och jag är betydligt ärligare med honom än med psykologen. Klarade inte av att säga att min destruktivitet har ökat sista veckan.
Så min vän är besviken på mig att jag inte berättade det, och han tyckte jag skulle be om att bli inlagd en tid för att få en paus från allt och inte kunna fly från mig själv genom att vara destruktiv.
Och jag förstår min vän helt då jag är helt ärlig mot honom (Vi har en sån där relation där båda mår dåligt och är fullkomligt ärliga mot varandra, på gott och ont) och när jag ser hur det ser ut utifrån har han rätt.
Men samtidigt är jag så rädd att jag ska bli inlagd, få förslag på behandlingar jag inte vill ha och då ger de mig LPT och ger mig behandling ändå. Skett flera gånger tidigare nämligen.
Så jag vet inte alls hur jag ska göra nu.

Är dessutom ledsen på min pappa. Ringde honom och pratade med honom igår och nämnde en sak om min manliga vän och pappa frågade direkt om det var en pojkvän. Han hoppas jämt på att jag ska skaffa pojkvän och nämnder det ofta. Trots att han vet att jag är lesbisk. Känns som att han önskar jag inte vore det utan kunde leva ett vanligt heteroliv istället. Han accepterar inte den jag är.
Orkar inte med det och ihop med väldigt mycket annat vill jag bryta helt med pappa. Men ja.. Han är gift med min mamma och hon är guld värd.

Känns bara kasst just nu och jag vet varken ut eller in.

 

[monster1]

Nu rasar allt igen. Satt inatt och skrev ned allt jag ser som ett problem för mig att ge till min psykolog. Hon tyckte det var ett bra tecken att jag gjort det, och bra att jag gjort saker jag blivit glad av i veckan.

Men pratar mycket med en vän om allt och jag är betydligt ärligare med honom än med psykologen. Klarade inte av att säga att min destruktivitet har ökat sista veckan.
Så min vän är besviken på mig att jag inte berättade det, och han tyckte jag skulle be om att bli inlagd en tid för att få en paus från allt och inte kunna fly från mig själv genom att vara destruktiv.
Och jag förstår min vän helt då jag är helt ärlig mot honom (Vi har en sån där relation där båda mår dåligt och är fullkomligt ärliga mot varandra, på gott och ont) och när jag ser hur det ser ut utifrån har han rätt.
Men samtidigt är jag så rädd att jag ska bli inlagd, få förslag på behandlingar jag inte vill ha och då ger de mig LPT och ger mig behandling ändå. Skett flera gånger tidigare nämligen.
Så jag vet inte alls hur jag ska göra nu.

Är dessutom ledsen på min pappa. Ringde honom och pratade med honom igår och nämnde en sak om min manliga vän och pappa frågade direkt om det var en pojkvän. Han hoppas jämt på att jag ska skaffa pojkvän och nämnder det ofta. Trots att han vet att jag är lesbisk. Känns som att han önskar jag inte vore det utan kunde leva ett vanligt heteroliv istället. Han accepterar inte den jag är.
Orkar inte med det och ihop med väldigt mycket annat vill jag bryta helt med pappa. Men ja.. Han är gift med min mamma och hon är guld värd.

Känns bara kasst just nu och jag vet varken ut eller in.

Är du "akut"destruktiv just nu, så du skulle behöva läggas in idag?

 

[parellikusken]

Är du "akut"destruktiv just nu, så du skulle behöva läggas in idag?

Inte just nu. Men då jag inte äter adhd-medicin nu så har jag en tendens att sakna impulskontroll. Det är väl en del i problemet, att utan medicinen hinner jag inte tänka innan jag handlar, men med medicinen får jag mer ångest. Pest eller kolera.

 

[monster1]

Inte just nu. Men då jag inte äter adhd-medicin nu så har jag en tendens att sakna impulskontroll. Det är väl en del i problemet, att utan medicinen hinner jag inte tänka innan jag handlar, men med medicinen får jag mer ångest. Pest eller kolera.

Jag tänker att du kan ta upp det med in psykolog vid nästa besök om det inte är akut. De senaste gångerna har du väll sluppit tvångsbehandlingar när du varit inlagd?

 

[parellikusken]

Jag tänker att du kan ta upp det med in psykolog vid nästa besök om det inte är akut. De senaste gångerna har du väll sluppit tvångsbehandlingar när du varit inlagd?

Nej, tyvärr har jag inte det utan fått LPT och tvångsbehandlingar. Det jag är rädd för är att bli påtvingad ECT igen då min läkare vill det.
Men med tanke på minnesproblemen jag fick är det inte aktuellt enligt mig.

 

[sorbifolia]

Inte just nu. Men då jag inte äter adhd-medicin nu så har jag en tendens att sakna impulskontroll. Det är väl en del i problemet, att utan medicinen hinner jag inte tänka innan jag handlar, men med medicinen får jag mer ångest. Pest eller kolera.

Gör du något annat för att miska ADHD-symptomen när du inte tar din medicin? T.ex. omega-3 tillskott, undvika socker/snabba kolhydrater, etc?

Det finns ju en del vetenskapligt belägg för att kosten kan hänga ihop med ADHD (vet att du är vegan). Mkt olja och fettrika vegetabilier kanske vore bra?

 

[parellikusken]

Gör du något annat för att miska ADHD-symptomen när du inte tar din medicin? T.ex. omega-3 tillskott, undvika socker/snabba kolhydrater, etc?

Det finns ju en del vetenskapligt belägg för att kosten kan hänga ihop med ADHD (vet att du är vegan). Mkt olja och fettrika vegetabilier kanske vore bra?

Inte medvetet.
Men jag äter inte så mycket snabba kolhydrater och äter linfrön till frukosten varje dag. Men kanske skulle börja äta linföolja?
Äter även nötter till frukosten, men funderar på att lägga till valnötter då det ska vara bättre.
Tar kosttillskott och kollar mina värden typ varje månad då min läkare vill ha koll på det här lite för låga gällande sköldkörteln, men då borde man väl bli lite slö istället för hyperaktiv?

Men ska läsa in mig mer på kosten för ADHD, tack så mycket för tipset.

 

[Bapelsin]

Nu rasar allt igen. Satt inatt och skrev ned allt jag ser som ett problem för mig att ge till min psykolog. Hon tyckte det var ett bra tecken att jag gjort det, och bra att jag gjort saker jag blivit glad av i veckan.

Men pratar mycket med en vän om allt och jag är betydligt ärligare med honom än med psykologen. Klarade inte av att säga att min destruktivitet har ökat sista veckan.
Så min vän är besviken på mig att jag inte berättade det, och han tyckte jag skulle be om att bli inlagd en tid för att få en paus från allt och inte kunna fly från mig själv genom att vara destruktiv.
Och jag förstår min vän helt då jag är helt ärlig mot honom (Vi har en sån där relation där båda mår dåligt och är fullkomligt ärliga mot varandra, på gott och ont) och när jag ser hur det ser ut utifrån har han rätt.
Men samtidigt är jag så rädd att jag ska bli inlagd, få förslag på behandlingar jag inte vill ha och då ger de mig LPT och ger mig behandling ändå. Skett flera gånger tidigare nämligen.
Så jag vet inte alls hur jag ska göra nu.

Är dessutom ledsen på min pappa. Ringde honom och pratade med honom igår och nämnde en sak om min manliga vän och pappa frågade direkt om det var en pojkvän. Han hoppas jämt på att jag ska skaffa pojkvän och nämnder det ofta. Trots att han vet att jag är lesbisk. Känns som att han önskar jag inte vore det utan kunde leva ett vanligt heteroliv istället. Han accepterar inte den jag är.
Orkar inte med det och ihop med väldigt mycket annat vill jag bryta helt med pappa. Men ja.. Han är gift med min mamma och hon är guld värd.

Känns bara kasst just nu och jag vet varken ut eller in.

Vad jobbigt för dig
Ang. att berätta för psykologen om din destruktivitet, du kan inte skriva ner det du tycker är för jobbigt att prata/berätta om?

LPT med ECT är min värsta mardröm också. Har lyckats ducka ECT hittills, men är rätt säker på att det bara är en tidsfråga. Är också livrädd för inläggning pga det.

 

[parellikusken]

Vad jobbigt för dig
Ang. att berätta för psykologen om din destruktivitet, du kan inte skriva ner det du tycker är för jobbigt att prata/berätta om?

LPT med ECT är min värsta mardröm också. Har lyckats ducka ECT hittills, men är rätt säker på att det bara är en tidsfråga. Är också livrädd för inläggning pga det.

Hon vet om det, men inte i vilken omfattning det sker. Men skrev ned på listan allt jag vill jobba med, och där ingår bl. a. min destruktivitet. Men döljer väl till stor del självmordsplaner. För det är vad som får min inlagd. Har en tendens att sätta slutdatum och dödsstäda och sånt när jag mår kasst.
Det är inte så bra.

Jag förlorade hela våren tack vare ECT, minns bara det folk berättat för mig efteråt. Om jag skulle glömma hösten hade så mycket fint gått förlorat.

 

[Bapelsin]

Hon vet om det, men inte i vilken omfattning det sker. Men skrev ned på listan allt jag vill jobba med, och där ingår bl. a. min destruktivitet. Men döljer väl till stor del självmordsplaner. För det är vad som får min inlagd. Har en tendens att sätta slutdatum och dödsstäda och sånt när jag mår kasst.
Det är inte så bra.

Jag förlorade hela våren tack vare ECT, minns bara det folk berättat för mig efteråt. Om jag skulle glömma hösten hade så mycket fint gått förlorat.

Jag gör samma. Låter bli att berätta om självmordstankarna alltså. Berättar allt annat. Eller nej, jag berättar inte när jag får psykostendenser. Då blir det LPT med en gång. Försöker ”rida ut stormen” och hoppas att jag landar med fötterna på marken, men det funkar ju långt ifrån alltid. Och då kommer inläggningen så sent och om jag lagt in mig direkt när symptomen visade sig hade jag inte blivit lika sjuk. Men rädslan för LPT och ECT är för stor.
Så jag förstår verkligen ditt dilemma.

 

[parellikusken]

Jag gör samma. Låter bli att berätta om självmordstankarna alltså. Berättar allt annat. Eller nej, jag berättar inte när jag får psykostendenser. Då blir det LPT med en gång. Försöker ”rida ut stormen” och hoppas att jag landar med fötterna på marken, men det funkar ju långt ifrån alltid. Och då kommer inläggningen så sent och om jag lagt in mig direkt när symptomen visade sig hade jag inte blivit lika sjuk. Men rädslan för LPT och ECT är för stor.
Så jag förstår verkligen ditt dilemma.

Men jag berättar om det när jag inser att det gått för långt. Har min vän som jag pratar med och han vet allt, och insåg idag att litar jag inte på när han tycker jag ska läggas in finns det ingen anledning till att prata med honom om det.

Min vän funderar på ECT igen, men han fick inga minnesförluster som jag fick. Så jag tycker han ska ta emot det.

 

[Bapelsin]

Men jag berättar om det när jag inser att det gått för långt. Har min vän som jag pratar med och han vet allt, och insåg idag att litar jag inte på när han tycker jag ska läggas in finns det ingen anledning till att prata med honom om det.

Min vän funderar på ECT igen, men han fick inga minnesförluster som jag fick. Så jag tycker han ska ta emot det.

Det är värdefullt med fina vänner

 

[parellikusken]

Det är värdefullt med fina vänner ❤

Ja, mina vänner är guld värda. Jag hade inte varit jag utan dom. ❤

 

[parellikusken]

Igår var en märklig dag. Helt okej förutom att jag umgicks med en vän som mår kasst och jag är orolig för. Sedan umgicks jag ett par timmar med en barndomsvän.
På spårvagnen på vägen hem fick jag värsta panikångesten på länge. Allt svartnade, trodde jag skulle dö, men lyckades på något sätt ta mig hem. Vet inte hur utan allt är svart.
Hamnade på golvet gråtandes i panik när jag kom hem och ville bara dö. Ringde en nära vän som under 45 min hjälpte mig att ta mig ur det värsta. Men dödslängtan bestod då min vän bestämde att jag skulle till akutpsyk.

Väl där hamnade jag i affekt när jag pratade med sköterskan och ville bara hem. Hög puls och jag blev rätt aggressiv.
Men efter en halvtimme hade min vän lugnat ned mitt föyktbeteende så mycket att jag lugnt kunde säga att jag ville hem.
Åkte då hem till vännen och somnade direkt.

En hemsk kväll där jag önskar att jag inte flytt utan att jag blivit inlagd då jag behöver det. Hade jag berättat att jag varit nära att ta livet av mig hade jag blivit inlagd, men jag sa det inte.

Känns som mitt liv är ett enda kaos jag inte har någon som helst kontroll över. Allt bara händer. Jag brukar verkligen inte vara såhär utan är i vanliga fall lugn. Men senaste tiden har jag växlat så snabbt.

Helt sjukt.

 

[monster1]

Igår var en märklig dag. Helt okej förutom att jag umgicks med en vän som mår kasst och jag är orolig för. Sedan umgicks jag ett par timmar med en barndomsvän.
På spårvagnen på vägen hem fick jag värsta panikångesten på länge. Allt svartnade, trodde jag skulle dö, men lyckades på något sätt ta mig hem. Vet inte hur utan allt är svart.
Hamnade på golvet gråtandes i panik när jag kom hem och ville bara dö. Ringde en nära vän som under 45 min hjälpte mig att ta mig ur det värsta. Men dödslängtan bestod då min vän bestämde att jag skulle till akutpsyk.

Väl där hamnade jag i affekt när jag pratade med sköterskan och ville bara hem. Hög puls och jag blev rätt aggressiv.
Men efter en halvtimme hade min vän lugnat ned mitt föyktbeteende så mycket att jag lugnt kunde säga att jag ville hem.
Åkte då hem till vännen och somnade direkt.

En hemsk kväll där jag önskar att jag inte flytt utan att jag blivit inlagd då jag behöver det. Hade jag berättat att jag varit nära att ta livet av mig hade jag blivit inlagd, men jag sa det inte.

Känns som mitt liv är ett enda kaos jag inte har någon som helst kontroll över. Allt bara händer. Jag brukar verkligen inte vara såhär utan är i vanliga fall lugn. Men senaste tiden har jag växlat så snabbt.

Helt sjukt.

Du ska inte prova att lägga in dig nu då om du fortfarande känner att det skulle vara en bra ide?

 

[parellikusken]

Du ska inte prova att lägga in dig nu då om du fortfarande känner att det skulle vara en bra ide?

Känns som att samma sak lär upprepa sig, att jag skriver in mig där och får panik och vill fly. Antingen lyckas jag då fly eller så får jag LPT och exvak av min erfarenhet, och inget av det känns så bra.
Ska iaf umgås med vänner ikväll, så känns som att jag borde klara mig tills imorgon iaf.

Men ja, samtidigt är det väl säkrast att jag skärper till mig och lägger in mig. Bara så svårt.

 

[monster1]

Känns som att samma sak lär upprepa sig, att jag skriver in mig där och får panik och vill fly. Antingen lyckas jag då fly eller så får jag LPT och exvak av min erfarenhet, och inget av det känns så bra.
Ska iaf umgås med vänner ikväll, så känns som att jag borde klara mig tills imorgon iaf.

Men ja, samtidigt är det väl säkrast att jag skärper till mig och lägger in mig. Bara så svårt.

Ja, det är givetvis inget lätt beslut.

 

[parellikusken]

Livet suger så jäkla hårt. Det är bara så tungt att leva. Pallar knappt mer.
Gjorde ett suicidförsök för typ två veckor sedan och fick åka ambulans in till sjukhuset och vara där några timmar för att hålla koll på hjärtat. Blev dock inte inlagd på psyk märkligt nog.
Just nu känner jag för att ta ännu en intox, men får inte ha medicin hemma längre utan hämtar några gånger i veckan på mottagningen.

Mina föräldrar driver mig till vansinne och jag håller på att ta ett break från dom. Min lägenhet fallerar, räkningarna är inte betalda trots att jag har pengar och allt bara strular.

Mår vissa stunder okej och då vill jag ta tag i livet, medan några timmar efter vill jag bara avsluta det.
Kan inte äta hemma längre utan att kräkas efteråt, händer även på uteställen numera. Behöver äta hos vänner för att behålla maten. Ätstörningsmottagningen har nekat min remiss.
Jag inser att allt jag gör i livet utom hästen handlar om att straffa mig själv. Jag straffar mig genom att skapa för mig känslomässig konst, jag duschar kallt, jag läser bara böcker jag lär mig något av för att jag inte förtjänar lättsamma böcker, jag mår kasst av nyheterna ändå nyhetsknarkar jag, jag skär mig ibland o.s.v.
Jag håller just nu på med ett konstprojekt om våldtäkten jag utsattes för i höstas, alldeles för tidigt för det, men jag gör det just för att det gör ont.

Jag mår skit och orkar inte mer nu.