Aggresioner som går ut över hästen. Långt..

[dammråttan]

Hur många här inne har låtit sin okunskap och osäkerhet gått ut över hästen?OBS!!! Du själv! Inget skitsnack om någon annan nu!!
Hoppas jag inte är själv..Jag skäms nog ändå...

Med okunskap menar jag att man själv och hästen inte kan det man vill göra, men man försöker ändå tills man sitter och sliter och drar i hästens mun och sparkar i sidorna..

Och osäkerhet..Man ser alla runt om kring sig rider flashigt på sina MSV hästar. För att inte se sämre ut försöker man få sin stackars häst att med hjälp av sågande i munnen få hästen att kröka fint på nacken och gå lika pampigt..Eller kanske hålla stenhårt i tyglarna och sparka på med benen (oftast med sporrar!Hästen går ju inte framåt annars)för att den ska gå samlat..

Erkänner!!
Okunskpap
Började nog som de flesta på ridskola.
Jag fick lära mig att skänkla för att hästen skulle gå fram, och dra i tyglarna för att den skulle stanna.
Efter några år förstod jag att hästen måste kröka på nacken för att man ska kunna säga att man rider bra.Gå på tygeln kallades det visst.Förde gärna händerna lite fram och tillbaka så att huvudet pendlade åt höger och vänster med hård hand. Samtidigt blev det mycket bank med benen. Det var ju en lat häst...Den gick inte fram annars..

Osäkerhet
Började rida en travare efter ett tag, den kunde ingenting och som ni vet..inte jag heller. I början njöt jag bara av turerna i skogen. Men sedan började jag titta på alla duktiga dressyryttare och hoppryttare i stallet..Så ville jag också rida! Så fort någon annan var i närheten blev det mycket dragande och slitande i tyglarna för att den skulle böja på nacken. Mycket voltspår - det var ju lättare att få hästen att kröka på nacken då. Oj vad jag red bra! Jag fick hästen gå på tygeln!!
Skäms vekligen..Jag vet ju nu att hästen inte förstod någonting. Mest riden i skogen och förstod bara att handen betydde stopp och skänkel fram. Skapligt förvirrad häst..

Vändpunkten här blev när jag fick rida en privatlektion på en väldigt känslig häst. Hade jag mer än normal kontakt med munnen, kastade han huvudet upp och ner eller började backa. Skänklade man förmycket betydde det ju full fart..
Fick börja lektionen med att skritta -göra halt - skritta osv.
I slutet fick jag prova en sån maffig galopp..Jag bara satt..Inget i händerna..var det så ridning skulle kännas! Det var bara att lära om!

Är nu mer ödmjuk. Vet mina och hästens begränsningar. Blir jag arg, hoppar jag av. Sitter jag fast, ber jag de duktiga i stallet om hjälp.
Låtsas inte längre att jag kan själv.
Skoja inte att det är roligare att rida nu!

 

[provider]

Sv: Aggresioner som går ut över hästen. Långt..

Jag måste erkänna att om jag är stressad eller irriterad en eftermiddag så har jag väl inte lika mycket tålamod med unghästarna, men jag har tillräckligt med förnuft att jag sitter av då. Det är ingen idè då liksom, då rider jag ofta ut en sväng ist.

 

[Streetflash]

Sv: Aggresioner som går ut över hästen. Långt..

Kan inte instämma helt, då jag började rida dressyrlektion minst en gång i veckan from den dagen jag fick en egen ponny. Min ridlärare var super och har lagt grunden till min nuvarande ridning. Hon lärde mig att vara lyhörd för hästen, och att känna hur hästen känns.

Men herregud, självklart har man i de hetsiga ungdomsåren sparkat på hästen först och tänkt sedan, men FY vad arg jag var på mig själv sedan, och gick och bad om ursäkt hos min häst.

Numera vet jag att när jag är stressad eller på dåligt humör är den bästa terapin att sätta sig på hästryggen, rida ut en runda, eller jobba lite lätt på banan. Ridning är avslappnande och tar bort alla irritationer hos mig. När jag sitter på hästen är jag i en annan värld, det finns bara hästen och jag, och inga andra hemska saker som kan nå mig!

 

[Kokopelli]

Sv: Aggresioner som går ut över hästen. Långt..

Hej!

Även om du skäms för dumheter du i brist på bättre vetande gjort, så behöver du verkligen inte skäms för detta inlägg. Jättebra och informativt.

Det var verkligen bra skrivet och jag tror att det betyder mycket för många att läsa detta inte minst för att rannsaka sitt eget samvete och kanske komma till insikt och börja betrakta både sig själv och sin omgivning med nya ögon.
Jag känner i viss mån igen verkligheten i dina beskrivningar om hur det kan fungera i vissa sammanhang. Särskilt i miljöer där det blir mycket jämförelser, värderingar och snack.

Även detta känner jag igen:

"Efter några år förstod jag att hästen måste kröka på nacken för att man ska kunna säga att man rider bra.Gå på tygeln kallades det visst.Förde gärna händerna lite fram och tillbaka så att huvudet pendlade åt höger och vänster med hård hand. Samtidigt blev det mycket bank med benen."

Besökte en mindre ridskola för ett par år sedan och såg just detta. Det var bedrövligt att se och ridläraren minns jag berömde denna tjej som red ungefär så där. Jag rös när alla runt omkring mig ojade sig över vad duktig denna tjej var, men sade ingenting vilket väl var en dumhet i sig. Jag tyckte inte hon var det minsta duktig men jag hade då kommit till samma insikt som du ett antal år tidigare...

Jag hade själv kunnat sitta i den fällan om jag inte haft en väldigt tur med ridlärare och tränare genom de första åren. Men visst har även jag mot bättre vetande försökt att fuska till mig form med hjälp av trixande tygeltag och oroliga händer, men fan vad skäll jag fick då om min ridlärare såg mig. Dock var jag dålig på bankandet där hade jag nån slags gräns (eller beroende på att jag hade en het foderponny som trettonåring) men har säkert gjort andra dumheter(?) i brist på insikt.

Det är ett jättebra inlägg av dig och du fick fram mycket bra och tänkvärda saker. Lycka till med din fortsatta ridning, du kommer sannolikt att gå långt med din nya ödmjuka inställning.

Vänligen Kokopelli

 

[Panzerkat]

Sv: Aggresioner som går ut över hästen. Långt..

Kan bara säga att jag känner igen mig...lär man sig rida på ridskola, så är det svårt att undvika det där. Efter några år insåg jag att jag bara lärt mig....inget! Började om mentalt, nu är allt annorlunda.

 

[shampiz]

Sv: Aggresioner som går ut över hästen. Långt..

För flera år sedan så hade jag väldigt dåligt tåalmod med hästarna, men sen i samband med att jag skaffade föl och skulle utbilda dom så lärde jag mig massor av tåalmod som jag nu även har med mig även när jag hanterar äldre hästar. Men visst kan det ibland tryta om man är stressad eller så, men kanske inte så mycket att jag tror att hästarna blir lidande längre.
men annars att försöka vara bättre än jag är för att imponera på andra skulle aldrig falla mig in. Även om jag är imponerade av dem som är riktigt duktiga.

 

[Rea]

Sv: Aggresioner som går ut över hästen. Långt..

Jag TYCKER att jag är avslappnad, lugn och med stort tålamod, MEN hästen läser mig bättre än någon annan så numera rider jag aldrig när jag är på pissigt humör eftersom jag blivit varse att det smittar av sig till hästen jag sitter på.
Innan jag blev gammal och klok så var det inte så och det var ALLTID så att just JAG fick just de DUMMA IDIOThästarna att rida. Konstigt eller hur...

 

[pappersdocka]

Sv: Aggresioner som går ut över hästen. Långt..

Jag känner inte igen det där med ridskolan faktiskt. Dom flesta hästarna där jag red var ganska "svårridna" lr kanske smarta så man ver verkligen tvungen å rida bra för att få dem på tygel.
Men jag kommer ihåg att den första hästen som jag lånade var ganska oriden. Hon var väl grundutbildad å så men hade inte blivit riden klokt på nått år så hon orkade lr kunde inte göra det som jag begärde av henne(d fattade inta jag då) och jag blev arg på henne, drog henne i munnen å så.
Gud vad jag kände mig dum sen efteråt!!

Men det lärde mig också ganska mkt. Det lönar sig inget å bli arg å va hård i handen och nu tappar jag nästan aldrig tålamodet med hästarna och om jag gjor det så skrittar jag bara ut istälet för att trggla.

 

[dammråttan]

Sv: Aggresioner som går ut över hästen. Långt..

Tack så mycket Kokopelli!
Ditt svar värmde!
Jag var tvungen att erkänna för mig själv.
Förhoppningsvis får någon annan som sitter i min gamla sits en tankeställare.
Ju fortare man får insikt vad riktig ridning innebär, desto bättre är det. För mig tog det pinsamt lång tid, men bättre sent än aldrig heter det ju!

 

[Suuz]

Sv: Aggresioner som går ut över hästen. Långt..

Hellre att man gör något i brist på bättre vetande än att medvetet låta ilskan gå ut över hästen! Det tar år att lära sig rida, varje dag ser jag mina brister och fel i hästhanteringen. Jag brukar lugna mig med att jag erkänner dem, jag skulle inte ha skrikit där. Jag skulle inte gjort det och det och det och det...

Nu vågar jag faktiskt säga att jag är trött, att jag är pissig. Känns det inte bra från början i ridningen nöjer jag mig med att skritta runt och hitta känslan. Eller så skiter jag i allt och står och ryktar tills jag är grå av damm =)

Insikt är det bästa man kan ha i hästsamhörigheten! Har man insikten kan man alltid förändra och förbättra sig själv! Grymt bra inlägg dammråttan!

 

[lasseman]

Sv: Aggresioner som går ut över hästen. Långt..

Nog önskar jag att jag inte kände igen mig men tyvärr...

Mitt stora problem är min envishet. Envisheten är på gott och ont. Har jag bestämt mig för något så SKA det bli så. Det gör att jag har svårt att strunta i att rida en dag om jag är på så risigt humör att jag inte borde. Jag har också svårt att ta mig ur situationer som man av olika anledningar hamnar i med hästar utan att få min vilja igenom, jag blir lätt lite blockerad där. Det här sker enbart när jag rider själv. På lektioner och liknande skulle jag aldrig drömma om att skämma ut mig och bete mig så som jag kan göra hemma. Hemma när ingen ser måste jag vara min egen polis! Som tur är har jag haft vänliga hästar som hjälpt mig inse min idioti. Men jag har också haft ganska tuffa (ung)hästar som krävt att man sätter ner foten ibland. Jag tror och hoppas att i och med att jag är medveten om mitt problem kan jag känna när det kommer. Början till förändring är att identifiera sina problem.

Det positiva i min envishet är att jag blir ganska ambitiös. Rider fast det regnar. Nu har jag insett att inte ens hästen gillar när det snålblåser, regnar och är två plusgrader så även där kan jag idag hoppa över en tur men då gör jag gärna något annat istället. Jag lyckas hålla ett hyffsat träningsschema. I ett stall jag stod tidigare stod de andra tjejerna mest och rökte och snackade strunt men jag satte idogt på utrustningen och gav mig iväg när jag väl bestämt mig.

I maktkamper går jag i stort sett alltid segrande ur striden, på ett eller annat sätt... Det har gjort att mina hästar sällan är uppstudsiga. Tyvärr känner jag att jag ibland kan "strida" bort glädjen och då grämer jag mig som sjutton. Önskar jag vore mer flexibel och kunde handla utifrån varje situation lite bättre.

En bra tråd! Vi behöver alla lite självrannsakan och ingen är felfri!

 

[Mirre]

Sv: Aggresioner som går ut över hästen. Långt..

Känner igen mig, alldeles för väl! Det är ju riktigt pinsamt ju
har noll stubin och inget som helst tålamod!
Extremt jobbigt! Jobbar hårt på det men ibland åker man dit igen. Inte bra alls!

 

[Pettsson]

Sv: Aggresioner som går ut över hästen. Långt..

Jättebra skrivet! Inte många vill erkänna det du just gjort, inte jag heller, men nu gör jag det endå. Självklart har jag också suttit där!

Tack till mina instruktörer och duktiga stallvänner som lärt mig allt jag kan idag. Det känns dock som om det va hundra år sedan jag tänkte i de banorna, men än idag kan jag komma på mig att vara irriterad och stressad på hästryggen, när jag vaknar upp och inser detta släpper jag allt och antingen hoppar av och går hem eller tar en skrittur i skogen.
Varken jag eller hästen får ut något av arbetet när jag har en dålig dag.

Återigen, bra skrivet!

 

[Spirit]

Sv: Aggresioner som går ut över hästen. Långt..

Hur många här inne har låtit sin okunskap och osäkerhet gått ut över hästen?OBS!!! Du själv! Inget skitsnack om någon annan nu!!
Hoppas jag inte är själv..Jag skäms nog ändå...

Med okunskap menar jag att man själv och hästen inte kan det man vill göra, men man försöker ändå tills man sitter och sliter och drar i hästens mun och sparkar i sidorna..

Och osäkerhet..Man ser alla runt om kring sig rider flashigt på sina MSV hästar. För att inte se sämre ut försöker man få sin stackars häst att med hjälp av sågande i munnen få hästen att kröka fint på nacken och gå lika pampigt..Eller kanske hålla stenhårt i tyglarna och sparka på med benen (oftast med sporrar!Hästen går ju inte framåt annars)för att den ska gå samlat..

Erkänner!!
Okunskpap
Började nog som de flesta på ridskola.
Jag fick lära mig att skänkla för att hästen skulle gå fram, och dra i tyglarna för att den skulle stanna.
Efter några år förstod jag att hästen måste kröka på nacken för att man ska kunna säga att man rider bra.Gå på tygeln kallades det visst.Förde gärna händerna lite fram och tillbaka så att huvudet pendlade åt höger och vänster med hård hand. Samtidigt blev det mycket bank med benen. Det var ju en lat häst...Den gick inte fram annars..

Osäkerhet
Började rida en travare efter ett tag, den kunde ingenting och som ni vet..inte jag heller. I början njöt jag bara av turerna i skogen. Men sedan började jag titta på alla duktiga dressyryttare och hoppryttare i stallet..Så ville jag också rida! Så fort någon annan var i närheten blev det mycket dragande och slitande i tyglarna för att den skulle böja på nacken. Mycket voltspår - det var ju lättare att få hästen att kröka på nacken då. Oj vad jag red bra! Jag fick hästen gå på tygeln!!
Skäms vekligen..Jag vet ju nu att hästen inte förstod någonting. Mest riden i skogen och förstod bara att handen betydde stopp och skänkel fram. Skapligt förvirrad häst..

Vändpunkten här blev när jag fick rida en privatlektion på en väldigt känslig häst. Hade jag mer än normal kontakt med munnen, kastade han huvudet upp och ner eller började backa. Skänklade man förmycket betydde det ju full fart..
Fick börja lektionen med att skritta -göra halt - skritta osv.
I slutet fick jag prova en sån maffig galopp..Jag bara satt..Inget i händerna..var det så ridning skulle kännas! Det var bara att lära om!

Är nu mer ödmjuk. Vet mina och hästens begränsningar. Blir jag arg, hoppar jag av. Sitter jag fast, ber jag de duktiga i stallet om hjälp.
Låtsas inte längre att jag kan själv.
Skoja inte att det är roligare att rida nu!

Känner igen mig så förbaksat väl. När man fick egen häst med bestämd åsikt så lade man genast av med dom dumheterna.
Nu många år senare så inser man hur lite man verkligen kan. Jag tackar min häst varje dag för hans tålamod att skola mig att bli en bra & ödmjuk ryttare. Samt att jag har hittat bra tränare som uppmuntrat mig att fortsätta den väg jag börjat gå.

 

[Splittan]

Sv: Aggresioner som går ut över hästen. Långt..

Det finns inget mer underbart än när det går upp för någon att det inte är hästen fel, utan att det är ens egna fel i brist på kunnskap och bättre vetande.
Jag tror de flesta går igenom den där perioden. Jag brukar kalla de ryttare som lägger all fel på sin häst för "ponny ryttar stil". Jus pga att de felsta börjar med ponny, och då är man väldigt omogen och osäker på sig själva, man vill vara lika bra som alla andra osv. Man förstår inte att hästen bara gör det man ber den om. Det gäller att man redan då fångas upp av föräldrar och tränare som kan förklara och utbilda ryttaren. Efter hand så kommer den unga ryttaren att mogna och förstå.

Alla ryttare som kämpar med att förstå sin häst, blir ni irriterade på hästen eller på er själva, så slå på er själva! Det kan jag göra när jag efter 100:e gången fortfarande gör samma fel...

 

[Fina]

Sv: Aggresioner som går ut över hästen. Långt..

Hur många här inne har låtit sin okunskap och osäkerhet gått ut över hästen?OBS!!! Du själv! Inget skitsnack om någon annan nu!!
Hoppas jag inte är själv..Jag skäms nog ändå...

Med okunskap menar jag att man själv och hästen inte kan det man vill göra, men man försöker ändå tills man sitter och sliter och drar i hästens mun och sparkar i sidorna..

Och osäkerhet..Man ser alla runt om kring sig rider flashigt på sina MSV hästar. För att inte se sämre ut försöker man få sin stackars häst att med hjälp av sågande i munnen få hästen att kröka fint på nacken och gå lika pampigt..Eller kanske hålla stenhårt i tyglarna och sparka på med benen (oftast med sporrar!Hästen går ju inte framåt annars)för att den ska gå samlat..

Erkänner!!
Okunskpap
Började nog som de flesta på ridskola.
Jag fick lära mig att skänkla för att hästen skulle gå fram, och dra i tyglarna för att den skulle stanna.
Efter några år förstod jag att hästen måste kröka på nacken för att man ska kunna säga att man rider bra.Gå på tygeln kallades det visst.Förde gärna händerna lite fram och tillbaka så att huvudet pendlade åt höger och vänster med hård hand. Samtidigt blev det mycket bank med benen. Det var ju en lat häst...Den gick inte fram annars..

Osäkerhet
Började rida en travare efter ett tag, den kunde ingenting och som ni vet..inte jag heller. I början njöt jag bara av turerna i skogen. Men sedan började jag titta på alla duktiga dressyryttare och hoppryttare i stallet..Så ville jag också rida! Så fort någon annan var i närheten blev det mycket dragande och slitande i tyglarna för att den skulle böja på nacken. Mycket voltspår - det var ju lättare att få hästen att kröka på nacken då. Oj vad jag red bra! Jag fick hästen gå på tygeln!!
Skäms vekligen..Jag vet ju nu att hästen inte förstod någonting. Mest riden i skogen och förstod bara att handen betydde stopp och skänkel fram. Skapligt förvirrad häst..

Vändpunkten här blev när jag fick rida en privatlektion på en väldigt känslig häst. Hade jag mer än normal kontakt med munnen, kastade han huvudet upp och ner eller började backa. Skänklade man förmycket betydde det ju full fart..
Fick börja lektionen med att skritta -göra halt - skritta osv.
I slutet fick jag prova en sån maffig galopp..Jag bara satt..Inget i händerna..var det så ridning skulle kännas! Det var bara att lära om!

Är nu mer ödmjuk. Vet mina och hästens begränsningar. Blir jag arg, hoppar jag av. Sitter jag fast, ber jag de duktiga i stallet om hjälp.
Låtsas inte längre att jag kan själv.
Skoja inte att det är roligare att rida nu!

Usch... jag får dåligt samvete bara jag tänker på det. Har nog gjort mycket onödigt och dumt! När jag var yngre gjorde jag som alla andra, på senare år när jag lärt mig mer har jag (trots att jag vet att det är dumt) tappat tålamodet och slagit till eller dragit hårt i tyglar eller grimskaft. HEMSKT! Men ju mer jag lärt mig ju mer har jag insett att det inte hjälper. För inte alltför länge sedan lovade jag mig själv att ALDRIG använda våld mot min häst igen. Det känns hur bra som helst Det hjälper aldrig att bli arg på en häst.

 

[AWAKE]

Sv: Aggresioner som går ut över hästen. Långt..

Jag har nog aldrig tagit ut mig på mina hästar, men om det är en dålig dag för mina hästar och jag rider kasst för dagen, så har det hänt att jag har gett upp och skrittat av.

 

[malols]

Sv: Aggresioner som går ut över hästen. Långt..

Självklart har man gjort sina tabbar genom livets gång, som att tillexempel tvinga hästen till något som för mig idag är helt vansinnigt!

Idag vet jag mycket bättre och jag tvingar aldrig mina hästar till något, istället försöker jag övertala på ett mjukt vänligt sätt.

Hästen jag har idag är lite komplicerad eftersom att han är otroligt känslig och lättstressad på utsidan, men en otroligt stolt och dominant herre på insidan. Det är en svår balansgång, men man får försöka och försöka tills det går!

Sen ska man ju heller aldrig vara rädd för att ta hjälp av någon. Ibland tror man att man kan allting själv tills man kommer till en punkt där man inser att fan jag måste nog ha hjälp. Bättre att ta den hjälpen då istället för att bara skapa missförstånd mellan häst och ryttare.

Att tvinga en häst är förfärligt, och det finns väldigt många som gör det inom ridningen. Om man bara väntar ut hästen och rider på ett sätt som för hästen är bekvämt så kommer man komma till den dagen då hästen arbetar av sig själv utan tvång!

Hur många av era hästar skulle arbeta som ni ber dom om på slappa tyglar? Kan hästen det, så har man enligt mig kommit väldigt långt med hästen!! Man ska inte hela tiden behöva ha ett stadigt grepp i handen och banka hästen i sidan för att hästen ska "kröka" på nacken! Där kan man börja prata om att tvinga dom.

 

[dammråttan]

Sv: Aggresioner som går ut över hästen. Långt..

Jag rider iof hela tiden med långa tyglar nu.(förutom vid uppvärmning)
Men frågar är ju hur pållen skulle gå utan bett i munnen..och utan tyglar..Det får jag kanske ta reda på någon gång i framtiden..
Det är ganska skönt att ha en "nödbroms" till hands om jag vill stanna fortare än nyss...

Intressant det här...över 550 har läst detta inlägg - men bara 17st har någon gång låtit någonting gå ut över sin/någon häst...
Ingen annan som vill berätta sin hästhistoria??