Alkohol o tonårsföräldrar

[Mabuse]

Sv: Alkohol o tonårsföräldrar

Nej, jag vakar över 14-åringen som tagit tåget till stan för att gå på bio och äta på restaurang efteråt.
Eller när det är party hos någon kompis, så att jag kan åka dit och röja upp litet om det t.ex. kommer objudna gäster.
Det händer kanske 5ggr/år så jag tycker att jag kan göra det.
Så att hon kan ha roligt utan att behölva oroa sig och att jag kan släppa iväg henne på egna äventyr utan att oroa mig under tiden.
Hon har stränga order om att ringa om något går på tok.
Skulle något gå på tok och jag i efterhand fick veta det och att hon då inte hade ringt, så skulle det vara stopp för dylika aktiviteter under en period.

Det går att ge en 14-åring stor frihet om man ser till att tänka riktigt säkert.

Ja, men det är ju en frihet som bara fungerar för att du finns där som back-up. Dvs du ger henne en frihet som är mer än hon egentligen kan hantera själv, men som fungerar för att du backar upp henne. Det passar för dig, men du måste ju kunna förstå att alla inte vill göra precis som du?

Sen ska man ju notera att det här rör sig om just sådana fall (ganska sällan, och där man som förälder är förvarnad) där också jag skulle hålla mig alkoholfri.

 

[Mabuse]

Sv: Alkohol o tonårsföräldrar

japp - smuggelöl
22 elefantöl = 100 spänn - ett riktigt fynd för 2 st 14 åriga tjejer, för vilken 14-åring har inte 50 spänn.
Lagom att festa på en vanlig tisdag om man har studiedag på onsdagen.....

Den fjortonåring som tycker att det är en bra idé skulle jag säga har helt andra problem, där frågan om föräldrarna är redo att skjutsa 24/7 lär vara förhållandevis litet...

Varken jag, mina syskon eller deras tonåriga barn har gjort något sådant.

 

[Inte_Ung]

Sv: Alkohol o tonårsföräldrar

Du har ingen aning om huruvida jag har avstått från alkohol ett år i vuxen ålder eller inte, eller hur?

Det verkar ytterst osannolikt med tanke på din starka argumentation om att hävda din rätt att dricka vin till maten.
Men berätta gärna om så är fallet och vad som då höll dig från alkohol.
Jag är ju naturligtvis nyfiken på vad som kan vara viktigare för dig än alkohol, när du inte tycker att dina framtida barn är det.

Du vet inte heller om jag är gravid eller inte, eller hur?

Det hoppas jag verkligen att du inte är, med tanke på vilka dryckesvanor som du just redovisade att du har.

 

[Mabuse]

Sv: Alkohol o tonårsföräldrar

Det verkar ytterst osannolikt med tanke på din starka argumentation om att hävda din rätt att dricka vin till maten.
Men berätta gärna om så är fallet och vad som då höll dig från alkohol.
Jag är ju naturligtvis nyfiken på vad som kan vara viktigare för dig än alkohol, när du inte tycker att dina framtida barn är det.

Intressant. Var har jag skrivit att alkohol är viktigare för mig än barn? Eller menar du att om man inte alltid avstår från alkohol om barnen inte är hemma (eller om man själv är bortbjuden och barnen hemma) så prioriterar man alkoholen framför sina barn? Om det är ditt kriterium, så prioriterar jag alkohol framför barnen, det är sant. Det värsta är att det gjorde mina föräldrar och mina syskon också. Fruktansvärt men sant - jag har med egna ögon sett min syster dricka vin, fast hon är tvåbarnsmor.

Inte för att du har med det att göra, men under yngre och fattigare dagar, när jag var student, drack jag mycket sällan alkohol, kanske någon gång varannan månad på sin höjd. Jag hade varken pengar eller möjlighet i studentrummet att laga trevliga middagar och dricka goda viner då, så då blev det inte mycket alkohol.

Som jag har upprepat i ganska många inlägg (börjar känna mig lite tjatig här): om jag hade tonårsbarn skulle jag tänka mig att dricka alkohol även om de inte vore hemma. Det betyder inte att jag skulle strunta i mina barn.

 

[Inte_Ung]

Sv: Alkohol o tonårsföräldrar

Jag hade varken pengar eller möjlighet i studentrummet att laga trevliga middagar och dricka goda viner då, så då blev det inte mycket alkohol.

Bristande ekonomi är ju knappast ett frivilligt val.
Så det ser jag inte som en fråga om prioritering.

om jag hade tonårsbarn skulle jag tänka mig att dricka alkohol även om de inte vore hemma. Det betyder inte att jag skulle strunta i mina barn.

Det lät ju litet mjukare än det lät när du minsann hävdade din rätt att fortsätta din livsstil och dricka alkohol som vanligt, trots föräldra-ansvar.

 

[Mabuse]

Sv: Alkohol o tonårsföräldrar

Bristande ekonomi är ju knappast ett frivilligt val.
Så det ser jag inte som en fråga om prioritering.

Tja, jag hade ju råd att rida två gånger i veckan, så nog är det en fråga om prioritering alltid...

Det lät ju litet mjukare än det lät när du minsann hävdade din rätt att fortsätta din livsstil och dricka alkohol som vanligt, trots föräldra-ansvar.

Vad är skillnaden? Jag hävdar fortfarande att jag som förälder tänker fortsätta dricka alkohol, och även när jag har barn inte kommer att sitta hemma och vänta med bilnycklarna i handen, ifall barnen vill bli hämtade. Och mina (tämligen modesta) alkoholvanor tänker jag nog fortsätta med även som förälder, så det är nog sant att jag tänker fortsätta dricka alkohol "som vanligt". Det som ligger närmast att stryka på foten är väl snarare ridvanorna.

 

[Inte_Ung]

Sv: Alkohol o tonårsföräldrar

Vet du vad den stora skillnaden mellan dig och mig är?

Jag är tonårsförälder mitt i det hela just nu och jag vet alltså precis hur jag gör, för jag gör det just nu.
Medan du gissar hur du kommer att göra då med barn som du inte ens har.
Ärligt talat så vet du ju inte nu hur dina ev. tonåringar kommer att bli.
Och därmed inte heller om det kommer att gå bra.
Du kanske kommer att få leta efter dina fulla tonåringar i rännstenen och vara konstant orolig för om de faktiskt lever.
Det är ganska så många tonårsföräldrar som har det så.

 

[Mabuse]

Sv: Alkohol o tonårsföräldrar

Och vet du vad en annan skillnad är? Jag kan förstå att andra människor lever på ett annat sätt än jag. Som sagt, empati och inlevelseförmåga kan vara ganska bra att ha ibland.

Jag kan förstå att den som är uppväxt med en alkoholiserad förälder och inte tycker om alkoholhaltiga drycker gärna avstår från alkohol. Du tycks dock inte kunna förstå att den som inte har en sån bakgrund och tycker om alkoholhaltiga drycker inte helt vill avstå från alkohol.

Jag kan förstå hur du tänker och respekterar det, men du kan inte inte förstå hur jag tänker och respektera det. Där har vi den stora skillnaden.

 

[Luff]

Sv: Alkohol o tonårsföräldrar

Charmigt och respektfullt......
Du argumenterar emot mina inlägg i resonemanget ang ämnet i denna tråd konstant
med diverse svar som
- tänker inte vara betjänt, tänker inte ändra mina vanor

- argument som är vidkommande bara för dig som person, när jag då kör på ditt spår och frågar om du skulle kunna tänka DIG att umgås m din eventuella tonåring på ett sätt som MÅNGA här har föreslagit - då får man spydiga svar som att min sambo låg inte på akuten o tjöt efter mamma.

Du har fortfarande inte svarat på dessa inlägg med något som helst Ja eller Nej.

Vem är då charmig och respektfull....

Om du inte kan se från något annat håll än ur ditt perspektiv - vilket är din fulla rättighet - så kan du väl bara konstatera - vilket jag gjorde för länge sen i denna tråd att vi har för olika åsikter för att enas.

Jag förstår din åsikt utifrån din erfarenhet.

 

[Inte_Ung]

Sv: Alkohol o tonårsföräldrar

Jag kan förstå hur du tänker och respekterar det, men du kan inte inte förstå hur jag tänker och respektera det. Där har vi den stora skillnaden.

Nej, du respekterar inte mig.
Du respekterar inte 14 års erfarenhet av något som inte du har gjort, haft barn.

Inom alla olika områden så räknas erfarenhet in som en merit.
Men just när det gäller barn och ungdomar så upphör denna merit att räknas på något vis.

Och just nu så kan du inte respektera att vi som har erfarenhet av att ta hand om barn vet mera än vad du vet i ett ämne där du inte har någon erfarenhet alls.
Ämnet är "Att vara fullt ut ansvarig för ett barn 7/24 under hela dess uppväxt och göra det till en hel och oskadad vuxen människa. Och förhoppningsvis en så lycklig sådan som det bara går."

Det vore som om jag sade att din utbildningoch erfarenhet räknas inte, för att jag kan också tänka.

 

[Mabuse]

Sv: Alkohol o tonårsföräldrar

Nej, du respekterar inte mig.
Du respekterar inte 14 års erfarenhet av något som inte du har gjort, haft barn.

Eh, gör jag inte? Du är i din fulla rätt att aldrig mer dricka en droppe alkohol, om du inte vill. Men jag vill inte göra det.

Och mina föräldrar har haft barn, och druckit alkohol ändå, och aldrig kommit och hämtat mig nånstans sent en kväll om vi inte kommit överrens om det på förhand. De har mer än 40 års erfarenhet av barn och barnbarn. Uppenbarligen går deras och dina erfarenheter av detta med att vara föräldrar stick i stäv med varandra. Eller menar du att dina erfarenheter är "sannare" än alla andra människors?

Inom alla olika områden så räknas erfarenhet in som en merit.
Men just när det gäller barn och ungdomar så upphör denna merit att räknas på något vis.

Jodå, det är en merit. Men inte den enda som räknas. Jag tycker gott att man kan veta något också om sånt man inte har personlig erfarenhet av. Som sagt, så gojim jag är kan jag ändå ha åsikter om antisemitismens förkastlighet.

Och just nu så kan du inte respektera att vi som har erfarenhet av att ta hand om barn vet mera än vad du vet i ett ämne där du inte har någon erfarenhet alls.
Ämnet är "Att vara fullt ut ansvarig för ett barn 7/24 under hela dess uppväxt och göra det till en hel och oskadad vuxen människa. Och förhoppningsvis en så lycklig sådan som det bara går."

Det vore som om jag sade att din utbildningoch erfarenhet räknas inte, för att jag kan också tänka.

Men måste jag erkänna dina åsikters hegemoni? Jag säger inte att dina erfarenheter inte räknas, men jag skattar inte dina personliga erfarenheter högre än släkt och vänners personliga erfarenheter.

Om det vore så att alla som har barn tycker det är självklart att man håller sig nykter om barnen är borta, då kunde jag förstå ditt argument om "erfarenhetens röst". Men så är det ju inte alls, det finns många som har barn, och vars barn synbarligen växer upp till normala liv, fast de inte blivit hämtade av föräldrarna som tonåringar. En del föräldrar vill göra som du förespråkar, andra föräldrar vill göra som jag förespråkar. Bägge sätten tycks fungera, så det är uppenbarligen en fråga om vad som passar bäst för just den föräldern och barnet.

 

[Inte_Ung]

Sv: Alkohol o tonårsföräldrar

Och mina föräldrar har haft barn, och druckit alkohol ändå, och aldrig kommit och hämtat mig nånstans sent en kväll om vi inte kommit överrens om det på förhand. De har mer än 40 års erfarenhet av barn och barnbarn.

Men det vore ju som att säga att bara för att min pappa är jurist med 40 års erfarenhet så är jag det också.
Eller min dotter kan spela fiol, så det kan jag med.

Eller menar du att dina erfarenheter är "sannare" än alla andra människors?

Nej, men de är mina egna och dina är bara andrahandsinformation.
Förstahandsinformation och EGEN erfarenhet smäller högre som merit än "jag har en mamma som".
Det blir svårt att diskutera med någon som inte riktigt kan relatera, utan ägnar sig åt att pussla ihop vad de har hört här och där.
Hela sanningen vet bara föräldrarna.
Det är en omöjlighet att du får veta allt.

En del föräldrar vill göra som du förespråkar, andra föräldrar vill göra som jag förespråkar. Bägge sätten tycks fungera, så det är uppenbarligen en fråga om vad som passar bäst för just den föräldern och barnet.

Det var just det som var grejjen, att vi inte tyckte att bägge sätten verkade fungera.
Därför att det var de onyktra föräldrarnas barn som drog runt och råkade illa ut.
Att det går bra ibland, betyder inte att det alltid går bra.
Men om föräldrarna ALLTID tar hand om sina barn och sätter dem i främsta rummet så går det bra.

 

[Petruska]

Sv: Alkohol o tonårsföräldrar

Men det vore ju som att säga att bara för att min pappa är jurist med 40 års erfarenhet så är jag det också.
Eller min dotter kan spela fiol, så det kan jag med.


Nej, men de är mina egna och dina är bara andrahandsinformation.
Förstahandsinformation och EGEN erfarenhet smäller högre som merit än "jag har en mamma som".
Det blir svårt att diskutera med någon som inte riktigt kan relatera, utan ägnar sig åt att pussla ihop vad de har hört här och där.
Hela sanningen vet bara föräldrarna.
Det är en omöjlighet att du får veta allt.


Det var just det som var grejjen, att vi inte tyckte att bägge sätten verkade fungera.
Därför att det var de onyktra föräldrarnas barn som drog runt och råkade illa ut.
Att det går bra ibland, betyder inte att det alltid går bra.
Men om föräldrarna ALLTID tar hand om sina barn och sätter dem i främsta rummet så går det bra.

Hade egentligen tröttnat på den här tråden, men kan faktiskt inte låta bli att träda in ändå. Delvis till Mabuses försvar. Jag har då 16 års erfarenhet av att ha barn + viss yrkesmässig erfarenhet.

Detta till trots känner jag mig mer bekant med Mabuses sätt att resonera. Skulle jag utgå från något slags identikfikationskänsla utifrån inläggen, skulle jag anta att jag har fler gemensamma erfarenheter med Mabuse än med IU. Konstigt vad?

Verkar det troligt att det beror på att jag haft barn i 16 år och IU endast i 14??

Kan det kanske vara så att det inte är VILKA erfarenheter man har enbart, utan också vad man gör med dem, hur man tolkar dem etc, som har betydelse för hur man ser på saker???

Vilken hel sanning är det föräldrarna vet?
Jo, sin tolkning av saken! När det gäller att toka de egna barnen är nog omdömet så gott som alltid förblindat, eftersom man är så känslomässigt involverad.
Vilken hel sanning vet den utomstående?
Jo, sin tolkning av saken!
Jag skulle säga att det inte alls är säkert att det föräldrarna "vet" ligger närmast den mest rimliga beskrivningen.
Det finns ett slags alldeles särskild självgodhet som föräldraskap väldigt lätt tycks ge upphov till, som jag verkligen tycker att alla föräldrar har goda skäl att se mycket självkritiskt på.

 

[geisli96]

Sv: Alkohol o tonårsföräldrar

Hej !

Även jag har precis som Petruska totalt tröttnat på både Inte_Ungs och Luffs inlägg , pga att det tydligen inte finns andra åsikter än deras som räknas.

Även jag har tonårsbarn 14 och 15 år men resonerar ungefär som mabuse. Erfarenheten har alltså även jag ....... men åsikterna stämmer fortfarande inte med Inte_Ungs och Luffs så jag antar att detta ska ältas ett tag om mina alkoholvanor mm mm igen vilket är det vanliga resultatet när man försöker ge sin syn på saken i denna tråd.

 

[jarakamandan]

Sv: Alkohol o tonårsföräldrar

*kl*

Har suttit och läst den här tråden nu.
Har inga egna barn, så jag har inga erfarenheter. Kan bara resonera utifrån hur jag tror att jag kommer att göra.
Planerna är dessutom att bo på landet, utan tillgång till kollektivtrafik (det är 2 mil till busshållplatsen och det går ändå inga bussar på kvällarna/nätterna).
För min del är det självklart att jag skulle hålla mig eller sambon körbar om barnen var ute på kvällarna. Det finns liksom inte ens några alternativ.
Jag har själv aldrig varit en partypingla direkt, men en del utekvällar blev det ju. Eftersom jag är uppvuxen 1 mil från busshållplatsen så handlade det om att antingen ha någon att sova hos eller att bli hämtad. Och jag frågade min mamma nån gång om hon skulle hämta mej om jag ringde och inte hade någon bättre lösning, och hennes svar var "självklart, hur skulle du annars komma hem?". Och hon har aldrig någonsin curlat mig ens lite... Hon är bara min mamma, bosatt i skogen, och det innebär att man ibland måste sätta sig i bilen och åka 10 mil för att hämta... Det har hänt. Inte med mig, men med min syster.
Sen ska väl tilläggas att ingen i vår familj dricker särskilt mycket alkohol öht...

I somras var vi ett gäng som satt hemma i sambons föräldrahem och grillade och myste lite. Av någon anledning drack jag inget. När klockan var ett kom ett par 16-åriga norska tjejer upp från en båt som låg inne i gästhamnen. Den ena hade skurit sig i armen och det behövde sys. Föräldrarna festade och sket fullständigt i tjejerna. i det läget var det tur att jag var i körbart skick, för annars hade det tagit hela natten för tjejerna att ta sig de 5 milen till sjukhuset. Jag har tänkt mycket på det sedan och insett hur vikitgt det är att någon alltid kan köra när man bor som man gör.
Visst, det var inte mina barn, jag kände dom inte, och vi fick inte ens ett tack från föräldrarna. Men jag är en medmänniska och man ställer upp. Så är det bara.
Om jag hade en 14-årig dotter som ringde hem och var i upplösningstillstånd så tror jag inte att jag skulle kunna med att be henne ta en taxi.

Samtidigt fattar jag också att det är skillnad på var man bor. Och huruvida man har körkort och bil. Men om man ska bo som jag har tänkt mig så måste man ha körkort och var sin bil, annars fungerar inte vardagen. Man måste också vara beredd på att det blir mycket skjutsande. Det är livet på landet helt enkelt.

 

[Inte_Ung]

Sv: Alkohol o tonårsföräldrar

Efter dessa senaste svaren så förstår jag för första gången varför det finns tonåringar som drar runt på byn utan föräldrar som ser efter dem.

Det är inte mina barn.
Och det är inte Luffs barn.

 

[fjolltroll]

Sv: Alkohol o tonårsföräldrar

Banne mig inte mina heller.
Däremot är jag ganska säker på att många föräldrars alkoholOvanor är en bidragande orsak till varför så många ungar är ute och ränner.

 

[Mabuse]

Sv: Alkohol o tonårsföräldrar

Det var just det som var grejjen, att vi inte tyckte att bägge sätten verkade fungera.
Därför att det var de onyktra föräldrarnas barn som drog runt och råkade illa ut.
Att det går bra ibland, betyder inte att det alltid går bra.
Men om föräldrarna ALLTID tar hand om sina barn och sätter dem i främsta rummet så går det bra.

Gör det? Så om man alltid sätter barnen i främsta rummet så kan man garantera att barnen aldrig drar runt eller gör något dumt?

Om föräldrarna är nyktra, kan man vara säker på att barnen inte råkar illa ut då? Det hette ju nyss att många tonårsföräldrar inte vet vad barnen håller hus och vad de sysslar med, vad spelar det då för roll om man tar ett glas vin eller inte?

Som jag minns det så var det någon här på Buke som berättade att när hon och hennes man skiljde sig, och deras dotter mådde psykiskt dåligt på grund av det, så var hon glad och stolt över sin ännu-icke-tonårsdotter som på egen hand gick till skolpsykiatrikern med sina problem istället för att prata med sina föräldrar, eftersom barnet visste att föräldrarna hade fullt upp med sitt eget och inte ville störa dem med sina problem. Men den mamman tycker säkert ändå att hon ställer upp för sina barn och sätter deras behov i främsta rummet alltid.

Saker och ting är inte alltid svarta eller vita, och man kan finnas där för sina barn på flera sätt. Att alltid stå till tjänst med skjuts och hämtning är ett sätt, men inte det enda.

 

[fjolltroll]

Sv: Alkohol o tonårsföräldrar

Fast det är ju en väldig trygghet att veta om att man kan vända sig till sina föräldrar vid eventuell kris.

 

[Mabuse]

Sv: Alkohol o tonårsföräldrar

Fast det är ju en väldig trygghet att veta om att man kan vända sig till sina föräldrar vid eventuell kris.

Det är klart det är, och det är grundtrygghet som man skulle önska alla barn. Fast det behöver ju inte alltid yttra sig i skjuts, det går att åstadkomma på andra sätt. Och det är klart att man kan vända sig till föräldrarna för hjälp även om de druckit ett glas vin, just bilköring är ju inte den enda hjälp man kan behöva under uppväxten.