Abort efter vecka 12?

[Petruska]

Det här gäller inte mig, jag är för gammal både för graviditet och för abort. Men en kvinna i min närhet är gravid. Av många skäl, är graviditeten synnerligen oönskad. Antagligen just därför, upptäckte hon graviditeten ganska sent.

Jag trodde att vi i Sverige har fri abort bara till vecka 12, men när jag kollade upp det såg jag ju snabbt att det är vecka 18 som gäller. Såvitt jag förstår får man abort rakt av utan krångel ända fram till vecka 18 (därefter krävs tillstånd av Socialstyrelsen under ytterligare några graviditetsveckor). När jag sedan läste om hur sena aborter går till, har jag förståelse för att man inte vill göra abort så sent. Det lät inte särskilt roligt på beskrivningen.

Jag undrar om någon här har erfarenhet av att göra sen abort, eller av någon väninna eller så som har gjort det som vill berätta? I diskussionerna skulle vi ha stor nytta av andras erfarenhet.

Observera att jag givetvis inte tänker försöka påverka kvinnan i någon riktning, men hon har frågat mig om jag vet något om sena aborter och hon betonade att hon frågade just mig därför att hon vet att jag har en ganska avspänd syn på aborter. (Dock inte mer avspänd, alltså, än att jag tycker att sena aborter verkar rätt plågsamma när jag läser om dem. Ofrivilligt föräldraskap är dock också rätt plågsamt, antar jag. Jag är inte orolig för barnet om det föds. Föräldrarna kommer att älska det, jag kommer att älska det, men mamman kommer inte att älska livet som förälder.)

Jag förstår om frågan är både känslig och obehaglig. Jag tar tacksamt emot till exempel anonyma pm om det känns lättare.

 

[Ramona]

Skrapas du spelar det ju ingen roll för dig rent fysiskt ifall du är i vecka 12 eller 18 (eller ännu senare) då man är sövd. De ger ingen medicinsk abort sådär sent.

Jag har ingen egen erfarenhet av sen abort. Jag har gjort en i vecka 10 och det var inga som helst problem. Jag skrapades.

 

[sicx]

Jag har personlig erfarenhet av att genomgå en sen abort. Jag visste inte att jag var gravid förrän i vecka 16 och genomgick en abort när jag var i vecka 17, så jag låg precis på gränsen.

För min egen del så var själva beslutet om abort så pass självklart att jag kunde ta det med mig och ha det som en målbild under själva aborten, att det faktiskt var rätt beslut och värt det. För själva aborten var inte speciellt trevlig, det kan jag ju inte påstå.

Det började med att jag fick ta tabletter som skulle avstanna graviditeten och två dagar efter blev jag inlagd på morgonen för att genomföra aborten på sjukhuset. Fick ett eget rum och hade jättegulliga sköterskor som såg till att jag hade allt jag behövde under tiden. Tyvärr när det är så pass sent så blir det ju lite som en mini-förlossning man måste gå igenom i och med att fostret ändå är relativt stort. Allt gick dock bra och allt som allt var jag inlagd i 14 timmar innan jag var på väg hem igen. Jag valde att inte sova på sjukhuset då jag hade så nära hem men jag hade fått stanna över om jag ville.

Jag vet inte hur mycket du/ni vill veta, eller hur ingående så jag stannar där. Du får dock jättegärna ställa frågor om du vill.

 

[Snurrfian]

Skrapas du spelar det ju ingen roll för dig rent fysiskt ifall du är i vecka 12 eller 18 (eller ännu senare) då man är sövd. De ger ingen medicinsk abort sådär sent.

Jag har ingen egen erfarenhet av sen abort. Jag har gjort en i vecka 10 och det var inga som helst problem. Jag skrapades.

Nu vet jag inte om jag missförstår dig eller om det är du som inte har koll men det jag vet om sena aborter är så som @sicx beskriver.
@Petruska jag har inga personliga erfarenheter men närstående har fått lov att genomgå en sen abort, men den gången var det ett mycket önskat barn som visade sig ha missbildningar som gjorde att det aldrig skulle kunna leva vilket gjorde att den aborten tog väldigt hårt på psyket på de föräldrarna. Men själva processen hur det gick till var samma som Sicx beskriver, det föräldrar paret talar och mycket varmt om hur väl omhändertagna de var av personalen. De valde att stanna kvar en natt men det hängde nog dels ihop med när det var över och att de behövde få gå igenom ett sorgearbete.

 

[Monifa]

Har en väninna som genomgick en sen abort som @sicx beskriver. I vecka 19, upptäcktes i vecka 18 när omgivningen började undra om hon hade problem med magen för att hon var så "svullen". Hon beskrev det själv som en liten förlossning, barnet hade till och med hår.

Hon blev väldigt väl omhändertagen, inga fysiska men efter men det tog sin tid att bearbeta psykiskt.

 

[Petruska]

Jag har personlig erfarenhet av att genomgå en sen abort. Jag visste inte att jag var gravid förrän i vecka 16 och genomgick en abort när jag var i vecka 17, så jag låg precis på gränsen.

För min egen del så var själva beslutet om abort så pass självklart att jag kunde ta det med mig och ha det som en målbild under själva aborten, att det faktiskt var rätt beslut och värt det. För själva aborten var inte speciellt trevlig, det kan jag ju inte påstå.

Det började med att jag fick ta tabletter som skulle avstanna graviditeten och två dagar efter blev jag inlagd på morgonen för att genomföra aborten på sjukhuset. Fick ett eget rum och hade jättegulliga sköterskor som såg till att jag hade allt jag behövde under tiden. Tyvärr när det är så pass sent så blir det ju lite som en mini-förlossning man måste gå igenom i och med att fostret ändå är relativt stort. Allt gick dock bra och allt som allt var jag inlagd i 14 timmar innan jag var på väg hem igen. Jag valde att inte sova på sjukhuset då jag hade så nära hem men jag hade fått stanna över om jag ville.

Jag vet inte hur mycket du/ni vill veta, eller hur ingående så jag stannar där. Du får dock jättegärna ställa frågor om du vill.

Just det där med "miniförlossning" är väl det som är skrämmande. Tack för att du berättar, tack för att du inte väjde för att använda det ordet.

 

[Petruska]

Nu vet jag inte om jag missförstår dig eller om det är du som inte har koll men det jag vet om sena aborter är så som @sicx beskriver.
@Petruska jag har inga personliga erfarenheter men närstående har fått lov att genomgå en sen abort, men den gången var det ett mycket önskat barn som visade sig ha missbildningar som gjorde att det aldrig skulle kunna leva vilket gjorde att den aborten tog väldigt hårt på psyket på de föräldrarna. Men själva processen hur det gick till var samma som Sicx beskriver, det föräldrar paret talar och mycket varmt om hur väl omhändertagna de var av personalen. De valde att stanna kvar en natt men det hängde nog dels ihop med när det var över och att de behövde få gå igenom ett sorgearbete.

Ja, nu kommer jag ihåg att något liknande hände med bekanta för +20 år sedan. En grav missbildning, och barnet fick födas fram fast det var dött då, och det var som en liten miniceremoni. Jag passade "storasyster" under tiden och jag hade även i förväg gjort i ordning en vit låda att lägga barnet i med en liten filt. De tog med det och använde det och var väldigt tacksamma för det. Men som sagt, en helt annan situation och barnet hade i vilket fall dött senast ett par veckor efter normal förlossning.

 

[Petruska]

Har en väninna som genomgick en sen abort som @sicx beskriver. I vecka 19, upptäcktes i vecka 18 när omgivningen började undra om hon hade problem med magen för att hon var så "svullen". Hon beskrev det själv som en liten förlossning, barnet hade till och med hår.

Hon blev väldigt väl omhändertagen, inga fysiska men efter men det tog sin tid att bearbeta psykiskt.

Jag tänker ju ändå att den bearbetningen, förutsatt att man inte vill ha barn och inte är alltför ambivalent på den punkten, är en mindre process än att få ett barn man inte riktigt ville ha och ta itu med allting kring det och sedan leva som förälder tills barnet blir vuxen - trots att det man ville var något annat.

 

[sicx]

Jag tänker ju ändå att den bearbetningen, förutsatt att man inte vill ha barn och inte är alltför ambivalent på den punkten, är en mindre process än att få ett barn man inte riktigt ville ha och ta itu med allting kring det och sedan leva som förälder tills barnet blir vuxen - trots att det man ville var något annat.

För min del var det absolut så, trots att jag vill ha barn. Hela grejen var absolut något jag behövde bearbeta efteråt, men tankarna var aldrig i stil med "vad har jag gjort" eller att jag ångrade mig. Jag ville ha barn, men inte då och inte med den mannen. Det hade varit så oerhört mycket värre att behöva leva med att få barn vid den tidpunkten i mitt liv än att genomgå en abort om än en sen sådan.

Just det där med "miniförlossning" är väl det som är skrämmande. Tack för att du berättar, tack för att du inte väjde för att använda det ordet.

Ja, det var vad som gjorde mig mest nervös på förhand också, just att jag faktiskt var tvungen att föda fram fostret. Jag hade väldigt ont men var också dålig på att be om smärtstillande så det behöver inte nödvändigtvis vara så "illa" som jag hade det. Däremot var inte själva skedet som gjorde ont speciellt långvarigt. Jag började känna starka (mer eller mindre onda) värkar vid 18 och vid 22 så var allt klart och ute.

 

[OutOfService]

Jag gjorde en abort i v 8 så visserligen inte så sent. Men det värsta för mig var att jag inte förbereddes på smärtorna, det var ingen som sa att det kunde göra så brutalt ont. Dom läkare och sjuksköterskor jag träffade innan sa att det skulle bli som en försenad mens med kraftig mensvärk, men det var väldigt långt i från den smärtan jag fick uppleva. Jag låg dubbelvikt och kräktes av smärtan och då har jag ändå ganska hög smärttröskel.

Men får man det förklarat som många här har skrivit "miniförlossning" så är man kanske mer beredd. Min läkare jag träffade dagen efter aborten när jag fick åka in akut sa att en sen abort ofta är mycket mer smärtsamt än både en förlossning eller missfall, pga att man tvingar fram något som kroppen inte är förberedd på.

 

[mandalaki]

För min del var det absolut så, trots att jag vill ha barn. Hela grejen var absolut något jag behövde bearbeta efteråt, men tankarna var aldrig i stil med "vad har jag gjort" eller att jag ångrade mig. Jag ville ha barn, men inte då och inte med den mannen. Det hade varit så oerhört mycket värre att behöva leva med att få barn vid den tidpunkten i mitt liv än att genomgå en abort om än en sen sådan.

Full pott i klokhetspoäng där!

 

[Tink]

Jag gjorde en abort i v 8 så visserligen inte så sent. Men det värsta för mig var att jag inte förbereddes på smärtorna, det var ingen som sa att det kunde göra så brutalt ont. Dom läkare och sjuksköterskor jag träffade innan sa att det skulle bli som en försenad mens med kraftig mensvärk, men det var väldigt långt i från den smärtan jag fick uppleva. Jag låg dubbelvikt och kräktes av smärtan och då har jag ändå ganska hög smärttröskel.

Men vid sena aborter brukar väl sjukvårdspersonal vara ganska generösa med att ge både stark smärtlindring (morfinpreparat) samt lugnande om det behövs.
Vid medicinsk abort (innan v.9) så verkar det som att man i många fall inte blir erbjuden mer än typ alvedon och diklofenak (om man nu väljer att göra aborten i hemmet).

 

[Ramona]

Nu vet jag inte om jag missförstår dig eller om det är du som inte har koll men det jag vet om sena aborter är så som @sicx beskriver.

Jag har aldrig hört talas om att man gör sena medicinska aborter. Alla jag hört talas om, dvs vänner som gjort det, har varit skrapningar vid den tiden.

Såsom jag förstått det görs tidiga aborter medicinsk och sena med skrapning. Men om ni säger att det är annorlunda så är det antagligen så. Jag har bara erfarenhet från Västra Götalands landsting.

 

[OutOfService]

Men vid sena aborter brukar väl sjukvårdspersonal vara ganska generösa med att ge både stark smärtlindring (morfinpreparat) samt lugnande om det behövs.
Vid medicinsk abort (innan v.9) så verkar det som att man i många fall inte blir erbjuden mer än typ alvedon och diklofenak (om man nu väljer att göra aborten i hemmet).

Ja det är mycket möjligt och det hoppas jag.

 

[Tink]

Jag har aldrig hört talas om att man gör sena medicinska aborter. Alla jag hört talas om, dvs vänner som gjort det, har varit skrapningar vid den tiden.

Såsom jag förstått det görs tidiga aborter medicinsk och sena med skrapning. Men om ni säger att det är annorlunda så är det antagligen så. Jag har bara erfarenhet från Västra Götalands landsting.

Saxat från:
http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Behandlingar/Abort/

"Efter vecka 12 eller 13 görs aborter alltid med medicinsk metod, men då är aborten mer långdragen och du får stanna längre på sjukhuset. Det är olika hur lång tid aborten tar. Alltifrån några timmar till flera dygn, men för de flesta tar det upp till ett dygn. Ibland måste läkaren avsluta med en skrapning av livmodern, ifall det finns kvar rester av moderkakan."

 

[a1agnlju]

Jag minns inte riktigt i vilken vecka jag var i, men runt vecka tolv skulle jag tro (galet många år sedan nu). Skrapning under lättnarkos eller liknande gjorde man då. Jag minns att jag var yr, men inte helt borta under ingreppet. Skrapningen var obehaglig, men det gick bra ändå tycker jag. Det som var jobbigt var att jag låg på samma sal som de med utomkvedshavandeskap. Det kanske inte var världens bästa kombo. Men det var då det (30 år sedan).