Är detta ett mirakel eller?

[doglover]

Min son sov 11 timmar i sträck i natt. Utan att vakna en enda gång.

Han slockna för ca 12 timmar sedan och vaknade upp mellan 8 och halv 9. Och då var han inte hysterisk, utan låg och pratade bara.

 

[CosmicQueen]

Sv: Är detta ett mirakel eller?

Åh vad härligt det låter. Hur gammal är han?

Min kille på 3½ månad har nu vid ett par nätter sovit 6 timmar i sträck och det är jag överlycklig över. Annars brukar han vakna var 3-4:e timme och vill ha mat. Han har inte heller varit tokhungir på morgonen, utan legat i vaggan & "tjoat" och sedan har vi myst en stund innan det varit matdags.

 

[doglover]

Sv: Är detta ett mirakel eller?

Han är 4 ½ månad. Stooor kille nu .

Vad underbart det låter! Det låter precis som Loke. Han gjorde så i den åldern med. Men när han var yngre var han helt hysterisk.

Så det här är ju kanon

 

[Lupin]

Sv: Är detta ett mirakel eller?

Grattis! Håller tummarna att fortsätter sova hela nätterna.

Bli inte arg eller ta det på fel sätt (sånt här är ju så känsligt), men när sonen var 2 månader kände jag att det var dags att få in lite mer rutiner, så jag visade honom hur man sover hela nätterna och han förstod på bara ett par, tre nätter. Sen tog det kanske en vecka innan det var befäst. Så han har sovit hela nätterna sedan dess och det är så skönt. Han är 21 mån nu.

 

[doglover]

Sv: Är detta ett mirakel eller?

Nej nej, det är alltid skönt med tips.

Hur visade du honom?

Ibland räcker det bara om ma får nappen när han vaknar. Ibland vill han ha mat. Ibland sover han hela natten som nu i natt och ibland vaknar han upp till 2ggr/ natt.

Men han sover alltid på natten och det i sin egna säng. Vi ska göra den ännu bekvämare och mjukare för honom.

 

[cirkus]

Sv: Är detta ett mirakel eller?

Mina små döttrar sov minst 10 timmar per natt från 2 månaders ålder utan att vakna en enda gång. Det finns helt enkelt såna barn också !

Och sen finns det den andra sorten (min son!!) som inte alls sover hela nätter nånsin. Jag visste ju precis hur man gjorde för att få dem att sova hela nätter - tji fick jag !!!

 

[Lupin]

Sv: Är detta ett mirakel eller?

Jag läste på om vad Anna Wahlgren har för tips, råd och rekommendationer. Och en grej var att efter 2 månader så behöver inte bebisar äta på nätterna för sin överlevnad. Men de lär sig väldigt snabbt att det funkar! Barn gör det man lär dem, helt enkelt.

Bebisar som äter på nätterna, äter istället mindre på dagen. Vänder man på det och lär dem sova på nätterna, så kompenserar de matintaget med att äta allt de behöver under dagtid istället. Inte konstigare eller svårare än så.

Däremot har jag aldrig sysslat med AW's teknik för vagnande eller buffande. Det passade varken mig eller sonen. För oss räckte det att jag klappade honom nätt, men rytmiskt, på rumpan. Oh! En sak till, vår son har alltid sovit på magen. Jag tror benhårt på magläge för sovande bebisar!!! Och det är lättare att klappa lilla rumpan när den är i vädret.

Natt 1 vaknade han och jag klappade på rumpan. Han sa inte så mycket, men verkade lite förvånad. Somnade igen efter ca 30 minuter. Jag var tyst hela tiden. På natten sover man, då händer inget skojigt alls. Man sover. Har för mig att han vaknade en eller ett par gånger till och jag gjorde samma sak då.

Natt 2 vaknade han igen ungefär vid samma tid (hade ju ammat då tidigare), men det tog nog inte ens 20 min innan han somnade.

Natt 3 vaknade han också till, jag klappade rumpan och han somnade igen utan ett knyst efter några minuter.

Sen fattade han vad det handlade om. Det tog en eller ett par veckor som han vaknade någon gång, men inte alla nätter, och jag gjorde samma sak hela tiden. Sa inget, klappade rumpan stilla tills han somnade om. Att äta mer på dagen tog mindre tid att lära sig, han var ju döhungrig när han vaknade på morgonen.

Ett annat knep jag lärde mig av AW var att ge nattslurken. Dvs jag tog upp den sovande sonen runt 22-2230tiden och matade honom (flaska med antingen urpumpad bröstmjölk eller kombinerat med ersättning) och han åt sig mätt fastän han sov under tiden. Och stod sig bättre och längre under natten. Nattslurken fick han ett bra tag, minns inte hur länge, men ett antal månader i alla fall. Tills jag kände att det inte behövdes för nattsömnen helt enkelt.

 

[doglover]

Sv: Är detta ett mirakel eller?

Min pappas sambo försöker pränta i oss att "det bara är så" när det gällde hennes barn. Don skulle punkt slut sova kl 7 på kvällen och fram till 5 på morran. Fast ibland ändrar hon sig och säger att dom sov ända till 9.
För henne "är det bara så".
Hon menar att så som hon gör, så ska det vara.

Vi lyssnar inte på henne, utan följer våra känslor kring det.

Vår rutin är att han sover i sin säng och han ska sova på natten. Han somnar alltid mellan 9 och 11 på kvällen och vaknar mellan 7 och 10 på morronen, beroende på när han somnade.

Att han måste somna precis exakt samma tidpunkt, vore lite konstigt. '
Hon mena att hennes barn somnade alltid prick kl 7 varje kväll för så ska det vara och därmed basta typ.

 

[doglover]

Sv: Är detta ett mirakel eller?

Han brukar få kvällsmat i nån form av gröt och så ersättning på det. Han verkar bli mycket mättare och ibland slocknar han totalt för att han är så mätt. Då sover han jättegott sen.

Vi försöker se till att han sover tidig förmiddag och sedan nån timme på eftermiddagen. Då är han pigg ända fram till kvällen då han får kvällsmat. Det verkar fungera och vi har börjat ta in lite mera tidpunkter i rutinerna.

 

[taccotad]

Sv: Är detta ett mirakel eller?

Vad skönt!! Njut!

Vi har hela tiden sagt att vi är överlyckliga de perioder sonen sover utan avbrott för det går upp och ner hela tiden. Nu en period hade han som vana att somna kl 19 och vakna vid 8-9 på morgonen, utan att säga ett ljud på hela natten. Var ju nästan för bra!! Fast det har han ändrat på, vaknar numer runt 6 i stället.

Men jag förstår hur du känner! Trodde aldrig man skulle få sova en hel natt igen.

 

[Acses]

Sv: Är detta ett mirakel eller?

Mina små döttrar sov minst 10 timmar per natt från 2 månaders ålder utan att vakna en enda gång. Det finns helt enkelt såna barn också !

Sån är Li också, bara första veckorna behövde jag kliva upp på natten.

Och när hon vaknar går det bra att mysa en stund, upp till en timme innan hon vill ha mat.

Får hoppas att det håller i sig. Men man får ju räkna med att det kan vända hippt som happt.

 

[Kalaspinglan]

Sv: Är detta ett mirakel eller?

Hmmm.. undrar varför jag öppnade den här tråden? Självplågeri kanske?

Filip sov i förrgår från 19-0730 för kanske.. tja, tredje, fjärde gången i sitt liv. Han är nu 14 månader. Den senaste månaden har han vaknat ca 3 ggr/natt och gråtit hysteriskt (nattskräck?). Eller så är han bara vaken i två timmar och jollrar och vägrar somna om. Daaah...

Vi har testat det mesta, men ingenting funkar. Förutom våra läggrutiner. När klockan är straxt före sju så springer han till soffan, får kvällsvälling, sedan går han till toaletten där vi borstar tänderna och slutligen till sin säng där han väntar på att bli upplyft för att få sova. *peppar peppar, man ska aldrig säga att sånt funkar - för det har en tendens att sluta fungera då*


Tillägg: Grattis förresten. Vad skönt för er att bäsingen sover! Hoppas att detta är början på en rutin som håller i sig.

 

[cirkus]

Sv: Är detta ett mirakel eller?

Barn gör det man lär dem, helt enkelt.

Det trodde jag också efter de två första. Sen fick jag trean. En annan sort liksom.

 

[Lupin]

Sv: Är detta ett mirakel eller?

Du gjorde kanske annorlunda med nr 3?

 

[cirkus]

Sv: Är detta ett mirakel eller?

Nej, det gjorde jag inte !

HAN var annorlunda.

 

[IrpaSnirpa]

Sv: Är detta ett mirakel eller?

Saga har sovit hela natten sen hon var kanske 2 månader..

Den sista tiden har vi ordentliga kvällsrutiner så hon somnar oftast klockan 20, sen sover hon till 8-9 på morgonen, äter och somnar om.. Vi brukar gå upp vid 10.

I Söndags hade hon hög feber och efter det har kvällsrutinerna inte fungerat så bra, det är först idag som hon är sitt vanliga glada jag. Idag får hon 3 månaders sprutan och lär bli lite dålig igen efter det så vi får väl lägga våra rutiner åt sidan ett par dagar till..

Första gången Saga sov hela natten vaknade jag och kände en otrolig panik i hela kroppen, jag kunde knappt andas, något var "fel". På de fem sekunderna det tar mig att röra mig till hennes säng så hann jag tänka alla möjliga jobbiga tankar.. Jag var säker på att hon var död.. :| Men hon sov så gott så.. Jag får fortfarande ont i magen när jag tänker på den morgonen..

 

[Lupin]

Sv: Är detta ett mirakel eller?

Hoppas du ursäktar min uppriktiga nyfikenhet, men på vilket sätt är/var han annorlunda mot dina två första?

 

[cirkus]

Sv: Är detta ett mirakel eller?

Du får gärna fråga !

På i stort sett alla sätt.

Flickorna hade (har fortfarande 17 år senare) ett enormt sömnbehov. Han hade (har fortfarande 12 år senare) ett litet sömnbehov. Jag tror att det är genetiskt, de har olika pappa.

Han är/var ett lättsamt barn på alla sätt utom när det gällt (gäller) sömnen. Svårt att somna, mycket mardrömmar. Har velat sova hos oss i stort sett alltid (sen han klättrade ur spjälsängen vid 10 måndaers ålder). Inga rutiner i världen fick (får) honom att ändra sin rytm.

Jag tror att hans biologiska dygn är längre. Hans pappa är likadan, sover typ aldrig.

 

[cirkus]

Sv: Är detta ett mirakel eller?

Jag gjorde exakt som du med alla tre ser jag nu !!!!

Och med de två första funkade det.

Trean gav sig INTE. Tutte annars skrek han sig blå i flera timmar. Varje natt. Det gick helt enkelt inte.

 

[Lupin]

Sv: Är detta ett mirakel eller?

Intressant att det var så stor skillnad med olika pappor. Fast annat kan ju också spela in förstås. Men intressant i vilket fall som helst. Tack för att du svarade!

Jag har märkt att sånt här ofta är så himla känsligt och svårdiskuterat för de allra flesta, så jag brukar inte ge mig in i några diskussioner. Speciellt det här med magläget vid sömn.

Själv reagerar jag ju också på speciellt vissa saker. Tex nu när sonen har varit krasslig en längre tid och bakterieodlingen visade på ett behov av penicillin. Då vill sambons brorsa trycka på en speciell sort, som de tyckte var lätt att få i sin dotter och menade på att vi skulle fråga efter den i första hand. Men hallå liksom, sambons brorsa är lååååångt ifrån läkare och jag tror nog vår läkare klarar av att bestämma vilken slags penicillin just vår son behöver till just hans bakteriestam. De gjorde även resistensbestämning. Sånt kan störa mig ohämmat, när okunniga personer leker läkare.