En kort sammanfattning av det gångna året får bli att det i alla fall känns som att det går med raketfart åt rätt håll för min del!
Efter ett mindre bra 2013 där jag mådde ganska dåligt av jobbproblem och stress, så tycker jag att 2014 känns som en start på en färd åt rätt håll. Jag gick in i året med sömnproblem, dålig hälsa, ständigt återkommande urinvägsinfektioner och vantrivsel på jobbet. Och nu kliver jag ut ur 2014 med nytt jobb, förbättrat hälsoläge, och framtidstro på mig själv och på att min hälsa ska utvecklas till det bättre.
Gick en kurs i personlig utveckling precis i början av året som gav mig många insikter, mycket att tänka på och en delvis förändrad syn på mig själv och livet. Kursen ledde till flera små förändringar, t ex att jag tog upp skrivandet igen och återvände hit till bukes bloggsida.
Under våren 2014 läste jag även en högskolekurs inom ett av mina största intresseområden (ekotoxikologi). Kursen gick på 33%s fart, samtidigt som jag jobbade 100%. Jag var rejält nervös och orolig innan kursen började. Dels för om jag med min stresskänslighet verkligen skulle klara av 133%s engagemang, men det var även en annan sak... Jag har nämligen inte fullständigt slutbetyg från gymnasiet, dvs jag har inte fullgånget gymnasium bakom mig. Under tonåren var min livsväg lite taskigt asfalterad om man säger så, och det fanns helt enkelt inte möjlighet för mig att klara av gymnasiet då. Jag fick verkligen inpräntat i mig att jag på grund av det minsann aldrig skulle kunna plugga på högskola för att jag inte hade behörighet. Ingen av mina föräldrar har heller någon högre utbildning, så högskolestudier var verkligen något helt okänt och inte nåbart för min del, och jag sorterade helt enkelt in högskolestudier i ett fack för ”totalt främmande och ouppnåeliga saker som jag inte har den minsta aning om vad dom innebär eller bryr mig om heller för den delen”...
För några år sedan – 20 år efter jag gick ut gymnasiet – fick jag av en tillfällighet ett jobb på en högskola, och började sätta mig in i den världen. På skoj anmälde jag mig till och genomförde högskoleprovet (fick 1,8 i resultat, vilket jag inte tycker var så illa pinkat av en obildad tant
, och på skoj provade jag sedan även att anmäla mig till en lättsam högskolekurs på distans. Ingen hade dittills kunnat svara på om jag verkligen hade grundbehörighet till högskolestudier eller ej, men tydligen hade tiden läkt mitt ofullständiga gymnasiebetyg, för enligt nuvarande regler så fann man mig behörig och jag blev antagen. En ny värld öppnade sig för mig! Och jag tog sats och anmälde mig till den högskolekurs jag läste nu under våren 2014.
Och trots att jag var rejält nervös innan och trots att jag nästan var förberedd på att jag inte skulle klara av att genomföra hela kursen, så klarade jag faktiskt av det galant! Snacka om att jag växte som människa!! :-)
Under våren 2014 rörde det även på sig på många andra plan. Jag fick äntligen möjlighet att besöka ett hälsohem, vilket jag varit så nyfiken på under många år. Och det var både välbehövligt, hjälpsamt på många sätt och underbarare än jag kunde föreställa mig! Hälsohemsvistelsen hjälpte mig att uppleva ett annat tillstånd av välmående, och visade mig att livet kunde kännas härligt på ett sätt jag inte känt tidigare. På hälsohemmet fick jag dessutom tips om ett kosttillskott som hjälpte mig att bli av med mina ständigt återkommande UVI:er. Jag kom också under våren i kontakt med en biofeedbackterapeut, som hjälpte mig att lära mig andas rätt igen. Och när jag började andas rätt så återfick jag även förmågan att sova om nätterna! Och när jag andades rätt och sov om nätterna så minskade smärtan i kroppen drastiskt!
Under våren 2014 (det hände mycket för min del då – alla planeter måste verkligen ha stått i rätt linje eller nåt... ;-) så sökte jag även nya jobb, varav jag faktiskt fick ett – som jag tackade nej till!! Kändes helt galet! Men sen så fick jag ett jobb till! Som kändes bara alldeles för perfekt för mig, där jag skulle få jobba mitt i mitt intresseområde med människor jag tidigare bara beundrat på håll. Så det tackade jag ja till, och efter sommaren bytte jag jobb. Jag hade även under våren ställt mig i kö till ett par ridskolor för att ta upp min ridning igen, vilket gjorde att jag även kom upp på en hästrygg igen regelbundet under hösten.
Hösten blev trots allt jobbig eftersom det var tufft att komma in i det nya jobbet, och jag kastades fram och tillbaks mellan känslor av värdelöshet och otillräcklighet. Men på sätt och vis var det en välkommen smärta. Lite födslovånda över det hela – man känner att det känns helt förjävligt för tillfället, men känner sig ändå någonstans övertygad om att det jävliga så småningom kommer leda till att man ser ljuset och får det så himla mycket bättre... ;-) Och det känns som om det har börjat vända, och att jag faktiskt kommer att ha ett riktigt roligt jobb framöver.
Däremot så kändes det inte som om jag fick ut det jag ville av ridningen och jag hann även säga upp ridningen igen under hösten. OCH – ångra mig och anmäla mig igen, till en annan ridskola... *suck*
Som om det inte var nog med allt detta, så anmälde jag mig till en utbildning inom kemikalier och miljögifter som en frivilligorganisation anordnade nu under hösten. Utbildningen har varit jättebra och fantastiskt rolig! Men kräver att jag under den kommande våren i gengäld ska ut och föreläsa om det jag lärt mig, vilket känns både roligt och nervöst...
Så: Nytt jobb, bättre mående, utbildningar, och att ha klarat av något som jag tidigare trodde var omöjligt – 2014 har verkligen varit ett år när min stolthet över mig själv har vuxit med sjumilakliv! Tänk att sånt kan hända när man är såhär gammal... ;-)
GOTT NYTT 2015 önskar jag alla!!
Efter ett mindre bra 2013 där jag mådde ganska dåligt av jobbproblem och stress, så tycker jag att 2014 känns som en start på en färd åt rätt håll. Jag gick in i året med sömnproblem, dålig hälsa, ständigt återkommande urinvägsinfektioner och vantrivsel på jobbet. Och nu kliver jag ut ur 2014 med nytt jobb, förbättrat hälsoläge, och framtidstro på mig själv och på att min hälsa ska utvecklas till det bättre.
Gick en kurs i personlig utveckling precis i början av året som gav mig många insikter, mycket att tänka på och en delvis förändrad syn på mig själv och livet. Kursen ledde till flera små förändringar, t ex att jag tog upp skrivandet igen och återvände hit till bukes bloggsida.
Under våren 2014 läste jag även en högskolekurs inom ett av mina största intresseområden (ekotoxikologi). Kursen gick på 33%s fart, samtidigt som jag jobbade 100%. Jag var rejält nervös och orolig innan kursen började. Dels för om jag med min stresskänslighet verkligen skulle klara av 133%s engagemang, men det var även en annan sak... Jag har nämligen inte fullständigt slutbetyg från gymnasiet, dvs jag har inte fullgånget gymnasium bakom mig. Under tonåren var min livsväg lite taskigt asfalterad om man säger så, och det fanns helt enkelt inte möjlighet för mig att klara av gymnasiet då. Jag fick verkligen inpräntat i mig att jag på grund av det minsann aldrig skulle kunna plugga på högskola för att jag inte hade behörighet. Ingen av mina föräldrar har heller någon högre utbildning, så högskolestudier var verkligen något helt okänt och inte nåbart för min del, och jag sorterade helt enkelt in högskolestudier i ett fack för ”totalt främmande och ouppnåeliga saker som jag inte har den minsta aning om vad dom innebär eller bryr mig om heller för den delen”...
För några år sedan – 20 år efter jag gick ut gymnasiet – fick jag av en tillfällighet ett jobb på en högskola, och började sätta mig in i den världen. På skoj anmälde jag mig till och genomförde högskoleprovet (fick 1,8 i resultat, vilket jag inte tycker var så illa pinkat av en obildad tant
, och på skoj provade jag sedan även att anmäla mig till en lättsam högskolekurs på distans. Ingen hade dittills kunnat svara på om jag verkligen hade grundbehörighet till högskolestudier eller ej, men tydligen hade tiden läkt mitt ofullständiga gymnasiebetyg, för enligt nuvarande regler så fann man mig behörig och jag blev antagen. En ny värld öppnade sig för mig! Och jag tog sats och anmälde mig till den högskolekurs jag läste nu under våren 2014.Och trots att jag var rejält nervös innan och trots att jag nästan var förberedd på att jag inte skulle klara av att genomföra hela kursen, så klarade jag faktiskt av det galant! Snacka om att jag växte som människa!! :-)
Under våren 2014 rörde det även på sig på många andra plan. Jag fick äntligen möjlighet att besöka ett hälsohem, vilket jag varit så nyfiken på under många år. Och det var både välbehövligt, hjälpsamt på många sätt och underbarare än jag kunde föreställa mig! Hälsohemsvistelsen hjälpte mig att uppleva ett annat tillstånd av välmående, och visade mig att livet kunde kännas härligt på ett sätt jag inte känt tidigare. På hälsohemmet fick jag dessutom tips om ett kosttillskott som hjälpte mig att bli av med mina ständigt återkommande UVI:er. Jag kom också under våren i kontakt med en biofeedbackterapeut, som hjälpte mig att lära mig andas rätt igen. Och när jag började andas rätt så återfick jag även förmågan att sova om nätterna! Och när jag andades rätt och sov om nätterna så minskade smärtan i kroppen drastiskt!
Under våren 2014 (det hände mycket för min del då – alla planeter måste verkligen ha stått i rätt linje eller nåt... ;-) så sökte jag även nya jobb, varav jag faktiskt fick ett – som jag tackade nej till!! Kändes helt galet! Men sen så fick jag ett jobb till! Som kändes bara alldeles för perfekt för mig, där jag skulle få jobba mitt i mitt intresseområde med människor jag tidigare bara beundrat på håll. Så det tackade jag ja till, och efter sommaren bytte jag jobb. Jag hade även under våren ställt mig i kö till ett par ridskolor för att ta upp min ridning igen, vilket gjorde att jag även kom upp på en hästrygg igen regelbundet under hösten.
Hösten blev trots allt jobbig eftersom det var tufft att komma in i det nya jobbet, och jag kastades fram och tillbaks mellan känslor av värdelöshet och otillräcklighet. Men på sätt och vis var det en välkommen smärta. Lite födslovånda över det hela – man känner att det känns helt förjävligt för tillfället, men känner sig ändå någonstans övertygad om att det jävliga så småningom kommer leda till att man ser ljuset och får det så himla mycket bättre... ;-) Och det känns som om det har börjat vända, och att jag faktiskt kommer att ha ett riktigt roligt jobb framöver.
Däremot så kändes det inte som om jag fick ut det jag ville av ridningen och jag hann även säga upp ridningen igen under hösten. OCH – ångra mig och anmäla mig igen, till en annan ridskola... *suck*
Som om det inte var nog med allt detta, så anmälde jag mig till en utbildning inom kemikalier och miljögifter som en frivilligorganisation anordnade nu under hösten. Utbildningen har varit jättebra och fantastiskt rolig! Men kräver att jag under den kommande våren i gengäld ska ut och föreläsa om det jag lärt mig, vilket känns både roligt och nervöst...
Så: Nytt jobb, bättre mående, utbildningar, och att ha klarat av något som jag tidigare trodde var omöjligt – 2014 har verkligen varit ett år när min stolthet över mig själv har vuxit med sjumilakliv! Tänk att sånt kan hända när man är såhär gammal... ;-)
GOTT NYTT 2015 önskar jag alla!!
