13 år

[Juzzzen]

fick vi med dej underbara hund. Du var alltid glad och positiv. Svansen som aldrig var still såg ut som den var doppad i grädde längst ut. Silkeslen päls.
Bedjande ögon som kunde lura till sig en matbit eller två ganska ofta.

Agility banan var en favorit, skällande av glädje men ändå med full fokus på vilket hinder matte skulle peka på härnäst.

Stabil, trogen med en stor blöt nos som puffade på en så fort man slutade klappa.

Du föddes med två blå framtassar, tassar som för alltid har satt spår i våra hjärtan. Spår av kärlek och vänskap.

Tack för alla Underbara år, kära lilla Zocken.

Du är saknad..

Vila i Frid, Zome Blue Zock!

 

[Calazirya]

Sv: 13 år

RIP Zocken

 

[Juzzzen]

Sv: 13 år

Tack..väldigt fint av dig!

 

[Calazirya]

Sv: 13 år

Jag vet hur jobbigt det är att förlora en kär vän, men jag är övertygad om att Zocken är på en underbart plats och leker med alla andra hundarna nu

Tröstkramar..

 

[MrsScabtree]

Sv: 13 år

Hej då lilla Zocken, vila i frid.

 

[Rotterö]

Sv: 13 år

Ja vet hur jobbigt det är att förlora sin bästa vän.
Men han verkar haft ett långt fint liv. trösta dig med det.
Jag förlorade min rottis tik 11 år 11 mån 2006
Det är tungt. Men jag har en ny tik nu

ha det så bra

 

[Juzzzen]

Sv: 13 år

Ja, det är han. Äter hur mkt han vill, flörtar med tikar,ligger på nåns huvudkudde och sover och får hoppa ett hinder eller två, det är paradiset

Tack för dina fina ord!

 

[Juzzzen]

Sv: 13 år

Tack för det

 

[Juzzzen]

Sv: 13 år

Ja, det är tungt, har nog inte riktigt fattat det än om jag ska vara ärlig. Känner mig bara tom..

Men han hade ett sånt bra liv, han fick vara frisk, fram till detta året. Han var rörlig, hoppade nästan upp på axeln när vi öppnade kylen o han visste att han skulle få nåt, gummitassar

han var alltid glad och lätt att ha och göra med. Ville gärna bestämma, men var aldrig svår att övertala annat, aldrig aggressiv, aldrig aldrig ens försökt bita oss.

Jag var tyvärr inte med när han somnade in, då han bodde hos min mamma, och dom fick åka iväg akut, pga att han började hosta blod. Men jag träfafde honom samma dag, eftersom jag på nåt sätt kände på mig att jag borde hälsa på honom så mkt som möjligt.

Så jag fick säjja adjö på ett sätt, och jag är glad att min mamma och min syster tog beslutet att låta honom somna in innan det blev ohållbart för honom.

Han kunde gå in till veterinären själv, och viftade lite lite på svansen, men var trött, så trött. han somnade lugnt och still i min systers famn, vilket jag vet att han valt, dom var bästisar!

Värdigt slut för en vacker själ!

Tack för din omtanke!