Allt går dåligt och några frågor till alla som vill svara

Jag tänkte skriva om två saker idag. Det första är om hur det går nu och lite om hur det kommer bli och ja allt sånt. Och sen det andra är lite hur jag tänker och frågor om typ mat och hur andra gör och lite såna saker!
Men ja jag börjar iallafall med hur allting går och så. För jag har ju varit inlagd på sjukhus nu i mer än en månad. Kommer inte ihåg exakta dagen och orkar inte kolla nu men det var typ i mitten eller slutet av juli nångång. Och då från första början så sa dom att det kanske skulle bli några dagar och ja nu är det ju väldigt mycket längre!
Och det jobbiga är att det känns som jag ALDRIG kommer få slippa dethär. För som både personalen och flera av er har skrivit så har ju anorexin blivit bättre eller vad man ska säga. Alltså att kroppen mår bättre och jag kan oftare vinna över monstret och såna saker. För i början så hade ju jag tillochmed sond för jag kunde inte äta ALLS i början när jag var på sjukhuset. Så ja jag VET att såna saker har blivit bättre!
Men nu har jag ju istället jätte mycket ångest och dåliga tankar. Och har gjort flera gånger sånt som dom räknar som självmords försök och jag får inte ha permison hemma längre för dom litar inte på mig. Så då spelar det ju ingen roll ifall jag är bättre med anorexin om allt sånt annat är mycket mycket sämre. Då kan jag ju bli hur frisk som helst från det och fortsätta äta massor och bli jätte tjock och kommer ÄNDÅ må skit dåligt och inte få komma härifrån. Och att man mår ofta sämre när man inte kan typ använda anorexin längre men ja då blir ju inget bättre iallafall? För har ju ingen nytta ändå av om kroppen är friskare om jag ändå inte får göra nånting och att hjärnan iallafall bara blir mer sjuk liksom?
Och läkaren tycker ju att jag ska gå i dagvård. Och jag vill fortfarande inte det och det känns bara stort nej till det. Men vet inte om jag säger nej om hon kan tvinga mig ändå? Men då kommer det ju ändå inte hjälpa för som det står överallt så måste man vara mottiverad för att gå där och jag är INTE mottiverad för dagvård. Men hon verkar ändå inte som det finns nåt alternativ alls men det måste det väl göra? Men ja det gör ju iallafall bara att det känns mer hopplöst och onödigt med exakt allting.
Iallafall så ska vi ha ett läkar samtal igen idag om hur helgen har varit och hur det är efter det jag gjorde hemma och allt detdär. Och det har ju inte gått så bra så det kommer säkert vara samma regler igen eller att jag inte får åka till stallet alls heller. Så orkar bara inte allt det här mer och det enda jag vill är bara få slippa allt. Och det är helt omöjligt.
Men till en helt annan sak så är det lite om dethär med mat och så. Och jag vet att man inte ska jämföra och jag har en sjukdom som jag måste vara jätte noga med matschema och sånt och allt sånt vet jag. Men skulle ändå vara intressant att veta hur andra gör! Typ som frukost så undrar jag om ni brukar äta samma sak varje dag eller olika saker? Och samma med mellanmål? Och om man tillexempel brukar äta samma sak tycker ni att det är fel då och att man MÅSTE äta olika?
Och typ med lunch och middag så hur mycket tycker ni är ungefär normalt då? Om det tillexempel är köttbullar säger vi så hur många skulle ni äta? Och typ tallriks modellen hur mycket har ni ungefär då av protein och kolhydrater och grönsaker?
Som sagt så jag vet att man inte ska jämföra och det är olika för alla och allt sånt VET jag! Så jag vill bara veta hur andra gör och vad andra tycker är normalt liksom för går inte att veta det här.

 

[MiniLi]

Jag förstår att du undrar över hur andra äter, det är helt normalt i din situation. Men jag tror verkligen inte att det är en bra idé att ställa frågorna här på ett anonymt forum. Dels för att det kan bli konstigt när man inte får chans att diskutera tillsammans kring funderingar som dyker upp hos dig, men framförallt eftersom du inte vet alls vilka som kommer svara och hur deras förhållande till mat och kropp är. Det finns till exempel en överhängande risk att en del som svarar tänker att de är helt friska men kanske har ett ganska osunt förhållande till mat och kropp och därför inte äter särskilt bra ändå.
Jag förstår att du vill ha någon slags bekräftelse på att det matschema du fått ordinerat är normalt och inte konstigt, men det finns en jättestor risk att det här blir galet för dig.

När man fastnar i detaljer såhär, hur många köttbullar och potatisar som är normalt, är det lätt att tappa helheten. Friska människor äter ju inte enligt schema, och det varierar också vilka behov man har (utifrån hur gammal man är, hur lång man är, vilket kön man har osv). Många tänker inte heller på allt de äter på en dag, så de kanske till och med skulle glömma bort att berätta om vissa saker som de äter utan att ens fundera på det. Jag tror verkligen inte det är bra för dig att jämföra med andra.

Om några här väljer att svara på frågorna så hoppas jag verkligen att ni tänker er för, både i hur ni väljer att formulera er och vad ni skriver. Jag tycker inte att någon ska svara på frågorna för jag tror inte att det kommer hjälpa.

@EmmaFilippa - kan du inte ställa de här frågorna till de som hjälper dig i behandlingen? Mina patienter brukar ställa sådana frågor till mig och då svarar jag mer än gärna eftersom vi kan bolla funderingarna tillsammans på olika sätt. Det går inte såhär på ett forum..

 

[svea]

Jag förstår att du funderar jättemycket över maten men den diskussionen vore olämplig för oss att ha med dig, det är så lätt att vi förstör din behandling.

 

[LiviaFilippa]

Jag förstår att du undrar över hur andra äter, det är helt normalt i din situation. Men jag tror verkligen inte att det är en bra idé att ställa frågorna här på ett anonymt forum. Dels för att det kan bli konstigt när man inte får chans att diskutera tillsammans kring funderingar som dyker upp hos dig, men framförallt eftersom du inte vet alls vilka som kommer svara och hur deras förhållande till mat och kropp är. Det finns till exempel en överhängande risk att en del som svarar tänker att de är helt friska men kanske har ett ganska osunt förhållande till mat och kropp och därför inte äter särskilt bra ändå.
Jag förstår att du vill ha någon slags bekräftelse på att det matschema du fått ordinerat är normalt och inte konstigt, men det finns en jättestor risk att det här blir galet för dig.

När man fastnar i detaljer såhär, hur många köttbullar och potatisar som är normalt, är det lätt att tappa helheten. Friska människor äter ju inte enligt schema, och det varierar också vilka behov man har (utifrån hur gammal man är, hur lång man är, vilket kön man har osv). Många tänker inte heller på allt de äter på en dag, så de kanske till och med skulle glömma bort att berätta om vissa saker som de äter utan att ens fundera på det. Jag tror verkligen inte det är bra för dig att jämföra med andra.

Om några här väljer att svara på frågorna så hoppas jag verkligen att ni tänker er för, både i hur ni väljer att formulera er och vad ni skriver. Jag tycker inte att någon ska svara på frågorna för jag tror inte att det kommer hjälpa.

@EmmaFilippa - kan du inte ställa de här frågorna till de som hjälper dig i behandlingen? Mina patienter brukar ställa sådana frågor till mig och då svarar jag mer än gärna eftersom vi kan bolla funderingarna tillsammans på olika sätt. Det går inte såhär på ett forum..

Jo jag kan fråga men dom säger ju bara att det är normalt och det är som jag behöver äta och så. Och det fattar jag ju att dom säger. Men jag undrar ändå om det är ungefär som andra också gör eller om det är jätte stor skillnad. Och det om man äter samma eller olika saker till frukost och mellis så säger dom att om man äter samma så är det typ att det är dåligt för man följer monstrets regler typ. Men det är väl normalt för många som äter samma sak till frukost och mellis varje dag? Så då undrar jag bara om andra brukar äta olika eller om andra helst vill ha samma sak varje dag liksom.

 

[LiviaFilippa]

Jag förstår att du funderar jättemycket över maten men den diskussionen vore olämplig för oss att ha med dig, det är så lätt att vi förstör din behandling.

Jag undrar bara hur andra gör om just dom sakerna så inte typ ALLT andra äter eller hur hela dagen är med mat eller nånting om kalorier eller nåt sånt.

 

[MiniLi]

Jo jag kan fråga men dom säger ju bara att det är normalt och det är som jag behöver äta och så. Och det fattar jag ju att dom säger. Men jag undrar ändå om det är ungefär som andra också gör eller om det är jätte stor skillnad. Och det om man äter samma eller olika saker till frukost och mellis så säger dom att om man äter samma så är det typ att det är dåligt för man följer monstrets regler typ. Men det är väl normalt för många som äter samma sak till frukost och mellis varje dag? Så då undrar jag bara om andra brukar äta olika eller om andra helst vill ha samma sak varje dag liksom.

Det är väldigt svårt att svara på. Ofta handlar det inte så mycket om vad eller hur man äter utan man måste också beakta VARFÖR man äter som man gör och framförallt vad som händer om jag av någon anledning behöver göra annorlunda. Jag tror att många människor äter på ett ungefär liknande saker, men troligen inte på samma sätt som du. Sen finns det många som varierar sig väldigt mycket och tycker det är tråkigt att äta samma.
Många har små variationer som de med ätstörning inte brukar ha. Och även om någon som är frisk äter samma sak till frukost varje dag så skulle det förmodligen inte göra dem något om de en dag sover hos någon annan som serverar en annan frukost.

Sen finns det en del som gillar att äta samma saker av andra anledningar. Det kan vara vanligt ibland vid exempelvis autism, men då av helt andra anledningar än när man har en ätstörning.

 

[Motacilla]

Jag kan säga så mycket om mina matvanor, för jag har jobbat ganska mycket med dem. Har inte haft en ätstörning men ändå fått hjälp av en läkare att äta vettigare.
Jag äter frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag, kvällssmörgås och sen gärna ett mellanmål innan jag lägger mig.

Jag märker att jag är piggare, gladare och orkar mera när jag äter enligt läkarens instruktioner.

Rena kostråd vill jag enbart ha från en person jag kan PRATA med och som jag vet att är utbildad i ämnet. Antingen en läkare eller en dietist.

 

[Sleepy]

@EmmaFilippa För att kunna besegra monstret behöver du klara att äta lite olika saker, även om monstret skriker åt dig att du inte får äta just det. Då bevisar du för monstret att det inte bestämmer längre. Monstret bestämmer inte heller hur mycket du får äta eller vad som är normalt. Det spelar ingen roll vad monstret tycker längre, för nu får du hjälp.

Personalen hjälper dig att prova dig fram att utmana monstret för att övervinna det. Jag förstår att det är jättesvårt och jättejobbigt och de vet det. Du kan inte hjälpa att du tycker det är så svårt. Det är så för alla som går igenom det du gör nu. Men du kämpar så tappert, du ska vara stolt över dig själv som har kommit så här långt redan.

 

[Lovisaleonora]

Det är ju helt klart att du är negativt inställd till dagvård, men hur tänker du dig att ett annat upplägg skulle se ut? Du vill inte vara kvar på sjukhuset, men hur vill du att behandlingen ska fortsätta för att du ska bli frisk?

 

[LiviaFilippa]

Det är väldigt svårt att svara på. Ofta handlar det inte så mycket om vad eller hur man äter utan man måste också beakta VARFÖR man äter som man gör och framförallt vad som händer om jag av någon anledning behöver göra annorlunda. Jag tror att många människor äter på ett ungefär liknande saker, men troligen inte på samma sätt som du. Sen finns det många som varierar sig väldigt mycket och tycker det är tråkigt att äta samma.
Många har små variationer som de med ätstörning inte brukar ha. Och även om någon som är frisk äter samma sak till frukost varje dag så skulle det förmodligen inte göra dem något om de en dag sover hos någon annan som serverar en annan frukost.

Sen finns det en del som gillar att äta samma saker av andra anledningar. Det kan vara vanligt ibland vid exempelvis autism, men då av helt andra anledningar än när man har en ätstörning.

Men jag fattar inte riktigt varför det spelar så stor roll varför man vill äta som man vill. För om jag skulle ha ett jätte tydligt matschema och skulle äta exakt samma frukost och mellanmål och sånt så skulle jag ju kunna följa det ganska bra. Men spelar väl ingen roll om det är för ätstörning eller autism eller nåt annat om man bara trivs bäst att göra så och då kan man följa matschemat?

 

[LiviaFilippa]

Jag kan säga så mycket om mina matvanor, för jag har jobbat ganska mycket med dem. Har inte haft en ätstörning men ändå fått hjälp av en läkare att äta vettigare.
Jag äter frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag, kvällssmörgås och sen gärna ett mellanmål innan jag lägger mig.

Jag märker att jag är piggare, gladare och orkar mera när jag äter enligt läkarens instruktioner.

Rena kostråd vill jag enbart ha från en person jag kan PRATA med och som jag vet att är utbildad i ämnet. Antingen en läkare eller en dietist.

Du kanske miss förstog lite men jag menade inte att nån ska ge kostråd eller så heller. Utan bara undrar hur andra gör med dom sakerna jag frågade om liksom.

 

[MiniLi]

Men jag fattar inte riktigt varför det spelar så stor roll varför man vill äta som man vill. För om jag skulle ha ett jätte tydligt matschema och skulle äta exakt samma frukost och mellanmål och sånt så skulle jag ju kunna följa det ganska bra. Men spelar väl ingen roll om det är för ätstörning eller autism eller nåt annat om man bara trivs bäst att göra så och då kan man följa matschemat?

Jo det spelar jättestor roll. Varje gång du väljer mat baserat på vad ätstörningen vill så blir du sjukare i ätstörningen. En person som inte har en ätstörning kan ibland göra samma val utan att det ger samma konsekvenser.
Men jag tycker att du ska diskutera detta med läkaren. Säg att du inte riktigt förstår varför det är så viktigt att du varierar maten och fråga om det går att förklara det tydligare för dig?
Det kan dock vara så att du just nu på grund av sjukdomen inte klarar att ta in svaren. Detta kanske kommer falla på plats för dig längre fram när du har kommit ännu längre i behandlingen. Kämpa på och försök att lita på din behandling!

 

[LiviaFilippa]

@EmmaFilippa För att kunna besegra monstret behöver du klara att äta lite olika saker, även om monstret skriker åt dig att du inte får äta just det. Då bevisar du för monstret att det inte bestämmer längre. Monstret bestämmer inte heller hur mycket du får äta eller vad som är normalt. Det spelar ingen roll vad monstret tycker längre, för nu får du hjälp.

Personalen hjälper dig att prova dig fram att utmana monstret för att övervinna det. Jag förstår att det är jättesvårt och jättejobbigt och de vet det. Du kan inte hjälpa att du tycker det är så svårt. Det är så för alla som går igenom det du gör nu. Men du kämpar så tappert, du ska vara stolt över dig själv som har kommit så här långt redan.

Men om jag äter en sak som dom har bestämt till mellanmål som går okej så är det ju ändå inte monstret som bestämmer. Så jag tycker ändå det borde räcka men tydligen så gör det inte det.

 

[LiviaFilippa]

Det är ju helt klart att du är negativt inställd till dagvård, men hur tänker du dig att ett annat upplägg skulle se ut? Du vill inte vara kvar på sjukhuset, men hur vill du att behandlingen ska fortsätta för att du ska bli frisk?

Ja jag vet inte exakt vad man kan göra och så. Men kanske att jag har ett jätte tydligt matschema som är samma varje dag. Alltså om man tänker som en foderśtat åt en häst så räknar man ju ut exakt vad den ska äta så äter den samma varje dag. Så ungefär så och kanske gå i nån terapi eller nåt sånt. Men somsagt jag vet inte exakt.

 

[MiniLi]

Men om jag äter en sak som dom har bestämt till mellanmål som går okej så är det ju ändå inte monstret som bestämmer. Så jag tycker ändå det borde räcka men tydligen så gör det inte det.

Vi kommer inte kunna hjälpa dig att förstå det här. Prata med dem om du undrar, men troligen vore det bättre för dig om du kan hitta acceptans för att du behöver göra som de säger. Man behöver inte alltid förstå eller hålla med, men om du ska må bättre behöver du ändå göra som de säger

 

[Lovisaleonora]

Ja jag vet inte exakt vad man kan göra och så. Men kanske att jag har ett jätte tydligt matschema som är samma varje dag. Alltså om man tänker som en foderśtat åt en häst så räknar man ju ut exakt vad den ska äta så äter den samma varje dag. Så ungefär så och kanske gå i nån terapi eller nåt sånt. Men somsagt jag vet inte exakt.

Hade du kunnat tänka dig dagvård som såg ut som ovan? Alltså en typ "foderstat" och terapi? Är det just det här med att vara i grupp som känns läskigt eller är det något annat med begreppet dagvård som känns som ett stort NEJ?

 

[svea]

Jag undrar bara hur andra gör om just dom sakerna så inte typ ALLT andra äter eller hur hela dagen är med mat eller nånting om kalorier eller nåt sånt.

Jag tänker att det är så himla lätt att såna diskussioner slirar iväg. Har sett det hända så många gånger.

 

[LiviaFilippa]

Vi kommer inte kunna hjälpa dig att förstå det här. Prata med dem om du undrar, men troligen vore det bättre för dig om du kan hitta acceptans för att du behöver göra som de säger. Man behöver inte alltid förstå eller hålla med, men om du ska må bättre behöver du ändå göra som de säger

Men det som är så svårt också är ju att det läkaren bestämmer ganska ofta gör så jag mår sämre och då är det ännu mer svårt att lita på henne liksom.
Men om jag får fråga en annan sak om du jobbar med sånt här? Bara om det GÅR att säga nånting hur lång tid det brukar ta tills att man typ är som vanligt igen med skola och ridning och alla såna saker? Fattar att det kan vara jätte olika men ifall man kan säga nånting hur lång tid det oftast tar på ett ungefär?
För enda jag vet är att när jag hade det förut så hade jag själva diagnosen eller hur man säger i ungefär ett och ett halvt år men det var aldrig såhär jobbigt då och var på ett väldigt annat sätt så vet inte om jag kan jämföra med då liksom.

 

[LiviaFilippa]

Hade du kunnat tänka dig dagvård som såg ut som ovan? Alltså en typ "foderstat" och terapi? Är det just det här med att vara i grupp som känns läskigt eller är det något annat med begreppet dagvård som känns som ett stort NEJ?

Alltså att vara i en grupp är en stor sak mot det. Men det är annat också som att vara där hela dagarna och att man ska ha massa mottivation själv som jag fattar det OCH att det bara är massa fokus på mat och ätstörningar liksom. Och säkert annat också som jag inte kommer på nu.

 

[MiniLi]

Men det som är så svårt också är ju att det läkaren bestämmer ganska ofta gör så jag mår sämre och då är det ännu mer svårt att lita på henne liksom.
Men om jag får fråga en annan sak om du jobbar med sånt här? Bara om det GÅR att säga nånting hur lång tid det brukar ta tills att man typ är som vanligt igen med skola och ridning och alla såna saker? Fattar att det kan vara jätte olika men ifall man kan säga nånting hur lång tid det oftast tar på ett ungefär?
För enda jag vet är att när jag hade det förut så hade jag själva diagnosen eller hur man säger i ungefär ett och ett halvt år men det var aldrig såhär jobbigt då och var på ett väldigt annat sätt så vet inte om jag kan jämföra med då liksom.

Det går tyvärr inte att säga något om tiden. Det beror på så många saker. Men en sak är säkert - det kommer gå fortare om du försöker "gilla läget" och anstränger dig så mycket du bara kan för att göra det som dina behandlare tror är bäst för dig.