Shaggy
Trådstartare
Jag har länge undrat över varför min häst inte vill åka transport. Det har inte hänt någonting särskilt exceptionellt när vi har varit iväg nånstans och hon har alltid verkat åka bra (nu vet jag att hon inte åker bra men mer om det längre ner). Det som hänt är väl gropar i vägen och kanske någon gång en lite förhäftig inbromsning. Efter varje gång vi har åkt så blir det svårare att lasta och vi får försöka lura in henne på olika sätt varje gång. Nu har hon åkt 15 enkelresor sedan jag köpte henne för två år sedan och mina uppslag om hur man ska lura in hästen i transporten börjar ta slut. Hon är inte dum när hon inte vill gå in utan hon tycker att det är obehagligt att åka, men ibland måste man ju iväg.
De knep vi använt är muta in henne, parkera nära vägg och lyft upp en lina så det blir en gång, använd en lina till att dra in henne, använd två linor, dra in henne med hjälp av grimskaft, övertala henne till att gå in, få henne att trampa in en hink så hon hoppar i rena förskräckelsen (nej det var inte planerat) osv.
Igår var vi iväg till klinik och det var samma visa som vanligt. Vi höll på och lastade i ungefär 1 timme, slutligen tröttnade vi (höll på att frysa ihjäl) och sparkade lite grus i ändan på henne, jag vet det kanske inte var så lämpligt men just då var det det ända vi lyckades med. Upp med luckan fort som tusan, hästen fick panik jag kastade mig till framdörren och skulle lugna henne och en tredje medhjälpare smällde igen överluckan :smirk:
det tog en kvart att lugna ner henne så mycket så att hon inte riskerade att skada sig själv. Så fort jag gick mer än 50 cm från framdörren så stressade hon upp sig igen så jag fick åka med henne i transporten dom första kilometrarna. Nu förstår jag varför hon är rädd och inte vill åka.
Nummer ett hon är bakskygg (har jag aldrig märkt tidigare eller egentligen har jag det men jag har inte kopplat eftersom hon bara reagerat på att någon kommer gående igången om hon står uppbunden). Bakskyggheten märktes väldigt tydligt igår då vi stängde luckorna.
Nummer två det studsar så för. Tänderna höll ju på att skaka ur käften på en när man stod i transporten dessutom så reagerar inte tranporten på samma sätt som bilen utan allting förstärktes ca 100 ggr innan vi kände det varje växling blev ett rejält ryck (och nej det var inga ryckiga växlingar) varje inbromsning var en tvärnit (nej inga skarpa inbromsningar) osv hon höll på att stå på näsan varje gång det hände minsta lilla.
Nummer tre det låter så himla mycket. Det viner och far runt transporten, det smäller och knakar i den hela tiden. Stackars Novan växlade mellan att vara helt paralyserad och att steppa runt när vi åkte.
När vi varit på kliniken så bad vi om att få bomull att stoppa i öronen på henne och så lastade vi henne medans hon fortfarande var mycket drogad och väntade tills hon var riktigt stadig på benen innan vi åkte hem. Hon var mycket lugnare på hemvägen när ljuden försvann ända tills hon lyckades skaka ur bomullen ur ena örat då började hon steppa runt panikslaget och blev sen paralyserad. På hemvägen lastade vi ur precis i början på grusvägen för att slippa ifrån en massa gupp men asfaltvägarna är ju så dåliga så dom guppen slipper man ju inte ifrån och vid dom steppade hon också runt på vägen hem.
Jag har åkt hästtransport förut men det var inte alls såhär skumpigt (trots att den vägen var sämre) vad är det som gör att den här transporten var så skumpig. Den transport vi hade nu är rätt ny enkelaxlad (den jag åkt i förut var också enkelaxlad) och det är nästan alltid såna här transporter jag använder eftersom det är nära och bra att hyra dom.
Att ta ut någon och få hjälp med lastträning är ju rätt meningslöst eftersom själva lastningen inte är det stora problemet (förutom bakskyggheten men den kan man ju börja jobba med på andra sätt) utan resan är det som är problem. Vad hittar man på? Just nu känns det som om det inte är fråga om om jag inte får in henne en dag utan det är fråga om när, och ibland måste man ju åka (vet) och så vill ju jag kunna åka iväg på träningar,läger, beten och liknande.
De knep vi använt är muta in henne, parkera nära vägg och lyft upp en lina så det blir en gång, använd en lina till att dra in henne, använd två linor, dra in henne med hjälp av grimskaft, övertala henne till att gå in, få henne att trampa in en hink så hon hoppar i rena förskräckelsen (nej det var inte planerat) osv.
Igår var vi iväg till klinik och det var samma visa som vanligt. Vi höll på och lastade i ungefär 1 timme, slutligen tröttnade vi (höll på att frysa ihjäl) och sparkade lite grus i ändan på henne, jag vet det kanske inte var så lämpligt men just då var det det ända vi lyckades med. Upp med luckan fort som tusan, hästen fick panik jag kastade mig till framdörren och skulle lugna henne och en tredje medhjälpare smällde igen överluckan :smirk:
det tog en kvart att lugna ner henne så mycket så att hon inte riskerade att skada sig själv. Så fort jag gick mer än 50 cm från framdörren så stressade hon upp sig igen så jag fick åka med henne i transporten dom första kilometrarna. Nu förstår jag varför hon är rädd och inte vill åka.Nummer ett hon är bakskygg (har jag aldrig märkt tidigare eller egentligen har jag det men jag har inte kopplat eftersom hon bara reagerat på att någon kommer gående igången om hon står uppbunden). Bakskyggheten märktes väldigt tydligt igår då vi stängde luckorna.
Nummer två det studsar så för
. Tänderna höll ju på att skaka ur käften på en när man stod i transporten dessutom så reagerar inte tranporten på samma sätt som bilen utan allting förstärktes ca 100 ggr innan vi kände det varje växling blev ett rejält ryck (och nej det var inga ryckiga växlingar) varje inbromsning var en tvärnit (nej inga skarpa inbromsningar) osv hon höll på att stå på näsan varje gång det hände minsta lilla.Nummer tre det låter så himla mycket. Det viner och far runt transporten, det smäller och knakar i den hela tiden. Stackars Novan växlade mellan att vara helt paralyserad och att steppa runt när vi åkte
.När vi varit på kliniken så bad vi om att få bomull att stoppa i öronen på henne och så lastade vi henne medans hon fortfarande var mycket drogad och väntade tills hon var riktigt stadig på benen innan vi åkte hem. Hon var mycket lugnare på hemvägen när ljuden försvann ända tills hon lyckades skaka ur bomullen ur ena örat då började hon steppa runt panikslaget och blev sen paralyserad. På hemvägen lastade vi ur precis i början på grusvägen för att slippa ifrån en massa gupp men asfaltvägarna är ju så dåliga så dom guppen slipper man ju inte ifrån och vid dom steppade hon också runt på vägen hem.
Jag har åkt hästtransport förut men det var inte alls såhär skumpigt (trots att den vägen var sämre) vad är det som gör att den här transporten var så skumpig. Den transport vi hade nu är rätt ny enkelaxlad (den jag åkt i förut var också enkelaxlad) och det är nästan alltid såna här transporter jag använder eftersom det är nära och bra att hyra dom.
Att ta ut någon och få hjälp med lastträning är ju rätt meningslöst eftersom själva lastningen inte är det stora problemet (förutom bakskyggheten men den kan man ju börja jobba med på andra sätt) utan resan är det som är problem. Vad hittar man på? Just nu känns det som om det inte är fråga om om jag inte får in henne en dag utan det är fråga om när, och ibland måste man ju åka (vet) och så vill ju jag kunna åka iväg på träningar,läger, beten och liknande.
