nyttnick
Trådstartare
Idag är det 10 år sedan. 10 år sedan jag fick ovärderlig hjälp och stöttning härifrån. 10 år sedan jag blev "fri". 10 år sedan livet rasade, för att sedan långsamt byggas upp på nytt.
Det har varit 10 långa år och jag känner mig 40 år äldre. Det har inte varit lätt, trots att det har varit 10 000 gånger bättre än alternativet.
Om 10 år sitter jag kanske här igen och då äntligen fri på riktigt. Ingen mer kontakt och framförallt möjligheten att blockera i alla kanaler.
Jag tror att jag har varit OK som förälder, men det finns mycket sorg, skuld och skam kvar ändå. Och vet att jag är bra på mitt jobb. Så jag duger som mamma och jag duger som arbetskamrat, men jag har ingen - och har inte haft någon - känsla av att jag är värd något som den personen jag är. Jag är bara en välfungerande funktion som fixar och håller ihop grejer. Jag har inte läkt från allt som sades och gjordes och jag skickas gång på gång tillbaka eftersom vi fortfarande tvingas ha kontakt. Jag kan absolut intellektuellt förstå och ta avstånd från allt som sägs, men känslomässigt så aktiveras alla gamla känslor.
Men idag firar jag, som varje år, att jag ändå har mitt eget liv, mitt eget hus att stänga dörren till och bara bjuda in de jag väljer. Idag firar jag mina 10 år! Idag väljer jag att aldrig mer gå tillbaka och läsa något av det jag skrev då, eller något av det han har skrivit till mig - om mig - genom alla år.
Tack alla som fanns för mig då och som fortfarande finns för den rad av otaliga användare som sedan dess varit i liknande situation.
Det har varit 10 långa år och jag känner mig 40 år äldre. Det har inte varit lätt, trots att det har varit 10 000 gånger bättre än alternativet.
Om 10 år sitter jag kanske här igen och då äntligen fri på riktigt. Ingen mer kontakt och framförallt möjligheten att blockera i alla kanaler.
Jag tror att jag har varit OK som förälder, men det finns mycket sorg, skuld och skam kvar ändå. Och vet att jag är bra på mitt jobb. Så jag duger som mamma och jag duger som arbetskamrat, men jag har ingen - och har inte haft någon - känsla av att jag är värd något som den personen jag är. Jag är bara en välfungerande funktion som fixar och håller ihop grejer. Jag har inte läkt från allt som sades och gjordes och jag skickas gång på gång tillbaka eftersom vi fortfarande tvingas ha kontakt. Jag kan absolut intellektuellt förstå och ta avstånd från allt som sägs, men känslomässigt så aktiveras alla gamla känslor.
Men idag firar jag, som varje år, att jag ändå har mitt eget liv, mitt eget hus att stänga dörren till och bara bjuda in de jag väljer. Idag firar jag mina 10 år! Idag väljer jag att aldrig mer gå tillbaka och läsa något av det jag skrev då, eller något av det han har skrivit till mig - om mig - genom alla år.
Tack alla som fanns för mig då och som fortfarande finns för den rad av otaliga användare som sedan dess varit i liknande situation.
