är jag självisk och orättvis?

[Lupin]

Sv: är jag självisk och orättvis?

Jag förstår hur du tänker, är gravid själv. Man vill känna att killen också tar ansvar och liksom också känner tyngden av allvaret! Det ÄR många uppoffringar under graviditeten, mycket man inte får/kan äta, även om just alkoholen för mig aldrig var någon uppoffring då jag inte dricker mycket i vanliga fall heller. Är ingen partymänniska och inte sambon heller för den delen. Vi är väldigt lika där, min sambo och jag vg alkohol! Och jag är så himla glad för det. En flaska rödvin står och blir gammal hos oss....vi tar kanske ett glas var och sen är det bra. Hmm, vi får väl börja köpa halvflaskor sen kanske?

Å andra sidan har jag aldrig krävt av honom att avstå från tex ett glas vin när vi varit hos folk som bjudit på det. Ibland har han tagit ett glas, ibland inte. De gånger jag bett honom avstå är när jag kännt att jag inte orkar köra hem (långt hem o sent tex) eftersom jag blir trött så himla tidigt på kvällarna och har märkt att jag inte kör bil lika bra nu som innan när jag var ogravid. Mörkerseendet är sämre tex och fokuseringen.

Inte heller har jag krävt att han ska avstå från sånt jag inte kan äta, tex vissa sorters skinkor eller korvar. Det enda jag bett honom att låta bli (och som han snällt avstått ifrån!) är att äta ägg i närheten av mig! Har alltid ätit mycket ägg själv, men sen jag blev gravid klarar jag inte längre vare sig lukten eller smaken. Spelar ingen roll om de är kokta eller stekta, jag blir kräkfärdig direkt. Har klarat av att äta pyttelite omelett vid något tillfälle och pannkakor eller ugnsdito eller äggstanningar etc fungerar i alla fall.

OM min sambo varit den som gärna tog en öl/vin/what ever regelbundet, så hade inte det varit någon fara, om det bara inte skulle vara så varenda gång det serverades. Just pga min bilkörning.

MEN däremot skulle jag troligtvis *kräva* av honom att avstå helt och hållet när förlossningen började närma sig! Dvs de sista 4-6 veckorna före BF. Av förklarliga och logiska skäl....

 

[blindabelinda]

Sv: är jag självisk och orättvis?

jag anser att drickandet är skadligt för ekonomin då vi som sagt inte har så fett med pengar och man kan lika gärna spara dom där trehundra..

hmm.. nu har jag mycket att fundera på, jag ser det väl som en uppoffring eftersom jag bad honom, men samtidigt så tyckte han ju inte att det var någon jobbig uppoffring.. så då kanske man inte kan kalla det för det...

barnet i sig var väldigt oplanerat, jag har inte sett mig själv som en mammafigur och det var väl inte direkt efterlängtat så att säga, men min gubbe blev jätteglad, HAN ville verkligen ha barn.
jag blev däremot chockad, tog en vecka eller så innan jag landat och sen när vi hade varit och pratat med barnmorskan så kände jag mig lugn, inte förräns nu dom sista två veckorna eller så så har jag verkligen börjat känna glädje, att det är roligt, innan dess var det mest en hel massa oro.
vilket det fortfarande är, jag oroar mig konstant att något ska gå fel, att jag ska snubbla, att jag ska bli sparkad av någon av hästarna i hagen eller något liknande.. jag har massa saker som jag oroar mig över, men barnmorskan menar att det är ganska normalt, en del oroar sig mer än andra helt enkelt..

förutom just drickandet så har jag inte bett om något särskilt, förutom kanske lite hjälp då och då när jag får ont i ryggen ( har sen en allvarlig ridolycka ganska krass rygg) och måste bära något eller liknande.. han äter ju saker som jag själv avstår från och så vidare.

 

[blindabelinda]

Sv: är jag självisk och orättvis?

jag har heller inte KRÄVT, han är en vuxen människa däremot så BAD jag honom. han kunde lika gärna vägrat, visst jag hade väl kanske inte varit jätteglad men jag hade fått leva med det.
men som jag har skrivit ett par gånger tidigare, det handlar inte om en lättöl till maten, ett glas vin om någon skulle bjuda utan det handlar om långa pubkvällar för ofta.
är det något särskilt som verkligen är viktigt för honom så skulle jag inte be honom avstå, som när han var och hälsade på en god vän som han träffar väldigt sällan, jag valde bara att stanna hemma istället ( kompisen bor ca åtta mil ifrån oss och dom skulle ju alltså sova över där ) och hälsa på mina föräldrar istället.

 

[Inte_Ung]

Sv: är jag självisk och orättvis?

Jag har läst ända hit.
Och tycker mig se att det största problemet är att du tycker att han bränner pengar.
Och där så kan jag förstå dig.

Ta upp det så då.
Att du tycker att pengarna behövs till annat än att festa.
Det verkar också som om du är trött p.g.a. graviditeten.
Ta upp det med.
Att du är trött och behöver hjälp, så det finns ingen tid till att festa.

Jag hade alltid gott om pengar under mina graviditeter, så jag körde bilen när jag nu var tvungen att vara nykter i alla fall.

 

[blindabelinda]

Sv: är jag självisk och orättvis?

mm, men som sagt så pratade vi igenom det hela igår, och jag fick iaf känslan av att han verkligen var helt 100% ärlig och sa vad han kände, att det inte var några problem för honom..
jag är väldigt trött, och ber om hjälp när jag inte känner att jag riktigt orkar, jag är ju inte så långt gånget men känner mig liksom redan tung och hängig i kroppen eller vad man ska säga..

 

[Dexdemonia]

Sv: är jag självisk och orättvis?

Jag tycker du gör helt rätt! Jag har med den filosofin att man kan ställa upp för den andre eftersom man är två om att göra och vilja ha barnet.
Har dock aldrig varit i sitsen själv och har just nu ingen längtan heller...men jag tycker ändå som du!

 

[blindabelinda]

Sv: är jag självisk och orättvis?

okej, jag känner ungefär samma sak, att man är ju liksom två om det.. ekonomiskt, känslomässigt, planeringsmässigt osv..

 

[nevin]

Sv: är jag självisk och orättvis?

Jag tycker inte att du är självisk! När vi ska skaffa barn här hemma så har HAN föreslagit att han ska hålla sig helnykter, dels under "tillverkningen", dels under graviditeten.... , den mannen!

 

[blindabelinda]

Sv: är jag självisk och orättvis?

vad härligt att ni känner likadant i frågan!
måste kännas skönt att veta var han står innan ni ens "är igång"

 

[Tokmaja]

Sv: är jag självisk och orättvis?

Om det handlar om att supa, gå på krogen och verkligen ta en bläcka.. ja då förstår jag att du protesterar, just för att det kostar mycket pengar!!

Men en sak reagerar jag på.
Offra säger du flera gånger, att du offrar något... är det inte han som går miste om att vara gravid? För även om det kan var skitjobbigt att vara gravid tyckte jag ändå att få känna barnet i mig, var som ett pris i sig!

 

[blindabelinda]

Sv: är jag självisk och orättvis?

det har du helt rätt i, jag uttrycker mig väl lite fel, men samtidigt så offrar man ju stora delar av det livet man har nu för ett annat liv som ( iaf jag ) inte vet särskilt mycket om..

än så länge har jag inte kännt något underbart eller härligt med min graviditet, mycket beror nog på att jag oroar mig en massa..
men klart, en viss glädje känner jag ändå när jag typ tittar på babykläder och sånt..
det kommer nog senare, kanske när man varit på ultraljud och sånt?

 

[cirkus]

Sv: är jag självisk och orättvis?

Vilka stora delar av ditt liv känner du att du offrar ?

Jag har tre barn och har aldrig känt det som om jag behövt offra något jag ville ha eller göra hellre.

 

[blindabelinda]

Sv: är jag självisk och orättvis?

hmm.. de känns verkligen inte som att jag får ut de här rätt.
men om jag försöker såhär:
iom att man blir förälder ( vare sig det är mamma eller pappa ) så offrar man kanske sitt jobb ( jag pluggar och måste ju ta en paus ) eller sin häst eller något annat, men jag menar inte att det inte skulle vara värt det..
jag menar att det blir ju förändringar, jag vet inte än hur mitt liv kommer se ut om jag blir tvungen att sälja min häst som jag haft i över sju år, men isf blir det så, det innebär inte att det är en FÖR STOR sak att offra..

ah.. vad frustrerad jag blir nu.. saker och ting förändras, det är bara så men därför behöver livet absolut inte bli sämre eller dåligt alls på något vis utan förhoppningsvis blir det väl härligt och underbart..

kanske är det så att jag har en liten annan syn på just ordet offra?

jag hade en knepig uppväxt med en pappa som aldrig var hemma och när han väl var hemma så var det bara för att skälla på oss barn, vi var alla tre ganska rädd för honom när vi var små, pluss en mamma som inte vågade ställa sig imellan, hon var rädd föra tt förlora honom. så vill jag absolut inte bli som förälder.. utan jag vill att mitt barn ska känna sig älskat och omtyckt..

 

[Timsetim]

Sv: är jag självisk och orättvis?

Var och en gör som den vill.

I vårt fall så har min sambo varit ute och festat under min graviditet. Både själv, med mig som fylleskjuts och när vi är ute tillsammans eller hembjudna till vänner. Det enda som är viktigt för mig är att jag får styra när vi ska åka hem. Jag är en nattuggla av stora mått, men så här i 7 månaden så räcker det ofta med en helkväll till 1-2 och inte 3-4! I övrigt har jag inga problem med att han dricker eller gör annat som jag för tillfället inte får eller kan. Jag får så mycket hjälp av honom och han respekterar och stöttar mig och är helt underbar!

/Timsetim

 

[cirkus]

Sv: är jag självisk och orättvis?

Jag tror att vi definierar ordet offra lite olika. Jag tror att du menar nog förändring - precis som du skriver - och att för dig är det okänt än så länge vad du kommer att förändra och det är lite skrämmande, det ÄR skrämmande att inte veta hur hur livet kommer att te sig, För mig blev det så självklart vad man fick förändra att det inte ens kändes som förändringar ! Så det kommer nog att gå bra för dig när bebisen väl är där !

Glöm inte att graviditeten kan vara rätt abstrakt för den blivande pappan och försök att låta honom ta saker i sin takt, det tror jag att ni vinner på.

 

[havreflinga]

Sv: är jag självisk och orättvis?

Det är ju inte hans kropp som barnet bor i , utan din. Så stor uppoffring är det faktiskt inte.

Hade jag haft en karl som sa så, hade han åkt ut med en gång!

Det är världens grej att låta en ny människa växa fram inuti sig! Och mannan ska vara jäkligt glad och tacksam att han har en kvinna som är villig att ge honom möjlighet att bli pappa!

 

[Javan]

Sv: är jag självisk och orättvis?

Fast nu var det inte djurjoures karl som sa så utan hon själv - alla kanske inte tycker att just graviditetsbiten är såå fantastiskt och så underbart och helt outstanding?

Javan

 

[Bebben]

Sv: är jag självisk och orättvis?

Men alla kanske inte tycker att det är världens grej? Jag gör inte det.

Jag är otroligt glad för vår bebis där inne, men att vara gravid är inte någon höjdare måste jag säga. Ingenting som jag njuter av eller ser fram emot att vara i många fler månader heller.

 

[havreflinga]

Sv: är jag självisk och orättvis?

- alla kanske inte tycker att just graviditetsbiten är såå fantastiskt och så underbart och helt outstanding?

Precis! Och just därför ska ingen annan komma och säga om det är en uppoffring eller inte! Oavsett vilket kön man har. Var och en bestämmer själv hur jobbigt eller hur roligt hon tycker att det är.

Jag tycker det är jobbigt att vara gravid, och den som säger "äsch..." åt det respekterar inte mig och min upplevelse, tycker jag!