ytterkläder inomhus

[tanten]

Lite larvig fråga kanske. Men jag - som gammal tant - är lite störd av detta.

Äldre kvinnor från en viss språkgrupp tar oftast aldrig av sig ytterkläderna inomhus. Det irriterar mig och jag inbillar mig att det är en markör i social samvaro. Men funderar på om jag är udda i detta...

Det är alltså frågan om kvinnor i >40 år som i övrigt är västerländskt klädda. Men de har - sommar som vinter - sina jackor/kappor på sig.

I min gammaldags värld är ytterplagget en symbol för att man inte tänkt stanna, att man är på väg.
Ska man stanna, dröja kvar på mat eller kaffe - eller som i mitt fall - gå en hel skoldag, då tar man av sig ytterplagget. Man sitter inte med vinterjackan på.

Jag är helt övertygad om att det inte är någon tanke bakom detta. De gör helt enkelt som de är vara.

Är detta en generationsfråga? Reagerar andra, (även yngre?) på samma sätt som jag?
Jag tänker på deras framtida yrkesliv. Det är inte lätt att bli "svensk".


En annan sak som jag noterat är att just kvinnor från samma kulturområde väldigt gärna klagar över krämpor. De berätta och klagar över att de har ont, över alla krämpor som de kan tänkas ha. Vi svenska är ju lite mer återhållsamma. Att gå runt och ständigt påkalla uppmärksamhet för sin onda handled, sin brännblåsa på fingret eller sin stela nacke - det är inte riktigt "svenskt". Vi svenskar biter ihop

Som sagt - det här med integration är inte enkelt

 

[Thaliaste]

Jag förstår inte ditt syfte med tråden, att alla ska berätta över vad de stör sig på angående en viss folkgrupp?

 

[tanten]

Jag förstår inte ditt syfte med tråden, att alla ska berätta över vad de stör sig på angående en viss folkgrupp?

?? Va? Är jag så extremt otydlig?

Jag vill veta om det bara är jag som irriterar mig på ytterkläder inomhus. Är det bara jag så släpper jag det.
Att introducera eleverna i svenskt arbetsliv och sociala koder ingår i min uppgift. I det här fallet vet jag inte om min känsla är larvig eller berättigad.

Är det så märkligt?

Jag älskar mina fantastiska elever. Jag vill dem väl.

 

[Pancakes]

Det händer att jag har ytterkläder på mig inomhus på till exempel föreläsningar och sånt för att jag fryser. Men är det på besök hemma hos någon till exempel så plockar jag av mig och försöker låtsas som att det inte alls är iskallt.

 

[Sleepy]

I min gammaldags värld är ytterplagget en symbol för att man inte tänkt stanna, att man är på väg.
Ska man stanna, dröja kvar på mat eller kaffe - eller som i mitt fall - gå en hel skoldag, då tar man av sig ytterplagget. Man sitter inte med vinterjackan på.

Fråga dem? Ta upp och diskutera olika synsätt.

För mig är ytterkläder för utomhusbruk, ja. Om det inte är så att man tycker det är kallt och fryser och behöver dem för den skull.

 

[honung]

Varför frågar du inte bara? Du är ju vad jag förstått SFI-lärare, det är väl en återkommande grupp. Ställ frågan? Om du pekar ut just en ursprungsgrupp ("en viss språkgrupp") så då antar jag väl att du undrar över om det är en lokal kulturell sed?

 

[Alexandra_W]

Jag är lärd som dig, att man tar av sig ytterkläderna inomhus, att det är "ofint" att ha dem på inne och att om man behåller dem på signalerar det att man strax kommer att gå (igen). Dvs om man bara ska låna en kopp socker av grannen (ja när det nu någonsin händer nuförtiden *s*) och står i farstun, så har man ytterklädderna på, just för att visa att man strax tänker gå/inte ska stanna/inte försöker bjuda in sig själv.

Ibland är det få förbannat kallt på univ att jag blir tvungen ha jackan på mig på föreläsningarna för att inte hacka tänder. Men jag "skäms" när jag har det, just för man inte ska det inomhus.

 

[tanten]

Fråga dem? Ta upp och diskutera olika synsätt.

För mig är ytterkläder för utomhusbruk, ja. Om det inte är så att man tycker det är kallt och fryser och behöver dem för den skull.

Bra. det ska jag.

Jag tyckte bara inte att det var läge att börja diskutera saken om det bara var något hjärnspöke hos mig.

 

[skiesabove]

Jag har ofta ytterkläder på mig på jobbet, men det är för att det är sjukt kallt och jag sitter vid fönstret, men jag hade ju hellre tagit av mig jackan. Hemma hos folk tar jag givetvis av mig, även om jag fryser. Vi tar ju även av oss skorna hemma hos folk (helt otänktbart oförskämt i andra länder). Sån är vår kultur i Sverige.

Det låter som att denna grupp kvinnor har andra kulturella seder, och det är ju inte konstigt iom att de kommer från ett annat land.

Det är väl bara att du förklarar (för hela gruppen) att i Sverige så tar vi av oss jacka och mössa när vi är inomhus (kanske även förklara att vi använder varma underställskläder på vintern), och om vi är på besök hemma hos någon så tar vi även av oss skorna.

Hur ska dom annars få reda på det om ingen berättar för dom?

 

[Mixoman]

Det är en klockren beskrivning av min mormor. Alltid ytterkläderna på inomhus och aldrig fri från krämpor och elände.

 

[linoda]

Kappor, jackor, kepsar, mössor och dylikt tycker jag är en självklar sak att ta av sig om man ska stanna. Det hör till vett och etikett! Så har jag blivit uppfostrad.

 

[tjenixen]

En annan sak som jag noterat är att just kvinnor från samma kulturområde väldigt gärna klagar över krämpor. De berätta och klagar över att de har ont, över alla krämpor som de kan tänkas ha. Vi svenska är ju lite mer återhållsamma. Att gå runt och ständigt påkalla uppmärksamhet för sin onda handled, sin brännblåsa på fingret eller sin stela nacke - det är inte riktigt "svenskt". Vi svenskar biter ihop

Som sagt - det här med integration är inte enkelt

Haha vad lustigt -precis så är min syn på kulturen i Sverige - alla bara klagar över sina krämpor och allt som är motigt. Folk identifierar sig med sina diagnoser och drar upp det till höger och vänster mest hela tiden tycker jag. Kolla bara alla trådar här på Buke om t o m de mest triviala saker

Hos släktingar i Finland är det iofs samma: en träff inleds ofta med att gå igenom alls krämpor, insjuknade bekanta och dödsfall.

I övrigt: kanske jackgrejen är som skor i England - de behålls på även inomhus, eller så han en inomhusskor. eller formella sammanhang för den delen: de är del av en outfit och del av en respektabel presentation. Det är bara i Sverige jag har varit med om att klä upp mig i finkläder o klackar för att sen få gå runt i strumplästen hela festen.

 

[honung]

Vi svenska är ju lite mer återhållsamma. Att gå runt och ständigt påkalla uppmärksamhet för sin onda handled, sin brännblåsa på fingret eller sin stela nacke - det är inte riktigt "svenskt". Vi svenskar biter ihop

Lite såhär känner jag, som Morgan Freeman gör, inför din frågeställning.

 

[mandalaki]

En annan sak som jag noterat är att just kvinnor från samma kulturområde väldigt gärna klagar över krämpor. De berätta och klagar över att de har ont, över alla krämpor som de kan tänkas ha. Vi svenska är ju lite mer återhållsamma. Att gå runt och ständigt påkalla uppmärksamhet för sin onda handled, sin brännblåsa på fingret eller sin stela nacke - det är inte riktigt "svenskt". Vi svenskar biter ihop

Som sagt - det här med integration är inte enkelt

Nej, det märks att du har problem med att integrera dig

Det jag citerat - snudd på det största bollocks jag hört! Håller helt med tjenixen, det är ju supersvenskt att prata om krämpor. Men det är nog i mångt och mycket en åldersfråga och om du inte träffat på det i din åldersgrupp så tappar jag hakan.

På min avdelning på jobbet är nästan alla mellan 40 och 60, män som kvinnor. Vid en av våra många gemensamma fikor då vi alltid har väldigt trevligt och babblar i munnen på varann utbrast plötsligt den cirka 30-årige vikarien "Men pratar ni aldrig om något annat än era krämpor?!" Vi asgarvade för han hade nog rätt.

Men vad gäller ytterkläderna: fråga! Det är ju en förmån att träffa människor från andra länder så ofta att man lär känna dem tillräckligt för att våga fråga sånt man undrar. Ämnet kulturskillnader är ju superintressant.

 

[tjenixen]

Det är väl bara att du förklarar (för hela gruppen) att i Sverige så tar vi av oss jacka och mössa när vi är inomhus (kanske även förklara att vi använder varma underställskläder på vintern), och om vi är på besök hemma hos någon så tar vi även av oss skorna.

Jag kan reta upp mig något otroligt på sådana här formuleringar.
Det finns inget "vi" i Sverige alla gör lika. Det går att säga att många i Sverige skulle uppfatta si och så som en indikation på att en inte vill stanna, eller att många inte vill att skor används inomhus för det blir smutsigt.

Men just att slänga ur sig att här i Sverige gör "vi" si och så sätter - i mina ögon - ett totalt stopp för integration. Det enda det indikerar är: var inte annorlunda för det tycker folk inte om. Du är redan annorlunda, så vad du än gör, försök att inte reta upp någon.

Blä.

 

[mandalaki]

Att vi svenskar pratar så mycket om krämpor tror jag delvis beror på att vi tar allt så förbaskat seriöst. Vi kan inte som amerikanerna svara Great på frågan hur är det/hur mår du, vi tror att vi måste svara med en fullständig hälsodeklaration vid varje givet tillfälle.

 

[mandalaki]

Jag kan reta upp mig något otroligt på sådana här formuleringar.

Håller helt med. "Såhär gör vi i Sverige" är irriterande uppfostrande.

 

[honung]

Håller helt med. "Såhär gör vi i Sverige" är irriterande uppfostrande.

"Vi svenskar" är också en ganska oklar men fult fördomsfull definition.

 

[mandalaki]

"Vi svenskar" är också en ganska oklar men fult fördomsfull definition.

Jag gissade att jag skulle få den tillbaka. Men det är trots allt en stor skillnad på om jag säger "vi svenskar" till er och om en svensk säger "I sverige gör vi såhär" till någon som inte ursprungssvensk.

 

[honung]

Jag gissade att jag skulle få den tillbaka. Men det är trots allt en stor skillnad på om jag säger "vi svenskar" till er och om en svensk säger "I sverige gör vi såhär" till någon som inte ursprungssvensk.

Det är faktiskt så att även jag måste anstränga mig för hur jag formulerar mig ibland, så mitt inlägg var inte egentligen avsett att fingerpeka ut någon alls, utan mer en generell tanke. Det är så lätt att haspla ur sig saker utefter 'så har det lltid varit' i en raskt föränderlig värld.