I söndags hade vi WE-träning på ridlektionen. Vi brukar ha det någon gång per termin. Egentligen kanske det inte riktigt är min gren, men okej då, det funkar och lite kul är det i alla fall. Jag red favorit-tinkern. Första gången vi skulle övre bron tvekade hon men efter att ha gått bakom en annan häst en gång, gick det jättebra. I slutet när vi red banan i full fart, spetsade hon öronen mot bron och tog den i flygande fläng. Det var kul. Grinden klarade vi dock inte av alls.
Sen var jag hem en vända och fyllde på med mat i magen och därefter åkte jag iväg till @ASKAPLASKA . Jag har börjat undra om det verkligen finns något sötare och mysigare än en mjuk kamelmule där morötterna bara försvinner in.
Vi tog en körtur med hästarna och stannade under turen och fikade. Det var hur mysigt som helst. På hemvägen körde jag själv och oj, vad jag kände mig som en nybörjare. Och det är jag ju också. Jag har förvisso kört lite förr (för en massa evigheter sedan) men det är med betoning på lite. Det gick bra och vi tog oss t.o.m. genom en smal passage utan en enda repa på vagnen.
Jag möttes inte heller av några sura hästminer under dagen. En del besökare drabbas visst av sådant fick jag veta. Kul att få så pass godkänt att ingen behöver grimasera åt mig.
Den kvällen somnade jag trött men nöjd. Desto surare blev det dagen efter. Jag blev osams med C och jag tyckte hon betedde sig nonchalant, drygt och otrevligt. Det gick ut över min nattsömn då jag vaknade redan vid halv 4 och det gick inte att somna om. Jag klev upp, gjorde lite morgonrutiner och sedan slog jag upp datorn och började jobba. Jag hann väl jobba 1½ timme innan jag packade ihop och åkte till kontoret. Skönt att ha lite tid tillgodo senare.
Idag när jag och C möttes på jobbet var det minst sagt spänt läge. Vi sa inte ett ord till varandra under hela dagen. Trist.
På eftermiddagen var det dags för terapin igen. Jag brukar alltid ha mer eller mindre bråttom när jag ska dit, men de sista gångerna har jag i alla fall lyckats passa tiden. Precis när jag lämnat kontoret och satt i bilen och körde, ringde Mr Yogi. Oh no, det var inget bra läge. Jag hade inte möjlighet att svara men han ringde igen en stund senare och då kunde jag köra undan och svara. Han pratar så otroligt långsamt och det blir rätt enerverande när man har bråttom och en tid att passa. Det tog någon minut innan jag lyckats boka en telefontid för samtal senare.
Vi går fram lugnare på terapin nu. Jag behöver nog det för att åter kunna börja krypa framåt med problemet. Idag började det kännas som om blockeringen börjat släppa en liten aning i alla fall.
Ikväll var det ridlektion igen och det blev WE-träning den här gången också. Jag hade den skäckiga ponnyn. Han var tryggheten själv på banan och drog de ängsligare hästarna över den läskiga bron. Han verkade tycka att det var rätt kul och på slutet tog vi bron i galopp med ett ljudligt dundrade mot träskivan. Grinden klarade vi faktiskt också. Det var ingen big deal för honom.
Men nu ska jag plana ut i bingen och försöka sova. I morgon och på torsdag har jag i alla fall förmånen att få jobba hemma. Nice!
Sen var jag hem en vända och fyllde på med mat i magen och därefter åkte jag iväg till @ASKAPLASKA . Jag har börjat undra om det verkligen finns något sötare och mysigare än en mjuk kamelmule där morötterna bara försvinner in.
Vi tog en körtur med hästarna och stannade under turen och fikade. Det var hur mysigt som helst.
På hemvägen körde jag själv och oj, vad jag kände mig som en nybörjare. Och det är jag ju också. Jag har förvisso kört lite förr (för en massa evigheter sedan) men det är med betoning på lite. Det gick bra och vi tog oss t.o.m. genom en smal passage utan en enda repa på vagnen.
Jag möttes inte heller av några sura hästminer under dagen. En del besökare drabbas visst av sådant fick jag veta. Kul att få så pass godkänt att ingen behöver grimasera åt mig.
Den kvällen somnade jag trött men nöjd. Desto surare blev det dagen efter. Jag blev osams med C och jag tyckte hon betedde sig nonchalant, drygt och otrevligt. Det gick ut över min nattsömn då jag vaknade redan vid halv 4 och det gick inte att somna om. Jag klev upp, gjorde lite morgonrutiner och sedan slog jag upp datorn och började jobba. Jag hann väl jobba 1½ timme innan jag packade ihop och åkte till kontoret. Skönt att ha lite tid tillgodo senare.
Idag när jag och C möttes på jobbet var det minst sagt spänt läge. Vi sa inte ett ord till varandra under hela dagen. Trist.
På eftermiddagen var det dags för terapin igen. Jag brukar alltid ha mer eller mindre bråttom när jag ska dit, men de sista gångerna har jag i alla fall lyckats passa tiden. Precis när jag lämnat kontoret och satt i bilen och körde, ringde Mr Yogi. Oh no, det var inget bra läge. Jag hade inte möjlighet att svara men han ringde igen en stund senare och då kunde jag köra undan och svara. Han pratar så otroligt långsamt och det blir rätt enerverande när man har bråttom och en tid att passa. Det tog någon minut innan jag lyckats boka en telefontid för samtal senare.
Vi går fram lugnare på terapin nu. Jag behöver nog det för att åter kunna börja krypa framåt med problemet. Idag började det kännas som om blockeringen börjat släppa en liten aning i alla fall.
Ikväll var det ridlektion igen och det blev WE-träning den här gången också. Jag hade den skäckiga ponnyn. Han var tryggheten själv på banan och drog de ängsligare hästarna över den läskiga bron. Han verkade tycka att det var rätt kul och på slutet tog vi bron i galopp med ett ljudligt dundrade mot träskivan. Grinden klarade vi faktiskt också. Det var ingen big deal för honom.
Men nu ska jag plana ut i bingen och försöka sova. I morgon och på torsdag har jag i alla fall förmånen att få jobba hemma. Nice!
