Allergihund avlivning.

[Bobbo]

För 5 år sedan köpte jag och sambon en jack russel kille.

vi upptäckte väldigt tidigt att det var något som inte stod rätt till och efter många besök hos veterinären konstaterades det att han hade allergier mot det mesta egentligen.
Vi började ge honom ett vaccin som var framställt efter hans allergier, och tyckte att detta fungerade bra, ett tag.

Han har även levt på kortisontabletter i hela sitt liv, duschat varje dag med klorhexedin-shampoo och smörjts med Viatop(som slutat tillverkas nu) och kortisonkräm vid behov.

Det senaste året, har det blivit värre och jag har nu kommit fram till det beslutet att ev. låta honom somna in, då behandlingen inte är lika effektiv längre.

Jag har bokat en tid till hudspecialisten om 2 veckor, och väntar på deras bedömning, men vad jag förstått, finns det inte så mycket mer behandling att prova.

Skriver nog mest för att få ventilera.. det känns så jobbigt..
Jag vill inte att han ska lida, men samtidigt är det svårt att avgöra, när det finns så mkt känslor inblandade ( därför jag vill ha bedömning från vet ) och att han är väldens gladaste och lekfullaste hund.

Är det fler där ute som behövt ta bort sin hund pga allergi, när tyckte ni att det var "nog" och att hunden led?

/ Bobbo

 

[Raderad medlem 94602]

Det är kvalitén som räknas...inte längden på livet.
Du och veterinärer verkar ha gjort det man kan göra. En död hund lider inte. Ha inte dåligt samvete om du väljer att låta hunden somna in.
Personligen tycker jag att det är väldigt oegoistiskt och ansvarsfullt att ge sitt djur ett slut i rätt tid.

 

[russinbulle]

Jag har tagit bort en hund pga grav allergi - hon var då 4,5 år. Efter att ha försökt allt och mycket mer, så gick det inte längre. Hon hade inte för mig ett kvalitativt liv längre pga ständig klåda, ständigt svullna tassar pga slickande och gnagande, ständigt såriga armhålor och ljumskar pga detsamma. Det enda jag lyckades hålla väck var den tidigare ständigt återkommande öroninflammationen, men det räckte inte.

 

[iNHALE]

Rent allmänt så skulle jag säga att när man köper ett djur, så axlar man inte bara ansvaret att sköta det ordentligt medan det lever, utan också ansvaret att se och agera när djuret inte längre kan ha ett fullgott bra liv. Det finns alldeles för många djurägare som nog sköter sina djur alldeles exemplariskt, men som inte fixar det absolut sista, när beslutet om avlivning ska fattas. Som djurägare känner man ofta sitt djur allra bäst, och man ser och känner när djuret inte har det bra längre.

Det verkar som att både du och veterinären har gjort så mycket ni kan och om du märker att det bara blir sämre så tycker jag du ska göra det som känns rätt innan ni kommit till ett sådant stadie att hunden verkligen lider ordentligt. Man behöver inte suga ut varje liten sekund av liv hos ett sjukt djur, ofta är det bättre för djuret om man avslutar det medan den är något sånär okej så att den sista tiden i livet inte bara är ett enda stort lidande.

 

[Bobbo]

Tack för alla svar, och jag antar att jag redan har "bestämt mig" med tanke på att jag startade denna tråden, någonstans vill man ju att någon ska komma och säga att det finns en lösning och att detta tunga beslutet inte behöver fattas..

Återstår ju bara veterinärens bedömning, och om det finns något mer vi kan göra, som faktiskt KAN hjälpa, och inte är ännu ett experiment.

Detta är nog ett av de tuffaste besluten jag någonsin kommer att behöva fatta. Och ett beslut som alla vi djurägare tyvärr ställs inför förr eller senare.

Är så jävla ledsen...

 

[Philosophia]

Tack för alla svar, och jag antar att jag redan har "bestämt mig" med tanke på att jag startade denna tråden, någonstans vill man ju att någon ska komma och säga att det finns en lösning och att detta tunga beslutet inte behöver fattas..

Återstår ju bara veterinärens bedömning, och om det finns något mer vi kan göra, som faktiskt KAN hjälpa, och inte är ännu ett experiment.

Detta är nog ett av de tuffaste besluten jag någonsin kommer att behöva fatta. Och ett beslut som alla vi djurägare tyvärr ställs inför förr eller senare.

Är så jävla ledsen...

Jag är verkligen ledsen för din skull. Det är klart att det är extra svårt när man märker att hunden är pigg och glad i övrigt. Men det är ju helheten man får se till och hur jobbig allergin är för hunden. Som du skriver så är det nog så att helheten inte är bra eftersom faktiskt har startat tråden.

Usch, det är aldrig lätt. Men tror du att det är värt för din hund att på veterinärs inrådan testa något nytt så gör det. Det är bara du och veterinären som kan avgöra vad som är bäst för din hund. Passar dock på att tagga @Malibu_Stacy som är veterinär och duktig på hudproblem och som känner till vad man kan testa mer än kortison och vaccin.

 

[Malibu_Stacy]

Tack för alla svar, och jag antar att jag redan har "bestämt mig" med tanke på att jag startade denna tråden, någonstans vill man ju att någon ska komma och säga att det finns en lösning och att detta tunga beslutet inte behöver fattas..

Återstår ju bara veterinärens bedömning, och om det finns något mer vi kan göra, som faktiskt KAN hjälpa, och inte är ännu ett experiment.

Detta är nog ett av de tuffaste besluten jag någonsin kommer att behöva fatta. Och ett beslut som alla vi djurägare tyvärr ställs inför förr eller senare.

Är så jävla ledsen...

Usch, jag beklagar verkligen! Tycker det är bra av dig att få en ny bedömning av veterinär. Det är inte ovanligt att allergihundar får skov eller blossar upp ordentligt ibland. Det kan vara allergier som tillkommer med tiden, att de fått i sig något olämpligt, miljöbyte etc etc. Hos alla hundar går det tyvärr inte all kontrollera symptomen helt så jag förstår absolut hur du tänker och tycker att du resonerar mycket klokt.

Det finns en medicin som heter Atopica som ofta fungerar väldigt bra på atopiker i kombination med till exempel schampobehandling. Den har mycket färre allvarliga biverkningar av kortison och de flesta biverkningar som medicinen ger är övergående (till exempel kan kräkning och diarré tillstöta en kort tid i början). Nackdelen med medicinen är att den är väldigt dyr. Nu har du dock som "tur" är en liten ras så kostnaden kanske är överkomlig för er.

Det kan absolut vara värt att prova, men har du redan beslutat dig för att låta hunden somna in förstår jag om du inte vill prova och klandrar dig inte. Det är trots allt en sjukdom som ej går att bota, som kräver livslång behandling och engagemang av er djurägare och din hund kanske inte blir helt bra. Sen tillkommer såklart den ekonomiska biten också.