Adoptera hemlös eller köpa ny?

[emlem]

Jag förlorade min älskade katt med K straxt innan jul på ett hastigt, konstigt och tragiskt sätt. Nu söker jag efter en ny katt, jag saknar att snubbla över katten som stryker sig kring benen, fylla på matskålar, göra rent kattlåda, använda klädroller varje dag, gosa tillsammans i soffan, sova tillsammans, mystiskt omkullvälta blomkrukor och någon som spinner och kurrar.


Jag saknar helt enkelt en katt i mitt liv, nu funderar jag på om jag ska köpa en katt från privatperson som jag gjort tidigare eller om jag kanske ska adoptera en katt från ett katthem/ kattstall?

Ni som adopterat katter, hur har det funkat tycker ni med kontakten/ kraven som katthemmen eller kattstallarna krävt?

 

[Riru]

Vad är det för kontakt och krav du menar? När vi adopterade en katt från ett katthem så var det inga konstigheter.
Men det var några år sedan, kanske har ändrat sig nu med regler osv?

 

[sthu]

Vi har två katter från ett katthem här i trakten, en vuxen och en unge. Det enda "krav" vi hade var på ungen, den skulle kastreras (och i utbyte kunde man få tillbaka 200 kr på inköpspriset, men vi valde att skänka den pengen till katthemmet efter att katten kastrerats, chippats och vaccinerats).

 

[Lager]

Ni som adopterat katter, hur har det funkat tycker ni med kontakten/ kraven som katthemmen eller kattstallarna krävt?

Vill du inte ha raskatt och köpa från ett SVERAK-anslutet katteri, så tycker jag absolut att du ska adoptera.

Vet inte riktigt vilka krav som kattstallen skulle kräva? Här handlar det mer om att du ringer/mailar och visar intresse, sedan kommer du och hälsa på katterna och får med dig en hem. Typ. En summa på cirkus 800 kr per katt, och då är den kastrerad och vaccinerad. Finns inga krav utöver att du ska vara seriös och erbjuda ett livslångt hem.

 

[SkorpSmulan]

Jag skaffade min ena från kattakuten i norr, kastrerad och id märkt.
Det enda dom ville var att höra så allt funkade i början.
Jag tycker att det känns bra att ta hand om en katt som farit illa. Det man får tänka på då är ju att dom kan vara väldigt traumatiserade. Beroende på vad dom varit med om.

 

[Killaloe]

Jag har adopterat två katter från ett djurhem (samt fått mina föräldrar att adoptera två) och tycker det har fungerar bra! Tre av katterna har varit vuxna i olika åldrar och en har varit kattunge. Och jag föredrar helt klart att adoptera vuxna katter så jag vet lite mer vad jag får.

Två av de vuxna katterna har haft lite olika problem, men där har katthemmet varit väldigt ärliga och gjort allt för att hjälpa oss. Så det är också en bra aspekt med att adoptera - vi har fått superbra stöttning och kunnat rådfråga.

Det jag kan tänka mig är jobbigt med att adoptera är om en råkar på ett mindre seriöst katthem eller har väldigt olika uppfattningar om vad som är en ex "skyggis".

Angående krav så säljer de flesta kattstallen katterna nuförtiden istället för att omplacera vilket för att de inte ställs krav på samma sätt som många gjorde tidigare. Dock har ju många åsikter om vilket hem de olika individerna ska hamna i, men det är ju i princip alltid för katternas bästa. Personalen känner ju katterna och vet vilka behov individerna har (på ett ungefär, katterna utvecklas ju när de landat i sitt nya hem). Så för att det ska bli så bra som möjligt är det viktigt att vara öppen med vad en kan erbjuda för hem och ha en dialog med personalen sant gärna besöka katterna några gånger.

 

[Elisha]

Jag förlorade min älskade katt med K straxt innan jul på ett hastigt, konstigt och tragiskt sätt. Nu söker jag efter en ny katt, jag saknar att snubbla över katten som stryker sig kring benen, fylla på matskålar, göra rent kattlåda, använda klädroller varje dag, gosa tillsammans i soffan, sova tillsammans, mystiskt omkullvälta blomkrukor och någon som spinner och kurrar.


Jag saknar helt enkelt en katt i mitt liv, nu funderar jag på om jag ska köpa en katt från privatperson som jag gjort tidigare eller om jag kanske ska adoptera en katt från ett katthem/ kattstall?

Ni som adopterat katter, hur har det funkat tycker ni med kontakten/ kraven som katthemmen eller kattstallarna krävt?

Adoptera! Det är inga höga krav dom har. Typ att man inte ska vara missbrukare, bo extremt trångt etc. Jag har fyra katter. Två raskatter från uppfödare, en blandras från katthem o en blandras från gatan bokstavligen. Dom två blandisarna är de trevligaste utan tvekan! :-)

 

[zassoo]

Min katt kommer från ett katthem och jag är jätteglad för henne. Dessvärre är jag inte speciellt sugen på att ha kontakt med det katthemmet igen eftersom jag upplever att de är lite för mycket "rädda alla katter till varje pris". Dessutom har de lite konstiga krav emellanåt och nej, jag har inte fått något bra intryck av dem och har tyvärr hört andra med samma erfarenheter.

Däremot kan jag tänka mig att vända mig till ett annat katthem om en ny katt skulle vara aktuell för jag tycker det är vettigt att ge ett hem åt de fina hemlösa katter som finns. Men jag hoppas det dröjer ett bra tag, hoppas få behålla min fina kattfröken många år till

 

[emlem]

Krav på absolut innekatt( gör de stickprover eller vad är det frågan om? att släppa katten vind för våg här i förorten har jag inte tänkt göra, finns för många bilar och idioter men som våra tidigare katter vill jag ha den lös på landet.

Fler antal besök innan det ens går att boka någon katt och besöken är lagda på konstiga tider samtidigt som det är halvt omöjligt att boka flera tider under samma vecka som krävs för köp.

Katterna kommer med försäkring men tänk om jag vill ha ett annat bolag, vad händer då?
Att man får katten hemlevererad tycker jag känns lite sisådär, förstår givetvis att de vill veta vart katten hamnar men att släppa in en volontär som vet allt och ingenting i sitt hem som ska inspektera ens hem och förklara hur man sköter en katt.. nej tack. Troligen bara jag som resonerar så, hopplös kräfta med lätt fientlig inställning till folk som kommer på besök utan att jag vill ha dem där.

Och nej jag vill inte ha någon raskatt, har 0 intresse av att ställa ut och är inte speciellt förtjust i varesig utformningen på de flesta raser eller psykena på dem jag träffat. Därför är det jättebra att andra vill ha raskatter så att de också kan få ett hem.

Vidare så kommer de flesta katter från katthem med bagage medan en kattunge ofta är lättare att stöpa själv

Men jag får väl åka och träffa olika katter både privat och på hem, klickar det så gör det det annars är den katten ämnad för någon annan

 

[Lager]

Krav på absolut innekatt( gör de stickprover eller vad är det frågan om? att släppa katten vind för våg här i förorten har jag inte tänkt göra, finns för många bilar och idioter men som våra tidigare katter vill jag ha den lös på landet.

Fler antal besök innan det ens går att boka någon katt och besöken är lagda på konstiga tider samtidigt som det är halvt omöjligt att boka flera tider under samma vecka som krävs för köp.

Katterna kommer med försäkring men tänk om jag vill ha ett annat bolag, vad händer då?
Att man får katten hemlevererad tycker jag känns lite sisådär, förstår givetvis att de vill veta vart katten hamnar men att släppa in en volontär som vet allt och ingenting i sitt hem som ska inspektera ens hem och förklara hur man sköter en katt.. nej tack. Troligen bara jag som resonerar så, hopplös kräfta med lätt fientlig inställning till folk som kommer på besök utan att jag vill ha dem där.

Och nej jag vill inte ha någon raskatt, har 0 intresse av att ställa ut och är inte speciellt förtjust i varesig utformningen på de flesta raser eller psykena på dem jag träffat. Därför är det jättebra att andra vill ha raskatter så att de också kan få ett hem.

Vidare så kommer de flesta katter från katthem med bagage medan en kattunge ofta är lättare att stöpa själv

Men jag får väl åka och träffa olika katter både privat och på hem, klickar det så gör det det annars är den katten ämnad för någon annan

Finns det bara en omplaceringsorganisation där du bor då?

Nu bor jag i storstad iofs men här kan jag på rak arm nämna fyra st aktiva kattgrupper som omplacerar i centrala stan, samt ytterligare tre om du kan åka till en kranskommun.

En organisation har många fd gatukatter (även kattungar som blivit födda tryggt i katthemmet), men övriga omplacerar egentligen mest vanliga katter som haft ett hem hela sitt liv men nu behöver flytta av någon orsak. Det är inget fel på dem, eller några trauman - utöver att de slits ifrån hus, hem och människa och ska skickas iväg till en främling då.

Rasringarna omplacerar ofta vuxna raskatter, som antingen inte duger i avel, eller som inte ska få fler kullar och därför söker fodervärd/ny ägare.

Du kan även kolla på blocket om det finns någon privat som vill omplacera. Då kan du ofta få både katt och tillbehör för några hundra.

Vet inte om jag håller med om att en kattunge kan stöpas så himla mycket. Mina två är inköpta som ungar, raskatter med mycket stabila uppväxter, samma ras, och de är verkligen två helt olika individer. Tänker nästan tvärtom där att med en vuxen så ser du ju direkt vad du får. Men jag förstår vilja att köpa en unge, om inte annat så den rena söthetsfaktorn.

Mina är innekatter. Bor du centralt så tycker jag det är rimligt av katthemmet att kräva ett innekattsliv. Här finns bara asfalt, bilar, någon ensam liten gräsmatta, och en massa stora vägar. Bor du på landet är situationen annorlunda.

Vill du har ett annat försäkringsbolag än katten kommer med så bara byter du bolag. Det är inte svårare än så. Mina katter köptes båda försäkrade.

 

[Sassy]

Krav på absolut innekatt( gör de stickprover eller vad är det frågan om? att släppa katten vind för våg här i förorten har jag inte tänkt göra, finns för många bilar och idioter men som våra tidigare katter vill jag ha den lös på landet.

Katterna kommer med försäkring men tänk om jag vill ha ett annat bolag, vad händer då?
Att man får katten hemlevererad tycker jag känns lite sisådär, förstår givetvis att de vill veta vart katten hamnar men att släppa in en volontär som vet allt och ingenting i sitt hem som ska inspektera ens hem och förklara hur man sköter en katt.. nej tack. Troligen bara jag som resonerar så, hopplös kräfta med lätt fientlig inställning till folk som kommer på besök utan att jag vill ha dem där.

Eftersom folk skaffar katter som slit och släng och katthemmen får ta baksidan av den vardagen så förstår jag reglerna till fullo.

Bedömningen av vad som är en rimlig utemiljö existerar helt enkelt inte i folks huvud. Jag bor ett kvarter från E20+E6 och högtrafikerad storstad, och när vi ringt ägarna till utekatten som satt på en gräsplätt mitt i motet till Tingstadstunneln så var svaret "Ja, vi bor i närheten och han hittar hem". Sen kan man som säljare inte göra något om köparen ändå väljer att släppa ut, men argumenten finns där för kattens väl. Det andra alternativet vore att börja kolla upp miljön hos köparen, och det vore väl ett ännu större övertramp?

Att ha krav på flera besök sållar bort de värsta spontanköpen. Kattungar är söta, det är lätt att trilla dit och ta med en hem för att man blev förälskad. Jag har vid något tillfälle haft hemma folk som velat köpa en koratunge för 8000:- på dagen, så jag gissar att det är ett faktiskt problem om man har lite billigare katter.

Försäkring är ett skydd för alla parter, oavsett vilket försäkringsbolag du tänkt ha. Byter man från en existerande försäkring slipper man startkarensen på 30 dagar. Det skyddet kan du inte skaffa dig själv, och vill du inte ha den är det bara att säga upp.

Det låter som ett katthem som vet vilken verklighet de jobbar i, även om utförandet blir lite knepigt om de inte har möjlighet att ta bättre öppettider tex. Det är inte en rättighet att få köpa ett djur, och de ser sitt ansvar för en levande varelse (som, om den hamnar fel, kan bidra till just det problemet de försöker avhjälpa).

Eftersom man som säljare inte har någon möjlighet att ingripa när katten väl är såld får man göra vad man kan för att selektera innan.

 

[Gnapp]

Vi tog katt från katthem i somras. Vi var och hälsade på två gånger i jourhemmet; första gången låg kisse under sängen bakom den andra katten; andra gången låg han under soffan och tänkte att om han blundar så kanske vi försvinner. Honom tar vi, tänkte vi. Vi tyckte katthemmets regler kändes vettiga; de kan ändå sortera bort åtminstone några av dem som inte borde skaffa katt. (Och då är jag ändå sån att mitt hem är *min* borg och ingen ska in där - men kommer de med en söt röd kisse i bur så är det ändå ok. ) De säger iofs att de ska kunna kunna komma på besök efteråt, men jag tror inte det direkt är något de gör (nån måtta finns det på hur mycket tid de har, tänker jag) så jag misstänker att det är något som bara används om de får nys om att någon av deras fd katter far illa, och det är ok med mig. Så i det stora hela tycker jag att när man lägger på lite rimlighetskontroller på deras regler så blir det rätt bra ändå.

 

[Aliche]

Vår ena katt är från Kattstallet och hon var en skyggis men vi valde att ta en sån eftersom de är mest svårplacerade och vi redan hade en superlugn och trygg katt som sällskap. Vi var där på 2 besök vilket var kravet för att få adoptera, inga problem med att hitta tider som passade alla, supertrevlig personal. Vi hämtade henne själva på Kattstallet och då var hon vacc, försäkrad, kastrerad och tatuerad i örat. Vi bytte till samma försäkringsbolag som för den andra katten, utan problem. Hon var 3 år då och hade bott på kattstallet ca 1 år och innan dess bott i ett industriområde där hon också var född och även om det tog ett tag för henne att slappna av så är hon nu en sån självklar del av vår familj att vi inte ångrar en sekund att vi valde ett katthem före köpa av nån privatperson.
Jag tycker det är jättebra att katthemmen har krav på typ 2 besök för då sorterar man ju bort spontanköparna som inte riktigt tänkt igenom eller bara vill ha en gullig kattunge.
Och att de säger att katten bara ska vara inomhus eller liknande är ju ofta grundat i hur katten har haft det innan, som vår är numera väldigt lugn och trygg i lägenheten men om vi skulle släppa ut henne så hade hon förmodligen blivit jättestressad och otrygg och förmodligen också försvunnit, så för hennes bästa så ska hon inte vara ute. Det är för mycket trauma för henne. Och då får det vara så, för hennes bästa.
Kattstallen sätter ju inte en massa regler bara för att krångla utan de är ju förankrade i vad som blir bäst för katten så de slipper komma tillbaka eller byta hem flera gånger.
Vi har inte upplevt varken processen eller katten som problematisk eller krånglig nångång utan allt har känts genomtänkt och seriöst och tryggt.
Så jag röstar alla gånger för att adoptera! Det finns över 100000 hemlösa katter i Sverige så kan man göra något för 1 av dom känns det fantastiskt!

 

[cirkus]

Väldigt ofta förekommer siffran 100000 när det pratas om hemlösa katter - hur har man fastställt den siffran?

 

[Aliche]

Väldigt ofta förekommer siffran 100000 när det pratas om hemlösa katter - hur har man fastställt den siffran?

Eftersom det är så svårt att verkligen fysiskt räkna antalet hemlösa katter så har Djurskyddet (har jag för mig) och diverse kommuner utfört undersökningar där man utgått från hur många katter som katthemmen tar in och omplacerar samt alla de inte kan ta in och sedan beräknat hur ofta katter förökar sig och hur många okastrerade katter det finns och kommit fram till den siffran. En väldigt kvalificerad uppskattning. Göteborgs kommun gjorde en undersökning där man kom fram till att det fanns ca 10000 hemlösa katter, Malmö lika många och Stockholm ca 50000 hemlösa katter, vilket ger ca 30000 hemlösa katter i hela resten av Sverige. Dit räknas även de katter som "bor" på gårdar men som inte ägs eller sköts av gårdsägarna, alltså katter som dumpats där eller hittat dit själva och klarar sig på det sättet. Hemlösa katter inkluderar både helt förvildade och mer tama katter.
Men det skulle vara jätteintressant om det gjordes en ny undersökning i år för att se om siffran fortfarande är likdana eller om den har minskat eller ökat!

 

[Killaloe]

Vidare så kommer de flesta katter från katthem med bagage medan en kattunge ofta är lättare att stöpa själv

Nja, jag skulle säga att det inte är en självklarhet. Många av kattungarna som omplaceras från kattstallen har även de bagage. Vissa är födda ute med allt vad det innebär i socialiseringsprocessen (vissa blir aldrig riktigt tama eftersom de missat första socialiseringspersioden, hur mycket jobb som än läggs ner), vissa är födda i en box på katthemmet och växer upp i en minst sagt udda miljö, vissa är föräldra- och syskonlösa vilket kan göra dem extremt klängiga och "ouppfostrade", vissa är omhändertagna pga vanvård och kan tex komma från kolonier med mycket inavel och individerna är därefter osv osv.

Vår kattunge (som nu snart är två, helt galet) hade noll spärrar som liten. Hon var högt och lågt och hade noll respekt för höjder/bilar osv men var livrädd för hundar, barn och dammsugaren. Hon är uppvuxen i en box på ett djurhem med sinasyskon och en väldigt ung mamma, så hon har liksom aldrig upplevt världen eller fått så mycket miljöombyte. Under den tiden hon har bott hos oss har hon blivit en helt annan katt som faktiskt kan varva ner, som inte ska klättra upp i vartenda träd, som inte ligger och trycker så fort vi får besök. Men så mycket jobb det har krävts för att det ens ska fungera att borsta henne! (Det bör också tilläggas att jag har varit med i hennes liv sedan hon var två dagar gammal)

Jämför det med tex min äldre hane som är en omhändertagen och vanvårdad katt - han fick två dagar med oss innan vi tog hem hunden. När hunden kom hem tittade han bara på honom och sen var det bra. Det är det enda krånglet vi haft och han är precis samma gosiga men knäppa katt som parkerade sig i min sambos knä när han hälsade på honom första gången. Så ja, han har ett bagage och är kanske inte helt representativ men samtidigt så vet jag vad jag har på ett helt annat sätt än en oberäknelig kattunge.

 

[Mammadutt]

Jaaaa adoptera! Vår minsting är adopterad och herregud vad han är ljuvlig och vad det känns bra att bidra till att minst en katt räddats (ofta blir ju en till räddad då man gör plats för det iom sin adoption)!

Ang antalet hemlösa så är siffrorna 150.000 ungefär. Sveriges största djurskyddsproblem brukar det till och med kallas.

 

[DaydreamBeliever]

Helt klart skaffa katt från katthem eller dylikt. Att köpa från privatperson (raskatter osv kan väl möjligen vara undantaget) är att indirekt stödja/bidra till ökning av det redan stora antalet hemlösa förvildade och okastrerade katter som finns.
Genom att t ex köpa kattungar av en privatperson, så får denne sina kattungar sålda. Den har alltså ingen anledning till att kastrera (om vi bortser från de icke-egoistiska skäl som finns... utgår alltså från att personen saknar sunt förnuft och/eller insikt eller kanske bara skiter i vilket helt enkelt ) eftersom nya hem hittas till kattungarna. Om man däremot bojkottar att köpa från privatpersoner, så finns det således ingen marknad för att sälja kattungar, då kanske folk börjar inse att det är lämpligt att kastrera sina katter istället för att låta dem gå ute okastrerade och bli dräktiga - och sen man får stå där med flera kattungar som ingen vill ha.
En katthona kan få flera kullar på ett år, och med tanke på att att de kan bli dräktiga innan de ens är ett år fyllda och en katt bli uppemot 20 år gammal - det finns en risk för väldigt många kullar - och väääldigt många kattungar alltså.
Så nejtack till att stödja privatpersoners sk "avel", oavsett om det är pga bristande kunskap eller ren oaktsamhet/idioti.

Jag har bara katter som jag hittat vildfödda, skulle aldrig skaffa från en privatperson som "avlar" som jag beskrivit ovan. (Vill iofs egentligen inte ha katt alls har dem bara för att jag hittade dem och de behövde ett hem)

 

[TinyWiny]

Helt klart skaffa katt från katthem eller dylikt. Att köpa från privatperson (raskatter osv kan väl möjligen vara undantaget) är att indirekt stödja/bidra till ökning av det redan stora antalet hemlösa förvildade och okastrerade katter som finns.
Genom att t ex köpa kattungar av en privatperson, så får denne sina kattungar sålda. Den har alltså ingen anledning till att kastrera (om vi bortser från de icke-egoistiska skäl som finns... utgår alltså från att personen saknar sunt förnuft och/eller insikt eller kanske bara skiter i vilket helt enkelt ) eftersom nya hem hittas till kattungarna. Om man däremot bojkottar att köpa från privatpersoner, så finns det således ingen marknad för att sälja kattungar, då kanske folk börjar inse att det är lämpligt att kastrera sina katter istället för att låta dem gå ute okastrerade och bli dräktiga - och sen man får stå där med flera kattungar som ingen vill ha.
En katthona kan få flera kullar på ett år, och med tanke på att att de kan bli dräktiga innan de ens är ett år fyllda och en katt bli uppemot 20 år gammal - det finns en risk för väldigt många kullar - och väääldigt många kattungar alltså.
Så nejtack till att stödja privatpersoners sk "avel", oavsett om det är pga bristande kunskap eller ren oaktsamhet/idioti.

Jag har bara katter som jag hittat vildfödda, skulle aldrig skaffa från en privatperson som "avlar" som jag beskrivit ovan. (Vill iofs egentligen inte ha katt alls har dem bara för att jag hittade dem och de behövde ett hem)

Jag håller med dig till viss del men inte rakt av. Jag tycker absolut inte att man ska stödja folk som skiter i sina katter och låter dem få kull efter kull. Men, jag har sålt kattungar som privatperson flera gånger. Inte för att jag låter mina katter springa vind för våg och få kull efter kull utan för att diverse hemlösa katter har sett mitt stall som ett bra hem och därför har bosatt sig där. Den katten som tog längst tid att fånga in för kastrering tog två år. Det hann bli tre kullar på de åren. Hon lämnade dessutom alltid sina ungar när de var två-tre veckor. En kull hade vi turen att en annan hona i stallet som just fått ungar tog sig an. En kull hittade vi aldrig levande utan min hund hittade skinnen våren efter. En kull hittade vi i sista stund och de ungarna nappade vi upp. Folk tyckte att jag var dum i huvudet som la tid, pengar och energi på att nappa upp dem och att jag borde tagit bort dem istället men här dödas inga friska djur. Så då blev jag en "oseriös kattsäljande privatperson" i vissas ögon och det får de gärna tycka.

Honan bor fortfarande kvar här och är runt 11 år nu. Nu är hon såpass tam att jag kan vara några cm ifrån henne men jag får absolut inte röra henne. Det har tagit lång tid för henne att lita såpass på mig. I början sprang hon på väggarna när jag kom in i stallet för att undkomma mig. Nu pratar hon däremot ofta och gärna med mig. Hon har en väldigt speciell plats i mitt hjärta.

Övriga katter som kommit hit har kastrerats när de har varit här i tre månader eller så fort de har gått att fånga/varit lämpligt med tanke på ev. kattungar. Efter tre månader ser jag dem som "mina" och då lägger jag de pengarna på kastrering på andras katter. Självklart får de också annan veterinärvård vid behov. En katt kom med så allvarligt skabbangrepp att hela öronbasen var uppsvullen. Med honom gick det självklart inte att vänta utan när han hade fångats in blev han kastrerad när han ändå sövdes för öronfixet. Han var tack och lov väldigt snäll så det gick att få i honom medicinen både oralt och i öronen och han levde här fram till sin död många år senare. Han var en av de gosigaste katterna jag har träffat.

Katthemmen häromkring ger jag inte mycket för. Jag har bett om hjälp vid flertalet tillfällen med hemlösingar men alltid fått kalla handen. Det är liksom inte roligt när man har typ 11 katter i stallet, man annonserar, ringer runt och ingen vill kännas vid dem. Det är verkligen inte helt enkelt att omplacera katter och absolut inte som privatperson. Hur mycket pengar jag har lagt på andras katter genom åren vill jag inte ens tänka på men det har verkligen inte gått jämt upp med det som kommit in vid kattungeförsäljning. Jag gör det för jag kan inte se mig själv i spegeln om jag hade låtit bli att hjälpa dem. Men visst, oseriös kanske jag ses som i vissas ögon när jag har sålt kattungar om de inte vet bakgrunden.

Det jag vill ha fram är att bara för att det är en privatperson som säljer så behöver hen inte vara oseriös. Allt är inte svart eller vitt. Det finns fler sådana blödiga människor som jag som gör vad de kan för de som kommer i dess väg.

 

[DaydreamBeliever]

text

Men det här är ju en helt annan sak och faller snarare under kategorin "köpa från katthem eller dylikt" eller "raskatter osv är undantag" (alltså syftar inte på bara raskatter utan att det finns undantag gällande privatpersoner övh) även om det kanske inte framgår i mitt inlägg. Så du har absolut inte gjort något fel.
Det är alltså inte själva grejen att köpa från en privatperson som är den felande länken, utan att dessa privatpersoner i regel har blivit med kattungar pga oaktsamhet/okunskap/nonchalans, och det ska man inte stödja.

Jag tog mig an en kull jag hittade för några år sedan, och två kullar i fjol. Kunde inte behålla och kastrera alla själv, så jag fick såklart (som privatperson) också lägga ut annons, (där jag påtalade att de var hittekatter och att "priset" för en kattunge var garanterad kastrering och utevistelse i kattvänlig miljö. Jag törs inte ta betalt för dem, för jag tänker såhär; om jag skänker bort med krav på kastrering så kanske chansen är större att bra hem hittas och att de blir kastrerade. Annars kan ju eventuella köpare känna att de lika gärna kan vända sig till närmsta bondgård där de får gratis kattunge och inga krav alls på sig.. )