Enya
Trådstartare
Minns någon tråden jag skapade för 16 år sedan här? Det var egentligen i går för 16 år sedan, och sedan fylldes den på. Blev rätt lång.
Min man som blev sjuk på jobbet, och kom hem och inte mådde bra- svårt att andas, ont i bröstet osv, men ville absolut inte till akuten. Det började som en helt vanlig tråd där jag 25 år gammal frågade vad som kunde vara fel på honom. Och slutade med uppdatering om att han åkt till akuten, att jag blev sur på min svärmor som trängde sig på (och nåt mer som jag inte minns ens längre, det är nämligen aldrig så enkelt som det låter med den släkten) så jag ville inte hälsa på den dagen, att de ringde dagen efter och sa att han dog under morgonen och så blev det begravning och allt sådant.
Och förstås biten i mitten där jag verkligen ville ta mitt liv och var på väg att göra det också, samma dag han dog. Jag frågade mamma om hon kunde passa mina barn och det kunde hon, och så körde hon hem mig igen. Hade tillbringat några timmar på sjukhuset där han var, tagit farväl ihop med hans familj. Jag ville vara ensam, tanken fanns redan när jag frågade mamma om barnvakt. Det var inget infall, det var en plan som skulle verkställas.
Jag tillbringade många timmar på buke den eftermiddagen, kvällen och delar av natten.
Och det är faktiskt ärligt talat inte tack vare min familj eller vänner eller andra som jag är vid liv, det är/var helt okända personer på buke som ska ha cred för det! Jag tänker på det ibland. Hur starkt ord kan betyda för en annan människa, hur man påverkas av dem, hur viktiga de kan vara. Det är inte min familj som såg till att jag överlevde, som hjälpte mig när jag mådde som sämst, som förhindrade att jag tog mitt liv. Min familj var/är trots allt de jag har närmast mig, men ändå så var det inte de som var avgörande i det här. Det var enbart bukefalister som läste och stöttade i min tråd. Och det är jag evigt tacksam för, att alla tog sig den tiden för mig.
Jag tycker att det är häftigt hur vi människor kan påverka varandra om vi bara vill och bestämmer oss för det, oavsett om vi känner varandra eller inte. Det tycker jag att jag är ett levande bevis för!
Och jag minns än i dag känslan när någon bara läst första inlägget i tråden och svarade på det, när den var en herrans massa sidor lång, vilken käftsmäll det kändes som!
Så mitt buketips är att läsa hela tråden innan svar!
Min man som blev sjuk på jobbet, och kom hem och inte mådde bra- svårt att andas, ont i bröstet osv, men ville absolut inte till akuten. Det började som en helt vanlig tråd där jag 25 år gammal frågade vad som kunde vara fel på honom. Och slutade med uppdatering om att han åkt till akuten, att jag blev sur på min svärmor som trängde sig på (och nåt mer som jag inte minns ens längre, det är nämligen aldrig så enkelt som det låter med den släkten) så jag ville inte hälsa på den dagen, att de ringde dagen efter och sa att han dog under morgonen och så blev det begravning och allt sådant.
Och förstås biten i mitten där jag verkligen ville ta mitt liv och var på väg att göra det också, samma dag han dog. Jag frågade mamma om hon kunde passa mina barn och det kunde hon, och så körde hon hem mig igen. Hade tillbringat några timmar på sjukhuset där han var, tagit farväl ihop med hans familj. Jag ville vara ensam, tanken fanns redan när jag frågade mamma om barnvakt. Det var inget infall, det var en plan som skulle verkställas.
Jag tillbringade många timmar på buke den eftermiddagen, kvällen och delar av natten.
Och det är faktiskt ärligt talat inte tack vare min familj eller vänner eller andra som jag är vid liv, det är/var helt okända personer på buke som ska ha cred för det! Jag tänker på det ibland. Hur starkt ord kan betyda för en annan människa, hur man påverkas av dem, hur viktiga de kan vara. Det är inte min familj som såg till att jag överlevde, som hjälpte mig när jag mådde som sämst, som förhindrade att jag tog mitt liv. Min familj var/är trots allt de jag har närmast mig, men ändå så var det inte de som var avgörande i det här. Det var enbart bukefalister som läste och stöttade i min tråd. Och det är jag evigt tacksam för, att alla tog sig den tiden för mig.
Jag tycker att det är häftigt hur vi människor kan påverka varandra om vi bara vill och bestämmer oss för det, oavsett om vi känner varandra eller inte. Det tycker jag att jag är ett levande bevis för!
Och jag minns än i dag känslan när någon bara läst första inlägget i tråden och svarade på det, när den var en herrans massa sidor lång, vilken käftsmäll det kändes som!
Så mitt buketips är att läsa hela tråden innan svar!
