Hej alla..
Med risk för att skriva en lång novell nu men, känner att jag behöver bolla lite.
Har en kbl-valack sen 19 år som i sommar blir 24år. Han har alltid varit egensinnig, principfast, lite "eldig" emellanåt (mycket motor) och är en som testar gränserna än idag även om det oftast är på småsaker så jag håller honom med en fast hand och har tydliga gränser med honom. Han stod ensam från 5år upp till 16år, hade hästsällskap emellanåt men på det stora hela stod han själv med fårsällskap och verkade nöjd med det.
När jag flyttade honom första gången, i samband med att jag började jobba efter gymn, så kom han till ett stall med sammanlagt 7 andra hästar. Han visade direkt att han var ranghög och tog ledarrollen på en gång. Det enda jag märkte på honom då som förändrades var ivern, upplevde honom som mer rastlös och när vi skulle ut och köra/rida kunde han vara så laddad att han stod i gången och "skakade". Väl under träning var han dock lyhörd och lyssnade på mig även om han kunde vara pigg och väldigt framåt.
Flyttade honom andra gången för 6 år sen till ett stall hos grannen där han stod i 5 år fram till i somras då jag tog hem honom. Där var han ungefär likadan som vid första flytten. Svår att rida ut på tillsammans med andra för att blev som uppstressad, taktade och var svår att få kontakt med. I det här stallet kom det och for det nån häst till och från, med tiden, framförallt sista året då det även föddes ett föl där, märkte jag hur han blev mer och mer stressad. Rangordningen förändrades ju rätt ofta och han som ledare for rätt illa av det gissar jag. Han blev väldigt flockmedveten och fruktansvärt ängslig om han blev lämnad ensam även korta stunder (vandra runt i boxen, skrek osv).
I somras så tog jag hem honom och köpte då även en liten shettis som sällskap. Det jag märkte direkt var hur han slappnade av på ett annat sätt, han fick som "ro i kroppen" och från att ha haft svårt att hålla hullet senaste vintrarna la han på sig ordentligt och är fortfarande nu rund och go trots samma utfodring (fri tillgång på hösilage). Han kan vänta på sin tur i stallet och är kontaktbar även om han står själv så jag märker att det har gjort honom gott att stå i ett litet stall med bara en kompis. Däremot när det kommer till träning har han börjat bete sig märkligt. Han har som sagt alltid haft mycket motor men det har varit kontrollerbart. Nu har jag senaste 4 åren fått 3 barn så möjligheten att träna honom dagligen har minskat (har ändå tyckt att vid 24 års ålder får man ta det lite lugnt) samt att jag inte ridit så mycket senaste åren utan mest kört (timmerdoning vintertid) och arbetat honom på lina (både utan och med inspänning) och jag tycker att han med åldern ska bli klokare och lugnare men det har blivit tvärtom..
Han kan inte behärska sig, så fort det vankas träning oavsett vad så är det järnet som gäller. Han tappar vettet och ska bara springa, springa tills han blir trött och är då kontaktbar/mottaglig för kommandon. Vid körning får vi vara två att koppla skaklarna och snabb som tusan att sätta sig på plats för han har knappt tid att vänta utan ska iväg direkt och gärna takta tills han "fått av sig den värsta energin". Ett tillfälle slet han sig med stöttingen bakom och satte av i full fart (slutade bra dock). Han är impulsiv och kan liksom inte ta det lugnt. Jag har inte förändrat nåt i hur jag är mot honom och oavsett så är han alltid go och snäll inne på boxen. Han får ytterst lite kraftfoder och tränas ungefär 2-3ggr/v (för tillfället mest på lina pga tidsbrist), han tycker inte det är världens roligaste men jag tänker ändå att det är bättre än inget alls då han inte klarar av att stå helt på vila, han blir så understimulerad och "jäklig".
Har säkert missat en hel del nu, men till min fråga - är det åldersrelaterat att de kan förändras i personligheten? Tänkte på att han är så hetsig och eldig nu och var en helt annan häst som 5-åring? Kan det vara demens (om hästar kan bli dementa)? Är det allt han varit med om som "kommer ut nu" när han fått "ro i själen"? (Vi köpte honom av en travtränare som spöade honom, han var extremt rädd för karlar i flera år efter). Vad kan jag göra? Som det är just nu och som han beter sig vid träning och hanteringen runt träningen INNAN han fått springa av sig så är det snarare mer nödvändigt än trevligt att träna honom. Tycker det hela är så märkligt hur han har förändrats..
Med risk för att skriva en lång novell nu men, känner att jag behöver bolla lite.
Har en kbl-valack sen 19 år som i sommar blir 24år. Han har alltid varit egensinnig, principfast, lite "eldig" emellanåt (mycket motor) och är en som testar gränserna än idag även om det oftast är på småsaker så jag håller honom med en fast hand och har tydliga gränser med honom. Han stod ensam från 5år upp till 16år, hade hästsällskap emellanåt men på det stora hela stod han själv med fårsällskap och verkade nöjd med det.
När jag flyttade honom första gången, i samband med att jag började jobba efter gymn, så kom han till ett stall med sammanlagt 7 andra hästar. Han visade direkt att han var ranghög och tog ledarrollen på en gång. Det enda jag märkte på honom då som förändrades var ivern, upplevde honom som mer rastlös och när vi skulle ut och köra/rida kunde han vara så laddad att han stod i gången och "skakade". Väl under träning var han dock lyhörd och lyssnade på mig även om han kunde vara pigg och väldigt framåt.
Flyttade honom andra gången för 6 år sen till ett stall hos grannen där han stod i 5 år fram till i somras då jag tog hem honom. Där var han ungefär likadan som vid första flytten. Svår att rida ut på tillsammans med andra för att blev som uppstressad, taktade och var svår att få kontakt med. I det här stallet kom det och for det nån häst till och från, med tiden, framförallt sista året då det även föddes ett föl där, märkte jag hur han blev mer och mer stressad. Rangordningen förändrades ju rätt ofta och han som ledare for rätt illa av det gissar jag. Han blev väldigt flockmedveten och fruktansvärt ängslig om han blev lämnad ensam även korta stunder (vandra runt i boxen, skrek osv).
I somras så tog jag hem honom och köpte då även en liten shettis som sällskap. Det jag märkte direkt var hur han slappnade av på ett annat sätt, han fick som "ro i kroppen" och från att ha haft svårt att hålla hullet senaste vintrarna la han på sig ordentligt och är fortfarande nu rund och go trots samma utfodring (fri tillgång på hösilage). Han kan vänta på sin tur i stallet och är kontaktbar även om han står själv så jag märker att det har gjort honom gott att stå i ett litet stall med bara en kompis. Däremot när det kommer till träning har han börjat bete sig märkligt. Han har som sagt alltid haft mycket motor men det har varit kontrollerbart. Nu har jag senaste 4 åren fått 3 barn så möjligheten att träna honom dagligen har minskat (har ändå tyckt att vid 24 års ålder får man ta det lite lugnt) samt att jag inte ridit så mycket senaste åren utan mest kört (timmerdoning vintertid) och arbetat honom på lina (både utan och med inspänning) och jag tycker att han med åldern ska bli klokare och lugnare men det har blivit tvärtom..
Han kan inte behärska sig, så fort det vankas träning oavsett vad så är det järnet som gäller. Han tappar vettet och ska bara springa, springa tills han blir trött och är då kontaktbar/mottaglig för kommandon. Vid körning får vi vara två att koppla skaklarna och snabb som tusan att sätta sig på plats för han har knappt tid att vänta utan ska iväg direkt och gärna takta tills han "fått av sig den värsta energin". Ett tillfälle slet han sig med stöttingen bakom och satte av i full fart (slutade bra dock). Han är impulsiv och kan liksom inte ta det lugnt. Jag har inte förändrat nåt i hur jag är mot honom och oavsett så är han alltid go och snäll inne på boxen. Han får ytterst lite kraftfoder och tränas ungefär 2-3ggr/v (för tillfället mest på lina pga tidsbrist), han tycker inte det är världens roligaste men jag tänker ändå att det är bättre än inget alls då han inte klarar av att stå helt på vila, han blir så understimulerad och "jäklig".
Har säkert missat en hel del nu, men till min fråga - är det åldersrelaterat att de kan förändras i personligheten? Tänkte på att han är så hetsig och eldig nu och var en helt annan häst som 5-åring? Kan det vara demens (om hästar kan bli dementa)? Är det allt han varit med om som "kommer ut nu" när han fått "ro i själen"? (Vi köpte honom av en travtränare som spöade honom, han var extremt rädd för karlar i flera år efter). Vad kan jag göra? Som det är just nu och som han beter sig vid träning och hanteringen runt träningen INNAN han fått springa av sig så är det snarare mer nödvändigt än trevligt att träna honom. Tycker det hela är så märkligt hur han har förändrats..
