2017 - ett sk-tår än så länge...

2017 blev väl inte vad jag tänkt mig. Redan några dagar in på det nya året fick jag ont i ena benet. Inte bara vid ridning utan även i övriga vardagen. Kunde inte hitta någon gemensam nämnare till vad det var som orsakade det hela. Exempelvis kunde jag ena veckan rida två lektioner och bara känna lite grann, för att nästa vecka bara rida en lektion med bitvis ont som f-n. Vissa nätter kunde jag knappt vända på mig utan att få ont. Vad i hel...

Var så efter några besök hos en naprapat hos läkare i veckan och hon var inne på att jag tydligen fått ett diskbråck som nu håller på att läka. Oh, f-n. Jag är tydligen "King of Bråck". Först ljumskbråck ifjol och nu detta. Nåväl, nu vet jag i alla fall en eventuell orsak till de märkliga smärtorna...

Mars månad verkar f.ö vara en sk-tmånad rent skademässigt. Har konstaterat via Facebook "On this Day..." att jag i princip nästan varje dag under mars något av de år jag ridit har varit konvalescens eller legat på operationsbordet. Tur att det nu är april, för övriga månader har det knappt hänt något... :-)

Fick även lite tröst förra veckan. Då fick jag äntligen se Sabaton live. Suverän konsert med ett band i högform. Som vanligt bomber och granater samt en scenshow som verkar spontan men troligen är ruggigt välrepeterad. Givetvis även det stående skämtet med att man "tvingas" spela Swedish Pagans. Är det inte publiken så är det någon i bandet som kuppar mot stackars Jocke. Det är inte en fråga om utan när den kommer... :-)