Sv: Akademisk ridkonst
*Knapplån*
*Lite OT*, eftersom tråden redan lite här och var spårat ur känner jag att jag kan spä på lite ytterligare med lite tankar.
Gårdagens AR-kurs
ALLA fick order att rida framåt, smacka, driva, förstärka med röst, sporre eller spö om hästen inte lyssnade.
ALLA fick order om att hålla sig ifrån staketet
ALLA fick order om att inte harva runt på små spår, små volter och "enformiga vägar" hela tiden.
ALLA fick order om att det hela tiden skulle hända något nytt, att man hela tiden skulle förekomma hästen
Lite återgivande från teoripasset:
"Långsamt lustempo" är ungefär, som när man går balansgång på gymnastiken eller försöker "gå på lina". Det är ju väldigt svårt och därför väldigt bra, gymnastiserande träning, bland annat för koordination. Men det är inget man enögt ska ägna sig åt.
Hur många gånger har man som akademisk ryttare inte fått höra - "En häst kan inte bära sig rätt, utan stöd i munnen" - Har ni någon gång tittat på en häst i frihet? Den kan göra i stort sett ALLT upp till skolsprång utan ett enda stöd i munnen. Så det man ska tänka på när vi rider, är att störa så lite som möjligt. Därför ska vår tygel INTE vara sträckt utan ha ett litet slack. Hästen ska "hålla oss i handen" och söka det stöd den behöver, för att känna vad det är vi vill att den ska göra.
En tjej, med unghäst passade på att fråga "Vad har man för betsling, när man rider in unghäst, tränsbett, stång... eller?" - Man använder det som passar hästen. Men ska man ha stång, ska man inte ENBART ha stång utan gärna kapson eller tränsbett, då det är svårt att böja, ställa och styra en oriden häst på enbart stång.
Det sätt "min" AR-instruktör vill beskriva Akademisk ridning som, är - Intellektuell (förståndsmässig, mental, själslig, förstånds-; bildad, lärd. Källa:
http://www.synonymer.se) ridning.
Mvh
IngelaH (privatpersonen)