Praefatio
Trådstartare
För en vecka sedan stallade jag upp min häst som knappt stått på stall innan. Han ska stå där ett par veckor och sedan släppas ut på bete igen tills i september, han behövde en paus från blinnignarna och allt gräs. Han verkar trivas helt galet bra med att stå där, han köptes som "problemhäst" och var i maj när jag köpte honom rädd för människor, vilket jag nu tränat bort och de sista små spåren av den rädslan försvann helt när han stallades upp. Den här veckan har han varit 100% lugn och harmonisk och kelsjuk!
De första dagarna fick han gå i en egen hage bredvid de andra eftersom ett par av hästarna skulle ut och tävla i helgen, det blir ju lätt sträckningar eller en spark här och var vid ihopsläpp vilket vore tråkigt när de ska iväg. Nu när de hästarna åkt så släppte vi ihop stallägarens snälla valack med min. Det gick över all förväntan, inget bråk utan de gick från första stund som ler och långhalm och betade sida vid sida hela dagen.
Frid och fröjd! Men så fick jag ett samtal från min jättegulliga stallägare tidigare idag. Hon berättade att hon och en annan tjej hade stått på stallplanen. Hennes häst hade stått och tittat på dem, helt lugnt och oprovocerande på alla sätt, när min häst plötsligt kommer upp bakifrån och börjar sparka honom! Min häst sparkar och sparkar och sparkar tills stallägarens häst sjunker ihop på bakhasorna (min häst är 130 cm och oskodd, hennes är 175 cm!). Då vänder sig sig min häst och börjar hugga honom istället! Först då vågar stallägaren gå emellan och de fick ut hennes häst. Han haltade inte men var svullen och hade en del märken. Efteråt ska min häst ha varit sur som sjutton, inte betat på lääänge utan bara stått med bakåtslickade öron och surat. Stallägaren var inte det minsta arg och lät inte så orolig för sin häst utan mer för min. Alla har uppfattat honom som jättegosig och snäll, och så gör han såhär! Han har aldrig visat aggressivitet mot varken människa eller djur under den tiden jag haft honom.
Jag åkte ut såklart för att se till min häst och då var han sitt lugna mysiga jag igen. Stallägarens häst gnäggade efter honom när vi gick förbi. Allting är bara så konstigt
Varför fick han värsta utbrottet för? Har ni någon idé? Det finns väl tusen anledningar (flytten, att vi gjort lite nya grejer de senaste dagarna som han inte är van vid, nya hästkompisar...) men ingen känns riktigt vettig. Varför skulle han anfalla och verkligen försöka ha ihjäl sin hagkompis för en sån sak?
Någon som har en idé?
Och snälla, låt inte det här bli ytterligare en "han har ont, ta honom till vet!"-tråd Jag ser det som ett möjligt alternativ men vill ha fler åsikter.
De första dagarna fick han gå i en egen hage bredvid de andra eftersom ett par av hästarna skulle ut och tävla i helgen, det blir ju lätt sträckningar eller en spark här och var vid ihopsläpp vilket vore tråkigt när de ska iväg. Nu när de hästarna åkt så släppte vi ihop stallägarens snälla valack med min. Det gick över all förväntan, inget bråk utan de gick från första stund som ler och långhalm och betade sida vid sida hela dagen.
Frid och fröjd! Men så fick jag ett samtal från min jättegulliga stallägare tidigare idag. Hon berättade att hon och en annan tjej hade stått på stallplanen. Hennes häst hade stått och tittat på dem, helt lugnt och oprovocerande på alla sätt, när min häst plötsligt kommer upp bakifrån och börjar sparka honom! Min häst sparkar och sparkar och sparkar tills stallägarens häst sjunker ihop på bakhasorna (min häst är 130 cm och oskodd, hennes är 175 cm!). Då vänder sig sig min häst och börjar hugga honom istället! Först då vågar stallägaren gå emellan och de fick ut hennes häst. Han haltade inte men var svullen och hade en del märken. Efteråt ska min häst ha varit sur som sjutton, inte betat på lääänge utan bara stått med bakåtslickade öron och surat. Stallägaren var inte det minsta arg och lät inte så orolig för sin häst utan mer för min. Alla har uppfattat honom som jättegosig och snäll, och så gör han såhär! Han har aldrig visat aggressivitet mot varken människa eller djur under den tiden jag haft honom.
Jag åkte ut såklart för att se till min häst och då var han sitt lugna mysiga jag igen. Stallägarens häst gnäggade efter honom när vi gick förbi. Allting är bara så konstigt
Varför fick han värsta utbrottet för? Har ni någon idé? Det finns väl tusen anledningar (flytten, att vi gjort lite nya grejer de senaste dagarna som han inte är van vid, nya hästkompisar...) men ingen känns riktigt vettig. Varför skulle han anfalla och verkligen försöka ha ihjäl sin hagkompis för en sån sak?Någon som har en idé?
Och snälla, låt inte det här bli ytterligare en "han har ont, ta honom till vet!"-tråd
Jag ser det som ett möjligt alternativ men vill ha fler åsikter.
