24-åringa kvinnan som styckmördade....

[Raderad medlem 6459]

En annan sak som jag kommer på i sammanhanget (även att jag vet att det inte främst de anhöriga just du tänker på): när jag skulle börja jobba nära alla de där föräldrarna var jag nervös. Så jag frågade en person jag kände, vars tonårsson blivit mördad, hur jag skulle bete mig, om det var något särskilt jag behövde tänka på.

Hon svarade: "Du behöver inte tänka på något alls, det spelar ingen roll vad du säger eller gör - för det värsta har redan hänt. Du kan inte säga något som förvärrar det."

Det skulle visa sig vara ett genialiskt råd. Det fick mig att slappna av, jag kunde möta dem på ett så naturligt sätt som situationen medgav. Det är ju ofta när man spänner sig som man trampar fel.

Och jag vet inte vad exakt alla kände men det var i alla fall ingen av dem som sa till mig att jag varit klumpig. De reaktioner jag fick var tvärtom bekräftelse.

Jo, som du sa, det var inte anhöriga i första hand jag tänkte på.

Kvinnan du talade med hade med all säkerhet rätt, jag har ju turen att inte behöva veta något om det. Jag tänker dock att "det värsta har redan hänt"-argumentet kan användas till att försvara en massa dynga. Visst måste det finnas gränser för vad man säger eller inte säger, även om någon varit med om det värsta tänkbara?

 

[mandalaki]

Hon sa det inte som argument, och jag använde det inte som det heller. Jag berättade om det för att det var en pusselbit till i grunden för mina resonemang om föräldrar och sorg, nu när jag får kritik för att ha skämtat.

 

[Gimlan]

Skrev ett svar men orkar inte posta det, pallar inte diskutera med nån som är så spydig faktiskt.

Jag är inte spydig, det är vad du läser in.

 

[Niyama]

Nu kan jag bara tala för mig själv, men det var ju inte om det som det skämtades om, utan skämtet var relaterat till mandalakis klockrena utpekande av elefanten i rummet: Är förövaren bukefalist?

För det var väl det "alla" ville veta? Finns personen på Buke och vem är det i så fall? För egen del var det så jag uppfattade trådens syfte från början. Och jag uppfattar skämten om att pricka av Bukefalister som en ironisk motreaktion på det.

Fast det var ju inte alls vad trådstarten handlade om. Nu läste jag om den igen, och nej. Sen kom frågan om det var en bukefalist. Och jag må vara känslig, men skämt som "en arm höll sågen, en annan hammaren och en tredje spriten" tycker jag är helt jävla gräsligt, osmakligt och tja, jag är förvånad över att jag läste det på buke och inte fb.

 

[Texaz]

En annan sak som jag kommer på i sammanhanget (även att jag vet att det inte främst de anhöriga just du tänker på): när jag skulle börja jobba nära alla de där föräldrarna var jag nervös. Så jag frågade en person jag kände, vars tonårsson blivit mördad, hur jag skulle bete mig, om det var något särskilt jag behövde tänka på.

Hon svarade: "Du behöver inte tänka på något alls, det spelar ingen roll vad du säger eller gör - för det värsta har redan hänt. Du kan inte säga något som förvärrar det."

Det skulle visa sig vara ett genialiskt råd. Det fick mig att slappna av, jag kunde möta dem på ett så naturligt sätt som situationen medgav. Det är ju ofta när man spänner sig som man trampar fel.

Och jag vet inte vad exakt alla kände men det var i alla fall ingen av dem som sa till mig att jag varit klumpig. De reaktioner jag fick var tvärtom bekräftelse.

Precis så är det! Det värsta har redan hänt när ens barn har gått bort....
De första dagarna hade jag nog tagit OTROLIGT illa vid mig om det skämtats om droger och överdos (som nu var sonens dödsorsak) men efter det så bryr jag mig bara inte.

Det är ett försvar människan har, att skämta om otäcka saker, likaså att söka "sanningar" och "orsaker" till att saker händer, såväl "vanliga" dödsfall som brutala.
Det är en mekanism vi har inom oss för att kunna försöka förstå varför saker händer runt oss.

Att vara nyfiken vid olyckor etc är faktiskt inte konstigt, vi vill VETA vad som hände, vad låg bakom, för att kunna förstå (i den mån det går!) för att kunna bearbeta det hela. Det är helt enkelt naturligt, likaså att skämta för att avdramatisera, särskilt när det handlar om fruktansvärda saker som hjärnan har svårt att ta in...

 

[mandalaki]

Precis så är det! Det värsta har redan hänt när ens barn har gått bort....
De första dagarna hade jag nog tagit OTROLIGT illa vid mig om det skämtats om droger och överdos (som nu var sonens dödsorsak) men efter det så bryr jag mig bara inte.

Tänk att du känner igen dig så väl i det där. Du och min arbetskamrat, som det handlade om, delar ju det ofattbara i att förlora ett barn. Hennes tonåring hittades knivmördad på en skolgård.