Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

[mimmi_t]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

En ryttare som håller i munnen och är allmänt hård är ju ingen riktig dressyrryttare. Ser man på många som kommit längre inom dressyren (tex tävlingsryttare på högre nivåer) så rider de ju inte så. För då hade inte hästen varit på den nivån heller. Att rida med känsliga hjälper och vara lyhörd är ju a och o.

Fast där håller jag inte riktigt med, trots att jag tyckte resten av ditt inlägg var intressant. Visst är de inne på tävlingsbanan mjuka och fina, men på uppvärmning och träning är det ju fortfarande ryttare som rider tex rollkur med hästar som ser allt annat än nöjda ut.. Så jag tror inte alls att det krävs att man är lyhörd och känslig för att komma upp på den nivån, det finns alltid genvägar.
Som vanligt drar jag inte alla över en kant utan tycker vissa tävlingsryttare är underbara.

 

[mimmi_t]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Säkert, men vart f*n är dom?

 

[mimmi_t]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Min uppfattning och mitt intryck av klassisk dressyr är att hästen "tvingas in i rätt form" med korta tyglar och mycket "tryck". Jag har bara ridit Akademisk dressyr själv men jag har sett min fd medryttares lektioner hos en instruktör inom klassisk dressyr o där var det korta korta tyglar och mkt tryckande skänklar. Jag tycker AR är mjukare och trevligare. Min häst lyssnar oxå mkt bättre på de akademiska momenten. För OSS är den inriktningen bättre. Det finns ingen gradering utan allt handlar om dagsform.Det ska ju iofs gälla inom all ridning.

Precis min uppfattning!

 

[Korven]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

En liten reflektion jag kan göra är att av de kunder jag har som rider AR och har rehabiliteringshästar, så har samtliga behandlande veterinärer/massörer/equiterapeuter kommenterat att när ägarna rider igång sina hästar så blir de markant bättre, ovanligt fort. Fortare än med traditionell igångsättningsridning, och med bättre resultat på den kortare tiden.

Jag tycker inte att man ska rida en häst som inte är frisk, jag vänder mig emot att ridningen påstås bota skador och trolla bort fysiska problem. Men om orsaken till problemen sitter i ridningen, så går det ju också att ändra genom att rida annorlunda!/Migo

.......

 

[Boj]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Här har du en läsvärd länk, bör också ge svar på många av dina frågor.

http://www.akademiskridkonst.se/ar_ridkonsten.html#filosofi

I övrigt så har jag ju svårt att tro att man skulle rida sjuka och halta hästar, däremot så vet jag att detta är något som tillämpas i rehabiliterande syfte och med framgång också. Bl a så ha vissa försäkringsbolag löst ut hästar av sina ägare, och de har sedan rehabiliterats bl a med hjälp av akademisk ridning men självklart även med annat och sedan kunnat återgå som ridhästar.

 

[Ponnytant]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Säkert, men vart f*n är dom?

.....fast nu HAR du väl tränare du är nöjd med och behöver inte leta? Annars är väl (när man flyttar till ett nytt ställe) det lättaste/bästa att hitta till de bra tränarna via de ekipage man gillar.

Fast - det kanske inte var en fråga

 

[bigganl]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

KL

Fast det finns faktiskt de instruktörer, utbildare som marknadsför sig med att just ridsättet gör halta hästar friska under tiden de rids, en av de iaf har reklam här på buke.

Men det låter ju helt skruvat. Menar människan att hästarna rids när de är halta verkligen? Ingen vettig människa rider väl på en halt häst? Jag kanske missuppfattade eller?

Jag ser det som självklart att när man stryper gången o mekaniken, tar ner energin, låter hästen gå i otakt bitvis för den inte får ta för sig- att det mycket väl kan mörka en orenhet av skada.

Det tror jag att alla vettiga tränare och ryttare håller med om. Men ärligt, har du träffat en tränare som vill att man ska strypa gång, mekanik och låta hästen gå i otakt och inte låta den ta för sig? Det låter också helt vansinnigt i mina öron. Det låter mera som ett sätt att rida hästen mot skador istället. isch! Motsatsen till vettig ridning.
(ja jag är medveten om att det finns alla möjliga sorter av ryttare och tränare därute så det finns säkert någon så skruvad också, men jag säger bara: hu)

 

[bigganl]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Slutligen så tror jag faktiskt inte att det är så stor skillnad på AR och annan dressyr som många vill påpeka. Vi vill salla sak, gör ungefär samma övningar, och hör o häpna: jag (tror man kan kalla mig en typisk AR-ryttare) och min vän (som är en inbiten dressyrryttare som föder upp dressyrhästar med fina tyska blodslinjer) har inga problem med att prata ridning ihop OCH vi tycker faktiskt otroligt lika. Jag tror att det är vi människor som vill dela och se olikheter när det trots allt är väldigt lika.

Jag läste Brinks artikel imorse till frukosten, och jag hade faktiskt INGET att säga emot, la även märke till att han nämnde halva steg, ett uttryck som används frekvent i AR-kretsar.

Håller med fullständigt!

 

[Migo]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Jag tror vi gör bäst i att ignorera halmgubbarna som ginnies bygger åt oss. Det går aldrig att bemöta och tenderar att likrikta alla trådarna här inne.

 

[tuaphua]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Kl

Jag kan inte tro att någon vettig människa sitter och rider halta hästar eller hästar med smärta för att få dem friska genom AR. Det verkar ju helsjukt.
Däremot vet jag en del som ridit hästar som varje gång de sätts igång normalt brakar sönder efter ett tag, måste behandlas, vila etc.. Sånna har man lagt om ridningen rejält på och fått hästar som håller att rida på.

Jag rider ju inte AR. Men rider väl med lite annat signalsystem och till viss del lite annan utbildningstrappa iom att jag inte tror raka spår behöver komma först, utan lätt böjda och stora voltspår tror jag mer på.
Jag har hjälpt till att rida igång ett antal rehabfall i samrådan med veterinär lite mer alternativt. Jag skulle aldrig rida en häst som har ont. Och jag skulle inte gå emot en veterinärs inrådan. Men i sammrbete med veterinär har vi lyckats få hästar som tidigare inte hållit att hålla.
Vissa hästar tror jag är skörare än andra. De håller inte för sånt andra skulle klara. Vissa av dem hade nog naturliga urvalet sopat bort om de levt i det vilda. Men kan de med annan träning slippa smärta och kunna arbeta och trivas ser jag inget fel i att rida lite annorlunda.
Nu pratar jag inga enorma konstigheter, utan kanske börja bygga i skolor i skritt efter igångsättning i fri skritt om den går sönder i fram normalt. Jobba den från marken mer än vanligt i träns, kanske mot tramp för att stärka den.
Har den någon stelhet i bakbenen(utan smärta givetvis) tex och blir stel i bakkärran och därför går sönder fram om den har klena kotor(av att stå eller vanlig ridning) så kanske man jobbar väldigt mycket med sjukgymnastik snudd på att böja bakbenen och stretcha dem. Man kör massor med tänk skänkelvikning på volt, rygga längre sträckor än bara något antal steg. Detta givetvis under veterinärs samrådan och kombinerat med massage/stretching etc.
Då pratar vi om arbete som kanske ur bedömningssynpunkt inte är det man skulle få betalt för på banan. Men som i slutändan kommer göra att man kan rida så att man skulle platsa på banan.

Jag vet en häst som dömts ut av flertalet vet och bott på klinik i 2 års tid om jag minns rätt. Han fick komma hem och skulle få avsluta sina dagar efter en sommar på bete på gården. Han gick sönder så fort han började ridas. Men hade alltså inte ont av att stå. Hans ryttare är utbildad ridlärare och beridare. Så det var alltså inte frågan om någon superkass ridning som hade sönder honom. Man hade som sagt tänkt avliva. Men provade skritta lite bara för att umgås sista tiden. Man red skolor i skritten. Han höll mot förmodan. Man fortsatte och ökade gradvis på. Man hade stort fokus på att samla red på lite böjda spår. Idag mååånga år senare går hästen GP och är vid full vigör trots att han är över 20 år.

Jag vet veterinär som är expert på rörelsestörningar som faktiskt rekommenderar den här ridningen till sina kunder. Men då inte som något alternativ till veterinärvård. Utan som igångsättning efter skadan behandlats och/eller läkt ut.

Som friskvård och underhåll för hästar som har benägenhet att annars få problem tycker jag det är super att tänka lite sjukgymnastik en 15-20 min per dag utöver den vanliga ridningen. Vanligtvis är det lite äldre hästar som behöver mjukas upp.

 

[monster1]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Jag tycker det här med rehab på häst är väldigt svårt. Inom sjukgymnastik för människa så existerar ju inte vila, utan det handlar om att träna bort sina problem. Givetvis blir det här mycket svårt på djur eftersom de inte kan säga ifrån när det gör ont (å andra sidan lär vi människor att röra på sig fastän det gör ont med hjälp av kbt med goda resultat för bland annat ryggproblem). Hästrehab verkar generellt sett inte kommit någonstans alls. Man behandlar, vilar och får sedan rådet att sätta igång hästen successivt på jämnt och fast underlag. Det är jättetabu att säga att man rider sin häst fastän den inte är hundra fräsch (även om många ändå gör det eftersom de inte förstår att deras häst är halt utan tror att hästen bara är lite "svag i ena sidan" vad nu det betyder). Jag har fånghäst, hon måste röra på sig alltid annars får hon fång. Det handlar så klart inte om avancerad tävling och träning, det handlar om motion för att sänka blodsocker nivåerna. Likadant är det för de personer som äger kolikhästar eller hästar med andra typer av mer eller mindre kroniska problem, vila är helt otänkbart. Inom sjukgymnastik tycker jag att veterinärmedecinen står helt still. Inom människans sjukgymnastik pratar man om att träna sig ut i princip alla problem i rörelseapparaten men inom häst vilar man bort dem. För mig är detta ett mysterium eftersom hästar i större utsträckning är vi är byggda för att konstant rörelse.

 

[tuaphua]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Fast akuta skador tränar ju inte vi människor heller bort. Vissa saker måste läka ut.

Och en häst väger ju betydligt mer än en männsika. Så slitaget blir ju desto större.

Men jag håller med dig om att sjukgymnastiska kunskaperna är otroligt låga hos flertalet veterinärer och ridlärare/tränare.

Man rek igångsättning på raka spår på fast underlag. Underlagsfrågan är jag helt med på. Men böjda spår är inte farliga. Det är om man rider böjda spår i obalans de blir farliga. På samma sätt som ridning på raka spår i obalans är farligt.
Det finns ju ett skäl till att samlande rörelser är böjda: skolorna. Hästen har lättare att börja samla sig i lätt böjning. Och då pratar jag alla kroppsdelar i linje och ingen överböjning givetvis. Är de samlade så avlastar de frambenen och ridskador där blir mindre sannorlikt.

 

[monster1]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Jag blir osäker på vad du menar med akuta skador. Givetvis är det ingen som tränar på ett benbrott eller en trasig sena. Men inom häst är de flesta återkommande skador ledrelaterade. För människa kanske en kotledsinflammation kan liknas vid musarm eller tennisarmbåge (det är inte samma led men i frågan om överbelastade leder blir det likartat). Här tränar man direkt det är inte tal om någon viloperiod, möjligen får man vila från att använda just den rörelsen som lett fram till inflammationen. Men boten är att träna upp musklerna kring leden för att stärka den. Så hanterar vi ju inte alls leder inom hästmedicinen.

 

[Migo]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Jag håller med om att veterinärmedicinen är förlegad när det kommer till just rörelse vs. vila under rehabilitering. Att ställa en häst i total vila under längre perioder får enorma konsekvenser i hela systemet, utöver det faktum att man ignorerar vad humanvården konstaterat om vikten av rörelse vid läkning.

Dels är boxhållning långt ifrån optimalt, speciellt i kombination med små och tråkiga hagar. Dels är den typen av motion som de flesta ridhästar får direkt nedbrytande (korta intensiva intervaller i högt tempo och med hög belastning). Att då släppa ut hästen i hage som uppmuntrar till fritt strövande, ersätta boxen med en lösdrift och växla ridteknik till "snigeldressyr" kan göra underverk med "kroniska kotledsinflammationer" och annat som idag är en vanlig dödsdom för ridhästar.

/Migo

 

[mackan]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Jag håller helt med om det du och monster är inne på ang. modernmedicin osv, men jag måste ändå säga att jag förstår Karamelldrottningens ursprungsfråga, för jag känner flera AR ryttare som tar väldigt mkt lättare på ofräsh het hos hästen än ngn traditionell dressyr eller hoppryttare jag ngnsin träffat. Det ni skriver om veterinär, rehabiliterings ridning, sjukgymnastik osv är förvisso helt rätt tänkt på papper - men skillnaden ligger ju isåfall i att man fått en klar diagnos vad det ÄR som ska rehabbas, dvs man har varit inne och konstaterat en diagnos och sen fått direktiv utifrån det. De AR ryttare jag känner till, åker inte till klinik ö.h.t för en ofräsh het hos hästen, utan den får gå och slå dank lite någon vecka, sen rider man och konstaterar om än inte en hälta, men en "rörelsestörning" och då resonerar man som så att den behöver värma ur, att det är bra för hästen att gymnasticera sig och så kör man utifrån det. Ofta hävdas det att man vet vad rörelsestörningen beror på - det är ömhet i hovar, eller det är ngn liten spänning eller låsning hästen "brukar" ha osv.

Min reaktion blir då just på detta att HUR kan man resonera så utan att ha fått diagnos, kollat upp hästen, eller vara veterinär med klinik utrustning själv? I min värld är det totalt främmande att TROTS rörelsestörning pga muskulatur, hovar eller vad det nu anses vara, som nu beror på ditten eller datten enligt mig själv men inget konstaterat rent officiellt - så rider man på efter eget recept. För mig spelar det ingen roll hur light man tycker man rider - man belastar inte ett djur med uppvisad rörelsestörning eller relaterat beteende via ridning helt enkelt, om man är fullt medveten om och har upptäckt att hästen uppvisar avvikande beteende på det viset. Här känner jag som sagt en STOR skillnad mellan just de AR ryttare jag känner till, och de övriga från de traditionella skolorna. Därför som sagt, tycker jag frågeställningen är mkt intressant och jag skulle gärna vilja veta på vilket sätt det är logiskt att man gör eller tänker så?

Migo: det här med stillhet och boxvila osv: de flesta veterinärer idag är ju fullt medvetna om att detta är förlegat, det är sällan boxvila ordineras om det inte är absolut nödvändigt, dock så brukar det som ordineras istället vara upp till hästägaren som känner hästen, med premissen att "hästen ska placeras där den är som mest harmonisk och KONTROLLERAD i sin rörelse, då röjande och överbelastning är det som det handlar om inte får ske för att hästen ska läka ihop. Det innebär ju att har man en häst som till 90% säkerhet är lugnast då den får ströva fritt med kompisar i en stor hage dagarna i ända, så är det det som ordineras. Har man en häst som röjer och lever f-n i hagen pga dess egen personlighet eller variabler i ekvationen som att den funkar dåligt pga stress eller hagkompis konstellation etc, ja då anpassas ordinationen efter detta.....

 

[bigganl]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Men att rida en halt häst är ju inte det samma sak som att rida en häst med rörelsestörning. Om du har sträckt dig tex så behöver du ju röra på dig, men inte anstränga dig. Likadant med hästarna. Då gäller det att ryttaren är lyhörd och har en genomtänkt plan för hästen. Sjukgymnastikridning. Men det har ju inte heller någonting att göra med vilken inriktning man ägnar sig åt. Det gäller ju alla hästar. Man har stor hjälp av equiterapeut eller veterinär i sådana fall förstås. Det är ingenting man ska ägna sig åt själv om man inte har tillräckliga kunskaper och även den som är väldigt duktig tycker jag behöver någon att bolla med. Sen får man komma fram till hur hästen ska rehabiliteras på bästa sätt.

 

[Boj]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

De AR ryttare jag känner till, åker inte till klinik ö.h.t för en ofräsh het hos hästen, utan den får gå och slå dank lite någon vecka, sen rider man och konstaterar om än inte en hälta, men en "rörelsestörning" och då resonerar man som så att den behöver värma ur, att det är bra för hästen att gymnasticera sig och så kör man utifrån det. Ofta hävdas det att man vet vad rörelsestörningen beror på - det är ömhet i hovar, eller det är ngn liten spänning eller låsning hästen "brukar" ha osv.

Det här är lika illa, kontra dressyrryttare som sprutar sina hästar i förebyggande syfte eller travfolk som låter blodblistra sina hästar pga ofräschhet osv. Jag hoppas du ser vad jag menar, att generalisera är ju inte något belysande för disciplinen i sig utan vad man ser är lite olika personer med hjärnan på annat ställe än den borde vara. Kort sagt, rötägg finns överallt.

 

[mackan]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Det är väl självklart att avarter förekommer överallt. Dock det jag avsåg att belysa var att inom AR utifrån de jag känner, ser jag en klar tendens och preferens till att inte åka till klinik för utlåtande alls, därav mitt inlägg, för hopp och dressyrryttarna åker in på klinik ögona böj om ngt är vajsing - inkluderat de hobby ryttare jag känner och omger mig med,och den kretsen är rätt stor.

dressyr ryttare som sprutar sina hästar förebyggande? Nu menar du väl snarare hoppryttare isåfall? Den skara som tillåts av veterinär att spruta förebyggande, om inga problem finns, torde vara rätt liten rätt allmänt, jag skulle vilja påstå att inga hobbyryttar svenssons tillåts spruta sina hästar förebyggande ö.h.t : )

 

[mackan]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Men att rida en halt häst är ju inte det samma sak som att rida en häst med rörelsestörning. Om du har sträckt dig tex så behöver du ju röra på dig, men inte anstränga dig. Likadant med hästarna. Då gäller det att ryttaren är lyhörd och har en genomtänkt plan för hästen. Sjukgymnastikridning. Men det har ju inte heller någonting att göra med vilken inriktning man ägnar sig åt. Det gäller ju alla hästar. Man har stor hjälp av equiterapeut eller veterinär i sådana fall förstås. Det är ingenting man ska ägna sig åt själv om man inte har tillräckliga kunskaper och även den som är väldigt duktig tycker jag behöver någon att bolla med. Sen får man komma fram till hur hästen ska rehabiliteras på bästa sätt.

Precis det här resonemanget är det jag har kopplat till de AR ryttare jag nämner, och där ser jag en KLAR skillnad mellan det tänket och andra skolor som låter en veterinär på klinik gå igenom hästen, inget själv spekulerande eller självbehandlande i egen regi. vaddå " om man inte har tillräckliga kunskaper" själv? Vem, såvida man inte är veterinär - har de kunskaperna?
vart drar man som ren lekman, gränsen mellan en rörelsestörning och en marginell hälta?

 

[monster1]

Sv: Akademisk Ridkonst och skadade hästar.

Jag förstår inte riktigt vad du menar. Vad definierar du som en hälta och vad definierar du som en rörelsestörning? Jag blir halt av att min fot somnar så jag inte kan stödja på den lika halt som om jag skulle fått en spik i den (en person som står brevid mig skulle inte se något skillnad). Skillnaden ligger dock i att en fot som somnat bäst väcks av att användas medan det är synnerligen olämpligt att belasta en fot med en spik i. Tuppspatt som kan göra hästen synnerligen halt är ju något som man tex skall motionera bort. Likväl kan hästen se halt ut några steg när den tuppspattar.

Jag tycker jag har haft att göra med väldigt välmeriterade personer inom vetrinärvården och det har ändå varit väldigt svårt att få hjälp med själva rehaben och igångsättandet inkl hur man skall undvika liknande skador i framtiden. Jag har då bott i Uppland och använt mig av de kliniker som finns där för att lappa och laga.