Min häst var sån där när hon kom. När hon var lös. Alltså i hage och box.
Egentligen en osäker lite ängslig individ som fått göra som hon velat. Inga regler inga ramar. Ingenting. Människor var ett nödvändigt (onödigt) ont.
Hon ville egentligen mest av allt ha ha ramar, trygghet, konsekvens.
Så det fick hon. Och tajming.
Hon struntade fullständigt i godis, beröm var väl ok. Hon ville bara ha en trygg människa.
Idag världens socialaste snällaste häst, alltid först fram.
Jag lärde henne tidigt ett ljud för ’kom hit’ för att ha rösten till hjälp.
Idag är det oerhört användbart då hon även i rädda spända situationer litar på att hon kan komma fram till mej via det ljudet även om hon är skitskraj.
Viktigast är nog att häst inser att dens människa är att lita på ’när det blåser’.
Att människan tar bra beslut och är korrekt och konsekvent.
Rannsaka sej själv i alla situationer. Sannolikt är det inte bara de skarpa lägena som problemet egentligen finns.
Är man konsekvent bara ibland? Tex.
Går den att fånga i hagen med hjälp av flocken?
Egentligen en osäker lite ängslig individ som fått göra som hon velat. Inga regler inga ramar. Ingenting. Människor var ett nödvändigt (onödigt) ont.
Hon ville egentligen mest av allt ha ha ramar, trygghet, konsekvens.
Så det fick hon. Och tajming.
Hon struntade fullständigt i godis, beröm var väl ok. Hon ville bara ha en trygg människa.
Idag världens socialaste snällaste häst, alltid först fram.
Jag lärde henne tidigt ett ljud för ’kom hit’ för att ha rösten till hjälp.
Idag är det oerhört användbart då hon även i rädda spända situationer litar på att hon kan komma fram till mej via det ljudet även om hon är skitskraj.
Viktigast är nog att häst inser att dens människa är att lita på ’när det blåser’.
Att människan tar bra beslut och är korrekt och konsekvent.
Rannsaka sej själv i alla situationer. Sannolikt är det inte bara de skarpa lägena som problemet egentligen finns.
Är man konsekvent bara ibland? Tex.
Går den att fånga i hagen med hjälp av flocken?