Spelar ingen roll om klientens intressen tillvaratas på bästa sätt, helt objektivt. För det skickar trista signaler till de därute som då kämpar för nolltolerans och skärpta straff, när en av deras företrädare går in och försvarar, även om han gör det som jurist och inget annat.
Att sitta på två stolar blir sällan helt lyckat. Här har vi ÄNTLIGEN fått det som så länge efterfrågats - även inom sporten - rejäla, kännbara avstängningar för doping, och så anser en av de stora - sak samma om det är som jurist - att straffet är på tok för hårt.
Man får någonstans bestämma sig för hur man vill ha det och hålla den linjen. Eller ska kraftigt kännbara straff bara gälla 'alla andra, jag menade ju inte att..'
Att använda sig av 'jag trodde att..', 'jag visste inte att..' fungerar inte alls i andra lagtillämpningar. Om jag visste eller inte visste att bilen jag lånat hade körförbud är fullkomligt egalt - det är mitt ansvar som förare att ha koll på det. Det hjälper inte att säga jag trodde/jag visste inte. Om jag trodde det var 90 km/h i hastighetsbegränsning för jag tittade bort när jag passerade skyltarna som talade om att det var 70 km/h skiter polisen högaktningsfullt i, och jag kan stå i tingsrätten och upprepa 'jag visste inte.. jag trodde att' tills jag blir blå, straffet blir detsamma. Om min hastighetsmätare visar fel och jag inte vet om det, så får jag ändå stå till svars och ta 'straffet' för fortkärningen. För jag ska se till att jag är säker på hur fort jag kör. Osv osv.
Och just det där 'jag visste inte..', 'jag trodde att..' inom dopingutredningar gör mig kräkless. Och det är DE Jana står och försvarar.