Sv: Aalborg..?
*kl*
Resan till Danmark började onsdag morgon med färja från Göteborg till Frederikshavn. Jag körde ensam till Danmark och var lite orolig hur det skulle gå med hästen på färjan. Ombord träffade jag två andra svenskar (mamma och son) också på väg till Ålborg med häst och vi hjälptes åt under resan att hålla koll på hästarna. Tack och lov tog hästarna det med ro och verkade inte må speciellt dåligt av resan. Varken jag, mamman eller sonen hade någon tidigare erfarenhet av internationella mästerskap så vi "slog oss ihop" och hjälptes åt under de första förvirrade timmarna i Danmark.
Och det var verkligen snurrigt, framme på tävlingsplatsen fanns ingen information eller anvisningar men en mycket stressad
tävlingsledare som insåg att de var sena. Sena var sen ett genomgående tema. Allt eftersom folk anlände blev det allt
mer rörigt i stallarna och jag vet inte om någon hamnade i det stall och box som de skulle. Vi stod uppstallade på travbanan och vissa "tävlingsboxar" stod det travhästar och i andra sulkys..
Men alla fick plats och tävlingarna kunde börja!
Torsdag var 1st horse inspection och alla hästar gick igenom.
Fredag var dressyr och det regnade faktiskt inte på morgonen. Däremot så hade de mjuka gräsbanorna blivit ordentligt uppblötta
och hästarna trampade igenom rejält och rev upp stora tunga jordkokor. När jag började värma trodde jag hästen var halt
men sen insåg jag att det var underlaget som gjorde att det kändes som hästen försvann och hela tiden tappade balansen. Det var som en plöjd åker på vissa ställen inne på dressyrbanan när det var min tur och min häst vill INTE gå i lera så mitt dressyrprogram blev "slingrende" då E mycket nogsamt undvek att trampa i jordhögarna. I första galoppökningen höll vi på att välta så jag tog det lugnare i nästa.
Jag var så klart beviken då jag gick ut, jag kände att det var det sämsta program jag gjort det här året. Jag hade stått
och tittat på klassen på morgonen och HERRE JÖSSES vilka ekipage, så fina, så duktiga! Jag insåg att jag skulle behöva göra mitt livs ritt
om jag inte skulle ligga sist... Jag ville inte ens se mitt resultat utan åkte ut till terrängbanan i sällskap med min "färje-kamrater".
De två första hindren var väl inget att orda om men sen drog det i gång, brant uppför, stora hinder i backe, uthopp som
jag tyckte såg helt omöjliga ut, ingen kan väl hoppa över hinder och sen landa i de branta backarna!?
Kombination på kombination
studsar i uppförsbacke, smalhinder på böjda spår, backe upp och backe ner och blött tungt underlag. Och det regnade och regnade.
På fredag kväll och natt vräkte det ner och jag undrade verkligen vad jag höll på med.
Men nu hade jag sett att mitt resultat från dressyren var visserligen inte bra men inte den katastrof som jag hade trott (kändes som 75 straff. Jag hade till och med tio elva ekipage bakom mig och bästa resultatet var 47,5 straff. Så mina 61 kändes inte så tunga,
särskilt som jag sett hur verkligen fina och duktiga de andra ekipagen var.
Lördag morgon och regnet hade upphört. T o m solsken. Bangång igen. Nu kändes det som det finns en möjlighet att vi klarar det här.
Tre hinder hade plockats bort , sista plus en trappa och ett nerhopp. Ponnyna gick först och det såg riktigt tungt ut, någon blev stoppad för att ponnyn var slut.
Distans först 4 km, hästen laddad till max. På sista km möttes jag av en häst som kom travandes utan ryttare.
När den kom närmre såg jag att det var min färje-kompis häst. Så klart blev jag orolig, jag visste att han var ute i terrängen.
Jag ställde oss på tvären och stoppade hästen och tog tyglarna och red mot målfållan med handhäst. Vi möttes av lagledaren som tog hand om rymlingen, ledaren sa att ryttaren var helt ok och var på väg till fots mot oss. Puh, lättade kunde jag rida i mål.
5 min framhoppning sen start fas D. Bra hjälp av lagledaren som lotsade en fram till start med peppning och goda råd.
Superfräsch häst som ville i väg. Tungt och sladdrigt underlag i början på banan och jag trodde att jag skulle få driva driva
för att komma upp för första branten och över de hinder som stod i backen. Jag fick BROMSA för att hinna med att svänga uppe på backkrönet och ta oxern.. Vi hade fått instruktioner om att absolut inte rida mot klockan utan ta det lungt. Jag höll min plan även om hästen ville gå betydligt fortare. Jag var lite orolig för första uthoppet och sen studsen uppe på backen i slutet på banan men det hade jag inte behövt vara. Det kändes inte alls svårt när jag red och hästen var helt med på noterna och löste allting suveränt. Inte speciellt trött häst i slutet och vi fick stora härliga språng
på de två sista hindren. Glädjen var stor när jag red över mållinjen och jag insåg att vi ridit felfritt på hinder i vår första internationella start. Duktig häst.
Söndag, 3rd horse inspection - "pass". Och uppehåll t o m lite sol. Hoppningen fick dock ridas på en annan arena, gräset där dressyren gått var helt kaputt. Det var lite nervigt innan start inför banhoppning. Inte för att jag hade med slutstriden att göra men
det kändes viktigt att hålla ihop det. Återigen bra hjälp av ledaren på framhoppningen häst hoppade stort och härligt, hur fräsch som helst. "Next rider, from Sweden ....." och jag tog ett djupt andetag fokuserade red in, hoppade, och hoppade felfritt!!
Åh vad skönt det var att få sluta med den rundan!
Nöjda åkte vi hem.
Stort grattis till de duktiga svenska ponnytjejerna och juniorerna på häst.
(tyvärr inga bilder hårddisken hemma har kraschat)
