Dino
Trådstartare
En av hundarna har i hela sitt liv haft stora problem med klåda. En period innan han kom till mig har han helt kal på hela kroppen och luktade förfärligt illa. Mycket för att han inte fick den vård han behövde. 
Sen jag tog över han för 14 månader sen har han blivit mycket bättre även fast det ännu inte är bra. Vi har varit på väldigt många veterinärbesök, fått salvor/kortison/schampo utskriven mot klådan, vi har gjort en eliminationsdiet tidigare och håller nu på med en igen fast med ett annat foder. Vi har testat färskfoder utan spannmål, vi har gett fodertillskott och allt man kan tänka sig för att på bukt på denna hemska klåda. Och det är ingenting som hjälper. Visst funkar det bra när han går på kortisonet men då med rätt höga doser. Är det rättvist att han ska gå på kortison hela livet som han får diverse biverkningar av?
Kan tillägga att vi har också skickat in blodprov för att kolla om det var kvalster/damm/gräs han var allergisk mot utan att det visade någonting.
Givetvis ska jag fortsätta med nuvarande eliminationsdiet och hålla tummarna att det är foder han är allergisk mot. Men OM det inte blir någon förbättring, vad är nästa steg?
Just nu kliar han sig så han blir väldigt röd och får sår, han slickar mycket på tassarna och så fort jag tar på han stannar han till och sätter upp benet och börjar klia i luften. Han gnuggar ofta nosen mot soffa/matta för att det kliar och morrhåren är nästan alltid bortkliade. Han har däremot inte haft svamp på länge vilket är bra. Och han kliar sig heller inte ofta när vi är ute då han är i rörelse, det tar jag som ett bra tecken. Att han kan gå promenad utan att bli besvärad av klådan.
Jag har senaste tiden tänkt att avlivning är möjlighet men jag vill absolut inte tvingas ta bort denna underbara hund, men vill heller inte vara självisk. Jag vill såklart att han ska må bra och det vet jag att han inte gör med klåda. Jag vet att han aldrig kommer bli riktigt bra utan att det kommer bli någon form av behandling hela hans liv.
Börjat gråta nu när jag skriver det här men vill gärna höra åsikter och råd.
Hur har ni gjort med era allergihundar?
Sen jag tog över han för 14 månader sen har han blivit mycket bättre även fast det ännu inte är bra. Vi har varit på väldigt många veterinärbesök, fått salvor/kortison/schampo utskriven mot klådan, vi har gjort en eliminationsdiet tidigare och håller nu på med en igen fast med ett annat foder. Vi har testat färskfoder utan spannmål, vi har gett fodertillskott och allt man kan tänka sig för att på bukt på denna hemska klåda. Och det är ingenting som hjälper. Visst funkar det bra när han går på kortisonet men då med rätt höga doser. Är det rättvist att han ska gå på kortison hela livet som han får diverse biverkningar av?
Kan tillägga att vi har också skickat in blodprov för att kolla om det var kvalster/damm/gräs han var allergisk mot utan att det visade någonting.
Givetvis ska jag fortsätta med nuvarande eliminationsdiet och hålla tummarna att det är foder han är allergisk mot. Men OM det inte blir någon förbättring, vad är nästa steg?
Just nu kliar han sig så han blir väldigt röd och får sår, han slickar mycket på tassarna och så fort jag tar på han stannar han till och sätter upp benet och börjar klia i luften. Han gnuggar ofta nosen mot soffa/matta för att det kliar och morrhåren är nästan alltid bortkliade. Han har däremot inte haft svamp på länge vilket är bra. Och han kliar sig heller inte ofta när vi är ute då han är i rörelse, det tar jag som ett bra tecken. Att han kan gå promenad utan att bli besvärad av klådan.
Jag har senaste tiden tänkt att avlivning är möjlighet men jag vill absolut inte tvingas ta bort denna underbara hund, men vill heller inte vara självisk. Jag vill såklart att han ska må bra och det vet jag att han inte gör med klåda. Jag vet att han aldrig kommer bli riktigt bra utan att det kommer bli någon form av behandling hela hans liv.
Börjat gråta nu när jag skriver det här
men vill gärna höra åsikter och råd.Hur har ni gjort med era allergihundar?
