E
ecssory
deras avkommor är..såååå fina.
Forumet speglar verkligheten bra.
De flesta beskriver sina föl/åringar och unghästar som riktiga ämnen.
Högställda, suverän bakbensaktivitet, toppen exteriör, vackra, ädla, utstrålning, lättlärda, sociala, lätthanterade, underbart temperament och lynne, samarbetsvilliga, treåringar med sådan ridbarhet att man i princip i spåkulan kan se knähög passage och sådant scoop några år framåt -"pappa upp idagen".
Är det inte dags att inse att de flesta ser sina uppfödningar med en mors ögon?
Har tillbringat en lördag och söndag hittills med att titta på ett stort startfält "svårklassämnen" på treårstest.
Det tilldelades ca två diplom ca två klass I och en uppsjö med klass II-III och IV.
I mina ögon visades ganska goda ämnen för framtida ridskolekarriär. Lugna, trygga, rejält benade medelmåttor med inte så mycket nerv och känslighet, litet hopp och högst mediokra gångarter.
Unghästtesterna är givetvis inte till för enbart superhästar men det jag noterat är de höga förväntningar som finns på avkommorna kontra det högst förvånade intrycket efter att ens avkomma blivit bedömd som klass 2/3/4.
Jag besviken över att riktiga pärlor lyste med sin frånvaro utan att för den delen vara i närheten av svårklasspotential.
Det var många mkt trevliga och säkra förärvningslinjer som var representerade och ändå var avkommorna så pass dåliga att jag inte kan låta bli att undra om detta inte är ett tydligt tecken på att det är alldeles för många dåliga ston i avel?
En annan sak är okunskapen gällande unghästutbildning.
Man måste ge sin unghäst chansen att få visa upp sin bästa sida. Alltför många kom dit med hästar som knappt löshoppats och gjorde ridprov utan att få hästen i galopp.
En annan sak är att lära känna sin unghäst, många av hästarna stressade upp sig till en nivå som gjorde att de för den delen misslyckades. Kraschade i hindren och hoppade inte en cm efter det.
Andra kom med hästar rangliga och höga som stora älgar.
När skall folk lära sig att det är hästen som bestämmer när den är redo?
Matcha efter förutsättning.
Många hästar slits för tidigt på bara för att man SKALL ställa upp på unghästvisningarna.
I många fall handlar det om pengar. Flera av hästarna är till salu och ett lyckat test ger större fördelning MEN ett misslyckat test förföljer hästen och kan tom göra att den måste slumpas bort.
Med tanke på hur många hästar som får diplom eller klass I så borde fler tänka till lite extra innan de gör en chansning på en unghäst som inte är redo.
Hästarna skall vara redo både mentalt och kroppsligt.
Forumet speglar verkligheten bra.
De flesta beskriver sina föl/åringar och unghästar som riktiga ämnen.
Högställda, suverän bakbensaktivitet, toppen exteriör, vackra, ädla, utstrålning, lättlärda, sociala, lätthanterade, underbart temperament och lynne, samarbetsvilliga, treåringar med sådan ridbarhet att man i princip i spåkulan kan se knähög passage och sådant scoop några år framåt -"pappa upp idagen".
Är det inte dags att inse att de flesta ser sina uppfödningar med en mors ögon?
Har tillbringat en lördag och söndag hittills med att titta på ett stort startfält "svårklassämnen" på treårstest.
Det tilldelades ca två diplom ca två klass I och en uppsjö med klass II-III och IV.
I mina ögon visades ganska goda ämnen för framtida ridskolekarriär. Lugna, trygga, rejält benade medelmåttor med inte så mycket nerv och känslighet, litet hopp och högst mediokra gångarter.
Unghästtesterna är givetvis inte till för enbart superhästar men det jag noterat är de höga förväntningar som finns på avkommorna kontra det högst förvånade intrycket efter att ens avkomma blivit bedömd som klass 2/3/4.
Jag besviken över att riktiga pärlor lyste med sin frånvaro utan att för den delen vara i närheten av svårklasspotential.
Det var många mkt trevliga och säkra förärvningslinjer som var representerade och ändå var avkommorna så pass dåliga att jag inte kan låta bli att undra om detta inte är ett tydligt tecken på att det är alldeles för många dåliga ston i avel?
En annan sak är okunskapen gällande unghästutbildning.
Man måste ge sin unghäst chansen att få visa upp sin bästa sida. Alltför många kom dit med hästar som knappt löshoppats och gjorde ridprov utan att få hästen i galopp.
En annan sak är att lära känna sin unghäst, många av hästarna stressade upp sig till en nivå som gjorde att de för den delen misslyckades. Kraschade i hindren och hoppade inte en cm efter det.
Andra kom med hästar rangliga och höga som stora älgar.
När skall folk lära sig att det är hästen som bestämmer när den är redo?
Matcha efter förutsättning.
Många hästar slits för tidigt på bara för att man SKALL ställa upp på unghästvisningarna.
I många fall handlar det om pengar. Flera av hästarna är till salu och ett lyckat test ger större fördelning MEN ett misslyckat test förföljer hästen och kan tom göra att den måste slumpas bort.
Med tanke på hur många hästar som får diplom eller klass I så borde fler tänka till lite extra innan de gör en chansning på en unghäst som inte är redo.
Hästarna skall vara redo både mentalt och kroppsligt.
), eftersom jag vill få så många poäng till stona som möjligt, man vill ju att de ska komma upp i A och Elit så fort det är möjligt...
. Hon hade till skillnad från sin mamma både vuxit klart och förberetts mycket bättre.
