S
Sessiagh
Jag har en blivande sexåring här hemma som varje dag klagar över "ont i magen" sen några månader tillbaka. Först trodde jag det var hungerskänslor hon menade men det stämmer inte heller.
Jag har såklart tid hos läkare men skulle vilja bolla vad det kan vara.
Som nyfödd hade hon mjölkallergi och fick nutramigen tills hon var ett år. Därefter var det inga problem med mjölkprodukter. Jag har kört laktosfri kost här hemma ett tag utan skillnad.
Hon har inga andra kända allergier. Är nästan alltid förstoppad och har svårt att sitta kvar på toan längre stunder (väldigt aktivt barn). Hon går hos dagmamma och äter på regelbundna tider, dricker tillräckligt, rör sig tillräckligt. Äter inte en massa snask, här kör vi med lördagsgodis. Gillar grönsaker och grövre bröd, äter gärna fisk och potatis och får i sig en varierad kost. Dock äter hon inga större mängder. Hon har alltid legat över på längdkurvan och under på viktkurvan när hon kollats.
Kan det ha blivit en "grej" att klaga på ont i magen? För även om hon säger det så kan hon fortsätta att springa och stoja, klättra och greja.
Jag undrar om fler varit i den här situationen? Och vad kan man ge för lösande om barnet vägrar äta sviskon, dricka plommonjuice eller ta laktulos? Havregrynsgröt är inte heller någon större favorit.
Någon tankegång jag kan spinna vidare på tills vi ska till läkaren?
Något jag kan ha missat att fundera över?
/Sessiagh
Jag har såklart tid hos läkare men skulle vilja bolla vad det kan vara.
Som nyfödd hade hon mjölkallergi och fick nutramigen tills hon var ett år. Därefter var det inga problem med mjölkprodukter. Jag har kört laktosfri kost här hemma ett tag utan skillnad.
Hon har inga andra kända allergier. Är nästan alltid förstoppad och har svårt att sitta kvar på toan längre stunder (väldigt aktivt barn). Hon går hos dagmamma och äter på regelbundna tider, dricker tillräckligt, rör sig tillräckligt. Äter inte en massa snask, här kör vi med lördagsgodis. Gillar grönsaker och grövre bröd, äter gärna fisk och potatis och får i sig en varierad kost. Dock äter hon inga större mängder. Hon har alltid legat över på längdkurvan och under på viktkurvan när hon kollats.
Kan det ha blivit en "grej" att klaga på ont i magen? För även om hon säger det så kan hon fortsätta att springa och stoja, klättra och greja.
Jag undrar om fler varit i den här situationen? Och vad kan man ge för lösande om barnet vägrar äta sviskon, dricka plommonjuice eller ta laktulos? Havregrynsgröt är inte heller någon större favorit.
Någon tankegång jag kan spinna vidare på tills vi ska till läkaren?
Något jag kan ha missat att fundera över?
/Sessiagh