Sv: 07-ornas 16'e tråd!
Shoppa är nog det sista jag behöver göra, innan jag sett vad denna nota slutar på
Jag har en dålig känsla inför det mesta. Förvisso har hon varit snäll i ridningen senaste dagarna, men jag utmanar inget utan har hållit mig till skritt i ridhuset, oftast ensam. Hade jag bara kunnat rida ut henne istället hade det känts bra, men det har stormat hela helgen och inte varit tal om. Och efter tisdagens jäkla utbrott tar jag inga risker om att hon ska fara omkring igen, jag vill först veta vad kliniken säger på fredag.
Jag försöker hålla mig likgiltig tills på fredag. Men det är svårt. Det känns så jäkla orättvist att först ha kämpat blod, svett och tårar i mer eller mindre 1,5 år. Sedan när vi kommit vidare ur attitydproblemen och kommer framåt, och hon verkligen går så bra att det tom känts värt allt slit, och vi ska ut på tävlingsbanorna - då händer detta.
Det värsta med om hon får en lång konvalescens är inte tiden hon får vila, då förutsatt att hon ens håller sig vilande och inte sliter sönder sig själv under tiden. Det är igångsättningen. Jag står inte ens ut med tanken på att ha denna häst vilande i ett halvår eller mer - och sedan börja bråka med henne i en igångsättningsfas. Hon är ju jäkligt dryg att komma hem till bara efter två veckors semester då hon blivit riden av andra. Hur ska hon då inte vara att sätta igång efter att inte ha blivit riden alls, med testperiod, attityden och energin?
Jag har börjat fundera på att köpa en ponny trots alls, om det nu skulle bli en lång vila för denna. Att låna hade varit ett alternativ, men eftersom jag ev ska flytta norrut lär det vara svårt att hitta nån som vill låna ut så långväga. Men jag vet att det blir svårt isf den dagen hon ska igång igen, att hinna med tidsmässigt och ekonomiskt. Men hur står man ut med att inte ha nåt att rida på en längre tid? Och hur ska jag kunna rida henne om jag är ringrostig? Hon är ju ganska krävande trots att man själv har ridningen i ryggraden.
Shoppa är nog det sista jag behöver göra, innan jag sett vad denna nota slutar på
Jag har en dålig känsla inför det mesta. Förvisso har hon varit snäll i ridningen senaste dagarna, men jag utmanar inget utan har hållit mig till skritt i ridhuset, oftast ensam. Hade jag bara kunnat rida ut henne istället hade det känts bra, men det har stormat hela helgen och inte varit tal om. Och efter tisdagens jäkla utbrott tar jag inga risker om att hon ska fara omkring igen, jag vill först veta vad kliniken säger på fredag.
Jag försöker hålla mig likgiltig tills på fredag. Men det är svårt. Det känns så jäkla orättvist att först ha kämpat blod, svett och tårar i mer eller mindre 1,5 år. Sedan när vi kommit vidare ur attitydproblemen och kommer framåt, och hon verkligen går så bra att det tom känts värt allt slit, och vi ska ut på tävlingsbanorna - då händer detta.
Det värsta med om hon får en lång konvalescens är inte tiden hon får vila, då förutsatt att hon ens håller sig vilande och inte sliter sönder sig själv under tiden. Det är igångsättningen. Jag står inte ens ut med tanken på att ha denna häst vilande i ett halvår eller mer - och sedan börja bråka med henne i en igångsättningsfas. Hon är ju jäkligt dryg att komma hem till bara efter två veckors semester då hon blivit riden av andra. Hur ska hon då inte vara att sätta igång efter att inte ha blivit riden alls, med testperiod, attityden och energin?
Jag har börjat fundera på att köpa en ponny trots alls, om det nu skulle bli en lång vila för denna. Att låna hade varit ett alternativ, men eftersom jag ev ska flytta norrut lär det vara svårt att hitta nån som vill låna ut så långväga. Men jag vet att det blir svårt isf den dagen hon ska igång igen, att hinna med tidsmässigt och ekonomiskt. Men hur står man ut med att inte ha nåt att rida på en längre tid? Och hur ska jag kunna rida henne om jag är ringrostig? Hon är ju ganska krävande trots att man själv har ridningen i ryggraden.
Senast ändrad:
