Niangi
Trådstartare
Behöver lite tips för valpen (6 mån) som är extremt åksjuk... Blir ett stort problem då han får följa med oss mycket, vilket ju innebär bilåkning.
Jag tror inte problemet är åksjuka i sig, det har säkert börjat som en dålig åksjukeupplevelse (han var tydligen åksjuk när kenneln gjorde sina första valpvaccinationer) som satt skräck i honom och nu är det nog mest skräcken.
Vi har lagt in plast i bilen och under färd blir där ca en deciliter (!) fradga/dreggel. Han skakar och är rädd. Det räcker att han ser bilen så blir han rädd. Tyvärr förknippar han att gå ut med rädslan för att åka bil, så varje gång man kommer med kopplet svarar han med skräckblandad förtjusning, viftar på svansen för han blir glad men kissar på sig några droppar och vill inte följa med för han tror man ska åka bil.
Jag har försökt att öva honom att man kan sitta jämter bilen, för ofta stegrar han så fort han kommer nära bilen, kastar sig åt andra hållet.
Har även försökt att bara lägga honom i bilen, sitta och lyssna på radio och inte köra någonstans.
Under färd har jag försökt att både vara överdrivet tröstande (vilken jag inte tror på) och att ignorera och låtsas som det regnar (så han ska förstå att bilåkning inte är någon big deal).
Någon som har tips eller erfarenheter kring detta?
Vill inte hör att jag är djurplågare eller något dylikt tack, jag vet att de flesta bukehundstrådar brukar sluta så.
Jag tror inte problemet är åksjuka i sig, det har säkert börjat som en dålig åksjukeupplevelse (han var tydligen åksjuk när kenneln gjorde sina första valpvaccinationer) som satt skräck i honom och nu är det nog mest skräcken.
Vi har lagt in plast i bilen och under färd blir där ca en deciliter (!) fradga/dreggel. Han skakar och är rädd. Det räcker att han ser bilen så blir han rädd. Tyvärr förknippar han att gå ut med rädslan för att åka bil, så varje gång man kommer med kopplet svarar han med skräckblandad förtjusning, viftar på svansen för han blir glad men kissar på sig några droppar och vill inte följa med för han tror man ska åka bil.
Jag har försökt att öva honom att man kan sitta jämter bilen, för ofta stegrar han så fort han kommer nära bilen, kastar sig åt andra hållet.
Har även försökt att bara lägga honom i bilen, sitta och lyssna på radio och inte köra någonstans.
Under färd har jag försökt att både vara överdrivet tröstande (vilken jag inte tror på) och att ignorera och låtsas som det regnar (så han ska förstå att bilåkning inte är någon big deal).
Någon som har tips eller erfarenheter kring detta?
Vill inte hör att jag är djurplågare eller något dylikt tack, jag vet att de flesta bukehundstrådar brukar sluta så.